En trevlig avslutning..

En strålningsvecka till är nu avslutad. Har nu börja få lite rodnad över bröstet samt lite ömt i armen. Benen värker fortfarande men jag tvingar mig att röra på mig. Känner mig mer trött än tidigare, i och för sig så har jag sovit skitdåligt i veckan, men tror även att det beror lite på strålningen.

Igår fick jag besök av min kära kusin. Vi vår på språng hela dagen. Startade med en utflykt till en handelsträdgård och café som heter Smultronstället. Vilken trevlig plats, många olika perennaväxter samt helt underbara trädgårdsdekorationer. Visst lockade det att köpa med sig något men vi sparade oss och handlade endast fika. Luften var kvav och fuktig. Fast vi satt i skuggan så var det varmt.

Pengarna spenderades istället på stan, på många "nödvändiga" inköp. Jag köpte två par skor, lite kläder, ett par örhängen och tights. Det flöt på bra, enda "nackdelen" var värmen. Det är jobbigt att gå i affärer under sådana förhållanden men vi hade jättekul. Återvände till hotellet för vila, frukt och vattenpaus, uppfräschning och ombyte. Kändes mycket nöjda över våra inköp och kunde konstatera att vi hade "jobbat" på bra.

Vi promenerade in till stan lite senare. Det var fullt med folk som cyklade och promenerade. Vädret var fortfarande varmt och kvavt. Åt en helt underbart god middag på en Tapas restaurang (tack Monica för tipset). En tapasmeny som innehöll förrätt, varmrätt och efterrätt´. Till det delade vi på en flaska vin. Mmmmmmums!

Nöjda och belåtna vandrade vi tillbaka till hotellet senare på kvällen. Det blåste mycket men luften var varm. Uteserveringarna hade fullt med restauranggäster, musik hördes från olika håll och det luktade gott.

Benen kändes helt ok trots alla promenader idag. Vi har pratat en hel del också, blev aldrig brist på samtalsämnen. Efter dusch, lite tvtittande och samtal somnade vi sött.
Hade min strålning tidigt i morse, var hemma i byn ca. 13.00. Det var en fantastiskt trevlig torsdag och hemresa idag, en mycket trevlig avslutning på strålningsveckan.
TACK kära kusin för ett jätteroligt och uppskattat besök!

Nästa vecka kommer jag att fortsätta med knivarbetet och umgås med mina BC vänner.

Jag känner mig bortskämd att må så pass bra som jag gör och är ledsen för att inte alla får göra det. Tänker mycket på dem, har själv haft den jobbigt, så jag vet. Så passa på och njut när ni har möjlighet!

Önskar er alla en trevlig kväll!
kramar

Puts och vindruvor x 2

Natten var lika bristfällig på sömn som tidigare natt men jag känner mig ändå inte allt för trött.

Idag har jag putsat och putsat på min fina kniv. Nu är det bara, typ 7 sandpapperark kvar att använda. :-)
Det dammade väldigt mycket, sådant här fint damm som man nästan inte märker av. JAG märkte av det. Hade svarta fritidsbyxor på mig och det syntes vart jag hade varit med mina händer. Fick verkligen se upp angående vilka ställen jag kliade mig på. Fniss...
För tillfället är det två karlar, en kvinna (som började idag) och jag som jobbar inne i träslöjdslokalen. Vi har det riktigt kul ihop.
Det är en nästan dramatisk tystnad ibland, det beror självklart på vår koncentration över arbetet, men den bryts av skämt, skratt eller problemlösningar gällande slöjdarbetet.
Det är hemtrevligt och mysigt där inne. Ska även testa syslöjdens hemliga rum någon gång.

Måltiderna frukost, lunch och middag är snart fastlagda rutiner för oss. Det är trevligt att sitta tillsammans och äta. Det är ett enkelt tidsfördriv.

Strålningen gick bra idag med, ingen skillnad från tidigare. Fick vänta lite extra länge i väntrummet, det var fler nya på tur vilket innebär mer tid för dem när det är första gången.

Tog en promenad med en av mina nya kompisar. Vi är båda bra på att trotsa benvärken. Vi gick förbi en livsmedelsbutik och köpte lite frukt. Fick med mig körsbär, blodgrape och vindruvor(vindruva nr. 1)

Efter middagen köpte vi en liten flaska rödvin var (typ ett glas). Vi satt nedsjunken i varsin fåtölj i foajén, samtalade och njöt av varandras sällskap. Fick sedan veta att vi hade goda skäl att fira med vin (druva nr. 2). Är så glad över min kompis, hon behöver denna uppmuntran.

Imorgon får jag besök av min kära kusin. Ser fram emot det väldigt mycket, är säker på att det blir toppen.

Hoppas på en god natt sömn, hoppas ni också får det.
God Natt!

Lycklig och nöjd

Sitter här vid min dator, iklädd mjukiskläder med en otrolig värk i benen..och jag är lycklig och nöjd.

Natten har varit näst intill sömnlös. Det brukar oftast vara så första natten, dessutom var det otroligt varmt på rummet. Hade fönstret öppet en stund men trafiken var rätt tät så jag blev så klart störd av ljudet. Nåväl, efter några oroliga timmar somnade jag ordentligt.

Besökte terapirummet efter frukosten, har påbörjat att slöjda en kniv. Roligt att testa något nytt, speciellt när man har material och maskiner nära tillhands. En mycket kunnig och trevlig handledare visade mig hur jag skulle gå till väga. Nu är alla bitar till skaftet sågat, filat och ihoplimmat. Imorgon ska jag påbörja det "eviga" slipandet.

Har träffat många nya vänner idag, både gamla och unga, män och kvinnor. Några börjar sin strålbehandlingsperiod den här veckan och några är helt klara och får åka hem. Det är nästan som ett skiftbyte. :-)

Efter min strålning, tog jag en promenad med en tjej till ett köpcenter några kilometer bort (Strömpilen). Så klart hade vi båda en påse med oss åter till hotellet. Oj, oj oj vilken benvärk vi båda fick av den där promenaden, uppförsbacke nästan hela vägen tillbaka.

Har för en stund sedan intagit en sen middag tillsammans med två nya väninnor (båda under 40 år). Tror vi kommer att få det väldigt trevligt tillsammans.

Trots värken som jag just nu har, så förstår ni nog varför jag ändå känner mig lycklig och nöjd. Nya vänner, shopping, skapande, skratt och allvar..efter ett välkomnande som detta går det inte att känna annat.

A room with a view...

Har för någon timme sedan installerat mig i mitt hotellrum. Den här gången så fick datorn följa med. Har redan hunnit med min strålning för dagen. Ska snart gå ner och äta middag i restaurangen.

Tänkte ni skulle få se hur mitt hotellrum ser ut, så jag tog några bilder med min mobil.

Först ut är sängen och bäddsoffan:









Här ser ni mitt mediacenter ;-) , tv´n och skrivbordet med en perfekt plats för datorn:












Sist men inte minst ser ni mig i fåtöljen framför fönstret. Jag funderar på när det ska sluta regna och kan konstatera att svarta och röda bilar är vanligast för dagen.



Har min utsikt över långtidsparkeringen, men eftersom jag befinner mig på femte våningen har jag även möjlighet att se lite över universitetsområdet också.

Märker redan att tiden går väldigt fort när det finns Internet i närheten, måste se till att det inte blir en allt för stor vana, vill ju vara ute också.


Nu är det dags för middag, jag hoppas på att träffa några nya vänner.

Vet inte vad som kommer att hända imorgon, har inget planerat (förutom strålningen så klart).. Helt säker på att det blir en rätt bra dag i alla fall.

Vi hörs,

Tack alla vänner...

Jag känner att jag måste uppmärksamma er alla som ger så mycket av er energi till mig, både i tankar och i handling. Det värmer så gott i kropp och själ.

Det är ju så att den minsta omtanken kan göra den största nyttan. Omtänksamhet skapar välbefinnande

Uppskattar det väldigt mycket och tar emot det med stora famnen.

Samtidigt vill jag säga att jag tänker mycket på er också, mina tankar går till dem som har det svårt både i sina egna och andras sjukdomar, alla anhöriga men även på dem där lyckan vänt tillbaka efter en tuff tid. Ni visar på att man aldrig ska ge upp.

Tänk på att kriser innebär också möjligheter.

Hur många armar jag än skulle ha så skulle de inte räcka till för att krama om er alla.

KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM

Tillbaka efter första strålbehandlingsveckan

Fort var det gjort. Den här veckan har rusat iväg i expressfart.

En sak kan vi konstatera att några campare är vi inte, i alla fall inte på en sådan här stor camping. Det var fullt med folk, överallt. Jättelånga köer in till servicehus, WC, lekparker, poolområden m.m. Tur att vi ändå är vana att bo spartanskt, så allt gick bra. Vi tillbringade inte så många timmar i stugan men eftersom vi hade hundarna med oss var vi tvungna att boka en djurtillåten bostad, tyvärr utan WC och dusch.

Det fantastiska vädret ordnade så att vi tillbringade vår fritid på stranden, vid poolen, på verandan, uteserveringar, i motionsspåret m.m. Under torsdagen var vi och shoppade på stan, det var ändå mulet och blåsigt. Vi har njutit av många goda middagar de sköna sommarkvällarna.

Har haft lite ont i benen efter alla promenader men ingen fara. Simmade några längder i poolen vilket var efterlängtat, jobbigt och skönt. Ska fortsätta med simningen så fort Terapibadet öppnar intill NUS.

Min behandling har fungerat finemang. Första behandlingen tog lite längre tid eftersom de skulle rikta in stråldatorn, sedan skulle en läkare ge sitt godkännande innan de kunde köra igång. Efter den behandlingen ritade de upp riktmärken med en penna. Det är viktigt att man inte har så ljusa känsliga BH ar på sig för det färgar av sig lite. Det var även restriktioner angående hur man fick duscha och smörja in sig, eftersom de markeringarna ska synas vid varje behandling.
En dator tog kort på min överkropp för att de ska ha koll på mina markeringar.
Nu har det varit så varmt ute så jag har svettats en hel del, så de fick fylla i markeringarna efter varje gång.

Tredje omgången satte de fast en tejp med censor som mätte strålningsdosen, samt mätte avståndet mellan mig och själva maskinen. Det är tydligen lag på att det ska registreras och mätas.
Igår tog de en bild på mitt ansikte med en digitalkamera som en extra säkerhet och identifiering

Min man och dotter följde med mig in första dagen så att de fick se rummet där jag ligger och själva maskinen. För dottern var det lite läskigt och hon sa att hon tyckte synd om mig. Det känns ingenting med faktiskt idag kände jag en lätt ilning i bröstet, men det behöver inte bero på behandlingen.

Det kändes lite läskigt första gången, eftersom jag inte visste vad som väntades men resterande gånger har gått bra. Herregud, har nog aldrig visat upp mina bröst så mycket som nu, inte ens när man var ung och blygsamt solade topless skymd bakom ett vindskydd eller buske.

Nu är det bara att tvätta lite och packa om väskan för nästa vecka. Har fått en tid kl.15.30 vilket gör att jag får lite sovmorgon på måndag.

Jag hoppas att alla gånger ska gå lika smidigt och att jag slipper få obehagliga biverkningar. Har laddat med kamomillte vilket jag har hört är bra att badda med.
Känns lite konstigt att åka ned och vara där helt själv men jag vet att jag snart kommer att få trevligt besök, ser fram emot det.

Önskar er alla en trevlig kväll, kram till er alla.

Campingliv

Jag och Niro sitter utanför vår stuga. En skön kväll.

Känner mig lite ledsen...

All väntan och förberedelser har kommit ikapp. Det känns väldigt definitivt nu när väskorna står färdigpackade i hallen. Ytterligare en etapp i min behandling men samtidigt också ytterligare en påminnelse om min sjukdom.

Tankarna snurrar runt i min hjärna, på allt kul som vi (familjen) ska göra tillsammans i veckan, på mina nya bekantskaper, på behandlingen, på min ensamhet, på sjukdomen, på min dotter, man och andra familjemedlemmar m.m. Det är många tankar som påverkar.

Jag kommer att ha väldigt mycket mer tid över för reflektioner. Ibland kan det vara skönt att vara för sig själv, men tanken att vistas på ett hotellrum så länge känns trist.

Vet att jag kommer att ha det bra där nere men just nu känns det lite ledsamt.
Jag kommer att komma tillbaka ännu mera stärkt som person, med mer erfarenhet och tacksamhet.

Det är svårt att förstå att elaka celler kan orsaka sådan fruktansvärda skador och jag lider med de personer som drabbas. Lyckligtvis är det många som botas och jag ska bli en av dem.

Sköt om er, kramar i massor

Snart är det dags..

Idag packar hela familjen inför resan ner till Umeå. Eftersom vi ska bo på camping så blir det lite mer saker som ska packas än om vi skulle bo på hotell. Det var så fullbokat bland stugorna så det blir en stuga med våningssäng och pentry. Ingen TV, toalett eller dusch. Sådant här boende är vi van från våra fiskeresor i Norge så det blir inga problem.
Är helt säker på att vi kommer att kunna sysselsätta oss.
E ser självklart fram emot att bada i poolen. Tar med oss lite spel (kortlek, yatzy m.m.) och min dator med DVD spelare att nyttja på kvällen eller om det skulle vara dåligt väder.
På grund av fotbollscup och fullbokad camping kunde vi inte ändra vår bokning utan det blir övernattning fr.o.m. imorgon. Min första strålbehandling är på tisdag kl. 13.30 så vi har gott om tid innan. J och E ska följa med mig så de får en liten inblick i hur allt ser ut och hur det går till.

Har haft en underbar helg. E har fått bada några gånger och vi har bara tagit det lugnt och ätit gott. För min del blir det många promenader där nere, frisk luft och motion är aldrig fel.

Det känns konstigt att vara borta så länge från hemmet men vet att det kommer att gå bra.

Nu ska jag gå ut i trädgården och skörda lite kryddor. Har massor med dill och persilja som måste frysas in innan de blir förstörda. Ska göra lite örtsalt när jag kommer hem nästa gång, det blir fantastiskt gott, speciellt när man vet att det är kryddor från sitt eget land.

Vet inte när jag kommer att skriva nästa gång. Har inget trådlöst bredband på campingen men jag kanske skriver lite kort via mobilen.

På återseende, kram

En ny etapp

Snart är det dags för en ny etapp i min bröstcancerbehandling, nämligen strålning.

Har börjat med en ny skrivbok. Fick den av min dotter, den är rosa med rosa bandet symbolen på framsidan. Boken kommer att bli min ständiga följeslagare under min tid i Umeå. Självklart kommer jag även att blogga men tror att boken kan vara till en stor hjälp. I boken kan jag vara ännu mera personlig, jag kan även skissa, rita och klistra in små lappar.

Kom hem från Umeå idag under eftermiddagen. Det var en tidig tisdagmorgon när jag for ned. De ljuvliga sommarkvällarna har gjort så att jag har vänt på dygnet så det var extra tungt att stiga upp kl. 04.15. Puh! Försökte sova lite på bussen men det var så himla varmt.

Väl framme kl. 10.00 hann jag förbi Apoteket innan provtagningen. Sedan träff med läkaren. Han började med att beklaga sig över sitt misstag angående den bortglömda anmälan till strålavdelningen. Han bad om ursäkt över det och förseningen. Min läkare är väldigt ödmjuk och fin men lite stressad ibland. Skönt att han tog upp det själv på en gång, så var det ur världen. Han undersökte mig och konstaterade att allt var bra. Jag hade samlat på mig lite olika frågor inför mötet och han tog god tid på sig att besvara dem.. :-)

När det gäller min benvärk så är det väldigt individuellt hur länge man har ont. Det försvinner men kan ta lite tid. Detsamma är det gällande viktuppgången, man går oftast ned igen men det kan också ta lite tid.

Passade på att spola igenom venporten, hade glömt bort det här hemma. Det ska göras var 4:e eller var 5:e vecka. Allt fungerade bra med den. Det kändes skönt eftersom jag har varit svullen och haft lite ont där den sitter.

Var trött på kvällen, orkade inte så mycket. Pratade med lite folk, tog en kort prommis sedan tv och sängen. Sov jättedåligt igen, alldeles för varmt.

En snabb frukost sedan iväg till onkologiska kliniken och strålbehandlingsavdelningen. Det var redan folk där, tydligen verkar man kunna få behandling rätt tidigt. Skönt, om jag skulle vara morgonpigg någon gång.

De ritade upp kryss på överkroppen för att rama in strålområdet. Även tre punkter tatuerades in. Det är viktigt att man ligger exakt likadant vid varje behandling Det stack till ordentligt när de gjorde tatueringen. Lite bläck. sedan ett stick med en nål. Armhålorna kändes värst, men det gick snabbt över.

Fick en broschyr med information om hur allt går till, vilka biverkningar, hur man ska sköta strålområdet med tvätt, insmörjning ( när och med vad) , solning och luftning.

Något som jag har hört tidigare var att man är radioaktiv, men det stämmer inte. Så skönt, man kan leva som vanligt med andra människor.

Allt var klart på 15 minuter. Tog en promenad,köpte lite dricka och kunde ta tidigaste bussen hem.

Nu är det bara att njuta de här dagarna inför nästa vecka, när startskottet för en ny etapp avlossas.

Ont...

Har så ont i benen idag. Nog för att jag har det varje dag men idag känns det extra mycket. Undra hur länge man ska ha det? Åker ner till NUS i Umeå imorgon, ska passa på att fråga läkaren om det. Måste nog skriva upp det för att komma ihåg det. Kanske jag kommer på några fler frågor..
Under tisdagen blir det att ta prover och träffa läkaren, onsdagen ska jag bekanta mig med stråldatorn. De gör väl inställningar och förberedelser inför nästa veckas start med strålningen. Vet faktiskt inte så mycket om det här, har inte ansträngt mig för att söka information om det heller, jag får ju veta det imorgon.

Idag händer det inte så mycket. Måste iväg och handla lite, sedan blir det vila. Det blir väl att packa lite ikväll men det går nog fort. Behövs ju inte så mycket kläder eftersom det är sommar och endast ett dygn.

Mina sköna sandalen gick sönder igår, typiskt. Det går att gå med dem ändå men skulle nog behöva ett par nya, tror jag får kolla på det nästa vecka när behandlingarna börjar. Då behöver jag nog mer tidsfördriv.

Humöret är fortfarande bra, inga ledsamheter. Synd bara på värken.
Solen skiner och det är varmt, det blir att sitta i skuggan idag.

Tar inte med mig datorn den här gången så jag återkommer tidigast onsdag med rapport.

Sköt om er alla och använd solskyddsfaktor! kramiz

En sovande by

Det var en mycket tyst by jag promenerade igenom i morse. Endast fåglarna, hundarna och mina fotsteg hördes.

Gårdagens Ersnäsdag var nog ett lyckat arrangemang med tanke på morgonens lugn. Dagens aktiviteter lockade rätt mycket folk men när sedan regnet började falla tömdes området snabbt på besökare. Våra tjejer lyckades sälja lite saker, det kunde iaf vår dotter konstatera när hon förnöjsamt räknade ihop vinsten. Får väl se om de gör om det nästa år, då med en erfarenhet rikare.

Varför det var extra tyst i morse har den förklaringen att byapuben var öppen igår. Den brukar vara fullproppad med prat och festsugna bybor. Dansa brukar vara väldigt populärt men tyvärr är det oftast så trångt att man står mest på samma ställe och trampar. Med tanke på det fina, varma vädret som kom efter regnet var det nog extra mycket folk som var extra törstiga. :-)

Min man har åkt iväg på en fiskeresa till Norge. Jag och dottern var på grillparty hos grannen. Så trevligt och så mycket god mat. De gick sedan vidare till puben medans jag och E gick hem. Vi myste med en film. Visst hade det varit trevligt att hänga på men jag ville inte lämna E ensam, vi hade kommit överens om att jag skulle stanna hemma.

Självklart är jag glad över att jag höll vad jag lovade annars hade jag nog inte orkat ta min morgonpromenad och uppleva den sovande byn.

Idag är det strålande väder, ska fixa lite i trädgården och sedan finns det risk att vi åker till någon strand så E får bada.

Simma lugnt!

Splittrad..

Oj vad det är mycket som ska göras...blir helt matt av tanken. Fast egentligen behöver jag inte göra någonting. För mig känns det som om jag ska på en väldigt lång resa framöver och att det ska vara så fint, organiserat och avbockat innan jag åker.

Men herregud, jag lever ju inte ensam. Jag har en man som mycket väl kan och hjälper mig men min hjärna är splittrad. Det är nästan som om jag känner igen mig sedan tidigare, att jag fortfarande är i denna "att göra" fas.
Vissa saker låter jag bara vara men ibland gör jag tio saker samtidigt. Det där med fokus, som jag trodde hade återvänt, verkar svika mig igen. Ett undermedveten reaktion som jag inte riktigt känner mig beredd på.

Brukar föreställa mig hur det kommer att kännas när jag ska börja jobba igen. Hur kommer det att gå? Visst kommer det att gå bra det men det kommer att ta tid att hänga med.
Min hjärna är som en sådan där leksak som man vevar igång, som jobbar på för fullt i början men som successivt minskar i takt, energi, kraft och kvalité...och då måste man skruva upp den igen.

Är absolut inte ledsen över det, snarare frustrerad.
Ska ta och skruva upp min hjärna med lite musik, kaffe och vila...sedan blir det att dammsuga, plocka undan, diska, tvätta, sortera papper, skriva handlingslista m.m. Nää, jag skojar bara, det blir nog bara hälften av listan. :-)

Ha en skön kväll, kram till er alla.

Förberedelser..

Just nu pågår förberedelser för morgondagens ErsnäsDag.
Vår dotter ska tillsammans med en kompis sälja lite olika saker som de gjort själva. De har pysslat och jobbat i flera veckor med att tillverka t.ex. grattiskort, tack kort, halsband, mobilsmycken, armband, servettringar m.m.
Nu håller hon på med att fixa med de sista prylarna.

Vi får hoppas att tjejerna lyckas bra med sin försäljning så att de inspireras att fortsätta pyssla och göra affärer.

Lycka till, Tjejer!

Frisyr?

Här kommer en bild på mig med en föraning till frisyr. Brynen och fransarna vill också vara med. Detta togs igår när vi avnjöt en middag på Sportbaren Allstar. Det syns inte så bra på bilden men det känns. :-)

Håret är lent, mjukt och skönt.

Just nu mår jag så gott..

Dagar blir till nätter, nätter blir till dagar. Klockan tickar på av bara farten. Har verkligen vänt på dygnet. Är uppe sent, ca. 01.30 varje kväll och sover till 10.30. Jag tycker inte om att sova så länge på morgonen, vill gärna njuta av de tidigare timmarna så det kändes skönt att jag imorse (äntligen) steg upp (för mig) i rimlig tid.

Har aldrig förr tänkt så mycket på bröstcancer men sedan jag blev sjuk blir jag påmind av den lite här och där. Man kan likna det med när man till exempel köpt en ny bil, plötsligt upptäcker man fler av den modellen och färgen på vägarna.
Senaste tiden har media på olika sätt uppmärksammat cancer och även bröstcancer med artiklar angående indragningar av mammografibussar, tvrepotage om olika människor som drabbats, olika forskningsrapporter m.m.

I går kväll zappade jag mellan tvkanalerna och började se en film "Living out loud", drama från 2009. Det visade sig att det handlade om en kvinna som arbetar som musiklärare, är lyckligt gift och har två barn. Men över en natt förändras hennes liv i grunden. Hon får beskedet att hon drabbats av bröstcancer. Plötsligt står hon inför en oviss framtid och hon och hennes familj tvingas fråga sig vad som verkligen är viktigt i livet. Man får följa hur hennes och familjens tillvaro förändrades fysiskt och psykiskt.

Både min man och jag kände en klump i magen när vi såg hon och hennes make gå hand i hand på väg in till sjukhuset för att få beskedet. Plötsligt var mina tankar tillbaka till den dagen, 16 november 2009, då vi själva var med om detta. Film har en tendens att ibland försköna och eftersom den var amerikansk så hade den ett lyckligt slut. Den här gången anser jag att det var en bra sak eftersom den ändå väckte så starka känslor.

Trots alla påminnelser om den situationen jag befinner mig i så känner jag mig lugn och positiv. När det är sommar, varmt och familj och vänner är nära är det som bäst och så är det nu.

Just nu mår jag så gott...

Älskade mascara, välkommen fransar.

Är så glad att mina ögonfransar har börjat växa ut igen. Även ögonbrynen och håret har börjat pryda mitt huvud.

Det var en härlig känsla att kunna sätta lite mascara på fransarna igen, kände mig som en tonåring som sminkade sig för första gången. Handen darrade lite lätt när jag fördelade färgen med den lilla borsten. Fransarna har inte växt färdigt ännu men det är kul att se dem igen.

Ska bli spännande att se hur håret kommer att bli. Har hört att en del får lockigt i början. Eftersom jag alltid har haft spikrakt skulle det vara kul med lite förändring. Nu tillhör jag de personer som ändrar frisyrer och färg rätt frekvent men nu kommer ju en tid där jag inte kommer att kunna ändra så mycket.

Är glad att ansiktet får lite karaktär igen, kändes lite naket utan bryn och fransar.

Nu är det bara resten av kroppen som måste komma i form, men det får jag ta tag i när benen orkar bättre.

Konserter, trevligt sällskap och mygg

Bilden föreställer vattenfallet i Jokkfall som finns intill campingen.


Jo nog lättade åskmolnen fort. I fredags när vi var och lyssnade på lunchmusik fanns det inga bekymmer kvar. Vilken mysig tillställning. Vi satt på vår picknickfilt och åt samtidigt som vi njöt av Johnny Cash olika klassiker. Tyvärr blev det inte sushi, det var så lång väntetid så vi hann inte med det.

Resan upp till stugan var seg, vi åkte upp på fredag eftermiddag. Stannade till i Jokkfall och köpte var sin glass. Vilken underbar plats! Fallet, kalixälven och det guldglittriga solljuset. Nu har de dessutom byggt om restaurangen lite så det kändes extra trevligt. Vi kollade lite på alla laxfiskare som försökte sig på att fånga en baddare. Oftast stannar vi även till vid laxtrappan och kollar hur många fiskar som har vandrat uppåt Kalixälv, men inte den här gången.

Väl framme i stugan åt vi lite och slappade. Stugor över lag (anser jag)verkar ha en väldigt avslappnande effekt, fast man har saker att göra så är det inte på samma sätt som hemma. Det enda som inte är avlappnande är alla myggen, trodde ändå att det skulle vara värre. Tack Gode Gud för myggmedel!

På lördag var det dags för min man och jag att åka till Kiruna. Vi skulle besöka Kirunafestivalen. Vi kom in rätt tidigt så vi strosade runt i området och tittade i olika butiker. Åt middag och besökte några bekanta. En mycket trevlig festival med glada människor och bra musik. Vi såg The Ark först. Sångaren, Ola Salo är en mycket socialt kompetent person, i alla fall mot oss i publiken. Han skapade en magisk kontakt med oss.
Kvällens höjdpunkt och det vi hade väntat på var konserten med Kent. Vi dansade och sjöng med hela tiden. Jocke Berg, sångaren, var inte lika duktig som Ola Salo med att fånga publiken men för vår del gjorde det inte så mycket, vi fick ju istället höra mer musik.
Kunde inte röra mig ur fläcken efteråt, kändes som om mina ben var fastgjutna i backen. Jonas och en bekant till oss fick hjälpa mig, jag var såå trött och slut i benen, men det var värt all möda. Vi körde hem i sommarnatten med ett härligt flin och glittriga ögon, hög av lycka.

Kom hem igår eftermiddag från stugan. Det värsta jag vet är att packa upp väskan, men det gick faktiskt rätt bra. Vi åt lite middag, sedan tog jag och dottern en prommis med Niro medans min man cyklade med Qipper.

Hade så svårt att somna inatt, så till slut tog jag en insomningstablett. Har haft lite sömnsvårigheter igen, tankarna kommer ju som oftast när man ska sova, både medvetet och omedvetet. Fast det har gått 1,5 månad sedan jag fick min sista cellgiftsbehandling har jag fortfarande ont i benen. Det försvårar så klart sömnen. Undrar hur länge man behöver ha så här?

Solen skiner och det är jättevarmt ute, riktigt sommarväder idag. Det enda jag har planerat idag är lite tvätt och rensning i rabatterna, det blir nog en härlig dag.

Ha en skön dag allihopa!

Åskmolnen har lättat...

Så skönt att jag inte känner mig lika arg idag. Det är mycket ansträngande och tar sådan energi.
Det finns många saker som är svåra att styra över bland annat humöret och andra människors agerande. Visst finns det gånger då man har möjlighet att agera/ förändra men just nu gäller det för mig att gilla läget.

Juli är en fin månad med bad, blommor och värme. Visst kommer det att bli roligt att vara hemma ett tag till. Jag lovar att jag ska ta tillvara tillfället och njuta.
Varför inte starta idag! Vi ska åka till staden idag. Både jag och min man har lite ärenden att utföra, sedan ska hela familjen avsluta med lunchmusik i Stadsparken. Tror det blir sushi till lunch idag.....mums.

Till alla er andra som också får in dessa åskmoln, så hoppas jag att de försvinner lika fort för er som de gjorde för mig.

Ha en bra dag!

Allt ska man då fixa själv.......Suck!

Som jag skrev tidigare så skulle de på NUS återkomma till mig angående min tidsbokning för strålningen. Jag har väntat och väntat på att de skulle återkomma men icke sa nicke. Har ringt upp dem på olika tider på eftermiddagarna men med samma dåliga resultat.

Vi har planerat att åka till stugan i helgen så det var viktigt för oss att veta hur det skulle bli med min Umeåresa. Dessutom måste min man lämna slutgiltigt besked om sin frånvaro till sin arbetsplats.

Tidigare idag sökte jag info på NUS (Norrlands Universitets Sjukhus i Umeå)hemsida. Jag prövade ringa lite olika telefonnummer och till slut kom jag fram till en sköterska. Efter många om och men fick jag besked om att de hade bokat in mig för behandling. Hon skyllde på den försenade anmälan, därav den sena bokningen.
Fan, vad jag känner mig arg. Att jag som är sjuk ska behöva hålla koll på både läkare, sköterskor m.m....precis när allt har fungerat så bra.

Nu är det så att min strålbehandling är uppskjuten två veckor framåt. Det är planerat att jag ska ner till Umeå den 13/7 för att träffa läkare och förberedelser.
Sedan ska själva behandlingen starta den 20/7. MEN jag tror det inte förrän jag har den skriftliga kallelsen i min hand.

Ahhh..känner mig så arg. Vad skulle ha hänt ifall jag inte hade ringt och påmint dem första gången, skulle tiden ha dragits ut ännu mer eftersom ingen anmälan fanns och ingen kollar väl i MIN journal bara för skoj skull.

Har blandade känslor just nu..är glad att få några fler veckor här hemma samtidigt som jag är ledsen över att behandlingen drar ut på tiden. Jag vill få detta överstökat.