Vakna hjärnceller!!!

Ibland blir jag så j-a arg. Det är ju ändå ett tag sedan jag slutade med mina cellgifter och jag undrar hur länge jag ska behöva lida av biverkningarna.
De sa ju att man skulle få sämre minne men jag blir så frustrerad av det och min tankspriddhet. Tycker det är ofta som jag kommer på mig själv, sittandes och stirra i tomma intet en lång stund och har totalt glömt vad jag höll på med. Det krävs några minuters återkoppling för att återuppta det igen. Så frustrerande!

Knivarbetet är bra sysselsättning, för det krävs fokus med handarbetet och det är jättekul. Läsning är värre, orkar inte med allt för många sidor. TVtittandet kan ibland endast vara just tvtittande, inte så mycket lyssnande och förstående, jag bara sitter och glor på massa rörliga bilder. Har ingen aning om vad det handlar om. Det är ju inte alltid så här men ofta.
Hur länge ska det vara så här?

Helgens aktiviteter gjorde väl inte saken bättre men det var jättekul. Vi besökte Luleåkalaset både på dagen och på kvällen. Min man och jag samt fyra kompisar satt på färjan på kvällen. Träffade flera vänner, pratade och drack vin. Färjan stängde tidigare den kvällen så vi gick in mot centrum, dess krogar och kalasaktiviteter. Det blev en mycket trevlig kväll med många människor, trötta fötter, Langos, Renklämmor, skratt och sång. Vi var väl hemma ca. 02.30.

Söndagen var seg. Herregud, man är ju ingen ungdom längre och dessutom behandlas jag ju för cancer. Var ännu mer disträ under den dagen (självförvållat så klart). Ångrar inte att vi for ut på kalaset för det var det värt.

Idag måndag finns inga sviter från lördagen kvar utan endast den vanliga tankspriddheten. Sitter på mitt hotellrum här i Umeå, Har gått en promenad efter middagen, försökt skriva ett inlägg sedan kl. 20.00, det har gått mkt trögt. Blev störd av regnet, nötmixen i påsen på bordet, ett äpple, toabesök, telefonen, tv´n, facebook, vad jag ska göra imorgon m.m. :-) Jag saknade helt fokus.

Återigen skriker jag uppmanande, VAKNA HJÄRNCELLER!