Besök på hotellrummet..

Ett steg att hjälpa forskningen är Rosa Bandet insamlingen. För mig är det viktigt att stödja forskningen, inte bara Bröstcancer utan självklart all cancer. Eftersom jag har en dotter vill jag gärna vara med och påverka. Jag tänker så klart mycket på min dotter och vad som kan drabba henne.

För ett tag sedan blev jag kontaktad utav Norrbottens-Kuriren. Varje år inför Rosa Bandet kampanjen i oktober gör de reportage om Bröstcancer och jag fick förfrågan om jag skulle kunna tänka mig att ställa upp. Efter en stunds funderingar accepterade jag deras förfrågan och igår var det vår första träff.
Kändes förstås lite pirrigt att bli fotograferad och filmad. Det blev lite tagningar på mitt hotellrum, i terapin och kaffepaus med kompisar ute i foajén. Tanken är att det ska bli ett reportage i helgmagasinet C samt ett inslag i tv och webkanalen 24 Norrbotten, vilket kommer då att sändas någon gång i oktober. Lovar att meddela er exakt datum.

Det blev ett litet avbrott mellan inspelningar och intervjuer, så igår kväll gick BC gänget och jag till en restaurang i närheten. Vi åt och drack gott, fortsatte sedan kvällen i foajén. Kände mig rätt trött så jag bröt upp lite tidigare, strax innan 21.00.

Det blev en ny träff med reportageteamet i morse. De följde med mig till strålningen. Någon gång efter min hemkomst och avslutad behandling ska de sista bilderna tas och de sista frågorna ställas. Det kommer bli så spännande att se resultatet. Blev så väl omhändertagen av tjejerna (teamet) och all underrättad personal har visat stor förståelse och ställt upp med god min.
Stort tack till alla berörda.

Tyvärr blev det ingen date med Nisse, min läkare. Min tid blev ombokad till måndag eftermiddag istället. Jag ska göra en muga scint (hjärtundersökning) imorgon så han ville ha klart resultatet innan vår träff, samt att vi skulle få mer tid tillsammans för att gå igenom alla mina frågor.
Så mina frågor kvarstår och funderingarna också, men det är bara att stå ut i några dagar till.
Lyckligtvis ska jag till stan idag med en god vän och shoppa. Lättare att koppla bort tankarna när man gör något som man tycker är kul.

Har insett att jag inte kommer att hinna med allt, kniven kan jag kanske färdigställa hemma. Det är ju inte hela världen, jag har ju redan gjort en.:-)

Tack gode Gud för Aloe Vera...

Efter att jag nu har genomgått 25+2 dagars strålning, kan ni kanske förstå att det känns i huden. Det svider, kliar, skaver och värker. Har en mörk rödbrun färg under bröstet, i armhålan och ömsar skinn på bröstvårtan. Då är det skönt att smörja in lite Aloe Vera gel för att återfukta och svalka. Under bröstet har jag en silikon bit, som en extra hud, för att inte det ska vara så tätt och skava mot BHn.

Nu är det endast 6 gånger strålning kvar, vilket känns underbart skönt. De sista åtta gångerna kallas Boost. Det är en extra stråldos som jag får på en mindre del av strålningsområdet där tumören har suttit. Detta för att ytterligare minska spridningsrisk och för att jag är under 40 år. Det verkar vara vi som genomgått en tårtbitsoperation som får Boost, men jag är inte helt säker på det.

Kan tänka mig att det kommer att gå åt några tuber till med Aloe Vera gel. Vilken tur att det finns!

Omtanke

Tiden är kommen då vår BC grupp ska splittras. Några utav oss är snart färdiga med sin strålbehandling och ska vända hemåt till verkligheten. För att visa mina vänner och medmänniskor att jag bryr mig om dem gav jag dem ett budskap om omsorg. Kortet visar att jag tror på dem, tycker om dem och önskar dem all lycka framöver. Eftersom jag har gjort korten själva visar det även mitt engagemang, vilket gör att jag känner mig stolt över mig själv.

Självklart unnar jag mig min egen omtanke, det är trots allt JAG som har huvudrollen i mitt eget liv.

KRAMAR till er alla, ni ger mig styrka och kraft för att kunna ta emot och ge tillbaka.

Näst sista veckan

Imorgon startar min näst sista strålningsveckan. P.g.a. maskinfelet måste jag ju åka ned veckan därpå för att strålas klart.
Det gör ändå inget, har inte så mycket för mig. Umeåveckan som kommer är rätt fullspäckad med akvarellkurs, läkarträff (äntligen) på onsdag, knivtillverkning och halsband. Några utav BC kompisarna kommer att avsluta sin behandling och någon startar sin behandling. Känns så tråkigt att skiljas från kompisarna, men vi ska försöka hålla kontakten.

Hoppas att den kommande veckan blir gladare än den förra. Vi alla behöver mer uppmuntran och hopp om att allt ordnar sig. Jag personligen känner mig laddad och ännu mera arg på den här j-a sjukdomen. Har haft huvudvärk i någon vecka nu, har en inre oro och stress som värker. Terapiverksamheten gör så att min hjärna kopplar av en stund, det är verkligen bra för själen. Ska bli skönt att få träffa läkaren, han kan säkert ge svar på alla frågorna.

Mitt hår har vuxit jättemycket, har inte besökt någon frisör ännu men min man fick agera som en idag (men bara lite). Han hjälpte mig med att klippa lite runt öronen samt i nacken.
Hela familjen har haft en mysig kväll tillsammans. Vi tog en promenad med hundarna. Det kalla vädret gjorde så att vi gjorde upp en eld i kaminen och åt lite ost och kex. Vi var ju tvungna att kompensera mot kaloriförlusten. :-)

Är så less på att vara sjuk, att inte orka på riktigt, men jag tar en dag i taget mot ett friskare liv.

Promenad i kylan

Hösten är här. Trodde den skulle vänta ett tag till. Jag tycker om den, synd bara att det är så kallt. Trotsade vädret och tog en promenad. Skönt men kallt. Ser dock lite ljus och blå himmel så än finns det hopp om en solig dag. :-D

Variation

Idag kände jag för lite variation.

När man befinner sig så många veckor här på patienthotellet är det lätt att man blir lite inrutad i rutiner. Alla måltider intas på bestämda tidpunkter, vilket är väldigt bra till en början men som ibland kan kännas lite långtråkigt. Självklart skapar alla rutiner en skön trygghet och sällskapet av sina kompisar är ALLTID trevligt, dessutom äter vi till ett sådant bra pris.

Kvalitén på maten är inte jättebra men helt godkänd, men saknar dock egen hemlagad mat. Vi var tre tjejer som idag bestämde oss för att bryta mönstret och åkte iväg för att äta hamburgare. Mums...det smakade finfint, samtidigt som magen påminde mig om att det var länge sedan sist. Aj, jag fick ont i magen efteråt och kunde då konstatera att hotellmaten är snällare och nyttigare. Det krävdes bara lite variation för att upptäcka det. :-)

Ha en bra kväll.

Till alla som kämpar, tillsammans är vi starka.

Skit också

Ytterligare en behandling blev inställd. Maskinen är fortfarande trasig och det tar tid för serviceteknikerna att få reservdelar. Personalen är så klart väldigt ledsna över det här och tycker det är jobbigt när de inte kan ge klara besked när allt är fixat och klart. För mig innebär detta att jag måste åka ned en extra vecka, måndag och tisdag (vecka 36) för att kunna bli klar. Synd att de inte är helt säkra om imorgon, annars hade jag haft möjlighet att åka hem redan idag.

Det positiva är så klart att jag får träffa mina kompisar och känna trygghet från personalen men jag är så less att bo på hotellet och åka buss. Jag vill vara med min familj.

Har inte fått tid hos läkaren än men jag vet att han har haft en hel del akuta ärenden som måste gå före. Är helt säker på att jag får träffa honom nästa vecka.

Alltid denna väntan, fortsättning följer.....

Uppskjuten behandling..

Igår var maskinen trasig, tyvärr räckte det inte med service på måndagen. De ringde från strålningen och gav besked att jag inte behövde stressa dit, min tid och tiderna resten av dagen var inställda. Hoppas att den fungerar idag. Vill inte skjuta upp mina dagar ännumera. Har min sista dag nästa fredag, så jag hoppas att alternativet blir att jag kommer att strålas två gånger under en dag istället för att åka ned för behandling måndagen därpå.

Nåväl, den uteblivna tiden gav mig utrymme för slöjdaktiviteter. :-) Limmade ihop min andra kniv och medans den torkade tillverkade jag några halsband. Ni vet, det gäller att vara sysselsatt men det får inte bli för stressigt. Märker att jag ( just nu) är väldigt känslig för stress.

Det regnade hela dagen igår, så det var utmärkt pysselväder. Vi tog ingen kvällspromenad utan samlades över ett glas vin istället. :-)

Jag tycker så mycket om mina vänner här nere, känns tungt att vi snart ska gå skilda vägar. Vi har gjort en kontaktlista så att vi kan följa varandras fortsatta kamp. Fast vi inte kommer att ses så ofta så kommer jag aldrig att glömma dem, de följer med mig varje dag i mitt hjärta.

Grubblerierna finns där..

Känner mig både ledsen och glad, är lugn men fundersam, orolig men inte lika rädd längre.

Vet egentligen inte vad jag tänker för tankarna åker runt som en berg och dalbana. Läste igenom mina papper som jag fått utav landstinget sedan jag blev sjuk, har svårt att förstå att allt handlar om mig.
I samband med att jag blev sjukskriven så började jag anteckna i en skrivbok innan jag startade bloggen. Har skrivit i den (parallellt med bloggen) till och med avslutad cellgiftsbehandling. Jag satt och läste i den på kvällen och det kändes mycket märkligt. Jag vet att jag har varit med om en otrolig "resa" men samtidigt kommer jag inte ihåg allt, det finns många minnesluckor där emellan. Har jag verkligen upplevt allt det här?
Kroppens oförmåga att fungera som tidigare bevittnar om att jag HAR upplevt det.

När jag tänker på andra kvinnor som upplevt samma behandling som jag, som fått en försämrad prognos med metastaser så blir jag livrädd. Vill inte veta men kan inte undgå det på grund av att det finns runt omkring mig ( Umeå). Försöker intala mig att detta inte ska drabba mig men ibland är det svårt.

Nu bär det iväg till Umeå igen, min näst sista vecka. Ska se om jag kan få en tid hos min läkare, vill veta gällande sjukskrivningen så en av pusselbitarna kan falla på plats (för ett tag iaf). Dessutom längtar jag efter mina BC kompisar.

Återkommer när jag är där nere....

23:e augusti och skolstart.

Redan förra veckan bad min dotter att jag skulle följa med till skolan den första dagen. Hon ville att jag skulle stanna där hela dagen.
Igår kväll efter att hon hade duschat och gjort iordning kläderna för imorgon så kramade hon om mig och sa att hon hade ångrat sig, hon ville gå själv till skolan.

Hon hade nog funderat på det ett tag. Det är inte lätt att vara liten samtidigt som man vill och "måste" vara stor och cool. När jag tittade på henne imorse så märkte jag hur mycket hon har vuxit under sommaren. Hennes kläder avslöjade en mer tonårsattityd.

Ett nytt skolår har startat med läxor, skratt, svettiga gympakläder, kompisar och utmaningar.

Lilla Stora Gumman, jag älskar dig och jag önskar dig lycka till!

Nu har jag äntligen beställt..

ett större växthus. :-)
Vad jag längtar tills det kommer. Jag lider däremot med min man som håller på att förbereda platsen där det ska stå. Det är ett tungt jobb. Ser fram emot att sedan inreda det. Har tänkt ha det som ett kombinerat växt och lusthus. Eftersom jag har kvar det lilla kan jag odla mer i det och sitta och njuta i det större. Hoppas att jag hinner inviga det redan i höst. Tänk er olika ljuslyktor som sprider värme och ljus i höstmörkret. Ska köpa ett litet element som en extra värmekälla.

Tycker att det har blivit så kallt ute nu. Samtidigt njuter jag av den svala, friska luften. Det är lättare att andas och det är skönt att slippa svettas hela tiden, det får jag nog av i alla fall.

Det nya växthuset känns som en god investering för mitt fortsatta tillfrisknande.

Ni är alla så fantastiska..

Vad jag blir glad när jag läser alla kommentarer jag får. Ni ger mig energi, kraft och tillåtelse att känna som jag gör.

Nu har jag sluppit grubblerierna för ett tag och haft det skojsamt med underbart sällskap. Älsklingar från norr har varit och besökt mig från onsdag till fredag.
En nio timmars stadstur med intensivt shoppande var en supermedicin, som givetvis gav lite biverkningar, som ont i fötterna och tomt i plånboken. :-)
Jag och älsklingarna hade det mysigt på hotellrummet med picknick (lite tapas) och modevisning. Har gosat och pussat på en 6 månaders baby. Tyvärr är han nu livrädd för mig, eftersom jag inatt gav ut ett djävulsvrål i sömnen. Sorry, förlåt stackars liten... Även de andra vaknade förskräckt, jag själv har ingen aning om vad som egentligen hände, vilken tur, annars hade jag nog också blivit rädd. :-)

Det är skönt att vara hemma igen, imorgon blir det fest, IGEN. Min man och jag ska på 40 års fest. Flera utav mina kusiner kommer att vara där, trevligt att träffa dem.
Mörkret har sänkt sig över byn och det är snart dags att gå och lägga sig.

Ytterligare en vecka har gått. Åker ner igen på tisdag, de ska utföra service på maskinen på måndag. Vilken perfekt planering, skolan startar ju på måndag, så jag ska följa med dottern en sväng om allt känns bra.

Ha en skön kväll,
kramar i massor till alla underbara människor

Superkvinna?

Jag känner mig rädd om vad som komma skall. Snart är min strålningstid över, men vad händer sen?
Då kommer en period då man ska klara sig själv, det är då kraftprovet kör igång. Allt eftersom har jag börjat fatta vad som egentligen sker, har nog varit i en slags förnekelse under en väldigt lång period, att detta händer inte mig.
Har varit pigg men ändå för sjuk för att orka med, smärtan har begränsat rörligheten och hjärncellernas virrvarr har begränsat tankeverksamheten.

Anser att jag mår relativt bra största tiden på dygnet men känner mig lite mer nedstämd. Har lätt till tårar. Har fortfarande en positiv attityd och vet att allt kommer att ordna sig men rädslan är där och knackar på. Vet inte vad jag egentligen är rädd för men den känslan finns där.

Hur länge kommer jag att vara sjukskriven, hur kommer jag att reagera av antihormontabletterna, när kan jag börja jobba och kommer jag att orka med det? Frågorna växer för varje dag..det är bara att vänta in svaren.

Det är tur att jag befinner mig här i Umeå och är omgiven av så många fantastiska människor. Vi finns för varandra, vi stöttar, lyssnar och skrattar. Personalen är jättebra, behöver man hjälp så finns det resurser.

På något sätt verkar det som om jag är en sådan person som människor väljer att prata med, det ger mig en sådan inre styrka och jag blir stärkt av att kunna ge till andra. Tyvärr, har det ibland lett till att jag har glömt bort min egen sjukdom, ansett att andra har det värre än mig själv. Självklart måste jag få tycka synd om mig och om det jag har upplevt, jag måste tillåta mig den självömkan.

Jag är ingen superkvinna, jag är mig själv.

Utseende

Har börjat få ont i mitt högra knä. Är hemkommen efter en prommis tillsammans med en BC kompis. Vi gick runt friluftsområdet Stadsliden här i Umeå. Kan hända att jag har överansträngt mig. Det blev ju en hel del promenader förra veckan. Men det är så j-a typiskt. Just när jag har börjat få rutin på promenaderna så ska det börja krångla med någon annan kroppsdel. Suck!
Det strålar och sticker runt knät men även i höften. Nåväl det är väl bara att bita ihop, se om det hjälper med fortsatt motion..om inte blir det väl ett snack med läkare igen.

Prövade olika byxor i helgen som hängde i min garderob, fy vad trist. Ett par av alla dem passade. Blir så less på att jag inte minskar i vikt, trots god kost och motion. Tydligen verkar det vara så för de andra tjejerna också, det tar ett tag innan svullnaden och vätskan försvinner som man samlade på sig efter cellgiftsbehandlingarna.
Tur att det fortfarande är mode med tights men jag är skitless att använda sådana.
Självklart får jag ju skylla mig själv, jag unnar ju mig lite för mycket god mat och dryck ibland. :-)

Varför ska det vara så jäkla svårt? Det allra viktigaste är ju att jag blir frisk, utseendet är mindre viktigt men för mig har det ändå betytt en hel del. Var inte smal innan cancern och kommer inte att bli det nu heller men jag önskar att jag iaf skulle gå tillbaka till hur jag såg ut innan. Sjukdommen i sig och dess effekter med operation och biverkningar gör så att kroppen har förändrats.
Vill inte att detta ska göra mig deprimerad så jag försöker mitt bästa för att se snygg och fin ut.

Mår man bra så speglar det av sig på det yttre.

Apropå att må bra...idag var jag och några BC kompisar iväg och inhandlade lite vin, ost och kex till vår (nu mera) traditionella vin och ostkväll på tisdagar. Så jag får nog ha tights ett tag till. :-)

Grönsaksfrestelse

Har skördat lite grönsaker. Squash, tomater, majrova, sallad, broccoli och mangold.

Jag vill inte..

avsluta den här helgen. Det är så skönt att vara här hemma, njuta av solen, värmen, familjen (inklusive hundarna så klart), blommorna och de färska grönsakerna.

Det känns som helgen redan är slut, fast det är rätt många timmar kvar. Håller på att tvätta och ska senare packa min väska igen.
Ska få åka bil ned till Umeå imorgon med två BC kompisar. Det går mycket snabbare än bussen och är trevligare.
Fast jag inte vill åka ned till Umeå så längtar jag efter kompisarna (vi har ju så kul ihop) och slöjdlokalen. ;-)
Dessutom kommer jag att få trevligt besök under onsdagen, så underbart det blir.

Har försökt vila så mycket som möjligt under helgen, har varit väldigt trött. Armen värker och det sticker lite i skinnet. Känns att strålningen tar.
Det varma vädret gör så att det pirrar i huden på armarna och benen, vet inte om det har med strålningen att göra men för säkerhets skull har jag smort in mig med hög solskyddsfaktor. Vindarna fläktar skönt idag, så det blir en långpromenad med hundarna lite senare.

Igår eftermiddag drog det in ett regn och åskväder men det höll sig inte kvar så länge. Den fuktiga luften försvann men värmen stannade kvar. Det var så pass varmt långt i på kvällen och natten. Vi tände några lyktor, tog var sin filt och satte oss ute och njöt av lyktornas sken. Vi är ju inte så bortskämda med mörker under sommartid som ni i söder är, så detta kändes extra mysigt.
Man kunde se stjärnorna blinka och både J och E lyckades observera stjärnfall. De fick ett tillfälle att önska sig något, vi får hoppas att deras önskan slår in.

Nu ska jag skörda lite grönsaker och lite senare tillaga en härlig middag av alla ljuvliga smaker.

En sensommar bukett

Visst är det härligt att kunna gå ut i trädgården och plocka en vacker bukett. Det doftar så gott också.

Bättre idag..

Sov dåligt inatt på grund av magont men det minskade allt eftersom och efter frukosten avtog det helt. Så skönt, känner mig mycket piggare och gladare.
Det är så trist att sitta i bussen i så många timmar och må dåligt. Vilken tur att jag slipper det.

Kunde så klart inte låta bli att titta in i "pysselstugan" på morgonen. Som jag skrev tidigare så gick några sönder för mig igår, så jag la in dem i fusingugnen för nattens bränning. Resultatet blev väl rätt okey, de var snyggare innan men visst är de fina. Ska göra dem färdiga till veckan. Om jag hade gjort det idag skulle det nog vara en risk att jag missade bussen...hihi.

Pratade med personalen på strålningen och de sa att det märks att "pysslandet" är väldigt populär. Skulle det vara någon patient som är för sen till sin strålning så brukar de först ringa till slöjden och kolla om det är någon som glömt bort tiden. Jag förstår det helt, för det är inte lätt att slita sig därifrån när man väl har börjat tillverka saker. Det är starkt beroendeframkallande.

Hoppas att det inte är lika fullt på bussen som förra fredagen, skulle så gärna vilja sitta bredvid min kompis. Hemresan går mycket fortare om man har någon att prata med.

Vädret är soligt och varmt här i Umeå, önskar att det är det hemma också för det skulle vara trevligt att äta ute på altanen. Min man berättade att vi skulle grilla revbensspjäll ikväll, mmmmmmums. Att man alltid ska tänka på mat, vi är så bortskämda med det i vårt land och jag är så tacksam över det för det är (för mig) en av mina största njutningar. Det inkluderar så mycket mera än just mat t.ex. gemenskap, samtal, god dryck och upplevelser.

Ha en skön fredag allihopa, för det ska jag ha.
Kramar från mig.

Tomteverkstad och magont

Har snart avverkat min fjärde stålningsvecka av sju. Tiden har gått jättefort, men det gör ju det när man håller sig sysselsatt.

Idag har jag inte varit lika aktiv på ett fysiskt ansträngande sätt utan mer på ett kreativt sätt. Gårdagens promenader gjorde gott och det var riktigt skönt att sitta i slöjdsalen idag och pyssla med mina halsband.
Från början var det bara jag inne i lokalen men allt eftersom tillkom det pysselsugna kompisar, till slut var vi nog som mest ca. 11 stycken inklusive några i träslöjdslokalen. En otroligt härlig stämning; skaparlust, koncentration, förväntningar och kaffepauser.

Tyvärr gick några utav mina hängen sönder, men så är den bistra verkligheten med skapandet, allt går inte riktigt som man tänkt sig, dessutom är det känsligt med glas.
Är dock väldigt nöjd med resultatet och nitton stycken halsband får åka med mig hem imorgon. :-) Det gäller att vara effektiv när man har chansen, hihi

Träffade en läkare på morgonen gällande min värk i bröstet. Det var inget allvarligt men han märkte att det gör ont, så han skrev ut några tabletter som jag ska ta tre gånger per dag mot värk och inflammation. Dessvärre har min mage tagit stryk av dem, har värk och mår nästa illa. Blir det inte bättre får jag avsluta dessa och ta kontakt med läkaren igen till veckan.

Tog en promenad med en BC kompis, en nykomling till Umeå och vår grupp. Jag är en sådan person som tar kontakt, jag vill inte att någon ska vara ensam om de själva inte vill det. Jag vet att det inte är så lätt för alla att ta det första steget, därför tar jag initiativ och vill de hänga med oss så är de så välkomna Det är mycket lättare att gå igenom den här perioden tillsammans med någon annan.

Vet att nästa vecka blir fylld med nya saker, ska påbörja min andra kniv samt att det kommer besök. Det blir så kul!

Imorgon är det hemfärd. Ser verkligen fram emot att komma hem, jag längtar så efter min familj. Längtan kommer så klart oftare när man inte mår riktigt bra.

Den här veckan har varit rolig, men nya och "gamla" vänner. Jag lär mig något nytt varje dag, tänk vilken fantastisk erfarenhet detta ger.

Ingen vila för Annika...

Ibland blir jag så arg på att jag ska vara så "duktig". Det verkar som om jag fortfarande är kvar i min "Att göra" period.

Var jättetrött på morgonen och trodde nästan att jag skulle få migrän. Efter frukosten släppte det lite, men inte gick jag upp och vilade. Nähädå, jag gick så klart ned till slöjdrummet och började med att göra halsband. Det visade sig vara rätt kul, det tog ett tag innan jag kom igång men efter lunch hade jag gjort 22 hängen. Det borde väl räcka, eller hur? De brändes senare under eftermiddagen, har inte sett dem ännu, så jag är väldigt nyfiken på hur de blev. Längtar till imorgon...

Det var lite tekniska problem så jag fick vänta 45 minuter innan det var dags för min strålbehandling för dagen. Har ont i brösten på den sidan de strålar så jag bad dem boka upp en läkartid för mig. Så imorgon ska jag först träffa en läkare och lite senare på dagen få min strålning.
Bröstet känns svullet, är varmt och värker, det kan hända att jag har fått en inflammation och då måste jag få en medicinkur för det.

Efter behandlingen tog jag en längre promenad, till Strömpilen. Handlade några underkläder och gick sedan tillbaka igen. Benen känns lite bättre dag för dag
Middag direkt när jag kom tillbaka, sedan blev det en långpromenad igen, då tillsammans med mina BC kompisar.
Nu i efterhand känner jag att det kanske inte var så bra att gå så långt, det värker rejält i bröstet, samtidigt är jag glad över den extra motionen som det gav.

Ja, som ni kan läsa så hade jag helt enkelt inte tid att vila. Att man ska vara så jäkla knäpp och envis, men det är så skönt att vara ute. Imorgon ska jag vara ute MEN sitta skönt på en bänk istället.

En livlig natt..

Idag känner jag mig som en vandrande blyklump. Har ont i hela kroppen.

Vaknade inatt att jag låg som en skruvmakaron. Kroppen var helt snedvriden och allt täcke hade hamnat på golvet. Nacken var i en vinkel som säkert är förbjuden att använda som tortyrredskap. Tyvärr kommer jag inte ihåg om jag har drömt mycket inatt, men allt tyder på att jag har haft en livlig natt.

Tidigare, när man var yngre, kom jag alltid ihåg mina drömmar men nu för tiden är det ytterst sällan. Undrar vad det beror på egentligen?

Jag har svårt att ligga på min vänstra sida, strålningssidan. Den har börjat göra mer ont, dessutom har jag ont runt mitt ärr. Pirret i benen finns fortfarande kvar. Detta kan ha bidragit till att jag har vänt och vridit mig mer inatt.

Himlen är mulen igen, regnet hänger i luften. Blir lätt tung i huvudet vid sådant här väder.
Idag verkar ändå kroppen säga ifrån på skarpen. Annika, du måste vila!

Enligt en broschyr jag fick angående strålningen så är ju en av bieffekterna trötthet. Det är viktigt att både vila och motionera. Jag själv är lite dålig på att vila, jag motionerar och pysslar istället.

Min strålningstid är inte förrän kl. 14.00 idag så jag har lite tid för vila innan. Tänkte även försöka röra på mig och mjuka upp kroppen lite. Självklart måste jag besöka slöjdlokalerna också.

Jag kan faktiskt hålla med min kropp idag, hur ska jag annars klara av ytterligare livliga nätter?

Kvällens ostprovning

Det blev en succé, så fantastiskt gott!
Som ni ser är faten länsade på alla godbitar.
Vi var in i en Ost & Delikatessbutik och bad en tjej välja ut några olika ostar som skulle passa till fem matfriska och vinälskande tjejer. Hon gjorde ett utmärkt jobb och komponerade en fin ostbricka med två hårdostar, en getost, en grönmögel och en stilton (tror jag) samt en färskost på vitlök. Kommer tyvärr inte ihåg namnen på en enda ost på grund av att vi fick bara höra namnen en enda gång och med vårt dåliga minne var det inte lönt att försöka memorera heller. Anser nog att de två hårdostarna var bäst, en utav dem hade fått pris för världens godaste ost. Tror det blir ett litet inköp framöver. :-)

Vinet gick också åt men den här gången var inte jag så inblandad. Var mycket nöjd med mitt dryga glas rött. Övriga tillbehör var en fikonmarmelad, oliver fyllda med fetaost, keso och rosmarinkex samt en ölkorv.

En otroligt härlig kväll med otroligt härliga tjejer. Är så glad att jag har fått tillfälle att lära känna dem.

Kniven är klar!

Känner mig riktigt stolt över mig själv. Tänk att jag har gjort den här kniven med egen design och färg. Ett mycket gott resultat för att vara min första. Har inte någon bra kamera med mig utan tog denna bild med mobilen. Självklart gör sig kniven bäst i verkligheten.

Nu har jag tagit en paus från knivmakeriet och pysslar med lite halsband. Hade tänkt göra en till kniv innan min strålning är klar, får se vilket motiv som kommer att få pryda lädret då, har lite olika idéer.

Ikväll blir det ostprovning med BC kompisarna, återkommer med detta senare.
Vi hörs! kramar till er alla.

Vakna hjärnceller!!!

Ibland blir jag så j-a arg. Det är ju ändå ett tag sedan jag slutade med mina cellgifter och jag undrar hur länge jag ska behöva lida av biverkningarna.
De sa ju att man skulle få sämre minne men jag blir så frustrerad av det och min tankspriddhet. Tycker det är ofta som jag kommer på mig själv, sittandes och stirra i tomma intet en lång stund och har totalt glömt vad jag höll på med. Det krävs några minuters återkoppling för att återuppta det igen. Så frustrerande!

Knivarbetet är bra sysselsättning, för det krävs fokus med handarbetet och det är jättekul. Läsning är värre, orkar inte med allt för många sidor. TVtittandet kan ibland endast vara just tvtittande, inte så mycket lyssnande och förstående, jag bara sitter och glor på massa rörliga bilder. Har ingen aning om vad det handlar om. Det är ju inte alltid så här men ofta.
Hur länge ska det vara så här?

Helgens aktiviteter gjorde väl inte saken bättre men det var jättekul. Vi besökte Luleåkalaset både på dagen och på kvällen. Min man och jag samt fyra kompisar satt på färjan på kvällen. Träffade flera vänner, pratade och drack vin. Färjan stängde tidigare den kvällen så vi gick in mot centrum, dess krogar och kalasaktiviteter. Det blev en mycket trevlig kväll med många människor, trötta fötter, Langos, Renklämmor, skratt och sång. Vi var väl hemma ca. 02.30.

Söndagen var seg. Herregud, man är ju ingen ungdom längre och dessutom behandlas jag ju för cancer. Var ännu mer disträ under den dagen (självförvållat så klart). Ångrar inte att vi for ut på kalaset för det var det värt.

Idag måndag finns inga sviter från lördagen kvar utan endast den vanliga tankspriddheten. Sitter på mitt hotellrum här i Umeå, Har gått en promenad efter middagen, försökt skriva ett inlägg sedan kl. 20.00, det har gått mkt trögt. Blev störd av regnet, nötmixen i påsen på bordet, ett äpple, toabesök, telefonen, tv´n, facebook, vad jag ska göra imorgon m.m. :-) Jag saknade helt fokus.

Återigen skriker jag uppmanande, VAKNA HJÄRNCELLER!

Solen skiner

Har precis avslutat dagens strålning och ska packa inför hemresan.
Solen skiner och det är härligt sommarväder idag, tydligen ska det vara fint hela helgen, hoppas på det.

Är inte hemma förrän ca. 17.00 idag, hela dagen blir förstörd, men det känns ändå skönt att åka hem.
Längtar till familjen och min egen säng. Ser fram emot god mat och dryck, motion och trädgård.

Luleåkalaset har startat, det håller på från torsdag till och med söndag. En festival med marknad, tivoli, artister, mat och öltält m.m. Vi har tänkt besöka den imorgon på dagen. Imorgon är det Barnkalaset med kaninhoppning, agilityuppvisning, dansuppvisningar, musik, ansiktsmålning m.m. Det kommer att bli jättetrevligt.

Har sagt "på återseende" till mina BC kompisar, är glad som solen och ser fram emot att åka hem. Det blir kalas, även om vi stannar hemma istället för att åka in till stan.

Önskar er alla en bra dag.
kram

Mörkret sänker sig..

över Umeå stad.

Tycker det är rätt mysigt när det börjar skymma lite på kvällarna. Jag tillhör dem som älskar att tända ljus men här på hotellrummet vågar jag inte göra det. Tänk om jag skulle glömma bort att släcka det...vill inte ens tänka på det...hu så hemskt. Längtar till imorgon när jag får mysa hemma och tända lite ljus.

Vårt BC kompisgäng växer, från tre till sex personer. Det är så roligt att lära känna dessa personer, det skapar trygghet och rutiner för oss alla.

Gårdagens regn gjorde att jag blev sittandes i slöjdrummet mest hela dagen. Kniven är snart komplett och färdig, håller på att behandla lädret. Ska bli spännande att se slutresultatet.
Det blev ingen promenad igår p.g.a. regnet så vi drack ett glas vin istället. Man ska njuta medans man kan.
Idag däremot blev det en lång promenad igen, känner mig rätt mör i kroppen men det är skönt att röra på sig.

Pratade med onkologsköterskan och jag ska se om min armvärk fortsätter över helgen, i så fall kommer jag att få träffa en sjukgymnast. Hade ont även igår kväll. Fick allergitabletter som jag ska testa mot min klåda, hoppas det hjälper, håller på att bli tokig. Strålningen går bra, börjar bli mer skör och öm i huden, men än så länge är det inga större problem med det.
Benen känns som vanligt men det känns ändå lättare att promenera.
Ibland kommer känslorna i obalans, man blir lätt påverkad av andras livsöden. Det är bra att man har sitt hotellrum som tillflykt för att ventilera och bearbeta sina intryck.

Imorgon får jag åka hem igen, då ska jag mysa och tända ljus.

Swisch.........

Om det var möjligt att höra dagen passera skulle det nog låta SWISCH...som ett jetplan som rusar fram över himlen.
Är glad att tiden här nere går fort för jag är ju inte här frivilligt. Vill medge att jag har KUL mellan all bedrövelse. De som bidrar till att jag känner så är så klart mina vänner.

Har verkligen saknat det sociala medans jag befann mig hemma och bristen på ork hindrade mig för att göra besök samt att ta emot besök. Nu har jag laddats med energi och min mun går i ett. Den pratar, sjunger, skrattar, ler men kan också vara tyst, eftertänksam och sorgsen.

Idag har varit en lyckans dag med besök av en kär vän som behandlats för bröstcancer och kämpar för att komma tillbaka. Härligt att träffa henne igen! Inte nog med det, efter min strålning idag fick jag ytterligare ett besök av en god vän hemifrån, vi for in till stan och fikade på ett mysigt café. Jättetrevligt!

Kvällens höjdpunkt var promenaden med mina två BC kompisar som också bor här just nu. Vi gick i ca. 1.5 timme. Vi passerade Gammlia och tog oss sedan runt motionsspåret. Det finns verkligen fina sträckor att motionera runt här i Umeå.
Kul att vi kan flåsa tillsammans, konditionen är verkligen på botten. Vi peppar varandra att röra på sig, det är viktigt att få lite frisk luft varje dag även fast man känner sig trött.

Har fått ont i armen, ska prata med onkologsköterskan om det imorgon. Det strålar ut från armhålan ut mot armbågen på insidan av armen. Ilar till riktigt ordentligt. Hon vet säkert vad man kan göra, hoppas att det inte blir så mycket värre.

Ser fram emot en god natt sömn, hoppas det inte låter "swisch"...

Jaha..

..då satt man här på hotellrummet igen.
Helgen var kort och snabbt avklarad. Hann med en inspektering av min dotters kusins lilla hundvalp. Den var supersöt och supertrött. Det var så trevligt att träffa min svägerska med familj.

Ordnade lite med trädgården. Det känns inte lika roligt som tidigare eftersom jag befinner mig här nere. Ser ändå fram emot att skörda. :-)
Till middagen i söndags blev det en salig blandning från trädgården; broccoli, squash, fänkål, dill, mangold.....det kändes fantastiskt!

Sov jättedåligt natten lördag till söndag, endast 4 timmar. Tog en lång promenad med hundarna innan frukost. Orkade med dagen men på kvällen efter middagen tog det stopp. Gick och la mig tidigt.
Den här gången har jag packat med mina insomningstabletter, är dock lite rädd att ta dem allt för ofta. Vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till dem.

Resan idag var kul, träffade en BC kompis på bussen. Väl framme i Umeå hälsade jag på min pitekompis som fick sin sista cellgiftsbehandling idag. Jag fick en riktig obehagskänsla i kroppen av att gå in på den avdelningen, illamående. En rysning gick genom ryggraden. När jag suttit med henne en stund försvann det.

Tog en promenad på ca 1 timme och 20 minuter med H. Jag kom ihåg att stretcha den här gången, men stelheten gjorde sig påmind efter att jag hade suttit ned ett tag. Kommer väl gå som en sömngångare imorgon bitti, innan lederna är tillräckligt uppvärmda. Blir galen på denna benvärk!

Det är trevligt att vara här med alla vänner men jag längtar hem redan. Är säker på att den här veckan kommer att innehålla många fina, roliga och intressanta händelser. Har inga höga förväntningar utan jag försöker bara värdesätta det lilla.

Kampen fortsätter...