Kallt

Hittade den här gamla bilden. Den är tagen den 27:e januari 2010 vid min första cellgiftsbehandling. Jag har på mig mina snygga frysvantar, frys sockarna kom inte med på bilden. Ni kan läsa om den här behandlingen , The first Battle HÄR.

Tunga skyar och tunga ben

Det har nu gått en vecka sedan jag kom hem från NUS. Har inte riktigt fattat än att jag är klar med cellgifterna.

Fast tanken gnager angående oron om det verkligen var "sista cellgiftsbehandlingen" så känner jag en lättnad. För det var i alla fall den sista enligt planerna. Nu kan jag ägna min tid åt att återhämta mig, vara med familj och vänner innan min strålbehandling startar.

I lördags så tog jag mina sista mediciner förutom tabletterna för magkatarr som jag tar kontinuerligt. Har mått relativt bra men mina ben blir allt tyngre och tyngre, allt enligt tidigare mönster..men de värker rätt mycket nu. Som vanligt har jag ändå svårt att sitta eller ligga still allt för länge, utan måste upp och röra på mig. Sömnen är rätt ok. Testade en sömntablett tidigare och visst gav det resultat. Eftersom jag är en livsnjutare och tar gärna ett glas vin till maten..nu inte varje dag..så har jag föredragit ett glas rött istället för insomningstablett, eftersom det inte går att kombinera.

Förra veckans varma sköna väder har blivit utbytt mot regn och kalla vindar, men regntunga skyar stoppar mig inte. Tog en skön promenad i går morse efter att dotter och man åkt till skola och arbete. Jag insöp den fantastiska doften av hägg, balsampoppel, regn och björklöv, fick en rejäl energikick.

Min kära mor är på besök igen och bidrar med hennes husmorstjänster och trevliga sällskap.

I växthuset växer det så det knakar. Har tagit en liten stund varje dag och skolat om någon planta. Det börjar bli riktigt fullt därinne. Har så smått börjat härda av några blommor, nu är det inte så länge kvar tills de får komma ut på heltid.

Ibland känner jag mig nere men för det mesta är jag vid gott mod. Jag fortsätter mitt positiva sätt och njuter av det lilla. Det finns ju så många saker att bli glad av.

The Sixth Battle - min sista cellgiftsbehandling

Det kändes så konstigt inför den här resan. Tiden har gått så fort att jag nästan har glömt bort det som hänt mellan dessa behandlingarna Att ett av delmålen nu är avklarade känns väldigt skönt.

17/5 Nedresa
Det var svårt att packa inför den här resan. Helgen hade varit rekordvarm och det var sagt att det skulle fortsätta några dagar till, vilket det också gjorde. Som vanligt packade jag alldeles för många kläder, men man kan aldrig förutse vad som kan ske så det gjorde inte så mycket..bara att väskan var lite tung att dra.

Var jättetrött på morgonen. Taxin kom i tid som vanligt. Min Pitekompis var med igen. Kommer att sakna hennes sällskap men vi ska hålla kontakten ändå. Hon har kvar några behandlingar, så vi kommer att ses i Umeå under min strålning.
Nedresan kändes såå lång, fast vi pratade en del. Vi t.o.m. sov bort någon timme. Lite regn efter vägen, mulet men varmt när vi väl var framme.

Vi gick direkt och anmälde oss för provtagningen. Sköterskan tog ett extra prov för koll om det inte var någon infektion runt min venport. Upptäckte nämligen i lördags att jag hade blivit svullen och hade värk runt den, dessutom kändes det som om den hade ändrat position och blivit sned. Efter lite lunch fick vi veta våra provsvar.
Tyvärr var inte mina vita blodkroppar tillräckliga så jag skulle vänta någon timme till för att få ett tydligare besked av en extra analys av provet. Detsamma hände min Pitekompis, tyvärr.

Efter incheckning på hotellet och lite kaffe fick vi till slut veta resultatet. Mina värden var ok så jag skulle få behandling imorgon. Puh! Min kompis däremot var tvungen att ta nya prover morgonen därpå.

Vi tog en promenad till centrum i Umeå. Det var fint väder och det kan vara bra att veta hur lång tid det tar att gå och att man hittar rätt inför sommarens strålning Herregud vad varmt det blev, vi flaxade med armarna för att få lite luft under dem, såg nog jätte fånigt ut (nästan som fågeldansen, om ni minns den). Svettigt värre! Detta hindrade dock inte oss för att hinna shoppa lite. :-D

Mötte upp en jättetrevlig tjej som är vän med min Pitekompis. Vi följde med henne hem och åt en god middag, drack kaffe och åt glass med björnbär till efterrätt. Vi satt ute på hennes terrass, det var en fantastiskt härlig kväll. Vi avslutade den med att se sista avsnittet av "Svenska Hollywood fruar". Det var en bra kväll och ett fint firande av min sista behandling. Hon skjutsade oss tillbaka till hotellet.

18/5
Min kompis tog nya prover på morgonen, Jag skulle påbörja min behandling kl. 09.00.
Tyvärr var hennes värden för låga så hon fick ingen behandling den här gången utan måste åka tillbaka nästa vecka igen. När det var min tur kände jag hur det sved i porten när det sprutade in koksalt. De avslutade behandlingen och skickade mig på röntgen. Där tog det först vanliga bilder och sedan med kontrastvätska, bara för att vara säker på att allt såg ok ut. Det får absolut inte svida. Allt var som det skulle så jag kunde fortsätta min behandling från kl. 13.00. Min kompis var så snäll och stannade kvar en tag, så hon ordnande lunch åt mig och höll mig sällskap en stund. Hon åkte hem lite senare.

Allt drog ut på tiden men jag blev till slut klar, klockan var då efter 16.00. Jag blev tvungen att ta bussen som avgick 18.20. Oh, nu var jag less på att vänta. Hann gå förbi apoteket och hämta ut MIN SISTA SPRUTA och lite annat. De visade två filmer på bussen så jag hade det inte så långtråkigt. Var hemma strax efter kl. 23.00.

Det har blivit många steg mellan hotellet, onkologen och stan samt lång väntan under dessa dagar men det har det varit värt det. Nu är jag färdig med detta och har några veckor framför mig för återhämtning. Min strålning kommer mest troligt att starta vecka 27 (5 juli) så då gäller det att var redo.

Summering..

Vet inte vad det är med mig...jag har inte skrivit på jättelänge nu så det får bli en kort summering av den toppensköna Kristihimmelsfärdshelgen.

Torsdagkväll blev jättetrevlig med goa vänner. Vi grillade fläskfilé och lax. Lite grönsallad och bulgursallad med mynta, tomat, rödlök, gurka, persilja och citron. Gott rosé och vitt vin till detta. Allt avslutades med en härlig kladdkaka, grädde och hjortronlikör. Ah, så ljuvligt.

Hela helgen har varit varm och solig. Vet att man inte ska klaga men temperaturen har visat på över 30 grader varmt på vår altan. Vår dotter som har varit på dansfestival i Göteborg hela helgen fick känna på regn och blåst, vilken otur.

Till veckan är det min sista cellgiftsbehandling, det känns riktigt skönt. För att fira detta gick min man och jag på bio på fredagskvällen. Vi såg den nya Robin Hood filmen. Den var sevärd, om man gillar krig med svärd och pilbågar...och snygga karlar :-). Vi avslutade kvällen med en sen middag på Allstar. Det var riktigt varmt, 21 grader. Det var skön försommarstämning på Luleås gator. De få uteserveringar som har öppnat var fullbelagda. Alla var på strålande humör. Det kom ett kraftigt åskväder senare, med både blixtar och dunder.

Lördagen tillbringade vi på Grans Naturbruksskola. Det var hundutställning. Vi ställde vår yngre vovve Qipper. Han fick äntligen ett tredje cert och är nu utställningschampion. Grattis Qipper! Vi träffade många bekanta på plats, bl.a. våra vänner från Arjeplog. Vi köpte hämtmat och avnjöt den hemma på altanen. Ännu en het dag. Min man som envisas med att inte smörja in sig med solskyddsfaktor brände sig i nacken. Han ser numera ut som en polkagris eftersom halsbanden och t-shirten har gjort den röd och vit randig. Eftersom kvällen var så fantastiskt härlig tog vi en långpromenad.

Söndagen har varit jättevarm. Har grejat med lite av varje innan jag åkte och hämtade vår älskade dotter och vår granne på Luleå Airport. Så roligt att se dem. Många pussar och kramar blev det från min lilla dotter. De har haft det jätte bra i Göteborg trots det dåliga vädret.

Kvällen har avslutats med middag på altanen och just nu sitter jag och skriver på loggen. Den här helgen har varit jättehärlig. Imorgon åker jag till Umeå igen. Ska få min sista cellgiftsbehandling. Känns skönt att ett av delmålen är avklarade snart. Hoppas att alla värden är ok. Har upptäckt att jag är svullen runt min venport. Är rädd att den ska ställa till problem med proverna. Blev lite misstänksam på att det kan vara en infektion men jag har ju inge feber. På så vis är det ju tur att jag åker imorgon så att de får kolla upp det.

Mår annars toppen för tillfället. Trött och lite ont i kroppen men inget farligt. Min kompis från Piteå ska ned imorgon också så än en gång får vi sällskap. Trevligt!

Ojdå, det blev inte så kort sammanfattning men så blir det ibland.

Jag lovar att återkomma när jag är hemma igen. Kram till er alla.

Träningsvärk....så skönt

Imorse när jag steg upp upptäckte jag att jag hade fått träningsvärk. Vilken härlig känsla!

Det känns så skönt att det finns olika slags muskelvärk, den som jag nu normalt drabbas av på grund av medicinerna och den här som kändes imorse som var ett resultat av det lilla trädgårdsarbete som jag utfört.

Igår stod jag böjd över en rabatt och gjorde "vår". Det var en hel del löv och kvistar som skulle bort. Lårens baksida är lagom "möra" idag. Både jag och min man är älskare av sten, ni kan tänka er hur mycket som hade kilat sig fast där. Det gör inget, man rensar på våren sen är det fint hela sommaren (förtom något envist ogräs som lyckas dyka upp ibland.



Tror hela grannskapet känner igen min rumpa :-), eller iaf bakre sidan av min kropp. Oftast, nästan hela sommaren rensar jag ogräs, plockar vissna blommor eller planterar. Jag borde kanske måla ett ansikte på flinten, så de får ett leende mot sig också. :-).

Det blev inte så mycket krattning men tillräckligt för att göra mina armar lite ömma. Skit samma, det var det värt.

För övrigt känns kroppen mycket bättre. Min förbättrade sömn har gjort undervärk mot den i övrigt. Enda problemet som är kvar är magkatarren. Trodde den var ok så jag slutade ta mina tabletter, men igår fick jag en attack igen så det var bara att knapra piller igen.

Nu väntar solen på mig därute, vi ses, kram.

Tröttheten kommer ikapp

Äntligen har jag fått sova ordentligt. Yippi!

Igår hade jag förmågan att somna om efter att dottern cyklat till skolan. Jag lyckades sova två timmar, det kändes fantastiskt. Inatt var det lite oroligt men jag sov som en stock fram till (hör och häpna) kl. 11.00 på FÖRMIDDAGEN. Det var väldigt skönt och som tur var så sken inte solen ute utan det var mulet och kyligt.
Har en tendens att alltid få dåligt samvete av att ligga i sängen när det är fint väder ute.

Mitt humör har varit mycket stabilare i helgen och under måndagen, till både min och min familjs stora lättnad. Kan hända att allt shoppande i helgen var den rätta medicinen :-), eller så är det bara det gamla vanliga mönstret. Jag mår ju alltid bäst sista veckan innan nästa behandling.

Benen känns faktiskt lättare. Var ute en stund i trädgården både i söndags och igår. Jag prövade att kratta lite försiktigt, kändes inte så bra i armarna men jag njöt ändå. Det doftar så gott ute och det känns fantastiskt att hjälpa våren att spira.

Bokat sjukbussen för min nästa nedresa som ska bli den 17:e maj. Min sista behandling av cytostatika närmar sig. Tänk ändå vad tiden har gått fort, det känns konstigt, tomt. Har svårt att komma ihåg vad som egentligen har hänt under den här tiden mellan januari tills nu. Som tur är har jag min anteckningsbok och bloggen att gå tillbaka till och läsa om tidigare händelser och upplevelser. Det är väl en period som jag både vill och inte vill minnas.

Nu skiner solen ute, så jag ska sätta mig på altanen och ta en kopp kaffe. Återkommer senare...

En känslostormande, överreagerande, hyperaktiv bitch

Hej och hå vad tiden gå!

Nu var det verkligen ett tag sedan som jag skrev ett inlägg. Tycker de här dagarna har passerat så fort. Tänkte ägna det här inlägget till en liten statusuppdatering.

Har avslutat min kur mediciner efter min senaste behandling, förutom tabletterna mot magkatarr och munsvamp som jag fortfarande tar. Aptiten finns men den är inte överdriven. Har väldigt mycket kryp i benen, så svårt att vara still. Har inte lärt mig ännu hur jag ska hantera det här. Promenera är skönt och går bra i lagom takt, är trött i benen när jag kommer hem men kan ändå inte vila tillräckligt länge. Det känns som om benen är ständigt bortdomnade. Vet att det kommer att klinga av snart, hoppas innan helgen.

Självklart känner jag mig trött, sover alldeles för lite men njuter av den lugna, tidiga morgonen med en kopp kaffe och tidningen. Försöker i alla fall lägga mig rätt tidigt på kvällarna.

Har haft jobbiga humörsvängningar. Lätt för att tända till och bli arg, sedan plötsligt vara ledsen och "spontangråta" fast jag inte vet varför. Ena stunden kan jag vara sur och tvär och sen brista ut i skratt. Det här tillstånden kan jämföras med min tid som gravid för då hade jag; koncentrationsvårigheter, humörsvängningar, en svällande kropp, halsbränna och var allmänt förvirrad.
Självklart är en graviditet mycket trevligare än det här, jag var ju så där härligt lycklig, men vissa liknelser finns det.

Jag har ständigt dåligt samvete över mitt beteende mot min man och dotter. Det blir så många onödiga känslofyllda situationer, det är inte lätt för dem att se, ta emot och förstå dem. Tycker att de hanterar dem jättebra och de vet att jag älskar dem.

Jag vill inte vara en känslostormande, överreagerande, hyperaktiv bitch, utan jag vill vara mig själv igen. Och visst får jag vara det, men inte så ofta som jag önskar.

The Fifth Battle

Åh, vad trött jag var när jag skulle stiga upp. Vill tillägga att det inte berodde på vinet. :-) Har dessa eländiga vallningarn hela tiden och på natten när man ska sova är det inte kul. Öppnade fönstret: kallt, varmt, kallt, varmt, kallt, varmt..ja så där höll det på och gör så alla nätter. Inte konstigt att man är lite trött.

Vi käkade frukost, och höll nästan på att glömma bort vår tid, vi satt och pratade med en tjej som skulle få åka hem nu efter avklarad strålning.
Lite stressade checkade vi ut, och halvsprang till onkologen. Vi eller rättare sagt min kompis lyckades pressa dem lite igår så att vi fick samma behandlingstid samt att vi fick sitta bredvid varandra.
Vi skämtade och skrattade, sköterskorna tyckte det var trevligt. Vi hade huvudvärk (man får det av en utav kurerna), var trötta, skrev i våra skrivböcker, drack kaffe och kissade rött (hallonsaften). Min kompis fick lite problem med sin venport men det ordnade sig till slut.
Vi var lite vingliga, lulliga och trötta efteråt. Jag kände av lite illamående men inte lika starkt som förra gången. Vi hann med apoteket och köpa oss en sallad att äta på bussen hem.
Vi satte oss först längre bak i bussen men kände att det var en mycket dålig idé så vi flyttade oss till platsen näst längst fram istället. Började så småningom att känna mig bättre. Kunde äta lite sallad och drack massor med vatten. Vi båda var lite trötta och yra, men vi lyckades prata bort tiden även denna gång.

Taxin var på plats som vanligt. Packade upp, ordnade med medicinerna för kommande dagar, drack lite Proviva, duschade. Låg och myste med min dotter ett tag.
Tog magdropparna, har problem med magen och den höga dosen av illamåendemedicinen kommer inte att göra saken bättre. La mig kl. 22.00.

En bra dag igen, trots cytostatika. Tack vännen i Piteå, utan dig hade det inte varit lika bra. Roligt, trevligt sällskap och bra personal har förgyllt dagen!

Resan till Umeå 28 April

Japp, då var det dags igen att styra kosan söderut.

Har haft kontakt med min goda vän från Piteå som jag lärde känna efter förra behandlingen. Eftersom det var första gången för oss båda med FEC kuren så har det varit intressant och kolla av varandras "må bra" status. Vi fick dessutom samma datum för nästa behandling så det var trevligt att ha sällskap på bussen ned.

Tiden gick fort till Umeå, vi är båda rätt duktiga på att prata vilket är ett bra tidsfördriv. Vi hann avverka många samtalsämnen: biverkningar, shopping, inredning, hår, mat, vin m.m. Vi sparade det roliga till sist. :-)

Vi åt lunch innan provtagningen. Efteråt satt vi i väntrummet och fnissade och skrattade, vi tänkte om det var opassande att göra så, men vi resonerade att det är det inte. Man måste kunna skämta om saker och ha kul mitt i allt elände. Vi fick några konstiga blickar men det struntade vi i.
Egentligen så hade jag en senare tid men vi kunde ordna så att vi fick ta dem efter varandra. Jag hade gått upp ytterligare i vikt, SKIT OCKSÅ!

De förbokade läkartiderna är svåra att ändra på så där fick vi vänta mellan våra tider. Onkologen/ Cancercentrum har flyttat till nya lokaler som ligger mycket längre bort än tidigare, vilket gör att man inte orkar gå så många gånger fram och tillbaka till Hotellet. Vi åt var sin glass på en bänk utanför entrén, solen värmde skönt men det började blåsa upp ordentligt.
Min kompis hade första tiden, så vi hann checka in och ta en kaffe innan min tur.

Läkaren var som vanligt lite stressad, han skulle iväg på en akut bröstcancerkonferens. Som vanligt kollar han ju alltid av hur jag har mått efter förra behandlingen, eftersom jag mådde illa då skrev han in att jag skulle få mer illamåendepreparat under min cytostatikabehandling.
Jag frågade honom vad som gäller angående att vistas i solen under och efter strålningen. Enl. honom så ska man vara extra försiktig, speciellt 2-3 veckor efter avslutat tid eftersom huden är extra skör då. Man ska använda HÖG solskyddsfaktor på strålområdet under hela tiden.
För mig är det inte viktigt att sola utan som ni vet så vill jag vara ute, speciellt i att påta i trädgården. När jag berättade för honom, sken han upp som en sol. Tydligen är det något av en passion för honom, han sa att han skulle kunna prata om det i timmar, men hade tyvärr inte tid. Han sa dock att han skulle återkomma med några tips gällande rosor, så jag får väl se om han kommer ihåg det. Kul,ändå. :-)

Kvällen avlutades med middag och en supergod buffé och lite vin. Så härligt!
Dagen har varit bra. Vi har verkligen haft roligt tillsammans, tänkt vilken skillnad när man har sällskap under dagen. Vi har skojat och skrattat, men även blivit rörda av andras öden.

Trots omständigheterna har det varit en jättebra dag!

Trött, magont men nöjd

Den här helgen har varit fantastisk.

Jag tror att det grundades på mitt tillfredställande tillstånd redan på fredagskvällen. Efter mitt besök på jobbet, var jag väldigt trött och slut men lycklig.
Kvällen fortsatte med en trerätters middag som jag överraskade min kära familj med; stekt halloumi med ruccula och körsbärstomater med balsamicosirap som förrätt. Ugnstekt lax, pressad potatis och vitvinssås som varmrätt och till dessert blev det vaniljpannacotta med krossad daim och hallon. Allt detta avnjöts tillsammans med ett gott vin.

Lördagen hade inte det allra bästa vädret men jag fick ändå en skön långpromenad med en väninna. Våra hundar var med så klart. Det blev en varm dusch både för dem och för mig. Min man kom hem från ytterligare en pimpeltävling, han hade vunnit igen. Grattis gubben! Vi ordnade hämtmat till middag och fick senare på kvällen besök av kära vänner.

Söndagen har jag och min dotter tillbringat hos min mor. Det är så länge sedan vi besökte henne, sen jag blev sjuk är det hon som har varit hos oss istället. Dagens snöoväder begränsade vår tid ute, men vi fick ändå en promenad när det klarnade upp lite. Vi har även ritat, spelat spel och skrattat tillsammans. Ibland när jag är övertrött kan jag reagera med hysteriska skrattanfall, idag har det varit så. Tårar har runnit ned på mina kinder från alla skrattsalvor som jag och dottern har levererat på grund av tokigheter som bara hon och jag tycker är roliga.

Under både lördag och söndag har jag haft stora problem med magen. De tabletter jag tog efter förra cellgiftsbehandlingen mot illamående har gett mig väldigt trög mage. För att motverka detta har jag även tagit magdroppar. Dessutom har jag fortsatt med magkatarrtablettera. Alla dessa olika preparat har satt min mage och mig själv på hårda prov. Sömnlöshet, halsbränna,spykänsla, uppblåst mage likt en nio månaders gravid kvinna..ja listan kan göras lång. Allt detta har gjort mig väldigt trött. Idag har det nästan varit svårt att hålla ögonen öppna, försökte sova men det gick inte. Har även sådana svallningar, fryser och svettas omvartannat. Från likblek till blossande röd på nolltid. Kroppen verkar svara bra på min motion, har inte haft lika ont i den som tidigare.

Så här på söndagskvällen kan jag sammanfatta min helg med många olika saker, där de positiva vinner över de negativa. Det känns härligt skönt att kunna njuta och utnyttja stunder då man mår bra men även att kunna ha roligt under de stunder då man inte alls mår så bra.

Inte så illa ändå

Visst blev det en film där på morgonkvisten. Kanske inte den bästa jag sett men lättsam, halvrolig, dramatisk och tidsfördrivande.

Min man steg upp lite senare, vi hann äta lite frukost tillsammans innan han drog iväg söderut (Västerbotten) till tävlingarna.
Som jag skrev tidigare så kände jag mig lite speedad men ändå inte i form, illamående och trött. Hade väldigt svårt att fokusera. Vädret på lördagen var trist, och jag hade inte ork att ta en promenad. Fick hjälp utav mamma att flytta om några möbler i vardagsrummet så jag får plats med mina frö sådder.

Vi såg en film och slappade i soffan, höll nästan på att somna. Dottern kom hem efter att ha övernattat hos en kompis. Jag gick och la mig i sängen, och till min förvåning lyckades jag somna och sov i 1,5 timme. Så underbart, behövde det så väl.
En underbar lasagne till middag och sedan forsatte kvällen i soffan. Hade hela tiden en liten klump i halsen och molande värk i magen, men mineralvatten gjorde susen.

Sov jättebra hela natten till idag, förutom några kisspauser (ni vet mineralvattnet):-). Solen sken på klarblå himmel, ett så underbart uppvaknande. Mamma, dotter, hundarna och jag tog oss en skön prommis innan lunch. Tillbringade några timmar hos min kusin på eftermiddagen. Ett härligt fotvårdsparty mjukade upp både fötter och humör. Gott fika och trevligt sällskap. Min kära mor fick lift hem tillsammans med en annan kusin till mig. Som vanligt var huset i tipp topp, med mat i kylen, städat och tvättat. TACK snälla mamma!

En utav mina vänner kom förbi en stund nu på kvällskvisten, vi satt och pratade och hade det trevligt. Min man kom hem för en stund sedan utan framgång från sina tävlingar. Tråkigt, men så är det ibland, bättre lycka nästan gång.

Den här dagen har varit superskön, jag kan tillägga fler positiva händelser till agendan vilket har gett mig kraft och energi:
Solsken
Värme
Motion
Social samvaro
Omsorg - både från vänner och för mina fötter

Jag är så tacksam för alla mina dagar men dagar som den här är extra uppskattade.
Nu ska jag och min dotter se en film tillsammans och bara mysa. Jag är fortfarande inte helt ok, men jag mår mycket bättre och det är nog tack vare denna supersköna Söndag.

Från Blä till rätt ok och sömnlös.

Kan konstatera två saker; att det verkligen inte var hallonsaft jag fick samt att cortisonet har börjat verka.

Efter en väldigt orolig natt vaknade jag ändå tidigt igår morse. Konstigt nog kände jag mig inte allt för trött men min plan var att ta min medicin, försöka äta lite och sedan gå och lägga mig igen.
Medicinerna gick bra, cortisonet (ska hjälpa mig mot illamåendet och vätskeansamling), magtabletter mot magkatarr, en annan tablett mot illamående, ja det var väl allt än så länge. Magdropparna tog jag ju kvällen innan och de ska hjälpa till mot trög mage, vilket man får av illamåendetabletterna. Kommer inte gå in i detalj hur dessa droppar fungerar, det är lite för privat om ni förstår. Ni kan tänka er att det är en djungel att hålla reda på dessa preparat. Försöker tillämpa min organisatoriska förmåga och har skrivit upp både i almanackan vad jag ska ta och vilken tid, dessutom har jag skrivit på kartongernas ovansida vad medicinerna är bra för, att komma ihåg vad de heter är överkurs.

Sen var det dags att försöka äta lite, vilket gick rätt bra. Lite proviva, en halv kopp kaffe och en halv smörgås. Kände mig fortfarande illamående men bättre än igår.

Nu vet jag inte hur snabbt det går för medicinerna att börja verka men jag tror i alla fall att cortisonet gör det rätt fort.
Som vanligt blev det inte att jag gick och la mig igen, utan jag fastnade framför morgontidningen, posten från dagen innan inkluderat två nya tidningar. Som jag har skrivit tidigare så blir jag speedad av cortisonet, denna gången inte lika mycket med tillräckligt för att få igång tankeverksamheten eller rättare sagt virrvarret i hjärnan. Det blir aldrig någon röd tråd som jag kan följa utan det finns gröna, gula, lila, svarta, vita, rosa, blåa trådar också.
En av tidningarna handlade om hem och trädgård med allt därtill. Fick många uppslag på förändringar och tänkbara renoveringar både inne och ute i trädgården, min man som har hört det förut suckade och sa "mmmmm, jaja det blir nog bra" fast jag tror inte alls att han hörde allt jag sa.

Det blev inget mer sovande under dagen, men jag tog det rätt lugnt. Plockade undan påskpyntet (det lilla jag hade satt fram), sådde några purjolöksfrön, uppdaterade mig på FB och bloggen (hade min dator i sängen).
Min kära mor är hos oss igen, som stöd och mitt personliga hembiträde. Hon är fantastisk!
Min man ska iväg i helgen igen, ni vet dessa pimpeltävlingar. Både lördag och söndag är det några av våra favoriter, vi brukar alltid åka på dem tillsamman, så det känns konstigt att stanna hemma. Lyckan log mot min mans framgångar under påskhelgen så han måste bara fortsätta försvara familjen Segers heder.

Jag skrev ju igår om min fullmaktshandling gällande mediciner. Gubben for till Sunderby Sjukhus för att hämta ut min spruta och lite mer cortison Det fungerade alldeles utmärkt, sprutan fanns bokad på mig och blanketten hade vi lyckats fylla i rätt, superbra. Min kära vän (sjuksyrran) kom förbi och hjälpte mig med sprutan igen, tack kära du för det. Känner mig feg som inte kan klara av den själv men tror inte jag är ensam om det.

Seg och trött men ändå pigg. Det är så svårt att förklara men jag är säker på att det är flera av er som har varit med om detta någon gång. Är nog lite ofokuserad i mitt skrivande.

Illamåendet höll i sig hela dagen och kvällen men inte lika jobbigt som på bussen hem. Jag kunde få i mig lite lunch och även lite middag.
Har sovit jättedåligt i natt, vaknat så många gånger. Det har varit varmt (ni vet rodnaderna jag brukar få) sedan har det varit kallt, varit upp på toa (allt extra vatten jag måste dricka trycker på). Ville inte väcka min man hela tiden så jag gick och la mig i vardagsrumsoffan. Efter ett tag tog jag datorn i knät och började skriva detta inlägg.
Just nu mår jag bra, lite sug i magen, antingen är jag hungrig eller så spökar magkatarren lite. Ska testa med lite proviva och en macka.

Kanske det är någon trevlig film på tv som jag kan se?
Vi hörs senare, kram

The fourth Battle

Var på plats i tid i väntrummet på onkologiska dagvården. Hade startat min promenad tidigt ifall jag inte skulle hitta dit igen, ni vet, allt irrande i kulverten.
Fick vänta ungefär en halvtimme innan jag fick komma till min plats, denna gång en säng. Det tar alltid en stund innan man får cellgiftet, området kring venporten ska tvättas flera gånger, sedan sticker de in nålen. Eftersom FEC-kuren kan ge illamående fick jag en dos med förebyggande preparat först, sedan var det "hallonsaftens" tur. Visst kissade jag rött under tiden och efteråt, inte alls dramatiskt, men hade man inte vetat om det innan skulle jag nog ha blivit orolig. Hela behandlingen gick väldigt bra, jag och Fido (droppställningen) gick till väntrummet och hämtade lite kaffe. Hade lite ont i huvudet, men det ordnade sig med lite tabletter.

Fick kontakt med en jättegullig tjej från Piteå, det var hennes första behandling. Tycker att vi fick en fin kontakt direkt, hoppas att vi kommer att ses fler gånger.
Hann inte med bussen som gick 12.20 p.g.a. att jag skulle förbi Apoteket så jag fick vänta till kl. 14.30. Tyvärr hade inte Apoteket min spruta, den var slut, typiskt. En snäll farmaceut hjälpte mig att kolla om den fanns i Luleå, tur nog hade Sunderby sjukhus några stycken, så hon bokade upp en åt mig. Passade även på att få en blankett gällande fullmakt. Ska ordna så att min man och några till har rätt att hämta ut medicin åt mig ifall jag blir för sjuk att åka iväg själv.

Efter en äcklig lunch satte jag mig på bussterminalen. Träffade min kära vän från Piteå igen. Det var så kul att ha sällskap på hemvägen, tyvärr började jag må riktigt illa, fick ligga längst bak i bussen nästan hela vägen hem. Det var fruktansvärt varmt på bussen, tror inte ventilationen fungerade ordentligt, de hade takluckan uppe. Vi pratade om allt möjligt, skrattade och hade det trevligt.

Taxin var på plats. Mådde illa hela kvällen och under natten. Hade svårt att få i mig någon mat, drack litervis med mineralvatten. Tog både magkatarr tabletter, magdroppar och tabletterna mot illamående. Satt och sov nästan hela natten. Så fort jag försökte lägga mig ned blev det sämre.

Det var i alla fall skönt att vara hemma igen. Det här kommer jag att klara.

Resan ned 7/4

Samma dag som jag skulle åka ner fyllde min kära man år. Stackare, fick fira sin födelsedag helt ensam. Dottern var i stugan med farmor och farfar och jag i Umeå. Hann som tur var gratulera honom på morgonen. Tror inte det gick någon nöd på honom ändå, han fick vara för sig själv en stund och pyssla med sitt, det var så han sa i alla fall. :-)

Nedresan var ungefär likadan som alla andra gånger, hände inte mycket. Såg tre orrar och en renhjord efter vägen. Satt ensam, hade ingen trevlig reskamrat vid min sida.

Tog prover som vanligt när jag kom fram. Har ökat i vikt, igen...men herregud det har ju varit påsk, vem gör inte det efter en sådan helg fylld med läckerheter.
Hade bokat en lunchträff med min kompis från Sundsvall, hennes dotter var också med. Så kul att se henne igen, allt har gått bara bra med hennes strålning och hon såg fräsch ut, kanske något trött. Vid bordet satt även två andra kvinnor, bröstcancerpatienter. Det fanns ingen brist på samtalsämnen.

Läkarträff på eftermiddagen, alla prover var ok, så det blev behandling nästa dag. Själva onkolog avdelningen där man får cellgifter hade flyttat till tillfälliga lokaler,jag fick en snabb guidning utav en sköterska. Så med en karta i handen och med försiktiga steg irrade jag omkring nere i kulverten. Kändes som jag var tillbaka till skoltiden och min första orientering. Väldigt virrigt!
Till alla er som inte har besökt Norrlands Universitets sjukhus kan jag berätta att det är väldigt många olika korridorer och gångar och ännu värre är det i källaren. Tillslut kom jag fram och kunde få en tid för nästa dag. Puh nu kunde jag pusta ut. Fick tid kl. 08.30 så det kändes skönt att jag redan hade testa vägen dit.

Slappade på hotellrummet, slumrade till lite, skönt. Hade köpt några tidningar med orkade inte läsa dem. Åt middag med samma sällskap som från lunchen förutom Sundsvallstjejens dotter som hade åkt hem. På kvällen kollade jag lite tv, läste mina tidningar och somnade rätt tidigt. Hade känt mig trött hela dagen.

Nu var det bara att ladda för nästa dag och FEC-kuren.

Packar för imorgon

Imorgon är det åter dags för mig att åka ner till Umeå. Jag har nu avklarat min behandling med Herceptin och Taxotere, halva tiden av min totala cellgiftsbehandling.

Denna gång kommer jag att få en FEC-kur som kommer att ges tre gånger med tre veckors mellanrum. FEC-kuren omfattar tre olika cytostatika: fluorouracil(F), epirubicin(E) och cyklofosfamid(C). Som vanligt kommer jag att först ta prover och sedan träffa läkaren. Har ingen aning om jag får cellgifterna imorgon eller på onsdag, kommer att packa med övernattningsgrejer ifall att.

Vet inte så mycket om den här behandlingen, förutom att en utav preparaten ser ut som hallonsaft och att man kissar rosarött efteråt. När det gäller biverkningar så vet jag att den här kuren kan leda till illamående men det är inte alla som drabbas.

Jag återkommer med en rapport när jag är hemma igen. Ber er alla hålla tummarna för att jag slipper illamåendet även den här gången.

kram till er alla.

Påskafton

Oj oj, jag känner mig som en ballong, sprängfylld och stor. Får nästan dåligt samvete efter att jag har proppat i mig sådana godsaker hela dagen, fast det är väl så påsken alltid har varit...ett ständigt tuggande.

Apropå allt tuggande, så var jag till tandläkaren tidigare i veckan. Nu när landstinget har gjort sitt med mina tänder (inga flera kostnadsfria undersökningar eller behandlingar) och när tänderna bara blir sämre och sämre, ville jag ha en dejt med min "privata" tandläkare för att få en bedömning om kommande behandlingar. Allt såg rätt bra ut förutom min kraftigt ökade tandsten och missfärgningar. Eftersom min salivutsöndring har minskat ökar så klart bildningar av tandsten. Missfärgningarna kommer från det bakteriedödande medel som jag har använt. Tandläkaren ansåg att eftersom min infektionsrisk är så hög ska vi vänta med att behandla tänderna tills efter min sista cellgiftsbehandling. Det var iaf skönt att jag inte hade några hål.

Idag, Påskafton, har vädret varit si så där, mulet och disigt men skönt. Fick besök av en barndomskamrat till mig, hans fru och dotter var också med. Vi hade det så trevligt och hann prata om allt möjligt. De hade med sig en vacker blomma som kommer att få en hedersplats i huset. Apropå blommor, herregud vad jag har fått blommor sedan jag blev sjuk, trodde aldrig att jag skulle få så mycket..det är helt underbart vad alla är rara. Känner mig hedrad, tack alla snälla rara vänner!

Mamma och jag tog en promenad efter halv fem, precis när solen tittade fram. Vi ska nu se lite tv och ta det lugnt. Imorgon blir det promenad igen, ni vet, allt tuggande kräver massor med steg..annars blir min kropp till deg. :-)

Promenader..

Varför ska man vara så envis? Oftast mår jag bäst på morgonen vilket är skönt, men det lurar hjärnan lite också.

Igår var det ytterligare en superhärlig vårvinter dag med klar himmel och sol. Jag och hundarna promenerade med dottern till skolan. Det vackra vädret lockade mig att fortsätta vidare, i sakta mak. Två timmar senare ringde min mobil, det var min man som efterlyste mig och undrade om det hade hänt något. Oh nej, jag var bara ute och promenerade, det tog bara lite tid.

Väl hemkommen kunde jag njuta en stund i solen. Efter lunch kom smärtan. "Min dumma nöt, varför kunde du inte ta det lite lugnt" tänkte jag. Det kändes som att knivar skar in i benet. Strålande smärta och domningar om vartannat. Resten av dagen och kvällen blev så klart lidande.

Gick och la mig tidigt igår kväll. Tog en omgång med spikmattan för att få igång blodcirkulationen. Fick be min man hjälpa mig att lägga undan den innan jag somnade. Har sovit hårt och tungt hela natten. När jag vaknade var det nästan som om jag hade legat orörlig hela natten, benen kändes nästan som förlamade. Efter en stund vaknade de till liv.

Idag blir det ingen promenad, utan vila inomhus. Jag ligger i soffan och har ordnat med alla för nödenheter inom räckhåll; en termos kaffe, mobiltelefon, dator, handkräm, stickning, tidning m.m.
Hundarna sörjer, de är van att få sin promenad, idag får de nöja sig med bus och skoj på tomten.

Visst vill jag ge min kropp motion och rörelse, men den måste få vila också. Tror inte att min hjärna riktigt har förstått det än. En kommunikationsmiss helt enkelt.

Imorgon är en ny bra dag!

Rödrosiga kinder...

Så här ser jag ut nu dagen efter. Jag har varken sminkat mig eller varit ute för mycket i solen. Rodnaden kommer att bli värre imorgon. Det hettar en hel del och sprider sig mot halsen och bröstkorgen.
Detta var sista omgången med Herceptin och Taxotere preparaten. Om tre veckor kommer jag att påbörja mina FEC kurer som omfattar tre cytostatika. Givetvis kommer även de att ge biverkningar, framförallt illamående, trög mage och svampinfektioner. Har ju klarat mig undan illamående tidigare och hoppas att jag även gör det när jag får dessa.

Jag frågade min läkare angående strålingen, om de kör på som vanligt även under sommaren. Självklart kör de på som vanligt, vilket innebär att om allt flyter på med cellgifterna, så kommer jag att tillbringa hela juli och halva augusti nere i Umeå.
FAN säger jag bara. Är så ledsen över det. Bästa tiden på året. Visst jag får komma hem på helgerna och självklart måste jag ta detta, det är ju för mitt eget bästa men det känns väldigt väldigt tråkigt. Jag vill ju vara hemma och vara med min familj under deras semester, känna doften av blommorna i trädgården, rensa ogräs, äta egenodlade grönsaker varje dag, träffa kompisar m.m. Tänker på min dotter och hennes sommarlov, hur det ska bli..
Vet att familjen kan besöka mig där nere och förhoppningsvis kanske en och annan kompis. Strålningen inklusive av och påklädning tar allt som allt 10-15 minuter, resten är ledig tid. Kommer garanterat att få många nya underbara vänner som också får strålning, så jag blir inte ensam men jag kommer att sakna alla er andra.

Nåväl, det måste gå, fast det känns eländigt. Vi får göra det bästa av situationen när den väl kommer.

The third Battle

Äntligen fick jag min tredje behandling!

Innan nedresan så var jag och lämnade prover på Bergnäsets vårdcentral. Det visade sig att några värden var bättre men levervärdet var fortfarande oförändrat. Enl. samtal med Umeå skulle jag komma ned dagen därpå, ta prover igen och sedan träffa läkare.
Bussresan ned går jag inte in på så detaljerat, men vill tillägga att jag träffade en gammal kollega från min tid på Åhléns. Det var så trevligt att sitta och prata med henne, tiden gick lite fortare. Om du läser detta så hälsa så gott tillbaka till alla.

Provtagning och läkarträff. Min läkare hade konsulterat med kollegor angående mina värden och de beslöt att minska min dos istället för att skjuta upp behandlingen ytterligare. Egentligen var det tänkt att jag skulle få cytostatika redan samma dag men ett missförstånd hade gjort så att jag missat ta mitt cortison kvällen innan. Man ska alltid premedicineras med cortison när man ska få Taxotere, så det blev en övernattning. I och för sig gjorde det inte så mycket, jag var beredd på det.

Träffade en jättetrevlig tjej från Sundsvall, känner att vi fick bra kontakt och kom bra överens. Hon var uppe i Umeå för strålning och även hon behandlas för bröstcancer. Vi hade många frågor till varandra och mycket att prata om. Vi träffades lunch, middag och frukost. Nästa gång jag ska ned kommer vi att träffas igen, hoppas jag. Tack snälla du för en trevlig tid.



Här sitter jag och Fido är med, så klart. Den här bilden visar när jag får mitt Herceptin, glömde be sköterskan ta ett kort när jag hade mina fina kylhandskar på mig. Behandlingen gick bra, men den här gången fick jag huvudvärk. De kollade mitt blodtryck lite oftare och gav mig extra dryck och smörgås. I samma sal låg en 34 årig kvinna från Haparanda, hon fick sin första behandling mot bröstcancer. Varenda gång jag är ner dyker det upp nya bröstcancerpatienter, tänk att det är så många som drabbas. Man är verkligen inte ensam om det här.

Jag känner igen deras ångest inför sitt första besök och jag känner mig nöjd och lugn när jag kan trösta dem med mina ord och kan förstå dem. Jag mår bra när jag kan hjälpa andra.

En tung dag

Puh, idag känns min kropp som jag vore 100 år gammal. Har ont i benen, muskler och skelett och huvud.

Trotsade ändå värken och tog mig till affären för att handla lite. Som jag har skrivit tidigare så väntar jag på att få min tredje behandling med Taxotere och Herceptin, sedan går jag över till ett annat preparat som ska ges i tre omgångar. Detta innebär att halva tiden med cellgifter snart är avklarad. Bra kämpat Annika!

Undrar vilka biverkningar det andra preparatet ger? Hoppas att jag även då slipper att må illa. Trivs med att ha aptit, men det är konstigt att inte ha någon mättnadskänsla. Skulle kunna äta hur mycket som helst.

Idag blir det ingen promenad (tyvärr) utan vila här hemma istället. Blir nog en liten stund framför mitt staffli. Har påbörjat en ny tavla, den är långt ifrån färdig, det får ta den tid som behövs.

Imorgon är en ny dag och då hoppas jag på att solens strålar tittar fram igen och att jag och mina hundar får en välförtjänt promenad.