Sommarkänslor!

Hej alla underbara människor. Det var ett bra tag sedan som jag skrev men här är jag igen. :-)

Jag njuter av att värmen äntligen bränner mitt ljusa skinn, att pannan får ett pärlband av svettdroppar, att gräs och löv trängs i skottkärran, att blomknoppar tävlar om vem som når högst.

Båda växthusen är redo, vinglaset är fyllt och lukten från den inoljade altanen sprider ut sig i kvällssolens glans.

Är så tacksam att jag fortfarande är frisk och att jag får uppleva det ljuva livet.

Stor kram till er alla!

Julen är nära

Så skönt, det mesta är färdigt. Klappar, inhandling av mat, gravning av lax m.m.
Känner mig helt slut just nu, bara en jobbdag imorgon sen är jag lite ledig.

Förra veckan blev inte riktigt som planerat. Fick en akut blödning i underlivet, åkte till sjukhus och blev inlagd. Var där i ett och ett halvt dygn. Det resulterade med en skrapning, trötthet och vila. Mest troligt var det en cysta som sprack (säkert oxå tre års samlande) eftersom jag inte har blött något efter cellgifterna. Väntar på provsvaren, ska väl inte vara något oroväckande med det.
Skrämde slag på familjen gjorde jag, de trodde skiten hade kommit tillbaka. Visst fanns det i mitt huvud oxå en kort sekund.
Jag mår bra nu fast fortfarande lite trött, tror kroppen vill ha ledigt och det ska den få snart.

Sov gott mina vänner, kram

Underbart skönt

Visst hade jag i mina tankar att allt skulle vara ok men det finns alltid en oro. Mammografi är alltid läskigt.
Jag blev så paff när de sa att allt såg jättebra ut, nästan tvivlande på om de var riktigt säkra. De upprepade och sa sedan " men det ÄR ju en bra nyhet" . Jo visst, så jag tyst.
Undrar varför man reagerar så? Under tiden som jag klädde på mig så kände jag hur alla spänningar släppte och jag kunde ta åt mig av vad de sa, att allt såg bra ut.

For och klippte mig efter det, hämtade ut mitt nya pass och köpte en ny resväska.
Väl tillbaka på jobbet hade jag svårt att komma ihåg timmarna innan. Funderade länge på varför frisören kunde vara så dyr, hon tvättade inte ens håret...men det gjorde hon faktiskt. Det kom jag ihåg efter ett tag. Virrig och glad var min status resten av eftermiddagen.

Just nu längtar jag till min invigning av nya passet och resväskan. Det blir en favorit i repris, Kom i form vecka till Turkiet! Åker nästa vecka på söndag. :-) Som jag längtar...

Det ska verkligen bli underbart skönt.
Ha det bra, sov gott.
KRAM

Skickat från min iPhone

Bröstkontroll

Har tänkt på det.
När man var ung hade man bröstkontroll mer för att kolla om man över huvudtaget skulle få några. Tonårstiden blev en osäker, trevande prövning av BH storlekar, rätt tröja och ständigt speglande framifrån och profil.

Efter några år var det pojkvännens tur att ta över bröstkontrollen.

Under graviditeten hade jag ingen koll alls, det var bara för mycket att hålla reda på :-) Efteråt var det dottern som skötte om det.
Tidens snabba fart framåt gjorde att man plötsligt glömde bort dem. Självklart fick de en värmande hand ibland och en ny BH.

Plötsligt upptäcktes något ovanligt och konstigt. Det mjuka runda hade blivit lite hårt och knöligt.
Efter operationen och behandlingar så kändes de först äckliga, inte som förr. Men efter ett tag så ville jag nästan inte släppa taget.

Är nöjd med hur jag ser ut nu, gör mina egna kontroller ofta (ibland lite för ofta). För känslan av att förlora dem igen gör ont.

Imorgon är det mammografi undersökning. Är rätt nervös men det ordnar nog sig.

Uppmanar alla att ha koll på sin bröstkontroll!

Det är länge sedan jag skrev men morgondagen påminner om varför jag startade den här bloggen.

På återseende, KRAM


Skickat från min iPhone

Kontrasternas land

Det är nu förändringarna börjar i vårt avlånga land. Dessa två månader som kommer är så olika varandra om man jämför med Norrbotten och Skåne. Såg en bild på facebook igår, som var tagen i helgen, någonstans i Skåne. Folk gick omkring i skjorta och keps, gräset lyste i svagt grönt och doft av nygrillat spred sig med röken mot den solstänkta himlen.
Här har vi snö upp till midjan, minusgrader, oplogade vägar, skoterljud, gnistrande snökristaller under en solig dag. Det enda vi just nu har gemensamt är solljus och grillrök.
Jag kan ibland känna att jag skulle vilja flytta söderut för jag tycker så mycket om våren, värme och blommor. Samtidigt älskar jag vårvintern här. Att gräva ut en skön sittplats ( nej liggplats) i snön, dricka varm choklad och känna solen värma medan korven blir grillad. En fin dag på pimpelisen är inte heller fel, eller en skidtur efter skoterspåret. Blommorna kommer fram här med fast senare. :-)
Idag börjar sportlovet. Tyvärr jobbar vi båda, men idag är jag i alla fall ledig. Så typiskt att det är bokslutsvecka, dålig tajming. :-(
Det är så mycket man vill hitta på men det hinns inte med på en dag. Det är riktigt kallt idag - 18 grader när jag steg upp, brrrrr. Är säker på att det kommer att stiga under dagen.
Elin fick bestämma dagens upplägg och det blir en sväng till stan. Inte så sportigt men trevligt.
Hon blir ju tonåring på söndag.13 år! Inte så liten längre, spännande tid framöver med allt vad tonårsliv innebär. Får passa på att mysa med henne idag.
Ha en bra dag,
Kram
Skickat från min iPhone

Felaktig behandling av bröstcancerpatienter

Just nu kretsar mina tankar kring det fruktasvärda misstag som mitt landsting och Sunderby Sjukhus har begått. De har upptäckt fyra fall av bröstcancer där något har blivit fel när det gäller diagnostik och behandling.Det allvarligaste fallet är en kvinna som fick ena bröstet bortopererat, där det senare visade sig att det inte var cancer. I de tre andra fallen har de inte gått ut med vad som kan ha gått fel, men det ska vara frågan om konstaterad cancer.
Landstingets ledning har inte gått ut med detaljer vilken jag kan förstå av hänsyn till de drabbade kvinnorna.

Vilken traumatisk upplevelse för var och en både psykiskt och fysiskt, tänk på deras familjer, anhöriga. Vilken oro.
Dessutom känner jag att mitt starka förtroende för bröstcancervården i Norrbotten tappar i styrka. Är väldigt nöjd själv med hur jag har behandlats och blivit mottagen, och har verkligen förlitat mig på deras kompetens. Har även rekommenderat det till andra kvinnor, att förlita sig på bröstcancersjukvården i Norrbotten.
Hmmm...jag vet inte vad jag ska tycka nu.

Undrar vad detta kommer att innebära framöver? Kanske andra behandlade kvinnor börjar fundera på om deras behandling, operation var korrekt? Kanske kvinnor kommer att tveka inför mammografiundersökningarna och kanske strunta i dem.

Jag vill lita på sjukvården och jag vet att jag har fått bra behandling, och jag hoppas verkligen ett detta aldrig kommer att inträffa någon fler gång. Jag tänker på dessa kvinnor och hoppas verkligen att de får all hjälp de behöver för att kunna orka leva med det som hänt. Sådana här sår tar verkligen lång tid att läka.

Ni kan läsa artikeln i Norrbottens Kuriren HÄR
Pressmeddelande på Landstingets hemsida HÄR

Kramar
Annika

Slappar dag

Juldagen är för mig en riktig slappar dag. Som barn ägnade man sig åt att leka med alla klappar och vara ute. Nu spelar jag spel, ser film och promenerar. Behöver inte laga mat, det finns rester att värma.
Det kan även bli lite läsning eller virkning eller både och.
Funderar lite på hur nästa år kommer att bli. Försöker intala mig att det blir ett bra år, borde bli bättre än tidigare. För mig hjälper det att tänka positivt, jag njuter bättre för stunden. Det botar inte, det gör en inte rikare eller friskare men jag tar lättare steg framåt. Just nu mår jag jättebra och har gjort det ett bra tag.
En sak som gör att jag surar ihop totalt är när jag gång på gång förlorar i spel med familjen. Herregud, hur svårt kan det vara att vinna över dem, det blir som en ond cirkel, det bara fortsätter. Jag får lust att kasta och bryta sönder saker.
De skrattar åt mig när jag går därifrån för att lugna ner mig, jag samlar mig lite och försöker vara en god förlorare. Här fungerar inte mitt positiva tänkande, ju mer irriterad jag blir över att jag förlorar desto sämre går det, vinnarskallen tar över. Fast om jag har vinnarskalle då borde jag väl alltid vinna, eller hur?
Ligger fortfarande i sängen, skulle kunna ligga kvar här länge men hundarna är otåliga vill ut på promenad. Elin sover och J jobbar helg.
Det blir nog en rätt skön och fridfull dag idag, bara jag inte förlorar i spel. :-)

Kram Annika
Skickat från min iPhone

Beroende

Ordet Beroende är väldigt starkt och omfattar så mycket i ens liv.
Man kan vara det av så olika saker; alkohol, nikotin, socker, droger, kaffe, coca cola, sex m.m.
Jag är beroende av min familjs kärlek, att få tjäna pengar ( mer till hus, hem och shopping) av att känna blommornas dofter, av choklad m. m.
När jag var sjuk var jag beroende av mina mediciner, i och för sig även nu om man räknar med mina antihormontabletter.
Under min graviditet var jag beroende av att dagligen inta mineralvatten och pommes frites. Konstigt men sant.
Vad som skapar beroendet är nog hur ofta man utsätter sig för just den saken och vilken känsla den ger. För det mesta ger det en ett lyckorus eller avslappning men det kan även vara näst intill påtvingat ( syftar då på mediciner).
Just nu är jag väldigt inne på spel, inte sådana pengaspel utan Wordfeud. Alfapet i mobiler, jättekul.
Spelar nästan dygnet runt beroende på motspelarnas drag. Helt sjukt.
Apropå det så är det dags för mig att lägga ett ord nu så....
Ha det bra, sov gott kraaam


Skickat från min iPhone

Huvudvärk, oro, nervositet

Shit, imorgon är det mammografi undersökning. Usch, fy och blä. Jag ryser inombords över att tänka på det. Ska jobba fram till lunch imorgon sedan ska jag ladda energi för att orka ta mig igenom eftermiddagen.
Kan inte låta bli att tänka på att de skulle se något, att jag skulle få börja om från början. Kanske jag inte kommer tillbaka till jobbet på onsdag utan ligger hemma och våndas över nästa operation. Kanske inte....

Jag inbillar mig att jo jag har nog gått ned lite i vikt, trots lite ansträngning, och jag är så trött hela tiden, hmmm kanske att jag är sjuk. Fast vem är inte trött dessa mörka månader och jag har ju faktiskt tränat lite extra, så jag är nog frisk ändå.

Herregud vad man velar hit och dit. Har i alla fall bestämt mig för att fira ifall allt är bra, köpa mig något fint, bara någon grej. Behöver inte vara något dyrt utan något som jag blir glad av.

Håll tummarna,
Kram

Skickat från min iPhone

Tiden går....

Vill bara säga Hej!
Jag mår bra, det har bara varit lite mycket att stå i. Årsbokslut på jobbet, dansläger för Elin, skjutsande hit och dit, skoldisco m.m.
Den fritid som jag har haft har ägnats åt vila, pyssel, bio, höststädning i trädgården, träning och älgkött. Har knappt suttit framför datorn hemma. Jag måste verkligen läsa ikapp era blogginlägg. Ber om ursäkt så här i efterhand att jag inte har kommenterat er lika frekvent.
Lite tjafs med FK har det blivit. Får ingen sjukpenning längre utan de kräver 100% arbete, så från och med imorgon kör jag heltid. Spännande att se hur det kommer att gå, säkert ok men tufft.
Ja ja det är väl bara att stå ut, snart blir det vila och avkoppling. Jag och Elin åker till Turkiet på spa, tränings, sol och bad resa. :-)
DET SKA BLI UNDERBART!
Igår träffade jag en reporter. Det blev en uppföljning på förra årets reportage. Den här artikeln kommer att publiceras i slutet av nästa vecka. Lovar att länka till den när den kommer ut.
Jag fyller 40 år snart, tänk vad tiden går. En fest ska det bli men inte förrän i november, först ska vi resa.:-)
Sköt om er, kram och godnatt

Skickat från min iPhone

Sömnlöst

Kan inte sova. Ligger i sängen och vrider och vänder på mig. Det regnar igen. Tur att vi hann klippa gräset igår. Det smattrar mot fönsterbläcket. I vår trädgård nickar de förtyngda blommorna åt varandra. Det svämmar över i vattentunnan.
Skönt med helg igen. Kroppen känns lite seg, säkert både av sömnbrist, halsont och veckans motion.:-)
Har varit på cellprovtagning i torsdags, så då fick man känna sig lite orolig igen. Det har säkert gått bra, men det tar väl ett tag innan svaret kommer.
Idag blir det en sväng till stan, Elin ska på kalas. Gubben min sitter i älgskogen, garanterat genomblöt. Han beslöt att skjuta upp att sätta tak på sitt jakttorn till nästa år. Han ångrar nog det just nu, i detta hällregn. Stackars älskling! :-(
Tiden går så fort, ett år har precis passerat från det att jag avslutade min strålning. Det går framåt, vilket är min strävan.
Trött, så jäkla trött. Måste försöka sova lite.
Kramar i massor

Skickat från min iPhone

Livet går vidare..med massa blåmärken

Livet går vidare trots att saknaden av vår kära Niro är stor.
Det har hänt en hel del efter det. Jag har flyttat till ett nytt kontor och som ni kan se på bilden så har jag även försökt piffa upp det lite men lite ljuslyktor och kort. Ett ljust och fint rum, något varmt. Delar rummet med en arbetskamrat och vi har skruvat ned termostaten till lägsta grad. Att jag har mina vallningar gör inte saken så mycket bättre. :-) Åter igen är det slut på månaden och periodbokslut, så det är en hel del jobb.

I helgen var jag och Elin uppe i Arjeplog. Vi hälsade på en kär vän/ barndomskompis/ bäste kompis och hennes familj. Jag välkomnades med ett glas Amarone, ah kunde nog inte bli bättre. Min kompis och jag fick dessutom en stund för oss själva i skogen under lördagen. Lite jakt, motion och svampplockning, tre härliga timmar. Vi njöt av tystnaden, fågelflax (sådär), Qippers fina sök, härlig luft, svett och svamp. Elin var barnvakt under tiden, med lite hjälp.
Min man var på jaktprov hela helgen, så han hade fullt upp med sitt.

Zumbaträningen har kört igång igen, igår var det dax för premiär efter sommaruppehållet. Herregud vad jobbigt det var! Svettigt och varmt, flåset var högt så även tempot, men så kul det var. Imorgon kör vi igen, längtar redan.

Jag mår rätt bra nu, har fortfarande svårt att sova, men det varierar så också humöret. Gubben sover också dåligt, vi kanske måste köpa ny säng?
En sak som är jobbigt är alla blåmärken. Jag är blåprickig lite här och där, på armar och ben. Det känns nästan pinsamt att visa sig, de kanske börjar anklaga maken för misshandel. Jag behöver inte göra något så, vips, finns där ett nytt märke. Nämnde det för läkaren men proverna tydde inte på något galet som kunde kopplas ihop med detta.
Är det någon utav er som käkar Tamoxifen som har samma problem? Det är i alla fall jävligt fult och störande. Försöker camoflera de mest synliga med täckstift och puder, fast det hjälper inte så bra. Kanske en kroppsstrumpa, men hur snyggt är det på en skala... Hahaha, fick en rolig bild i huvudet...typ falukorv med för trångt skinn..eller förresten en prickigkorv. Hihi

Har funderat om det här med bloggen, om jag sluta blogga, skapa en ny m.m. Har beslutat mig för att fortsätta med samma. Jag är ju samma person nu som då, har inte förändrats så mycket från tidigare, däremot har jag en hel del nya erfarenheter i bagaget. Andra tankar och värderingar har jag också, men det är fortfarande jag. Ämnen kommer att variera mellan (för mig) just då aktuella saker, och alla är välkomna att läsa.
Solrosen-Annika är MIN blogg och så ska det vara.
Sov Gott och KRAM.

Provtagning imorgon....

Äntligen fick jag ork till att boka upp en provtagningstid. Läkarmötet är den 18:e augusti och de vill att proverna tas en till två veckor innan. Så imorgon kl. 08.30 ska det stickas. Ska kolla upp om jag har några Emla plåster hemma som jag kan nyttja. Har blivit så skör i armvecken efter alla stick under behandlingarna.

Värsta tiden är nu, med bara någon vecka kvar till kontrollen. Jag sover dåligt, är på dåligt humör, lätt till gråt och känner knölar precis överallt. Har semester till veckan så då får vi väl hitta på en massa roliga saker för att lura bort det oroliga.

Har funderingar på att besöka Storforsen, det var så länge sedan. Det är inte bestämt vilken dag, det beror lite på hur varmt det blir. Hundarna ska så klart få följa med och då får det inte vara så höga temperaturer.

Är så sugen på att boka en resa, det är ett special evenemang som sker i slutet av oktober. En perfekt 40års present. :-) Det är precis vad jag behöver, en vecka med avkoppling, motion, god mat, trevligt sällskap..inga cancertankar. Vet dock inte om jag kan få ledigt från mitt jobb, men jag ska fråga iaf.

Idag är det en riktigt slö dag, mycket på grund av den dåliga nattsömnen. Har ingen ork till att fixa. Ska åka och handla lite, sedan blir det nog soffläge med förhoppningsvis en bra film. Det är mycket svalare ute idag så då har jag inte det dåliga samvetet över att jag är inomhus. Gubben jobbar helg så han kommer inte hem förrän efter 18.30 ikväll, men då är han ledig några dagar nästa vecka. :-)

På återseende....
KRAM

Semester igen

Så var mina arbetsdagar avklarade och jag kan åter igen få njuta av sköna lediga sommardagar. :-)
Jag inleder med ett härligt fotbad med lavendelolja och lite ljuvliga sommarblommor. Jag sitter under parasollet för i solen är det nästan olidligt varmt. Det doftar underbart från alla blommor runt omkring mig när vinden smeker dem.

Oron över min kommande provtagning och läkarträff, glöms för stunden bort trots stillheten och lugnet. Jag skulle kunna sitta här hur länge som helst fast då hade nog mina fötter fått fuktskador. :-)

En sak är då säkert, jag mår så gott just nu.

Kram till er alla.

Tänker på er kära grannland

Har inte så mycket att skriva, känns lite meningslöst att skriva om mitt, när denna hemska, stora landssorg har drabbat vårt grannland Norge. Sänder varma tankar till alla drabbade.

I´m back

Efter veckors frånvaro har jag till slut hittat tillbaka hit. Det känns verkligen som evigheter sedan. Det har hänt en hel del under den här tiden, vilket har påverkat mig på olika sätt.

Det har varit en mycket intensiv arbetsperiod vid månadsskiftet som gjorde mig väldigt trött och utpumpad. Det märks att jag jobbar fler timmar nu, återhämtningens timmar på hemmaplan blir allt färre.
Ytterligare två personer i min närhet har drabbats av tråkigheter i samband med bröstcancer. De har dock fått bra prognoser men ändå ett stort ärr i hjärtat. Mina tankar går till dem varje dag.

Har sovit rätt dåligt de senaste dagarna vaknar väldigt tidigt och har svårt att somna om. Känner att mina vallningar har ökat, vilket säkert påverkar sömnen också.

Semestern startade den 6 Juli och dagarna har verkligen flugit iväg. Sommarvädret kan man inte klaga på, varmt och soligt, väldigt få regndroppar. Familjen har varit på en fiskeresa till Norge. Fint väder men inge fisk. Det är sånt som händer ibland men visst är det lite trist. Vi hade det iaf jätteroligt. På hemvägen hälsade vi på goa vänner. Myste,badade, åt och drack gott, pratade och skrattade. Alltså helt underbart.

Nu ska jag ha semester nästa vecka sedan blir det jobb igen, därefter väntas ytterligare lite semester. Har inte så mycket inplanerat förutom att besöka min kära pitekompis som kämpade tillsammans med mig i Umeå. Längtar...

Har hunnit med lite bio, senaste Harry Potter filmen. Trädgårdsarbete (vilket aldrig tar slut)och annat pyssel. Idag blir det ett besök på Mörödagen.

Jag njuter av sommaren, tillsammans med vänner och familj. Att kunna njuta av livet runt omkring en och i sig själv är fantastiskt. Varje dag ger något nytt, en blomknopp slår ut, ett leende, fågelsång. Härligt!

Sköt om er, på återseende...
Den här gången lovar jag att inte dröja så länge..

KRAM

Framtidstro

Att läsa bloggar är inspirerande, frustrerande, engagerande och man blir rätt funderande.
Vi är många som kämpar mot Cancermonstret och jag undrar när det egentligen ska sluta, när är kampen över? Fastän mina behandlingar är över (förutom Tamoxifen)så känns det inte som det är över ännu. Kanske om fem år när jag blir friskförklarad, eller kommer det att vara så här resten av mitt liv?
Jag tycker att jag mår bra nu, livet har återvänt men ändå så känner jag mig inte riktigt fri. Upplever att jag fortfarande har behov av att berätta, ibland till helt främmande människor, att jo..jag har faktiskt varit sjuk, bröstcancer. Vet inte varför. Så kul är det inte att se deras chockade miner och höra deras beklagande ord, nämen oh så hemskt..så tråkigt för dig.
Hjälper verkligen antihormontabletterna, fast jag inte har alla biverkningar?

Jag njuter varje dag av nya dofter, smaker och intryck, men även av igenkännande. För faktiskt så är mycket glömt och saknat från förra sommaren. Kommer inte ihåg så jättemycket, men jag minns mina BC vänner, våra vinkvällar, våra samtal, vår fina vänskap.

Så länge jag vet att det finns en återfallsrisk så kan jag inte riktigt slappna av i tanken, men lever ändå ett lyckligt och njutbart liv.

Jag tror på framtiden men är lite rädd för att möta den.
När vi gör det tillsammans så går det bättre,för
Tillsammans är vi starka.

KRAM och godnatt!

Knöliga ben

Celluiter, apelsinhud m.m., ja allt som man kallar groparna på låren finns där hos de allra flesta, men under den här pansarn finns något annat. Numera känns mina ben fastare men ännu knöligare. Vet inte om hur cellgifterna påverkade fettvävnaderna men helt klart påverkade de benen. Efter ca. 6 månaders "blyben" fick jag äntligen rörelsefriheten åter men värken fanns kvar mycket längre. Kan fortfarande känna av lite.

Tycker dock att de är så knöliga, vet inte om ni andra har det så. Har ni något bra knep till att det ska bli bättre?
Att massera gör bara ont.

Har bokat tid för återkontroll i augusti. Har beslutat mig för att inte tänka så mycket på det, fast jag vet att hypokondrin kommer smygande snart. :-)

Känner att jag skulle behöva lite tid helt för mig själv, utan hundar, man och barn. Bara vara, göra det jag känner för, för stunden. Ibland blir det lite för mycket. Sedan vi fick hem valpen har jag fått alldeles för få sådana stunder. Känner mig trött.
En stund i trädgården gör gott. Det blir bättre när vi får semester, då kan vi alla få koppla av tillsammans. Ser verkligen fram emot det.

Ha en skön kväll.
KRAM

Det kom en inbjudan..

Välkommen till helgen för unga kvinnor 16-18 september 2011 i Skellefteå.
Jaaa tack, så kul och jag kommer.
Det blir jätteroligt. Inget är schemalagt utan aktiviteterna bestäms av deltagarna. Man bor i enkelrum. Kost, logi och resa ingår i priset på 300 kr. Detta är ett arrangemang via BRO som står för resterande kostnader.
Jag längtar verkligen dit, kanske vi ses där. Är det någon som ska dit?

Det är ett tag till september, så först ska jag njuta av sommaren. Helgen har varit fantastiskt skön, + 29 grader. Dagarna har varit nästan för varmt, men man ska inte klaga. Lite trädgårdsarbete har jag hunnit med. Duschat hundarna och mig själv med vattenslangen. Min man, stackarn, har jobbat helg, 12 timmars pass per dag.
Vi har suttit ute sent på kvällarna och njutit..en stund..sedan kom MYGGEN. Dessa blodsugande, irriterande, surrande småkryp som kan göra en sömnlös, kliandes, blodig och jävligt förbannad. Men det finns hopp.. :-)
Tackar uppfinnaren för myggspiralen, räddaren i nöden. Även deon MYGGA är effektiv.
Tror ändå att jag tål myggen bättre i år en tidigare. Förra året avskydde de mig, kanske berodde det på cellgifternas avskräckelse. Kan hända att lite gifter är kvar fortfarande, eftersom de håller sig på lite avstånd.
En sak som är positiv med cellgifter iaf, förutom att de dödar cancerceller.

Ska förresten boka tid för återbesök i augusti. Fick ett brev att jag måste ringa själv. Huu, en ilning gick genom ryggraden. Ska försöka att inte tänka så mycket på det. Leva i nuet, i sommarens sköna famn, med grillmat och rosé.

Känner mig stressad över att jag inte hinner med att läsa era bloggar. Jag har läst ikapp lite men har inte hunnit med att kommentera. Det är väl så när orken sakta men säkert kommer tillbaka så vill man göra så många olika saker. Kan hända att jag pressar mig lite för hårt ibland, inte vilar ordentligt, så när jag väl sätter mig ned finns det inget kvar. Jag sitter hela dagarna framför datorn på jobbet, så det är rätt skönt att gå ut i trädgården och pyssla när man kommer hem.
Tur är att jag har min nya mobil, då kan jag surfa lite i sängen. :-)

Kanske att det blir en liten stund nu, ha det så bra.
God Natt och kramar i massor

Tid

Ibland önskar jag verkligen att dygnet hade fler timmar till förfogande så att man får några extra till sömn och vila.
Nu har vår lilla valp varit hos oss i en vecka och det känns verkligen. Det märks att jag inte är lika stresstålig som tidigare, blir så slut i kroppen, trött och orkeslös. Lätt för att gråta när tröttheten kommer. Fast det går bättre och bättre. Tur att man får ett sådant underbart lyckorus av valpar.
Alla är jättebra på att ta hand om Snoddas och de andra hundarna men är man som jag en lättväckt person så blir det ändå jobbigt.
Den här veckan (måndag - torsdag) så är jag valpledig. Det bra att kunna koncentrera sig på en sak än tusen andra. Sen när min man kommer hem från jobbet får han ta över en liten stund.

Fick förresten mitt nya sjukintyg igår, från och med 1/6 ska jag börja jobba 75%. Spännande och se hur jag klarar av stressen. Då gäller det verkligen att lyssna ännu mera på kroppen. Som vanligt var det hemskt att besöka Sjukhuset igen. Kalla kårar for längs efter ryggraden, illamående och huvudvärk. Träffade en jättefin läkare på kirurgmottagningen som tyckte jag kämpade på bra eftersom jag hade fått så aggressiv behandling. Hon var nog den första som riktigt förklarade för mig hur pass aggressiv min cancertyp är, risken för återfall finns men det mesta går att bota. Mina receptorer hade alldeles för höga värden men man får hoppas att statistiken är på rätt sida, på min sida så jag blir botad. Kände mig låg och nedstämd efteråt, när jag kom hem. Familj, vänner och valp ger mig glädjen, vilket är allt jag behöver.

En sak som är jättebra är att benen känns bättre, inte bra men bättre. Det går lättare att röra på sig och cirkulationen verkar ha kommit igång. Tackar Zumbaträningen för det.

Oj, nu vaknade lilla Snoddas, dags för kisspaus.
På återseende...
KRAM allihopa.