Utseende

Har börjat få ont i mitt högra knä. Är hemkommen efter en prommis tillsammans med en BC kompis. Vi gick runt friluftsområdet Stadsliden här i Umeå. Kan hända att jag har överansträngt mig. Det blev ju en hel del promenader förra veckan. Men det är så j-a typiskt. Just när jag har börjat få rutin på promenaderna så ska det börja krångla med någon annan kroppsdel. Suck!
Det strålar och sticker runt knät men även i höften. Nåväl det är väl bara att bita ihop, se om det hjälper med fortsatt motion..om inte blir det väl ett snack med läkare igen.

Prövade olika byxor i helgen som hängde i min garderob, fy vad trist. Ett par av alla dem passade. Blir så less på att jag inte minskar i vikt, trots god kost och motion. Tydligen verkar det vara så för de andra tjejerna också, det tar ett tag innan svullnaden och vätskan försvinner som man samlade på sig efter cellgiftsbehandlingarna.
Tur att det fortfarande är mode med tights men jag är skitless att använda sådana.
Självklart får jag ju skylla mig själv, jag unnar ju mig lite för mycket god mat och dryck ibland. :-)

Varför ska det vara så jäkla svårt? Det allra viktigaste är ju att jag blir frisk, utseendet är mindre viktigt men för mig har det ändå betytt en hel del. Var inte smal innan cancern och kommer inte att bli det nu heller men jag önskar att jag iaf skulle gå tillbaka till hur jag såg ut innan. Sjukdommen i sig och dess effekter med operation och biverkningar gör så att kroppen har förändrats.
Vill inte att detta ska göra mig deprimerad så jag försöker mitt bästa för att se snygg och fin ut.

Mår man bra så speglar det av sig på det yttre.

Apropå att må bra...idag var jag och några BC kompisar iväg och inhandlade lite vin, ost och kex till vår (nu mera) traditionella vin och ostkväll på tisdagar. Så jag får nog ha tights ett tag till. :-)