Kallt och Krispit

Delar lite bilder på dagens väder. Otroligt vackert, kallt och vitt.
Härligt när ljuset är tillbaka. Ger sådan energiboost.

Trevlig lördagseftermiddag, Kram

Den första snön

Idag kom den, vit, kall och blöt la den sig som en hinna över marken. Det tog ett tag innan även gräset och vägarna bytte färgskala.

Visst blir det ljust och fint och barnen (stora och små) njuter av skaparglädje.
Själv känner jag inte alls för snö nu, men jag vet av erfarenhet att den snart är borta. Den hinner komma och gå några gånger till innan den bestämmer sig för att stanna...ända till våren.

Är glad att jag snart ska söderut, hoppas på sol och värme.

Kramar till er alla

Skickat från min iPhone

Slutar nog aldrig att fråga mig..

Varför bor jag i denna kalla landsdel? Men som alltid vid denna fråga, så får jag samma svar tillbaka; För att jag trivs så bra här, för att jag vill bo här. I alla fall alla andra dagar/årstider när det inte är så här kallt.

Ni har säkert sett mitt tidigare inlägg där instrumentpanelen på bilen visar -37,5 grader.

Det känns konstigt att rycka på axlarna och säga muntert, WOW inte såå kallt idag BARA - 24grader. :-)

Sedan blir man väldigt lurad utav det otroligt vackra ljuset och solstrålarna som gör snön glittrande. Man tänker sig att det skulle vara ca. -10 minus, vilket är det absolut bästa vintertemperaturen här uppe.

Tycker ändå att det funkar bra trots kylan, man vänjer sig rätt fort. Dessutom har vi ett varmt hus, motorvärmare och varmt på arbetsplatsen. En kollega gav mig nästan en utskällning (på ett skojsamt sätt) eftersom jag hade klänning och strumpbyxor på mig idag. "Man kan väl för fan inte ha klänning på sig när det är - 37 grader", jo faktiskt så kan man det ..fast jag måste erkänna att det var lite kyligt. Kom på mig att jag glömde ta på mig mössan. Tack och lov för dunjackan och den underbara huvan.

Många som läser om detta kylslagna landskap måste bli väldigt avskräckta men jag hoppas att ni någon gång kommer att få den förmånen att besöka Norrbotten och Luleå. Det är faktiskt en jättefin sjöstad med ett bra utbud av aktiviteter, shopping, restauranger, nöjen och sevärdheter. Sommaren, skärgården och midnattssolen är ju fantastisk....men även vårvintern under mars/april.

Men jag skulle kunna tänka mig att bo utomlands de mest mörka och kalla månaderna, fram för allt januari och februari.

Avslutar med en bild för att drömma sig bort en stund, KRAM

Dagens morgontemp

Fy sjutton så kallt.

Fortfarande sjukt hemma...

Vår dotter är fortfarande sjuk. Det är verkligen en utdragen förkylning. Hon har haft feber sedan torsdag förra veckan. I fredags var det tio elever i hennes klass som var sjuka.

Helgen har till resultat av detta inte varit så händelserik. Under lördagen snöade det riktigt ordentligt, man såg nästan inte ut. Efter att det hade slutat tog jag en långpromenad med hundarna. Nackdelen med att man bor lite ute på landet är att de är så sena med plogningen. 3/4 av promenaden var ett stånkande och stönande och plumsande i snö. Det blev en rejäl omgång för min stackars kropp.
Väl hemma igen så hade plogbilen skapat en rejäl plogvall. Min granne och hans son, båda kära vänner till oss, var så hjälpsamma och plogade bort lite snö så att jag kunde komma ut med bilen. Man vet ju aldrig vad som kan hända när det är en febersjuk liten flicka här hemma.

Igår kunde jag lämna henne hemma en stund för att åka in till stan. Hade bokat två biljetter till Musikalen Snövit och de skulle hämtas ut senast igår. En strålande dag, fullt med skridskoåkande familjer. Det var full aktivitet på isen runt stan. Jag tackar Luleå för att det är en sådan fin vinterstad. Underbart att se.
Jag uträttade lite ärenden på Åhléns och for sedan hem igen.

Har haft lite huvudvärk men känner inget mer. Elin blir hemma imorgon också, både från skolan och dansen. Hoppas att hon blir bra snart och att vi andra håller oss friska.
KRAM!

Slalompremiär = Fiasko!

Vilket underbart väder det har varit idag, -9 grader och ingen blåst. Såg verkligen fram emot en stund i slalombacken. Vi packade bilen och for iväg till Måttsundsbacken. Det är ca. 8 kilometer dit så det går fort att vara på plats.
Eftersom det är så nära så är det väldigt enkelt att ta sig dit på eftermiddagen/kvällen och åka några åk. Dessutom är det en så trevlig sysselsättning för hela familjen.

Väl framme så gick vi och löste kort först. Bytte om till slalomskor och hjälm vid bilen. Det finns tre nedfarter, två liftsystem samt en liten barnlift med rullband. Även lite puckelpist och ett "Big Jump". Ni kanske redan har listat ut att vi inte var ensamma om att åka. Backen var välfylld och liftköerna långa.

En liten sträcka med skating från bilen till liftkön gjorde mig helt slut i benen och genomsvettig. Benen och fötterna värkte när jag åkte uppför backen. När vi kom upp på högsta punkten var det dags att lämna liften. Jag ramlade (så klart) och blev sittandes på rumpan. Det värkte så otroligt mkt i ben och fötter, jag andades fort. Värken gjorde så jag hade svårt att ställa mig upp, men min man hjälpte mig. Det kändes pinsamt att jag inte klarade av det själv, men det gick bara inte.

Nu var det bara att ta sig ned. Har nog aldrig känt sådan smärta som jag gjorde då. Vet inte om det berodde på min ovana samt nya pjäxor eller av sviterna från cellgifterna. Jag ville grina, hyperventilerade men kämpade mig ner. Elin och gubben blev så oroliga eftersom jag hade svårt att svara på deras frågor. Mina muskler orkade inte, kändes nästan som konstant sendrag från låret och ner i foten.

Fy fasiken vilket Fiasko! Jag fick helt enkelt avbryta allt och gå till bilen och byta om till vanliga skor. Ett åk blev det endast idag. :-(
Vi stannade ändå några timmar, Elin och min man fortsatte att åka medans jag drack en kopp kaffe och vilade mig.

Jag fattar inte att det kunde bli så här. Vad berodde det på? Allt kan väl ändå inte bero på nya pjäxor, jag blir ju lite orolig när det gjorde så ont. Jag har ju fortfarande ont i benen från behandlingarna. Jag var kanske för optimistisk med att tro att jag skulle kunna klara av att åka. Ja, vad vet man om man inte har försökt. Ska testa att använda pjäxorna här hemma, gå med dom ute och även sitta med dem inomhus.

Så lätt ska jag inte ge mig, det är då ett som är säkert.

Trots den "lilla" ansträngningen och det STORA sendraget, så lär jag nog känna av det imorgon när jag går i trapporna på jobbet.

Ser ändå fram emot nästa gång, då kanske det blir två åk. :-)

Nu blir det en varm dusch och lite massage från dottern.
Ha en skön kväll,
KRAM

Sluthoppat för i år, eller..

Det blev verkligen kallt och vintrigt på en gång. Vi har inte alls hunnit med i svängarna, jo möjligtvis virvelvindens men inte höststädningens. Trodde väl ändå inte att den här snön skulle stanna kvar så pass många dagar. Kallt som tusan är det också. Jag och Elin tog en kvällspromenad med hundarna igår kväll och det var bara att ta vinterkläder och vinterskor på sig. Tycker det känns lite tidigt, men det beror nog på att vintern har kommit ännu senare de senaste åren eller är det bara så det känns..hmm..ja..tror mest på att jag hinner glömma bort mellan växlingarna.

Idag blir det en hemmapysslar dag. En utav bilarna saknar fortfarande "sina vinterskor" så min man kommer att ordna med det. Studsmattan ska få sin vintervila, sen till nästa år ska den få ett nytt hoppskydd. Vi ska röja i ett förråd för att göra plats till mina stora blomkrukor. Det är bra att kunna förvara allt på samma ställe. Några är i växthuset men vill inte ha för mycket därinne, det blir så tungt till våren när man ska börja med förkultiveringen. Apropå växthus så är det andra fortfarande omonterat. Som sagt, det blir inte alltid om man tänkt sig men det blir bra. :-)

En sak som jag har lärt mig under det här året är; man ska inte stressa bara för att man tror man måste det, allt tar tid men olika lång tid och kroppen KRÄVER SIN tid.

Förut, innan min diagnos, hade jag oftast bråttom, skulle hinna med så mycket, ha ett perfekt hem, perfekt ordning ute och på jobbet. Det som jag inte tog hand om då var min kropp, visst motionerade jag men jag vilade, slappade och slöade inte. Dessutom krävde jag samma engagemang av andra, för om jag orkade så skulle de också göra det. Helt jäkla sjukt, eller hur..
Nu kan jag ha lite rörigt och skitigt runt omkring mig utan att få panik, kan strunta i stöket och vända det till något positivt istället som t.ex. att det var skönt att jag hann läsa den här tidningen eller ta en extra promenad. Dessutom har jag lärt mig att inte ställa samma krav på framförallt min man, utan insett att även han behöver andrum, vila och återhämtning.

Man behöver inte vara så duktig jämt, det räcker med att vara sig själv.

Hjälp, snön förökar sig...

Herregud vad det snöar. Jag fattar inte hur länge det ska hålla på att snöa så här mycket. Snart finns det ingen plats att placera det vi( min man) skottar bort. Det är tredje gången som garagetaket blir rensat på snö.

Idag var det tänkt att min man och dotter skulle åka slalom, men dagens busväder satte stopp för det. Ingen utav oss är vana slalomåkare, förra året var premiär för oss alla (om man inte räknar med några få gånger när jag och min man var mellan 17-20 år). Så med den ringa erfarenheten hade det nog inte fungerat så bra att ge sig ut i backen idag.
Det var tänkt att de skulle hyra utrustning på plats, men eftersom åkningen blev inställd passade vi på att åka till en butik i Boden och hyra en slalomutrustning till vår dotter. Man hyr utrustningen på 2 år, stavar och glasögon måste man köpa. Det kommer nog bli så att vi också köper en utrustning framöver, vid eventuell realisation under våren. Det vore riktigt trevligt att kunna åka iväg på spontana turer där utrustningen inte är ett problem, det är ju faktiskt riktigt kul och man gör något hela familjen tillsammans.

En annan trevlig aktivitet som man kan göra när det finns så här mycket snö är att hoppa i den. Ikväll när min man skottade för femtioelfte gången uppmanade han oss att komma med ut. En gigantisk snöhög har byggts upp på vår baksida mot garaget. Qipper, vår hund var helt galen ute och sprang upp för den högen och upp på garagetaket och ner igen. Han och Niro älskar verkligen snö, de gräver, hoppar och plumsar.
Plötsligt var vi alla tre uppe på garagetaket och hoppade ned i snödrivan. Jag sjönk ned med snö ända upp till halsen. Oh, det var så kul, tror jag gick i högstadiet när jag gjorde detta sist. Vilket glädjerus.
Vår dotter var lite feg i början men väl när hon hade hoppat första gången så ville hon nästan inte sluta.

Vi får hoppas att morgondagen bjuder på lite uppehåll och slalom för mina älsklingar. Får se om jag inte tar mig ett snöhopp för mig själv när ingen ser på. :-)

Härliga sol!

Vilken dag det har varit, fint väder med sol och lagom temperatur.

Tog en försiktig promenad med hundarna idag. Känns att jag inte har motionerat på länge, blev anfådd väldigt lätt. Det är svårt att klä sig om huvudet, eftersom det är kallare än vanligt där uppe. Ett vindtätt material är att föredra, när vinterns kalla vindar forfarande kyler. Nåväl, skönt med frisk luft. Kände att solens strålar har börjat värma.

Annars har det varit en lugn och skön dag med korsord, stickning och trevligt sällskap. Ser fram emot en god middag och Melodifestivalen.

Hoppas att ni alla har haft en lika skön dag som jag, så hörs vi imorgon.

Brrrr vad kallt

Idag visar termometern - 31 grader, brrr.

Har varit flitig och gått promenader varje dag men jag tror jag hoppar över idag.
Har märkt att jag är lite känslig i operationsärren, det ilar och kyler när det är kallt ute. En god vän har sytt mig en mycket skön fleecetop som är bra att ha kyliga vinterdagar, den hjälper att hålla värmen över bysten. Idag skulle jag behöva något som värmer extra över hela kroppen och fram för allt ansiktet.

Ett som är säkert är att det är otroligt vackert ute. Alla fantastiska iskristaller som gnistrar i solljuset, helt underbart.

Sådana här dagar är det bra att ta hans om sina små vänner också. Har precis varit ute och fyllt på med fågelmat, solrosfrön så klart. Det går åt mycket med energi för småfåglarna dessa dagar, så de måste fylla på depåerna hela tiden.

Får se om temperaturen stiger under dagen, då blir det nog en promenad i alla fall.