Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten

söndag 29 augusti 2010

Näst sista veckan

Imorgon startar min näst sista strålningsveckan. P.g.a. maskinfelet måste jag ju åka ned veckan därpå för att strålas klart.
Det gör ändå inget, har inte så mycket för mig. Umeåveckan som kommer är rätt fullspäckad med akvarellkurs, läkarträff (äntligen) på onsdag, knivtillverkning och halsband. Några utav BC kompisarna kommer att avsluta sin behandling och någon startar sin behandling. Känns så tråkigt att skiljas från kompisarna, men vi ska försöka hålla kontakten.

Hoppas att den kommande veckan blir gladare än den förra. Vi alla behöver mer uppmuntran och hopp om att allt ordnar sig. Jag personligen känner mig laddad och ännu mera arg på den här j-a sjukdomen. Har haft huvudvärk i någon vecka nu, har en inre oro och stress som värker. Terapiverksamheten gör så att min hjärna kopplar av en stund, det är verkligen bra för själen. Ska bli skönt att få träffa läkaren, han kan säkert ge svar på alla frågorna.

Mitt hår har vuxit jättemycket, har inte besökt någon frisör ännu men min man fick agera som en idag (men bara lite). Han hjälpte mig med att klippa lite runt öronen samt i nacken.
Hela familjen har haft en mysig kväll tillsammans. Vi tog en promenad med hundarna. Det kalla vädret gjorde så att vi gjorde upp en eld i kaminen och åt lite ost och kex. Vi var ju tvungna att kompensera mot kaloriförlusten. :-)

Är så less på att vara sjuk, att inte orka på riktigt, men jag tar en dag i taget mot ett friskare liv.

2 kommentarer:

  1. Jag är också jätte less på den här jävla sjukdomen, FUCK, FUCK, FUCK :-)
    Men tillsammans är vi starkare och vi har en fin framtid framför oss!!

    Kram Hanna

    SvaraRadera
  2. Det är så skönt att slippa sjalen och buffen. Bara få släppa ut håren i solen. Jag har fått för mig att det växer bättre när det är ute. Vet inte om jag inbillar mig, men mitt har blivit tjock väldigt snabbt nu...

    Ja, fy vad trött jag är på att vara...trött.. Det knasiga är att det inte går uppåt sakta men säkert utan jag har vid två tillfällen tyckt att allt är så himla bra för att sedan trilla ner i ett fatigue-hål som känns helt oförklarligt. Det är bara att kämpa på.....

    Stor kram

    Viktoria

    SvaraRadera