Turkiet

Oj, oj, oj vilken resa! Helt underbart.

Lite tufft var det att landa mitt i natten, och försöka hitta sitt hotellrum med urdåligt mörkerseende. Efter att ha lyckats väcka några andra hotellgäster så kom vi till rätt plats. Klockan 4 på morgonen kunde vi äntligen lägga oss och sova en stund. Sen frukost och undersökning av omgivningen, möte med Nazar och Helex (Lisa Morin och Stina Kostet) våra underbara träningsexperter. Elin blev lite frustrerad över att det tog så lång tid innan vi kom till stranden, men vi fick oss ett dopp innan det var dags för första träningspasset, Zumba.

De övriga dagarna har vi njutit av varmt väder, 28-30 grader och sol. Flera olika gruppträningspass från morgon till kväll ; promenader, jogging, pilates, vattengympa, Afro, Zumba, Helex FT (funktionell träning) och Helex Cross (en slags cirkelträning, styrka och kondition).

Jag hade som mål att delta i två pass per dag och stod fast vid det, ibland blev det faktiskt tre pass. Det var riktigt skönt med utomhusträning, både på gräs och under ett soltak. Däremot var poolen alldeles för kall för vattengympa, så sista passet för det skedde i inomhuspoolen.

Vi har ätit god mat, shoppat, sett antika tempel, tränat och haft supertrevligt. Lärt känna ett underbart gäng människor i alla åldrar. Jag blev tyvärr sjuk natten mot lördag, mycket dålig i magen. Låg helt urlakad på hotellrummet under lördagen, lite senare på eftermiddagen orkade jag mig ut. Tyvärr fick jag hoppa över de avslutande passen; bl.a. den rosa Zumban. Alla var klädda i rosa. Helex har deltagit i oktoberkampanjen och samlat in pengar till bröstcancerfonden, så vi gjorde en avslutning på den här kampanjen. Jag höll ett litet tal (med gråt i halsen så klart) och berättade lite om min rosa resa sedan dansade alla Zumba så att nästan färgen lossnade från kläderna. Vilket ös!
Jag länkar till Helex sida här, så kan ni se mer bilder från vår resa.
Trodde att med all träning och magsjuka att jag minst hade gått ned tre kilo, så jag ställde mig på vågen när jag kom hem. Haha, vilken skräll.... hade gått upp 1,5 kg istället. Nåväl vill ändå rekommendera er att testa en sådan här resa, där allt är på dina villkor men att möjligheten finns. Man väljer själv hur mycket sol, bad och träning du vill ha. Elin var också väldigt nöjd.

Tack kära vänner för att ni följde med mig och Elin, det här måste vi göra om.
KRAM

Artikeln i C- Magasinet

Hej alla kära vänner, äntligen är jag tillbaka till min blogg.

Det har varit en så intensiv tid efter att vi kom hem från Turkiet så min ork har inte räckt till för detta. Har läst andras bloggar men skrivandet har varit på sparlåga. Ska försöka återkoppla på lite av det som hänt sedan sist men i olika inlägg.

Mitt första inlägg handlar om artikeln i Norrbottens Kuriren som publicerades den 22 oktober.Känner mig nöjd med innehållet och ångrar absolut ingenting. Däremot är vi alla olika, med olika erfarenhet och denna handlar om mig.

Ni kan läsa artikeln HÄR.

Kram

Tack allihopa...ni är underbara

Måste bara skriva ett inlägg och tacka alla ni som har kommenterat mitt reportage. Tack till alla ni som skriver i min blogg, tack till er jag har mött här i byn och på jobbet och tack till er som har ringt.

Jag är så glad att ni har läst och sett filmen, att det har berört så många. Jag är stolt över min fina dotter och faktiskt även över mig själv. Ett STORT tack till Norrbottens Kuriren och reportageteamet, de gjorde ett superbra jobb.

TACK TACK TACK TACK TACK

Mer reportage

Det har även skrivits ett reportage i ett helgmagasin som heter C. Ni kan läsa det färdiga resultatet HÄR.

Tack alla för era fina kommentarer, blir jätteglad. :-)
Många känslor bubblar upp idag.
Nu blir det snart middag med goa vänner, ska bli jättekul.

Sköt om er alla och ha en trevlig kväll.

Massor med kramar från mig...

"Film-stjärna" för en god sak

Det var med skräckblandad förtjusning jag kollade på web-tv imorse. Kan som inte fatta att det var JAG jag såg. Reportaget handlar om barn och föräldrar, filmen heter "När mamma blev sjuk i bröstcancer" och kan just nu ses på Norrbotten Kurirens hemsida eller HÄR.

Jag har en konstig känsla i kroppen idag, får gång på gång påminna mig om vad som har hänt den största delen av det här året, kan inte fatta att JAG har varit med om så mycket. Inte bara jag utan hela familjen, min mamma, svärföräldrar, kompisar m.fl. har varit med på den här "resan". Är det bra eller dåligt med denna, utspridda minnesförlust? Är det kroppens sätt att försvara sig eller kommer det att "smälla" till snart? Vissa saker kommer jag ihåg, så till viss del vet jag att jag har varit sjuk. Behandlingar och biverkningar har satt för djupa sår för att raderas ut.

Jag är glad att jag står här idag och jag är glad att jag har världens finaste familj och dotter. Tillsammans har vi klarat av mycket och tillsammans ska vi fortsätta leva.

Kram till er alla

Dagens summering....

Visst var det väl trevligt att äta lite lunch tillsammans med andra Bröstcancerbehandlade. Kände iaf igen en person sedan tiden i Umeå, vilket gjorde det genast lite enklare att få kontakt med andra. Vid mitt bord satt även min cancerläkare, överläkare Nisse vid NUS samt ordförande för BCF Riksorganisation, Ingrid Kössler. Efter den goda lunchen så förflyttade vi oss till en motionssal som för tillfället var omgjord till ett konferensrum. De hade lyckats ganska bra med omstylingen.

Nisse började med att visa på hur otroligt duktiga vi är här uppe på att behandla bröstcancer. Vi är bäst i landet! Det har tidigare stått i tidningen om insändare där "någon" hade hört att endast patienter yngre än 63 år får strålning, vilket är helt FEL. Alla får strålning om deras diagnos kräver en sådan behandling, det finns ingen åldersgräns, har aldrig funnits och kommer ej heller att vara så. PUNKT.

Det man däremot kan ha åsikter om är rehabiliteringen. Där är södra Sverige bättre på eftervården och har utvalda kurorter där bröstcancerpatienter får en veckas rehabilitering inkluderad träff med läkare, sjukgymnast, psykolog/kurator, bra mat, motion, samtalsterapier m.m. Jag hoppas att det i framtiden även finns det för oss som bor här uppe i norr.

Debatten startade med Ingrid som moderator, sedan var det en representant från Norrbottens Landsting samt en bröstkirurg och Nisse.

Något som togs upp till diskussion var mammografibussen och dess väg genom norrbotten. Det finns två bussar som kör ut till 11 platser av tidigare 14 platser. Alltså finns det idag 3 orter som blir utan mammografibuss. Det finns olika riktlinjer som följs inom bröstcancervården och en utav den är tidsintervallen mellan varje mammografikontroll. Genom att följa dessa har man upptäckt tumörer i ett tidigt stadium, innan de har blivit allt för stora och riskabla. Däremot är det inte lätt för alla kvinnor att ta sig till sina bussar p.g.a. olika faktorer; exempelvis ensamstående mammor, äldre utan bil och bussförbindelser m.m. Landstinget håller på att kolla upp detta, vilka prioriteringar man måste ta hänsyn till och hoppas att det i slutändan blir bra för alla.

Det var en intressant debatt men mitt minne är kort, så jag kan inte sammanfatta så mkt mera av den, tyvärr. Glömde anteckna.

Pratade lite med mina nya föreningsmedlemmar. Kollade sedan in de elitidrottare och företagare som deltog i Rosa Banden. Helex hade märkt upp några löpband med rosa rosetter, där idrottarna och företagare fick boka upp pass. Alla intäkter från dessa aktiviteter går till Bröstcancerfonden.
Det fanns en hel del BC saker till försäljning, även visning av underkläder. En blomaffär i luleå hade gjort färdiga buketter som besökarna kunde köpa, alla intäkter gick direkt till Bröstcancerfonden. Det blev ingen försäljning för min del, så jag avslutade dagen tidigare än väntat.

Allt var väldigt bra organiserat och jag tror att det kommer att bli en rejäl insamling. Jag hoppas däremot att jag får mer kontakt med mina föreningsmedlemmar imorgon. Tror alla var väldigt spända inför kampanjstarten och var väldigt koncentrerade på att allt skulle flyta på enligt planerat.

Imorgon blir det en öppen föreläsnig angående Bröstkirurgi samt så ska vi ha ett medlemsmöte.

Just nu känner jag mig väldigt trött...och mätt. :-) Det blir soffan, ett glas vin och Idol.

Ha en bra kväll, så hörs vi imorgon.

Idag startar För Livet 2010 - en månad i Rosa

En ny månad, en ny utmaning och för mig en helt annorlunda Rosa Bandet kampanj. Jag har alltid uppmärksammat dessa kampanjer och följd galans direktsändning m.m. I år blir den här kampanjen extra uppmärksammad p.g.a. att jag själv är delaktig som en av de drabbade. Känns mycket märkligt.

Skrev tidigare att jag anmälde mig till BCF i Norrbotten och den här helgen har vi ett av våra medlemsmöten.
Helex i Luleå hjälper till och visar sitt stöd för Bröstcancerfonden genom att samla in medel under perioden 1-17 oktober. Helex säljer hälsa av olika slag. Genom att delta i olika aktiviteter så bidrar man till den här insamlingen. Läs mer om Helex HÄR.

Idag kommer det att vara en Debatt: "Framtidens bröstcancervård i Norrbotten". Orf. Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, Överläkare, BRO, politiker och representanter för NLL kommer att delta. Efter detta kommer kampanjen inledas genom att Rosa Bandet startas av olika elitidrottare från Luleå samt deltagande företag.
Vi som förening kommer att sälja olika Rosa Bandet produkter under dagen.

Jag ser fram emot att träffa övriga föreningsmedlemmar, höra om verksamheten och bekanta mig med kampanjen. Tror det kommer att bli en mycket givande, känslomässigt överväldigande och trevlig dag. Är nog helt slut till kvällen, men jag tror helt klart att det kommer att vara värt det.

Fortsättning följer......

Den 2:a och 4:e oktober smäller det...

Då var inspelningen, fotograferingen och intervjuerna klara för Rosa Bandet reportaget. Allt gick jättebra (tror jag) och min dotter skötte sig fantastiskt bra. Ska verkligen bli spännande att se resultatet.
För mig är det viktigt med öppenhet i den här frågan. Jag har från första början varit helt öppen med min sjukdom, vill upplysa andra inte skrämma upp dem. Mycket därför började jag blogga. Trodde inte detta skulle drabba mig men nu har det gjort det. Jag vill absolut inte att det ska drabba min dotter. Det var via Rosa Bandet kampanjen som jag själv upptäckte min knöl.

Det går heller inte att förneka att det har varit en jobbig period men på något kontigt sätt har den även givit mig mycket. Hemskt att det ska behöva ske en tragedi för att man ska inse saker och ting, men oftast är det så.

Som sagt, den 2:a och 4:e oktober smäller det. Den 2:a kommer bilagan ut (C magasinet)och den 4:e kommer det att sändas på kanalen 24 Norrbotten. Jag kommer självklart att lägga in länkar här på bloggen så att även ni som inte har tillgång till det i vanliga fall får en chans.

Må väl kära vänner, nu blir det en stärkande promenad med hundarna.
KRAM

Försöker städa och göra fint..

Imorgon fortsätter inspelningen på reportage inför Rosa Bandet insamlingen. Hela teamet ska komma hem till mig imorgon och filma, fotografera och intervjua. Känner mig lite nervös inför det, har inte sett något resultat från den första inspelningen ännu men är säker på att det blir bra. Har ännu inte vant mig med att få se och höra mig själv. Man känner sig ju inte lika snygg som innan cancern, självkänslan är lite kantstött men jag får göra mitt bästa.
Har i alla fall städtema här hemma idag. Alla får hjälpa till, ja hundarna kan ju inte bidra med så mycket, det bästa är nog att de håller sig utomhus ett tag. De är ändå inte så förtjust i dammsugen.
Min koncentrationssvårighet sätts på prov, tror jag har påbörjad dammtorkningen på tio olika ställen, samt börjat byta stolstassar, tog ut tvätten ur maskinen men glömde att hänga upp den, till slut sitter jag på stolen helt utmattad utan att egentligen utfört någonting. Tur att jag har min man och dotter som tar hand om mig.

Vet inte vad jag ska ha på mig för kläder, detta är också en av de tillfällen då man tittar in i en fullproppad garderob och utbrister "Jag har ju ingenting att ta på mig!" med en viss panik i rösten. Känner mig lite speedad utan anledning.

Tror det blir en promenad för att lugna ner mig lite. Det är en härligt solig dag idag.

Sammanfattningsvis ser jag fram emot besöket imorgon, reportagegänget (tre tjejer) är jättetrevliga och tar hand om mig väl. Man måste ju inte städa och göra fint för deras skull men ni som känner mig vet att jag vill ha det så ändå. Detta blev ett bra tillfälle att få det gjort. :-)

Besök på hotellrummet..

Ett steg att hjälpa forskningen är Rosa Bandet insamlingen. För mig är det viktigt att stödja forskningen, inte bara Bröstcancer utan självklart all cancer. Eftersom jag har en dotter vill jag gärna vara med och påverka. Jag tänker så klart mycket på min dotter och vad som kan drabba henne.

För ett tag sedan blev jag kontaktad utav Norrbottens-Kuriren. Varje år inför Rosa Bandet kampanjen i oktober gör de reportage om Bröstcancer och jag fick förfrågan om jag skulle kunna tänka mig att ställa upp. Efter en stunds funderingar accepterade jag deras förfrågan och igår var det vår första träff.
Kändes förstås lite pirrigt att bli fotograferad och filmad. Det blev lite tagningar på mitt hotellrum, i terapin och kaffepaus med kompisar ute i foajén. Tanken är att det ska bli ett reportage i helgmagasinet C samt ett inslag i tv och webkanalen 24 Norrbotten, vilket kommer då att sändas någon gång i oktober. Lovar att meddela er exakt datum.

Det blev ett litet avbrott mellan inspelningar och intervjuer, så igår kväll gick BC gänget och jag till en restaurang i närheten. Vi åt och drack gott, fortsatte sedan kvällen i foajén. Kände mig rätt trött så jag bröt upp lite tidigare, strax innan 21.00.

Det blev en ny träff med reportageteamet i morse. De följde med mig till strålningen. Någon gång efter min hemkomst och avslutad behandling ska de sista bilderna tas och de sista frågorna ställas. Det kommer bli så spännande att se resultatet. Blev så väl omhändertagen av tjejerna (teamet) och all underrättad personal har visat stor förståelse och ställt upp med god min.
Stort tack till alla berörda.

Tyvärr blev det ingen date med Nisse, min läkare. Min tid blev ombokad till måndag eftermiddag istället. Jag ska göra en muga scint (hjärtundersökning) imorgon så han ville ha klart resultatet innan vår träff, samt att vi skulle få mer tid tillsammans för att gå igenom alla mina frågor.
Så mina frågor kvarstår och funderingarna också, men det är bara att stå ut i några dagar till.
Lyckligtvis ska jag till stan idag med en god vän och shoppa. Lättare att koppla bort tankarna när man gör något som man tycker är kul.

Har insett att jag inte kommer att hinna med allt, kniven kan jag kanske färdigställa hemma. Det är ju inte hela världen, jag har ju redan gjort en.:-)