Mors dag

Vi hade det så trevligt på tjejfesten. Vi satt och pratade, drack vin och åt jättegod mat. Är inte samma nattsuddare som tidigare men vi fick många timmar tillsammans. Vi träffades redan kl. 15.30 och jag var hemma strax innan 23.00.
Hann med lite TV, Eurovisions Song Contest, och somnade gott efter det.
Tack alla tjejer, det var så kul att träffa er!

På Söndagen var det Mors dag. Blev väckt på morgonen av min man. Han bjöd på frukost på sängen. Min dotter hade målat en fin akvarellbild åt mig. Jag ska köpa en ram och rama in den. Min älskade man gav mig en presentkort på Inneting (butiken där jag köpte trollsländan och ödlan. Jag blev så glad och rörd så att jag grät. Vad gulliga de är mina älsklingar!

Elins vackra akvarellbild




Mina svärföräldrar kom på besök. Vi åt en härlig rabarberpaj med vaniljglass.

Mina ben har börjat kännas lite lättare, men jag har fortfarande domningar både i händer och fötter. Det har blivit svullet runt min venport igen. Vet inte vad det beror på men kanske har jag rört för mkt på armen. Har sovit så bra i helgen, det bästa på länge..vilken härlig känsla att vakna utvilad.

Idag är det måndag igen. Dottern har heldag på Leos Lekland. Eleverna i klassen har samlat på sig stjärnor (när de har skött sig och gjort någonting bra) vilket har resulterat i en så kallad Stjärnresa (belöning). De ska vara där hela dagen, äta lunch och leka hur mycket som helst. Tror hon kommer att vara rätt trött när hon kommer hem.
Själv ska jag ta en promenad med hundarna. Solen skiner skönt men det är kalla nordanvindar. Det är nog bäst att jag klär mig ordentligt, har lätt för att frysa.

Ha en bra dag, kram

Tjejfest

Har fixat till mig lite. Är på väg till en fest. Ska bli så kul. God mat och trevligt sällskap.

Trädgårdsshopping

Jag tjatar mycket om min "Må Bra" terapi. Det är viktigt för mig att ha saker som jag mår bra och blir glad av. Trots väldigt tunga ben och trötthet, blev gårdagen en "Må Bra" dag.

Min kära mor och jag körde till Hedströms Handelsträdgård i Råbäcken. En trivsam biltur med grönskande landskap och luleåälvens glittrade vatten. Vilka fantastiska växthus det fanns där, fullproppade med blommor. De hade lyckats presentera växterna på ett så bra sätt genom att enkelt bjuda på fina samplanteringar, så att vi som besökare lätt kunde få ihop en fin kruk eller rabattplantering. Nu har jag ju hela växthuset fullt med blommor så jag fick lugna min iver. Jag köpte en ny pelargon, så klart :-)(den på bilden) samt två stycken brokbladiga nepeta.
Vi avslutade besöket med var sin daimstrut.

På hemvägen stannade vi vid en väldigt trevlig inrednings och trädgårdsbutik som heter Inneting. Där hittade jag två stycken trädgårdsprydnader. Jag har redan gett dem namn bara för att skoja till det lite.

Trollsländan Turbo



Geckoödlan Terry



De har fått varsin hedersplats här hemma, så jag känner mig mycket nöjd.
Jag ordnade en god middag med stekt ripa och orre, svampsås och klyftpotatis. Allt serverades med en god sallad och ett rött vin.
Har fortfarande sämre smak men jag njöt av varenda tugga.
Det är lika bra att passa på medans man kan, man vet aldrig hur nästa dag ser ut.

Bullbak i Ersnäs

Bland det godaste jag vet är nybakta bullar och ett glas mjölk. Smaskens!

Tunga skyar och tunga ben

Det har nu gått en vecka sedan jag kom hem från NUS. Har inte riktigt fattat än att jag är klar med cellgifterna.

Fast tanken gnager angående oron om det verkligen var "sista cellgiftsbehandlingen" så känner jag en lättnad. För det var i alla fall den sista enligt planerna. Nu kan jag ägna min tid åt att återhämta mig, vara med familj och vänner innan min strålbehandling startar.

I lördags så tog jag mina sista mediciner förutom tabletterna för magkatarr som jag tar kontinuerligt. Har mått relativt bra men mina ben blir allt tyngre och tyngre, allt enligt tidigare mönster..men de värker rätt mycket nu. Som vanligt har jag ändå svårt att sitta eller ligga still allt för länge, utan måste upp och röra på mig. Sömnen är rätt ok. Testade en sömntablett tidigare och visst gav det resultat. Eftersom jag är en livsnjutare och tar gärna ett glas vin till maten..nu inte varje dag..så har jag föredragit ett glas rött istället för insomningstablett, eftersom det inte går att kombinera.

Förra veckans varma sköna väder har blivit utbytt mot regn och kalla vindar, men regntunga skyar stoppar mig inte. Tog en skön promenad i går morse efter att dotter och man åkt till skola och arbete. Jag insöp den fantastiska doften av hägg, balsampoppel, regn och björklöv, fick en rejäl energikick.

Min kära mor är på besök igen och bidrar med hennes husmorstjänster och trevliga sällskap.

I växthuset växer det så det knakar. Har tagit en liten stund varje dag och skolat om någon planta. Det börjar bli riktigt fullt därinne. Har så smått börjat härda av några blommor, nu är det inte så länge kvar tills de får komma ut på heltid.

Ibland känner jag mig nere men för det mesta är jag vid gott mod. Jag fortsätter mitt positiva sätt och njuter av det lilla. Det finns ju så många saker att bli glad av.

Fantastiska minnen och vänner...

I helgen har hela familjen varit iväg på en liten tripp och besökt ett par goa vänner till oss. En helg som fick sitt tema på minnen och nostalgi.
Vår dotter som är 11 år närmar sig sakta men säkert både pubertet och tonårstider, vilket blev ett samtal under vår promenad under lördagen. Jag och min barndomsvän började även prata om vår ungdomstid, vad vi gjorde på fritiden, sommarloven, resor m.m.

Efter alla dessa år som gott så är det ju inte konstigt att man hinner glömma, eller rättare sagt inte haft tid att tänka tillbaka. Ju mer vi pratade desto mer minnen bubblade upp. När vi var åter vid huset tog vi en titt i flera gamla fotoalbum, det var så kul. Vi var helt eniga om att vi ändå hade hunnit med en hel del under den tiden.

Senare på kvällen, efter middagen satt vi och lyssnade på musik. En återkommande sak som sker när vi träffas är "musikgissningsleken". Någon utav oss spelar intron eller ibland hela musikstycken och vi andra får gissa vilken artist eller låt det är. Även här kom vi in på den "gamla goda tiden" då man antingen var hårdrockare eller synthare, Noice eller Gyllene Tider m.m. Klockan blev sen när vi till slut gick och la oss.

En fantastiskt trevlig helg har vi haft tillsammans, tack snälla ni för den här gången.

Sinnen

Jag vet att snön smälter när jag hör att det droppar från taket

Jag vet att våren kommer när jag hör fåglarna prata med varandra

Jag vet att barnen har roligt när jag ser dem le och skratta tillsammans

Jag vet att det är sommar när jag ser blommorna blomma och hör humlan surra

Jag vet att någon tycker om mig när jag känner värmen när den ger mig en kram

Jag vet att jag tycker om att dansa när jag har svårt att sitta still när jag hör musik

Jag vet att jag lever när jag känner mina andetag och hör mina hjärtslag

Jag blir glad när jag känner smak, har känsel, hör och ser

Jag vet att jag är bra när jag är accepterad och duger som jag är.

Dagen efter - en varm dag

Sov rätt ok och vaknade lagom tidigt för att hinna äta frukost med dottern. Min man sov fortfarande.
Cortisonet verkar fort, har redan svårt att sitta still, trött men ändå inte. Ont i benen men inte tillräckligt för att jag ska lyda dem att vila. Inget illamående (fast lite nu ikväll).
Hittade en gammal solhatt från när jag var ca. 18 år. Sydde in den för några år sedan för att min dotter ville ha den, nu passar den perfekt för mig eftersom jag inte har något hår. Det har varit till stor hjälp idag..i den här tropiska värmen.

Vädret har varit fint och varmt. Jag har pendlat mellan stolen under parasollet och trädgården hela dagen. Jag är extra känslig mot solen efter min cellgiftsbehandling så hög solskyddsfaktor, skugga, bra kläder och en solhatt är ett måste..men jag kunde inte låta bli att rensa lite ogräs, skola om några plantor och fantisera om lusthus, blommor och grönsaker.

Pratade med min bröstsköterska i Luleå idag gällande min sjukskrivning. Jag behöver få den förlängd eftersom den är till och med 30/6 och jag startar strålningen vecka 27. Det är mitt landsting som ska ordna med detta så hon skulle genast ta tag i det. Jag vill gärna få klart det eftersom det ska skickas vidare till så många.

Min vän "sjuksköterskan" var förbi och gav mig min sista spruta. Tack för all hjälp vännen!

Som ni märker så är jag vaken fortfarande, men så är det. Fick utskrivet insomningstabletter av min läkare, så det borde inte vara något problem. Fast jag kommer inte att ta dem nu, är säker på att jag kommer att somna...är jättetrött.

God Natt!

The Sixth Battle - min sista cellgiftsbehandling

Det kändes så konstigt inför den här resan. Tiden har gått så fort att jag nästan har glömt bort det som hänt mellan dessa behandlingarna Att ett av delmålen nu är avklarade känns väldigt skönt.

17/5 Nedresa
Det var svårt att packa inför den här resan. Helgen hade varit rekordvarm och det var sagt att det skulle fortsätta några dagar till, vilket det också gjorde. Som vanligt packade jag alldeles för många kläder, men man kan aldrig förutse vad som kan ske så det gjorde inte så mycket..bara att väskan var lite tung att dra.

Var jättetrött på morgonen. Taxin kom i tid som vanligt. Min Pitekompis var med igen. Kommer att sakna hennes sällskap men vi ska hålla kontakten ändå. Hon har kvar några behandlingar, så vi kommer att ses i Umeå under min strålning.
Nedresan kändes såå lång, fast vi pratade en del. Vi t.o.m. sov bort någon timme. Lite regn efter vägen, mulet men varmt när vi väl var framme.

Vi gick direkt och anmälde oss för provtagningen. Sköterskan tog ett extra prov för koll om det inte var någon infektion runt min venport. Upptäckte nämligen i lördags att jag hade blivit svullen och hade värk runt den, dessutom kändes det som om den hade ändrat position och blivit sned. Efter lite lunch fick vi veta våra provsvar.
Tyvärr var inte mina vita blodkroppar tillräckliga så jag skulle vänta någon timme till för att få ett tydligare besked av en extra analys av provet. Detsamma hände min Pitekompis, tyvärr.

Efter incheckning på hotellet och lite kaffe fick vi till slut veta resultatet. Mina värden var ok så jag skulle få behandling imorgon. Puh! Min kompis däremot var tvungen att ta nya prover morgonen därpå.

Vi tog en promenad till centrum i Umeå. Det var fint väder och det kan vara bra att veta hur lång tid det tar att gå och att man hittar rätt inför sommarens strålning Herregud vad varmt det blev, vi flaxade med armarna för att få lite luft under dem, såg nog jätte fånigt ut (nästan som fågeldansen, om ni minns den). Svettigt värre! Detta hindrade dock inte oss för att hinna shoppa lite. :-D

Mötte upp en jättetrevlig tjej som är vän med min Pitekompis. Vi följde med henne hem och åt en god middag, drack kaffe och åt glass med björnbär till efterrätt. Vi satt ute på hennes terrass, det var en fantastiskt härlig kväll. Vi avslutade den med att se sista avsnittet av "Svenska Hollywood fruar". Det var en bra kväll och ett fint firande av min sista behandling. Hon skjutsade oss tillbaka till hotellet.

18/5
Min kompis tog nya prover på morgonen, Jag skulle påbörja min behandling kl. 09.00.
Tyvärr var hennes värden för låga så hon fick ingen behandling den här gången utan måste åka tillbaka nästa vecka igen. När det var min tur kände jag hur det sved i porten när det sprutade in koksalt. De avslutade behandlingen och skickade mig på röntgen. Där tog det först vanliga bilder och sedan med kontrastvätska, bara för att vara säker på att allt såg ok ut. Det får absolut inte svida. Allt var som det skulle så jag kunde fortsätta min behandling från kl. 13.00. Min kompis var så snäll och stannade kvar en tag, så hon ordnande lunch åt mig och höll mig sällskap en stund. Hon åkte hem lite senare.

Allt drog ut på tiden men jag blev till slut klar, klockan var då efter 16.00. Jag blev tvungen att ta bussen som avgick 18.20. Oh, nu var jag less på att vänta. Hann gå förbi apoteket och hämta ut MIN SISTA SPRUTA och lite annat. De visade två filmer på bussen så jag hade det inte så långtråkigt. Var hemma strax efter kl. 23.00.

Det har blivit många steg mellan hotellet, onkologen och stan samt lång väntan under dessa dagar men det har det varit värt det. Nu är jag färdig med detta och har några veckor framför mig för återhämtning. Min strålning kommer mest troligt att starta vecka 27 (5 juli) så då gäller det att var redo.

En lång väntan

Sitter och väntar på bussen hem till Luleå. Det har varit en lång dag. Beräknas vara hemma kl. 23.30. Vad gör det när jag har fått min sista cellgift. :-D Skriver mer imorgon.

Summering..

Vet inte vad det är med mig...jag har inte skrivit på jättelänge nu så det får bli en kort summering av den toppensköna Kristihimmelsfärdshelgen.

Torsdagkväll blev jättetrevlig med goa vänner. Vi grillade fläskfilé och lax. Lite grönsallad och bulgursallad med mynta, tomat, rödlök, gurka, persilja och citron. Gott rosé och vitt vin till detta. Allt avslutades med en härlig kladdkaka, grädde och hjortronlikör. Ah, så ljuvligt.

Hela helgen har varit varm och solig. Vet att man inte ska klaga men temperaturen har visat på över 30 grader varmt på vår altan. Vår dotter som har varit på dansfestival i Göteborg hela helgen fick känna på regn och blåst, vilken otur.

Till veckan är det min sista cellgiftsbehandling, det känns riktigt skönt. För att fira detta gick min man och jag på bio på fredagskvällen. Vi såg den nya Robin Hood filmen. Den var sevärd, om man gillar krig med svärd och pilbågar...och snygga karlar :-). Vi avslutade kvällen med en sen middag på Allstar. Det var riktigt varmt, 21 grader. Det var skön försommarstämning på Luleås gator. De få uteserveringar som har öppnat var fullbelagda. Alla var på strålande humör. Det kom ett kraftigt åskväder senare, med både blixtar och dunder.

Lördagen tillbringade vi på Grans Naturbruksskola. Det var hundutställning. Vi ställde vår yngre vovve Qipper. Han fick äntligen ett tredje cert och är nu utställningschampion. Grattis Qipper! Vi träffade många bekanta på plats, bl.a. våra vänner från Arjeplog. Vi köpte hämtmat och avnjöt den hemma på altanen. Ännu en het dag. Min man som envisas med att inte smörja in sig med solskyddsfaktor brände sig i nacken. Han ser numera ut som en polkagris eftersom halsbanden och t-shirten har gjort den röd och vit randig. Eftersom kvällen var så fantastiskt härlig tog vi en långpromenad.

Söndagen har varit jättevarm. Har grejat med lite av varje innan jag åkte och hämtade vår älskade dotter och vår granne på Luleå Airport. Så roligt att se dem. Många pussar och kramar blev det från min lilla dotter. De har haft det jätte bra i Göteborg trots det dåliga vädret.

Kvällen har avslutats med middag på altanen och just nu sitter jag och skriver på loggen. Den här helgen har varit jättehärlig. Imorgon åker jag till Umeå igen. Ska få min sista cellgiftsbehandling. Känns skönt att ett av delmålen är avklarade snart. Hoppas att alla värden är ok. Har upptäckt att jag är svullen runt min venport. Är rädd att den ska ställa till problem med proverna. Blev lite misstänksam på att det kan vara en infektion men jag har ju inge feber. På så vis är det ju tur att jag åker imorgon så att de får kolla upp det.

Mår annars toppen för tillfället. Trött och lite ont i kroppen men inget farligt. Min kompis från Piteå ska ned imorgon också så än en gång får vi sällskap. Trevligt!

Ojdå, det blev inte så kort sammanfattning men så blir det ibland.

Jag lovar att återkomma när jag är hemma igen. Kram till er alla.

Träningsvärk....så skönt

Imorse när jag steg upp upptäckte jag att jag hade fått träningsvärk. Vilken härlig känsla!

Det känns så skönt att det finns olika slags muskelvärk, den som jag nu normalt drabbas av på grund av medicinerna och den här som kändes imorse som var ett resultat av det lilla trädgårdsarbete som jag utfört.

Igår stod jag böjd över en rabatt och gjorde "vår". Det var en hel del löv och kvistar som skulle bort. Lårens baksida är lagom "möra" idag. Både jag och min man är älskare av sten, ni kan tänka er hur mycket som hade kilat sig fast där. Det gör inget, man rensar på våren sen är det fint hela sommaren (förtom något envist ogräs som lyckas dyka upp ibland.



Tror hela grannskapet känner igen min rumpa :-), eller iaf bakre sidan av min kropp. Oftast, nästan hela sommaren rensar jag ogräs, plockar vissna blommor eller planterar. Jag borde kanske måla ett ansikte på flinten, så de får ett leende mot sig också. :-).

Det blev inte så mycket krattning men tillräckligt för att göra mina armar lite ömma. Skit samma, det var det värt.

För övrigt känns kroppen mycket bättre. Min förbättrade sömn har gjort undervärk mot den i övrigt. Enda problemet som är kvar är magkatarren. Trodde den var ok så jag slutade ta mina tabletter, men igår fick jag en attack igen så det var bara att knapra piller igen.

Nu väntar solen på mig därute, vi ses, kram.

Mammas lilla flicka..

Idag har vi vinkat av vår dotter på Luleå Airport. Hon ska delta i en folkdansfestival i Göteborg. Det är första gången hon åker iväg utan oss på en längre resa. Hon kommer däremot att vara i tryggt sällskap av vår kära granne som är med som en av ledarna, samt 4 vuxna till och de andra barnen i hennes dansgrupp.

I går kväll pratade vi om resan och hon sa att det kändes lite pirrigt men spännande. Hon var inte alls orolig. Imorse när hon vaknade sa hon att hon hade sovit som en gudinna. Hon ringde runt till farmor och farfar och mormor och kollade hur "bra" de hade sovit. Hon anade att de hade haft en orolig natt. :-)

När vi sa hej då på flygplatsen kom det tårar, de rann nedför hennes kinder. Lilla vännen är ju bara 11 år, det är inte så lätt att skiljas från mamma och pappa när man är van att alltid vara dem nära.
Fick senare ett sms att de var framme i Göteborg och allt var bara bra. De hade installerat sig på vandrarhemmet och hunnit med lite sightseeing. Det hade regnat lite.

Nu ikväll när hon ringde och sa godnatt kom tårarna tillbaka. Hon tyckte det var så hemskt att vi var så långt borta ifrån varandra. Hon bad mig skicka slängkyssar genom fönstret så att hon kunde fånga dem. Jag frågade henne om hon kände min hemska andedräkt, eftersom jag hade ätit en vitlökskorv tidigare. Hon skrattade... Vi sa godnatt och vi skulle höras vid imorgon igen. Min man som jobbade eftermiddag hade också pratat med henne, inget gråt men hon var lite dämpad.

Det är alltid jobbigt att höra sitt barn vara ledsen. Tankarna går tillbaka till dagistiden när man lämnade henne gråtandes för att åka till jobbet. Man visste att så fort bilen var ur sikte så var allt bra igen. Tror även att det ordnade sig ikväll. Hon har den tröst hon behöver där nere men påminnelsen om att hon saknar oss kommer varenda gång hon pratar med oss i telefon.

Är helt övertygad om att hon kommer att få en fantastisk resa med massor med dans, musik, nya vänner och upplevelser. Lite mindre gråt varje kväll kommer göra allt lättare och vips så är mammas "lilla" flicka hemma igen.

Tröttheten kommer ikapp

Äntligen har jag fått sova ordentligt. Yippi!

Igår hade jag förmågan att somna om efter att dottern cyklat till skolan. Jag lyckades sova två timmar, det kändes fantastiskt. Inatt var det lite oroligt men jag sov som en stock fram till (hör och häpna) kl. 11.00 på FÖRMIDDAGEN. Det var väldigt skönt och som tur var så sken inte solen ute utan det var mulet och kyligt.
Har en tendens att alltid få dåligt samvete av att ligga i sängen när det är fint väder ute.

Mitt humör har varit mycket stabilare i helgen och under måndagen, till både min och min familjs stora lättnad. Kan hända att allt shoppande i helgen var den rätta medicinen :-), eller så är det bara det gamla vanliga mönstret. Jag mår ju alltid bäst sista veckan innan nästa behandling.

Benen känns faktiskt lättare. Var ute en stund i trädgården både i söndags och igår. Jag prövade att kratta lite försiktigt, kändes inte så bra i armarna men jag njöt ändå. Det doftar så gott ute och det känns fantastiskt att hjälpa våren att spira.

Bokat sjukbussen för min nästa nedresa som ska bli den 17:e maj. Min sista behandling av cytostatika närmar sig. Tänk ändå vad tiden har gått fort, det känns konstigt, tomt. Har svårt att komma ihåg vad som egentligen har hänt under den här tiden mellan januari tills nu. Som tur är har jag min anteckningsbok och bloggen att gå tillbaka till och läsa om tidigare händelser och upplevelser. Det är väl en period som jag både vill och inte vill minnas.

Nu skiner solen ute, så jag ska sätta mig på altanen och ta en kopp kaffe. Återkommer senare...

Lördagsutflykt nr. 2

Eftersom det var en sådan fin kväll beslöt vi (familjen) för att ta en promenad. Kvällen var klar, solig och vacker. Senare efter middagen kl. 20.15 tog vi bilen och körde till skogen. Vi promenerade efter en fin skogsväg och småpratade. Vår dotter var lite trött och var inte så sugen att följa med men vi lyckades övertala henne att gå längre och längre.

Vilken tur att vi gjorde det! Plötsligt stannade min man till och viskade att " kolla, är det inte en bäver som sitter där nere vid strandkanten" och visst var det det. Bakom den satt ytterligare en till. Vi lyckades smyga oss närmare dem, så pass att vi bara var ca. 15 meter ifrån dem. Bävrar är mycket skygga men de ser väldigt dåligt, däremot är luktsinnet otroligt bra. De plaskade med paddeln, när de upptäckte oss, de gör så när de blir skrämda. Vi stannade kvar på samma plats och efter ett tag kom de båda simmandes tillbaka. Min man lyckades få några fina bilder med kameran medans jag och dottern kunde följa allt genom kikaren. Vår dotter tyckte detta var sååå coolt och mycket bättre än tvprogrammet "Mitt i Naturen" för nu var det ju vi som var mitt i naturen. :-)

Äventyret fortsatte på tillbakavägen. Vi hörde några orrar och ju närmre vi kom desto starkare blev ljudet. Vi kunde inte se några fåglar men ljudet avslöjade ett fantastiskt orrspel. Återigen stötte vi på björnspår. Den här gången var det ingen stornalle utan mest troligt en fjolårsunge som varit framme.

Väl hemma igen var kl. 22.30. Vi var helt överens om att kvällens upplevelser var helt klart bättre än ytterligare en lördagskväll i tvsoffan. Vår dotter var supernöjd och ångrade inte att hon följde med.

Bilden nedan visar hur bävern har gnagt av en björkstam

Lördagsutflykt nr. 1

Sedan jag blev sjuk har jag varit väldigt försiktig och lite feg (tror jag) att åka iväg på lite längre turer. Bara de nödvändigaste resmålen som t.ex. mataffären, apoteket, vårdcentralen, systemet, handlingscentret Storheden och i värsta fall en kort vända till själva stan, Luleå. Sedan några få besök på jobbet.

Antingen så har jag inte mått så bra, inte haft lust, det har varit dåligt väder, har inte velat åka ensam, rädd för att få någon infektion m.m. Men i helgen var det dags att åka på en lite längre tur. Jag mår mycket bättre och kände att nu var det dags.

Jag och min man samt ett par goda vänner till oss drog till Haparanda och IKEA. För er som inte känner till norra Sverige så ligger det ca. 1.5 timmes bilfärd nordost från min by.

Det är lustigt det där med IKEA. Jag hade sagt till min man att det inte var så mycket som vi skulle handla, vi skulle bara åka dit för ro skull egentligen. Väl framme med min man nästan fastklistrad vid vagnen startade rallyt. Fattar inte vad som händer i (oftast) kvinnornas hjärna..plötsligt finns det hur många saker som helst som man bara måste ha. Jag sprang hit och dit och la grej efter grej i vagnen. Männen (i alla fall min man) gick sakta efter med var sin vagn, stannade till ibland och suckade djupt, fortsatte sedan med tunga steg..mumlandes ibland "mmm, det blir nog bra älskling" eller " behöver vi verkligen det?". Allt resulterade i en ny kontorsstol, kuddfodral, ljus, glas, vas, lampskärmar, duschdraperi, toaletttillbehör och massa annat.

Vi åt lunch på MAX. Oh, vad jag har längtat efter en flottig hamburgare med pommesfrites. Har inte ätit det på länge och jag måste erkänna att det var riktigt gott. Runt IKEA finns det lite andra affärer, så självklart var vi tvungna att besöka dem med.

Resan avslutades med en fikapaus i en sommar stuga hos gemensamma goda vänner. En riktigt trevlig shoppingresa med både skratt, solsken, fina vänner och gott humör.

Må Bra - terapi

För att jag ska känna lugn och inte hetsa upp mig allt för mycket pysslar jag med mina frön och blommor.

Den här veckan har varit extra jobbig, mest troligt för att jag sover så dåligt. Om det fortsätter så här måste jag nog be min läkare skriva ut insomningstabletter. Jag är (som många andra) en person som ska klara mycket själv utan hjälp av massa tabletter, men genom min sjukdom så är det bara att inse fakta; jag kan inte vara en envis norrbottning som ska pina sig igenom problemen, utan måste acceptera den hjälp som finns. Det är dumt att jag ska vara sömnlös bara för att jag vägrar äta tabletter för det, dessutom straffar det sig på mitt humör.

Min "må bra" terapi för dagen har varit att ordna två vårliga blomarrangemang. Dessutom har jag haft en mysig lunchstund i växthuset med avslutande vilopaus på altanen. Jag ska ladda batterierna inför en spännande helg.


Kram på er alla!

Vårlig promenad.

Tidigare i veckan tog jag och hundarna en härlig skogspromenad. Det är fortfarande mycket snö kvar där ute. Vi startade tidigt på förmiddagen, det hade varit så pass kallt under natten så jag kunde gå på skoterspåren. Jag satt och vilade på en stubbe ett tag medans hundarna sprang runt. Vi njöt av solen, dofterna och lugnet. Detta var verkligen något som jag behövde, energi från skogen. Man känner riktigt hur kroppen tar åt sig och väcks till liv, precis som vårblommorna i marken som kämpar sig igenom snön för att njuta av ljuset och värmen och sedan visa sig i full blom.

Här följer några bilder från vår promenad:

Niro springer på skaren.


Qipper i fin silhuett


En stor nallebjörn hade vaknat ur sitt ide och passerat precis där vi gick. Det gjorde ju promenaden lite extra spännande. Lite läskigt men det var kul att se spåren.


På vägen hem hittade jag ett övergivet, kallt fågelägg på vägen. Har ingen aning om vilken fågel. Undrar varför den låg där?


Är så glad att jag bor så pass nära skogen, alla skulle behöva besöka den för att tanka lite energi. Jag kände mig nästan som Ronja Rövardotter, fast jag använde inget vårskrik.

En känslostormande, överreagerande, hyperaktiv bitch

Hej och hå vad tiden gå!

Nu var det verkligen ett tag sedan som jag skrev ett inlägg. Tycker de här dagarna har passerat så fort. Tänkte ägna det här inlägget till en liten statusuppdatering.

Har avslutat min kur mediciner efter min senaste behandling, förutom tabletterna mot magkatarr och munsvamp som jag fortfarande tar. Aptiten finns men den är inte överdriven. Har väldigt mycket kryp i benen, så svårt att vara still. Har inte lärt mig ännu hur jag ska hantera det här. Promenera är skönt och går bra i lagom takt, är trött i benen när jag kommer hem men kan ändå inte vila tillräckligt länge. Det känns som om benen är ständigt bortdomnade. Vet att det kommer att klinga av snart, hoppas innan helgen.

Självklart känner jag mig trött, sover alldeles för lite men njuter av den lugna, tidiga morgonen med en kopp kaffe och tidningen. Försöker i alla fall lägga mig rätt tidigt på kvällarna.

Har haft jobbiga humörsvängningar. Lätt för att tända till och bli arg, sedan plötsligt vara ledsen och "spontangråta" fast jag inte vet varför. Ena stunden kan jag vara sur och tvär och sen brista ut i skratt. Det här tillstånden kan jämföras med min tid som gravid för då hade jag; koncentrationsvårigheter, humörsvängningar, en svällande kropp, halsbränna och var allmänt förvirrad.
Självklart är en graviditet mycket trevligare än det här, jag var ju så där härligt lycklig, men vissa liknelser finns det.

Jag har ständigt dåligt samvete över mitt beteende mot min man och dotter. Det blir så många onödiga känslofyllda situationer, det är inte lätt för dem att se, ta emot och förstå dem. Tycker att de hanterar dem jättebra och de vet att jag älskar dem.

Jag vill inte vara en känslostormande, överreagerande, hyperaktiv bitch, utan jag vill vara mig själv igen. Och visst får jag vara det, men inte så ofta som jag önskar.

1 Maj - en filmdag

Regn, regn, regn..men snön verkar tina fort i alla fall.
Dottern och jag fick en rejäl sovmorgon till kl. 10.10. Har ändå varit lite trött men det gjorde inget. Min man for iväg på en pimpeltävling, nu är det inte många kvar, de sista nu i helgen. Säsongen har varit bra, några vinster har han fått min gubbe, men idag blir han nog mest blöt.

Har hunnit med några filmer, en jobbig och en lättsam.

Den första var en svensk film "I taket lyser stjärnorna" som handlar om en mamma som är drabbad av cancer, hennes tonårsdotter och dotterns mormor. En film som berör mycket. Mamman som kämpar med sjukdomen och försöker hitta ljusglimtar emellanåt, en medlare mellan dottern och mormor. Tonårsdottern som reagerar med att vara arg, sur, börjar festa, blir inbunden och nästan skäms över att mamman är och ser så sjuk ut vilket också drabbas av otroliga skuldkänslor. En riktigt vilsen själ. Mormor gör allt för sin cancersjuka dotter, är orolig över sitt barnbarn men det blir hela tiden fel i deras kommunikation, samtidigt kämpar hon hårt med sin egen sorg. Man får mest följa tonårsdotterns liv, relationer till olika klasskompisar och hur hon kämpar med sina känslor. Hennes största dröm är att åka till Thailand med sin mamma.
Vill inte berätta något mer utan jag kan rekommendera att se filmen, var beredd med näsdukar för det behövs.

Den andra filmen var Pixars film "Bilar". En film som säkert de flesta barn har sett, men säkert många vuxna också. En mycket välgjord film, fartfylld och som vanligt rätt roligt. En lättsam och underhållande film om så klart Bilar, till och med de små flugorna är bilar.


Filmer väcker många känslor och berör på olika sätt. Ibland kan det vara som en riktig energikick. Får se vad det blir ikväll, en film till kanske. :-)

Dagen efter hemkomsten och Valborgsmässoafton.

Sov rätt bra den här natten också, skönt. En riktig slö dag, vädret var inte så uppiggande direkt. Såg TV, läste, förberedde middagen.

Min kära kompis "sjuksköterskan" kom förbi och gav mig min spruta. Det var den näst sista..

Svärföräldrarna hälsade på en liten stund, trevligt att se dem, det var ett tag sedan. Fick lite olika kläder utav dem som tillhör folkdräkter, mitt projekt är att reda ut gällande vad som tillhör vad. Hmmmm, det kommer att ta tid. Dottern dansar ju folkdans så det vore kul om något skulle passa henne. Det är väldigt fina dräkter.

Blev bjuden till grannen på middag men vi tackade nej, jag började känna mig lite sämre på kvällen,väldigt trött och sliten.
Vi myste här hemma, åt grillat kött och majskolvar, potatisklyftor, grillsåser och en god sallad. Åh, vad jag har längtat efter dessa majskolvar. Det är så gott, men herregud vad det fastnar i tänderna. Tog inget vin till, kände inte för det idag, men det är inte så viktigt. Vatten är gott det med.

Allt regn och kylan gjorde att jag valde att stanna hemma på kvällen, min man höll mig sällskap. Vår dotter tog sällskap med några kompisar och cyklade till Majbrasan. Det blev en snabbvisit för hon fick tyvärr ont i magen och kom hem efter ett tag.

Den här valborgsmässoaftonen var kanske inte som alla andra, vi brukar ju alltid umgås med kompisar och se brasan tändas, men vi får fira extra mycket nästa år i stället. Och jag kan ärligt erkänna att det var väldigt skönt att mysa i soffan under en filt med min familj runt omkring mig.