Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
Visar inlägg med etikett Bröstcancer och biverkningar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bröstcancer och biverkningar. Visa alla inlägg

fredag 8 februari 2013

En ledig dag

Vilken lyx det är att unna sig en extra ledig dag utan att ha någon speciell anledning, förutom ett kort tandläkarebesök.

Igår kväll hade vi vår första tjejträff (junta). Vi träffades hos mig över en kopp te och lite annat smått och gott. Tanken är att vara ett gäng som träffas kontinuerligt, pratar och skrattar, dansar, springer, promenerar, fikar, äter m.m. ja kanske även gråter ihop. Vid varje träff bokar vi upp nästa gång, hos vem eller var vi ska vara samt om vi ska göra ngt speciellt. Det behöver inte vara så kostsamt alla gånger, huvudsaken att man träffas och har trevligt. Vi jobbar allihopa och har familj, så någon timmes egen tid med kompisar är väl unnat. Min man var utvisad från huset, så han befann sig i garaget under tiden. :-).

Min lediga dag startade med sovmorgon, såååå skönt och efterlängtat. Har varit så trött den senaste tiden, förkylningen jag hade för ngn vecka sedan verkar klamra sig fast fortfarande.
Var hos tandläkaren, och även denna gång utan karies. Jippi! Eftersom jag äter Tamoxifen är jag väldigt torr i munnen, vilket innebär större risk för karies. Det är bara att fortsätta med god tandvård, borstning, tandtråd och munskölj.
Fyndade ett par skor på rea, handlade lite och for hem.
En kall men skön prommis med hundarna, sedan en kopp kaffe framför brasan. Ljuvligt!

Ha en skön helg,
Kram på er alla!

måndag 21 januari 2013

I Fucked Cancers Ass!

Åh vilken lättnad. Visst förstod jag att det skulle gå bra men det är ändå en stor mental befrielse.

Firar med lite lunch, innan den långa bussresan hem.

Sköt om er,
Kramar till er allihopa. :-)

Trip till Umeå

Sitter på bussen ner till Umeå. Har provtagningar och läkarbesök på dagens schema. Lång väg för detta men eftersom jag är med i en studie ska det vara så.

Har laddat med lite fika och frukt, på bussen. Köpt en kaffe och ser film. Känner mig trött, ska försöka sova lite. Taxin hämtade mig 05.10 lite väl tidigt för en sjusovare.:-)

Nå väl, håll tummarna, på återseende
Lägger kanske upp några trevliga blider under dagen.
Kramar


Skickat från min iPhone

torsdag 10 januari 2013

Toppenbra

Fick ett brev från Sunderby Sjukhus idag. Inga cellförändringar eller annat konstigt. Skönt!
Jag visste väl att det inte skulle vara något men ni vet ju hur tankarna kan komma och gå.

Ser fram emot år 2013 och vad det har att ge. Att alla otrevliga överraskningar håller sig på avstånd.

Nu ska jag sova gott,
Kramar till er alla.

Skickat från min iPhone

fredag 21 december 2012

Julen är nära

Så skönt, det mesta är färdigt. Klappar, inhandling av mat, gravning av lax m.m.
Känner mig helt slut just nu, bara en jobbdag imorgon sen är jag lite ledig.

Förra veckan blev inte riktigt som planerat. Fick en akut blödning i underlivet, åkte till sjukhus och blev inlagd. Var där i ett och ett halvt dygn. Det resulterade med en skrapning, trötthet och vila. Mest troligt var det en cysta som sprack (säkert oxå tre års samlande) eftersom jag inte har blött något efter cellgifterna. Väntar på provsvaren, ska väl inte vara något oroväckande med det.
Skrämde slag på familjen gjorde jag, de trodde skiten hade kommit tillbaka. Visst fanns det i mitt huvud oxå en kort sekund.
Jag mår bra nu fast fortfarande lite trött, tror kroppen vill ha ledigt och det ska den få snart.

Sov gott mina vänner, kram

tisdag 6 mars 2012

Sjuk

Hejsan... eller jag kanske ska skriva Host Host istället.
Är nämligen hemma pga av sjukdom, var det även igår och hela helgen som var också, till Elins stora besvikelse. Men trots det blev hennes födelsedag lyckad. (vilken tur!).
Hoppas verkligen att detta inte blir alltför utdraget. Var tvungen att besöka ett apotek igår för all hostmedicin var slut, apotekaren tittade medlidande och ängsligt på mig medan hon gav mig råd om vilken sort jag skulle välja.
Det tar alltid några extra dagar innan medicinen börjar verka.
Jävla skit, att det skulle komma just nu.
Åker till Stockholm nästa vecka på fredag, min första utbildningshelg så på så vis är det bra att göra bort det nu. Är bara rädd att det utvecklas till något mer, pga av den jobbiga hostan. Så länge jag inte har hög feber är det nog ingen fara.
Det som blir lidande är jobbet. Fan också, har inte tid med sådant här. Det jobbiga är att jag kan inte rå för att jag är sjuk men har ändå dåligt samvete för att jag är det. Vet hur mycket det kommer vara att göra när jag är tillbaka. Ska livet verkligen vara så? Mina kollegor är jättefina men de har fullt upp med sitt. Min man, svärmor, mamma och apotekaren har förbjudit mig att gå för tidigt tillbaka utan att vara helt frisk, det straffar endast sig själv igen. När är man dags att gå tillbaka då? Fast jag är 40 år så har jag fortfarande inte koll på det, kanske för att arbetsansvaret styr mig för hårt, det känns bättre eller den norrländska mentaliteten med " äh int är det så farligt, bara bita ihop och komma igen".
Faktiskt så är jag mer ödmjuk mot mig själv numera, vilket är ett resultat av bröstcancern. Jag levde ett väldigt stressigt liv innan, och på ett sätt gör jag det nu också men är ändå mer omtänksam och försöker prioritera min kropp. Tycker dock att jag fortfarande har lite koncentrationsvårigheter så jag "duttar" med olika saker samtidigt, vilket gör att det känns stressigt att inte kunna färdigställa något. Det är sådan lättnad, nästa befrielse när det sker.
Gubben jobbar natt, så för att han ska få sova har jag flytt sovrummet. Jättekallt ute på morgonen vilket även kändes inomhus, så morgonkaffet fick intas invid den värmande brasan.
Hoppas jag blir bättre snart.
Ha en bra dag
Kram






fredag 27 januari 2012

Utbankad biff

Det är så jag känner mig just nu. Har sovit uruselt i veckan. Tre- fyra timmar per natt. Trots att jag har tagit insomningtabletter så har min sömn varit sporadisk. Har dock jobbat som vanligt, men ikväll känns det av.
Var och tränade i måndags och tisdags. Blir så glad av det och musklerna får sitt.
Så lite muskelvärk har jag också. :-)
Nu fattar jag inte varför jag har mina sömnbesvär. Vet att Tamoxifen kan ge lite biverkningar men det är nog en kombination av olika saker.
Det jobbiga är att mitt humör rubbas, det svänger upp och ner, ibland känns det som om det är lindrigast om jag bara är tyst.

Är less på att vara så trött utan att kunna sova, för jag mår bra annars. Är glad att jag har ork till skratt, vilken tur för mina kollegor. ;-)

Ikväll har vi avnjutit lite italiensk middag, mozarella, tomat, basilika, parmaskinka, färsk pasta, ruccula, god ost och vin. Ett riktigt sömnpiller så kvällen fortsätter nog i soffan, liggandes och snarkandes.

Sov gott!

KRAM

Skickat från min iPhone

måndag 21 november 2011

Huvudvärk, oro, nervositet

Shit, imorgon är det mammografi undersökning. Usch, fy och blä. Jag ryser inombords över att tänka på det. Ska jobba fram till lunch imorgon sedan ska jag ladda energi för att orka ta mig igenom eftermiddagen.
Kan inte låta bli att tänka på att de skulle se något, att jag skulle få börja om från början. Kanske jag inte kommer tillbaka till jobbet på onsdag utan ligger hemma och våndas över nästa operation. Kanske inte....

Jag inbillar mig att jo jag har nog gått ned lite i vikt, trots lite ansträngning, och jag är så trött hela tiden, hmmm kanske att jag är sjuk. Fast vem är inte trött dessa mörka månader och jag har ju faktiskt tränat lite extra, så jag är nog frisk ändå.

Herregud vad man velar hit och dit. Har i alla fall bestämt mig för att fira ifall allt är bra, köpa mig något fint, bara någon grej. Behöver inte vara något dyrt utan något som jag blir glad av.

Håll tummarna,
Kram


Skickat från min iPhone

torsdag 17 november 2011

16:e November = Ångest

För exakt två år sedan var allt kaos i mitt huvud. Tankarna for runt som om de var i en centrifug. Jag grät, vi grät och andra grät. Jag hade genomgått min allra första mammografi, vilken jag själv hade bokat tid för efter att jag känt en knöl i bröstet. Det var med största sannolikhet bröstcancer och jag fick det bekräftat en vecka senare.

Detta datum kommer alltid att förknippas med ångest. Jag kommer alltid att komma ihåg den här dagen, lika mycket som jag kommer ihåg min dotters födelse och vår bröllopsdag. Fast den här dagen är sorg och de andra glädje.
Vilken tur att jag har ett så pass bra minne att jag kommer ihåg många positiva datum för då vet jag att efter denna dagen kommer något bra. :-)

God Natt och Sov Gott!
Kram

Skickat från min iPhone

onsdag 27 april 2011

Hemma igen

Usch så otäckt det var. Redan när vi närmade oss parkeringen kände jag mig yr. En klump i magen som sakta men säkert vandrade uppåt. När jag väl satt i väntrummet lekte den med gomspenen som en kräkreflex.

Jag blev hänvisad till en korridor där operationssalar stod i rad med draperierna i givakt. Fick ta av mig på överkroppen och åter igen den vita (eller f.d. vita) skjortan på. Det dröjde ett tag innan jag fick komma in, med darriga ben klev jag över tröskeln.

Allt var iordningställt och det var bara att lägga sig på britsen. Kirurgen hälsade och frågade hur jag mådde. Med en knappt hörbar röst sa jag att jag kände mig ängslig, orolig men ändå bestämd över att slutföra det hela. De sprutade in lokalbedövning, det tog en stund innan det började verka. Gråten var nära, det gjorde ont ..eller var det bara inbillning. Det gröna skynket lades runt snittområdet, samt mot hals och ansikte. Jag började gråta, tårarna rann, de fick vänta en liten stund innan de kunde fortsätta..jag hade svårt att ligga still.
Ett snitt, och borttagning av vävnad som vuxit fast runt venporten, sedan lite mer bedövning....vips så var den borta. Några stygn och omslag så var det färdigt.

Så skönt att bli fri den jäveln! Kände mig yr...mest troligt lågt blodsocker..hade inte hunnit äta lunch innan. Kände mig tom..ledsen men lättnad. Otroligt många känslor, flashbacks.

Var hemma ca. 12.30, åt lunch, drack kaffe och åt en bit sockerkaka till efterrätt. Är trött, har ont men mår jättebra. Ska ta några värktabletter och lägga mig ned en stund.

Är så glad att detta är över, ytterligare ett steg framåt. Yippi!

KRAM!

tisdag 26 april 2011

Snart fri..

Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot imorgon. Äntligen så ska jag få ta bort min venport. Imorgon kl. 11.00 ska det ske ett litet kirurgiskt ingrepp. Vet att det går snabbt och inte alls lika komplicerat som att sätta dit den, men jag är ändå väldigt nervös. Själva känslan av att åter igen komma till kirurg mottagningen gör mig illamående, samtidigt som jag längtar till min befrielse.

Kan inte låta bli att tänka...tänk om..jag måste använda den igen..ska jag verkligen ta bort den? Självklart ska den bort men jag har svårt att koppla bort tanken på att cancern kan komma tillbaka.

Nä fy vad deppigt....måste ha glada tankar. Hmmm..vad gör mig glad?
Det här till exempel:

SOL CHOKLAD GOD MAT GOD DRYCK GLADA MÄNNISKOR VÄRME SNÖ(om man vill åka skidor) SOMMAR VINTER HÖST VÅR BLOMMOR VÄXTHUS GRÖNSKA FÅGELSÅNG GRILLSÄSONG PAKET DUGGREGN HUNDAR BARN VÄNNER MIN FAMILJ PIMPELVINSTER SAND MELLAN TÅRNA SKRATTANFALL HUMOR ETT BREV ETT HEJ MINA BLOGGVÄNNER ...M.M.

Jag ska tänka positivt om imorgon, befrielsens dag, koncentrera mig på det och inte på själva smärtan och ångesten. Vet att jag kommer att klara av det.

KRAM på er alla!

söndag 27 februari 2011

Det känns i huvudet..

att jag är lite mer fundersam just nu.
Har inte fått kallelsen till återkollen ännu. Som vanligt dras det ut på tiden, eller så får jag den i sista minuten. Men jag orkar bara inte ringa och påminna dem, det får ta den tid det tar.

Är rätt säker på att det inte ska vara något "nytt" i kroppen, och fast jag är till 80% inställd på det så sover jag sämre igen. Den där strävan av 100% säker är olidlig. Ingen är väl 100% i vad de än är eller presterar. OK, möjligtvis elitidrottarna som vinner guldmedalj, bättre än så kan det nog inte vara. :-)

Jag ligger och vrider och vänder på mig i sängen, hittar inte rätt sovläge. Har tankar på allt annat än bröstcancer, men tror ändå att den har en bidragande orsak. Är lite inne i "att göra-fasen" som jag hade i värsta cellgiftsinfernot, med höga doser kortison, men bara i tanken inte i agerande. Svårt att förklara det där..
När jag sover dåligt känns det i hela kroppen, den blir tung och hjärnan blir trögare. Undrar egentligen hur länge trögheten ska sitta i? En kirurg sa på en föreläsning att "man får räkna med tröga ledningar ett bra tag", ok...men vad menas med ett bra tag? Är det några månader, ett år, flera år? 18 Maj nu till våren blir det ett år sedan jag fick cellgifter, hoppas verkligen att trögheten släpper tills dess.

Motion är ett bra sömnmedel och mjukar dessutom upp kroppen. Tycker jag försöker så gott jag kan. Det är inte lika lätt som innan sjukdomen. Har ju inte samma muskler kvar, de måste byggas upp igen. Promenader går jättebra, skotta snö (hyfsat), cykla är ok men bara i 15 minuter. Konstigt nog så kunde jag dansa hela kvällen förra fredagen utan problem. För att få inspiration och god sömn , ska jag testa på Zumba i eftermiddag. Har anmält mig till ett prova-på-pass. Så spännande och kul det ska bli.

Ville inte anmäla mig till en 10 veckors kurs innan jag hade provat på det, så detta blir utmärkt.
Jag återkommer med en rapport efterår...på återseende.

KRAM

tisdag 22 februari 2011

Kallt

Hittade den här gamla bilden. Den är tagen den 27:e januari 2010 vid min första cellgiftsbehandling. Jag har på mig mina snygga frysvantar, frys sockarna kom inte med på bilden. Ni kan läsa om den här behandlingen , The first Battle HÄR.


måndag 21 februari 2011

Läkarbesök i morgon

Till slut fick jag en tid. Imorgon på eftermiddagen ska jag till Sunderby Sjukhus (den 111:e gången eller något sådant). Tydligen blev det inte till samma läkare, vilket är synd, tycker det är så jobbigt och berätta hela historien igen för att de ska få en inblick i min sjukdomsbild för fortsatt sjukskrivning.

Jag önskar fortsatt arbete på 50%, känner att jag inte orkar med mer ännu. Det är frustrerande att inte orka för jag vill jobba mer men kroppen säger ifrån. Huvudvärk, trötthet, stresskänslig är bara några saker som jag fortfarande har och känner.
Har prövat jobba lite längre någon dag men skulle absolut inte orka med det varje dag. Det tar tid att komma tillbaka.
Ska bli spännande att höra vad den här läkaren säger. Tycker det är nog stressande att hålla koll på sjukskrivningen, det är ingen annan än dig själv som påminner dig. Jag vill veta, min arbetsgivare vill veta, min familj vill veta... så imorgon gäller det.

Idag, på morgonen hade jag så ont i huvudet, det var nästan som migrän, gudskelov så kunde jag sova bort den. Ska jobba eftermiddag istället.

Ha en bra dag,
KRAM!

onsdag 5 januari 2011

Hjärnkoll

Misstänkte väl att det var något skumt när jag inte har fått någon kallelse till Sunderbyn ännu. Det har gått allt för lång tid sedan läkarbesöket.
Ringde till forskningssköterskan idag och frågade när de skulle ordna med min hjärnröntgen.
Enligt henne så fanns det ingen notering om det, vilket var förklaringen till att jag inte har fått någon remiss.
Så jäkla typiskt, att man (för det mesta) får hålla reda på allt själv. Jag såg själv att min läkare gjorde en notering om detta när jag träffade honom, men han missade att skriva in det i journalen. Grrrr...
Det gäller att ha hjärnkoll på sin egen hjärnkoll. :-)

Jag har ju ont i huvudet lite då och då, i alla fall flera gånger i veckan. Självklart blir man orolig att det skulle vara något fel. Oron i sig ökar värken. Förhoppningsvis så ska det inte vara något galet men jag vill ändå att det kollas upp.
Får väl se när den kontrollen blir av...nu är det ju långhelg igen och de har stängt på fredag.

En sak som var väldigt positivt var att jag än en gång fick bekräftat att både mammografin och skelettscinten var helt ok, helt perfekt. Det kändes så skönt att få höra det igen.

Om tre månader ska jag på nästa efterkontroll. Känner redan en liten klump i magen, men jag ska försöka skölja bort den med lite sömn, positiva tankar, god mat, motion, målning, shopping, massage, frisk luft och massa annat.

Ha en bra kväll.
Kram

fredag 10 december 2010

Inoljad och muskelvärk

Jag vill börja med att tacka er alla för alla fina tips mot torra slemhinnor.

Har nu provat ekologisk olivolja och Replens för "muskotblomman". Min kusin Saras gammeltanter kallar "den" så och jag tycker det är ett fint namn. Helt klart är den stora vinnaren Olivolja. Replens var allt för bökigt och kladdigt.
Tack Agneta och Åsa för tipset!

När det gäller munnen så tycker jag nog inte att tabletterna hjälper så mycket, blir hungrig utav dem..fast hungrig är jag väl som oftast. :-)
De heter Xerodent och ska även hjälpa förebyggande av karies hos vuxna med muntorrhet. Den innehåller både äppelsyra och fluor, tydlig apelsinsmak..nästan som c-vitaminbrus. Man ska ta 1 tablett vid behov, 6 totalt per dag men det går att ta upp till 12 per dag.
Jag ska ge dem några chanser till, har nog inte tagit tillräckligt många men jag tycker inte riktigt om smaken.

Isbitar har jag inte prövat och det beror på att jag inte har haft några färdiga. Får väl fixa några nu till helgen både för munnen och drinken :-).

När det gäller muskelvärk så är det en trevlig värk. Inte smärta utan det är resultatet efter en bowlingkväll med Elins folkdanslag. Jag hade glömt bort hur roligt det är att bowla, men min teknik behöver jag verkligen öva på. Tror att vi får besöka banan snart igen.

Imorgon ska jag på Bröstcancerföreningens medlemsmöte, tror det blir en sväng på stan innan för att köpa någon julklapp.
Är fortfarande väldigt trött på eftermiddagarna med mycket lättare i sinnet.

Ska ta mig ut på en promenad med hundarna, det gäller att vi tar på oss ordentligt med reflexer för det är verkligen kolsvart ute.
Ikväll blir det hemmamys med idolfinalen.

Ha en skön kväll,
Kram till er alla!

tisdag 7 december 2010

Så här gick det..

Efter en lång väntan fick jag till slut göra skelettröntgen. Vilken tid det tog..och vad trött jag blev. Mina ögonlock var lika trötta och tunga som en blodhunds sömniga blick. Bilderna skulle sedan granskas utav en läkare på plats och sedan förmedla svaret till min läkare, så hör jag inget från dem så är väl allt ok.

Inför mammografin var jag riktigt nervös och orolig. Själva bildtagningen gjorde så fruktansvärt ont, eftersom bröstet fortfarande är ömt och knöligt från strålningen. Därefter var det en olidlig väntan. Min oro ökade i takt med att tiden gick. Det var ett par som träffade läkaren före mig, och jag tror att hon var tvungen att genomgå en biopsi. Jag kände nämligen igen det läskiga ljudet (nästan som ett pistolskott)som hördes genom de stängda dörrarna, när de tog finnålsprover med den gigantiska "sprutan". Det är ju inte säkert att de fick något tråkigt besked men jag tyckte ändå väldigt synd om dem.

När det väl var min tur var jag rätt uppe i varv. Samma läkare som för ett år sedan. Hon började med att säga " Ja du Annika, nu är det ett år sedan du var här, hur känns det idag?" Jag svarade knappt hörbart "läskigt, jag är jätteorolig". Hon fortsatte, "Vi ska ta och undersöka dig, ta av dig helt på överkroppen".
Där satt jag med en stor klump i halsen medan både läkare och läkarstuderande undersökte mig med sina (gudskelov) varma händer. Undertiden de kände så tittade de lite då och då på mina bilder, de sa ingenting med de tog bra tid på sig. Kände som om mitt hjärta skulle hoppa ur bröstkorgen.
Tillslut fortsatte läkaren att prata " Jamen, det här ser och känns bra. Det enda vi ser är ärrvävnader från operationen. Vi behöver inte göra något ultraljud, så du är klar nu."
Åh så skönt, så härligt, så underbart...

Senare på eftermiddagen tog jag och min man en skön långpromenad. Jag sa till honom att så här lätt i kroppen har jag nog inte känt mig på länge. Då handlade det inte om viktminskning utan all oro som jag har haft inom mig hade försvunnit.

Ljuvligt!
KRAM!

måndag 6 december 2010

Väntar...


Sitter i caféterian på Sunderby Sjukhus. Väntar på att få göra min skelettröntgen. Har redan fått min injektion. Det gäller att dricka mkt, så här kommer ett bildbevis. Återkommer senare, KRAMIZ!

måndag 22 november 2010

Jippii!


Är så glad. En stor sten föll från mitt bröst tidigare idag. Har varit på efterkontroll och alla provtagningar var bra. Det som återstår är mammografi och skelettröntgen hemma i Luleå. Jag och min man sitter just nu på bussen hem, vi har laddat med tidningar och godis för att orka hela vägen. Känner mig så glad, det är en sådan härlig känsla. KRAM!

fredag 19 november 2010

Kallelsen har kommit

Måndagen den 22 November ska jag ned till Umeå för min första återkoll. Det blir provtagningar, mugascint och träff med doktor Nisse. Mammografin blir vid ett senare tillfälle, den var inte inplanerad inför måndag. Ska kolla med Nisse när det är tänkt, det blir väl en remiss till Sunderby Sjukhus för den undersökningen.

Just nu är det många tankar som snurrar runt i mitt huvud, därav denna sena kväll. Har ont i hela kroppen, huvudvärk och okoncentrerad. Är pigg och hyfsat alert på jobbet och under dagen men det är nu på kvällen/ natten som allt snurrar. Tänk om det har kommit tillbaka i skelettet, jag har ju så ont i ryggen? Nä, det kan det väl inte göra så här snabbt, eller kan det? Tänk om jag har fått något i tarmarna, jag har ju så ont i magen och har jag inte ovanligt mycket ont i huvudet just nu?Egentligen har jag ingen aning om vad jag tänker på utan allt bara far om kring i min hjärna. Det är väl rätt normalt att det är så här inför en återkoll.

Har läst era fina kommentarer på inlägget angående min årsdag. Visst är jag stolt över mig själv som har kämpat igenom detta året av operation och behandlingar, men jag har ju inte haft något val. Det går inte att ge upp och utan läkare och medicin skulle jag aldrig klarat det.
Kan även blicka tillbaka och på det här året och känna att det har givit mig mycket som är positivt, konstigt men sant. Mitt första cancerår har givit mig en djupare inblick om mig själv, nya bekantskaper, ännu öppnare syn på andra människor samt härliga bloggvänner. Utan min cancerdiagnos hade jag nog aldrig börjat blogga.

Min kära man ska följa med mig till Umeå som stöd och det känns otroligt skönt att ha med honom. Jag hoppas vi har lite tid över så jag hinner hälsa på Oasen, Terapiverksamheten och lukta på sågspånen. :-)

Imorgon är det fredag,ska jobba någon timme, fixa Elins frisyr, hennes klass anordnar disco på kvällen. Ska även ordna med lite pyssel och tavlor, ska vara med på en julmarknad på lördag. Hoppas jag får sälja lite saker. Skönt att göra något helt annat och slippa tänka så mycket.
Besök gärna Ralph Lundstensgården på lördag den 20/11 kl. 11-16 för en riktigt mysig julmarknad.

Nu blir det en huvudvärkstablett och lite sömn.
God Natt och Kram!