Kompisar från förr..

Imorse vaknade jag mot en bättre dag, utan magont och mindre snuvig. Det bästa var att det hade slutat snöa, Yippi!

Jag är ingen orolig eller nedstämt person normalt men ibland måste jag tillåta mig att vara så när känslan dyker upp, speciellt nu under min sjukdomstid. Ibland är det oundvikligt att tycka synd om sig själv, speciellt när saker och ting inte blir som planerat. Som tur är har jag en förmåga att upptäcka och vända saker till det positiva, vilket hjälper mig framåt. Något som är ännu bättre är när jag får hjälp av andra att kämpa; genom telefonsamtal, besök, vykort, sms m.m.

I helgen fick jag ett kärt besök av en arbetskamrat som överlämnade en fin blombukett. Blev väldigt överraskad och glad. Vi hade ett trevlig samtal över en kopp te. På kvällen kunde jag njuta en stund av några grannars trevliga sällskap. Jag är van ett rätt socialt liv, framförallt via arbetet, så det bli väldigt ensamt på dagarna eftersom de flesta jag känner jobbar och går i skolan. Så alla besök jag gör eller får uppskattar jag mycket högt.

Idag blev jag extra glad, när jag hämtade posten. Det var ett vykort(bilden) från mina före detta arbetskamrater på Åhléns. Det är snart 9 år sedan jag slutade arbeta där, att de kom ihåg mig är en otroligt fin gest. Så gulligt av dem, blev riktigt rörd. Tack snälla ni för omtanken!

Det krävs inte mycket för att göra en människa glad, det gäller bara att agera. Jag vet att jag allt för ofta tänker men agerar lite för sällan, ska försöka bättre mig på det. Om jag blir så glad utav ett vykort, så borde det garanterat finnas fler som får den känslan.

Vem vet vem det drabbar nästa gång. :-)

Nu räcker det med snö

Idag var det tänkt att jag och min dotter skulle fara på ett Fotvårdsparty hos min kära kusin. Dessvärre drabbades jag av en slags maginfluensa under natten så jag fick ringa och ställa in vårt besök.

Efter samtalet med kusinen upptäckte jag att om jag ändå hade varit kry skulle vi ändå haft förhinder att lämna vårt hus. Snön har vräkt ned utan uppehåll från igår eftermiddag och gör det fortfarande. Plogbilen har skapat en halvmeters hög plogvall både vid entré gången och garage uppfarten, vilken gör det omöjligt för oss att åka någonstans.

Min man är bortrest och jag har "skottförbud" av doktorn. Jaha, så är det, inget att göra åt. Stackars, stackars gubben! Vilket tråkigt välkomnande han får när han kommer hem, jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa till.

Kommer att tillbringa dagen inomhus. Jag och dottern ska ha ett eget fotvårdsparty här hemma. Ett härligt doftbad och en varm kopp te, kommer att göra susen. Hoppas att jag får lite balans i magen också.

Tror alla hoppas att det snart tar slut snö. Jag fattar inte hur det ska hinna töa bort inom en månad. Det finns inga fler ställen att placera den på. Visst är det fint med snö under den här vackra vårvintertiden, när man åker längd- och slalomskidor och skoter, men vi behöver inget mer.

Imorgon börjar en ny vecka, påskveckan. Önskar att solen kommer att visa sig lite "äggstra" mycket och att vi får njuta av snön på ett mer tillfredsställande sätt,t.ex. sittandes i en snögrop med en kopp varm choklad.

Fredagsmys..

Tycker verkligen om fredagar..även nu när jag är sjukskriven. För mig är fredagar avkoppling och fest. Oftast har vi bestämt tillsammans vad vi ska äta, en favoriträtt som alla gillar gör att alla blir nöjda och ser fram emot det lika mycket. Lite gott att dricka till förhöjer det ännu mera. Efter maten brukar kvällen vanligtvis avslutas i tvsoffan, tittandes, slumrandes och till sist sovandes.

Alla har vi vår egen variant på fredagsmys, det är väl därför fredagskvällen är så speciell. Ikväll kommer min dotter och jag avnjuta en sushimiddag. Tyvärr är min man bortrest, så han missar dessa läckerheter.

Önskar er alla en mysig fredag. Kram

Promenader..

Varför ska man vara så envis? Oftast mår jag bäst på morgonen vilket är skönt, men det lurar hjärnan lite också.

Igår var det ytterligare en superhärlig vårvinter dag med klar himmel och sol. Jag och hundarna promenerade med dottern till skolan. Det vackra vädret lockade mig att fortsätta vidare, i sakta mak. Två timmar senare ringde min mobil, det var min man som efterlyste mig och undrade om det hade hänt något. Oh nej, jag var bara ute och promenerade, det tog bara lite tid.

Väl hemkommen kunde jag njuta en stund i solen. Efter lunch kom smärtan. "Min dumma nöt, varför kunde du inte ta det lite lugnt" tänkte jag. Det kändes som att knivar skar in i benet. Strålande smärta och domningar om vartannat. Resten av dagen och kvällen blev så klart lidande.

Gick och la mig tidigt igår kväll. Tog en omgång med spikmattan för att få igång blodcirkulationen. Fick be min man hjälpa mig att lägga undan den innan jag somnade. Har sovit hårt och tungt hela natten. När jag vaknade var det nästan som om jag hade legat orörlig hela natten, benen kändes nästan som förlamade. Efter en stund vaknade de till liv.

Idag blir det ingen promenad, utan vila inomhus. Jag ligger i soffan och har ordnat med alla för nödenheter inom räckhåll; en termos kaffe, mobiltelefon, dator, handkräm, stickning, tidning m.m.
Hundarna sörjer, de är van att få sin promenad, idag får de nöja sig med bus och skoj på tomten.

Visst vill jag ge min kropp motion och rörelse, men den måste få vila också. Tror inte att min hjärna riktigt har förstått det än. En kommunikationsmiss helt enkelt.

Imorgon är en ny bra dag!

Reflektioner..

Många gånger ställer jag mig frågan om varför just jag skulle drabbas av cancer, men varför skulle jag inte göra det? Det finns nog ingenting/ ingen som kan styra över det. Forskningens framgång visar på att vi alla kan leva eftertänksamt och påverka/ reducera risken att drabbas men alla kan få det. Alla vet vi att vissa faktorer är rent skadliga för kroppen, men det är konstigt hur cancern slår olika även på "värsta" renlevnads människan.

Jag funderar inte på om jag har ätit något konstigt eller utsatt mig för farligheter som kan ha gjort skada. Jag ångrar ingenting av det jag gjort i mitt liv. Skulle inte jag vara drabbad skulle någon annan i min närhet kanske bli det. Nu kan jag ta hjälp av min erfarenhet av detta och finnas till för andra som stöd och tröst. Jag lär mig något nytt om mig själv och min omgivning varje vecka.

Idag när jag satt ute på vår altan, invid vindskyddet kände jag ett så härligt lugn. Solen sken och i läan var det varmt, dessutom var jag rejält påklädd. Jag myste, sittandes med en bok i mina händer. Snön yrde våldsamt i böljande stråk över takåsen, men inte direkt på mig. Jag blundade, solens strålar värmde och snön nästan skvittrade i mitt ansikte, för flingorna hann smälta innan de landade i mitt ansikte.
Eftersom jag blundade så kunde det nästan jämföras med en sommardag när det är så varmt att man duschar lite vatten med en duschflaska för att svalka sig. Jag hörde inte vinden ila, utan fåglarnas kvitter och drömde mig bort. Jag ryckte till och boken gled ur mina händer. Det var några sekunders totalt lugn som var helt underbart.

Jag tjatar mycket om min sommarlängtan, men självklart tycker jag om alla årstiderna. Idag upptäckte jag att det går att uppnå känslan ändå, vilken ger mig ännu mer styrka för framtiden.

Framtiden kommer av sig själv, men framstegen får vi göra själva.

Pimpelsäsong....

Pimpelfisket är något som hela familjen är intresserad utav. Varje år brukar vi åka runt och delta i några tävlingar. Både framgångar och motgångar har givit oss mer erfarenhet, tävlingslust, kalla händer, fiskstinkande skryllor och så klart många fiskekompisar. :-)
Pimpelfisket brukar starta redan på hösten så fort isen har lagt sig, men jag föredrar tiden som startar nu och framåt..med SOL, pigga firrar och roligt fiske.

Idag är det tävling i Svensbyn, och det är tradition för hela familjen att åka dit. Eftersom jag (av någon konstig anledning) inte orkar blev jag så klart kvar här hemma. Vår dotter har blivit sjuk (hostar, nyser, har ont i halsen och är snuvig) så hon håller mig sällskap. Min man fick fara iväg själv, men inte riktigt helt själv utan med goda vänner. Hoppas att han idag visar vart skåpet ska stå och ser till att få en hög placering. Känn ingen press, gubben! :-)
Till alla er som brukar utöva pimpelfiske, så vet ni ju att det är många faktorer som påverkar en lyckad fångst (väder, utrustning, skicklighet, tur, tålamod, agn m.m.) så vi får väl se hur det blir idag.

Jag kommer att ta ett sabbatsår gällande vinterfisket, men jag hoppas jag kan hänga med övriga familjemedlemmar (ja, hundarna följer så klart med de också) och heja på dem. Ser fram emot några fiskesvängar till sommaren, om det inte blir flugfiske efter Kalixälven eller i Norge så kan jag lika gärna sitta en varm skön eftermiddag på en brygga och meta.

Skitfiske på er alla!

Rödrosiga kinder...

Så här ser jag ut nu dagen efter. Jag har varken sminkat mig eller varit ute för mycket i solen. Rodnaden kommer att bli värre imorgon. Det hettar en hel del och sprider sig mot halsen och bröstkorgen.
Detta var sista omgången med Herceptin och Taxotere preparaten. Om tre veckor kommer jag att påbörja mina FEC kurer som omfattar tre cytostatika. Givetvis kommer även de att ge biverkningar, framförallt illamående, trög mage och svampinfektioner. Har ju klarat mig undan illamående tidigare och hoppas att jag även gör det när jag får dessa.

Jag frågade min läkare angående strålingen, om de kör på som vanligt även under sommaren. Självklart kör de på som vanligt, vilket innebär att om allt flyter på med cellgifterna, så kommer jag att tillbringa hela juli och halva augusti nere i Umeå.
FAN säger jag bara. Är så ledsen över det. Bästa tiden på året. Visst jag får komma hem på helgerna och självklart måste jag ta detta, det är ju för mitt eget bästa men det känns väldigt väldigt tråkigt. Jag vill ju vara hemma och vara med min familj under deras semester, känna doften av blommorna i trädgården, rensa ogräs, äta egenodlade grönsaker varje dag, träffa kompisar m.m. Tänker på min dotter och hennes sommarlov, hur det ska bli..
Vet att familjen kan besöka mig där nere och förhoppningsvis kanske en och annan kompis. Strålningen inklusive av och påklädning tar allt som allt 10-15 minuter, resten är ledig tid. Kommer garanterat att få många nya underbara vänner som också får strålning, så jag blir inte ensam men jag kommer att sakna alla er andra.

Nåväl, det måste gå, fast det känns eländigt. Vi får göra det bästa av situationen när den väl kommer.

The Battle - Cancercellernas förintelse

Den här tavlan får ni tolka precis som ni vill, men jag vill ändå berätta hur jag tänker. Tydligen är det vanligt bland bröstcancerpatienter att måla just "The Battle". Jag valde att måla min tavla först och sedan titta på andra motiv, jag ville ge min bild och inte bli påverkad av de andra.

De vita prickarna är de bra cellerna, därför är en av dem omringad av ett hjärta som symboliserar liv och kärlek. De blomliknande fyrverkerierna är cancercellerna som sprängs, förintas och blöder av ormens (medicinernas) gift.

The third Battle

Äntligen fick jag min tredje behandling!

Innan nedresan så var jag och lämnade prover på Bergnäsets vårdcentral. Det visade sig att några värden var bättre men levervärdet var fortfarande oförändrat. Enl. samtal med Umeå skulle jag komma ned dagen därpå, ta prover igen och sedan träffa läkare.
Bussresan ned går jag inte in på så detaljerat, men vill tillägga att jag träffade en gammal kollega från min tid på Åhléns. Det var så trevligt att sitta och prata med henne, tiden gick lite fortare. Om du läser detta så hälsa så gott tillbaka till alla.

Provtagning och läkarträff. Min läkare hade konsulterat med kollegor angående mina värden och de beslöt att minska min dos istället för att skjuta upp behandlingen ytterligare. Egentligen var det tänkt att jag skulle få cytostatika redan samma dag men ett missförstånd hade gjort så att jag missat ta mitt cortison kvällen innan. Man ska alltid premedicineras med cortison när man ska få Taxotere, så det blev en övernattning. I och för sig gjorde det inte så mycket, jag var beredd på det.

Träffade en jättetrevlig tjej från Sundsvall, känner att vi fick bra kontakt och kom bra överens. Hon var uppe i Umeå för strålning och även hon behandlas för bröstcancer. Vi hade många frågor till varandra och mycket att prata om. Vi träffades lunch, middag och frukost. Nästa gång jag ska ned kommer vi att träffas igen, hoppas jag. Tack snälla du för en trevlig tid.



Här sitter jag och Fido är med, så klart. Den här bilden visar när jag får mitt Herceptin, glömde be sköterskan ta ett kort när jag hade mina fina kylhandskar på mig. Behandlingen gick bra, men den här gången fick jag huvudvärk. De kollade mitt blodtryck lite oftare och gav mig extra dryck och smörgås. I samma sal låg en 34 årig kvinna från Haparanda, hon fick sin första behandling mot bröstcancer. Varenda gång jag är ner dyker det upp nya bröstcancerpatienter, tänk att det är så många som drabbas. Man är verkligen inte ensam om det här.

Jag känner igen deras ångest inför sitt första besök och jag känner mig nöjd och lugn när jag kan trösta dem med mina ord och kan förstå dem. Jag mår bra när jag kan hjälpa andra.

Hejdå mitt vinterland

Har kikat in i växthuset, längtar till mina små vänners inflyttningsfest.

Idag njuter jag i solen

Det känns helt underbart. Jag lyssnar på fågelkvitter och istapparnas stillsamma droppande.

Smaken är som baken

Funderar mycket på det där med bra smak, både när det gäller inredning, musik, kändisar, mat m.m.

Vad är det som avgör vad som är bra smak? Är det trender, erfarenhet, smaklökar, tidningar, kändisar?

Jag vet av egen erfarenhet att man kan träna smaklökarna att gilla vissa livsmedel men en del går verkligen inte att tycka om. Min man har försökt lära sig att gilla oliver i flera år men han tycker det är lika äckligt. Jag och vår dotter däremot vi älskar verkligen oliver. Både jag och hon har tyckt om dem från första stund. Varför är det så?

Tidningarna gör många jämförelser på de sämst och bäst klädda kändisarna. Vem avgör vad som är rätt? Jag tillhör dem som tycker den moderna haremsbyxan är det fulaste jag vet, men det finns faktiskt dem som tycker sådana och säger "WOW, de är såå snygga..jag har flera par". Är det kombinationen med kropp, frisyr, smink och färger som avgör hur fult eller snyggt det är?

När man ska beskriva någons heminredning brukar man oftast säga att "de har så god smak", med vad är det? Är det sådant som man själv tycker om eller att det inte sticker ut för mycket utan följer trenden?
Anser att dagens tidningar oftast visar samma hus i repris, inte så mycket avvikande.

Tycker det är svårt att hitta sin egen stil, jag vet vad jag tycker om men det är svårt att välja mellan allting. Man lär sig ändå fort vad som är ens stil, iaf när det ska shoppas. Oftast händer det att jag hittar ett jättesnyggt plagg, ögonskugga eller läppstift, och när man kommer hem finns ett snarlikt, nästan exakt exemplar hemma.

Jag är så glad över att vi är olika som människor, att vi skapar oss egna bilder, behov, färger, former m.m. Är glad att vi lever i ett sådant modernt samhälle att det är tillåtet att vara eller ha det avvikande, och jag beundrar dem som vågar. För det är väl det, grupptrycket är hårt, Jantelagen stark och vi svenskar ska vara lagoma.

Ikväll ska jag se på Melodifestivalen och jag vet vem som ska vinna, enligt mitt tycke. Alla andra är sååå dåliga. :-)

Ha en trevlig kväll!

Vardagliga njutningar

Visst ska man unna sig vardagliga njutningar, det mår alla bra utav. Alla har vi något som vi blir extra glada över. Jag tycker om blommor, dekorationer, färger, extra gott kaffe, fotbad m.m.

Igår när jag skjutsade min dotter till folkdansen passade jag på att inhandla en vacker kruka, lite blommor och pynt. Nu är köksbordet dekorerat med lite nytt.

Hälsar ljuset och våren välkommen tillbaka!

En tung dag

Puh, idag känns min kropp som jag vore 100 år gammal. Har ont i benen, muskler och skelett och huvud.

Trotsade ändå värken och tog mig till affären för att handla lite. Som jag har skrivit tidigare så väntar jag på att få min tredje behandling med Taxotere och Herceptin, sedan går jag över till ett annat preparat som ska ges i tre omgångar. Detta innebär att halva tiden med cellgifter snart är avklarad. Bra kämpat Annika!

Undrar vilka biverkningar det andra preparatet ger? Hoppas att jag även då slipper att må illa. Trivs med att ha aptit, men det är konstigt att inte ha någon mättnadskänsla. Skulle kunna äta hur mycket som helst.

Idag blir det ingen promenad (tyvärr) utan vila här hemma istället. Blir nog en liten stund framför mitt staffli. Har påbörjat en ny tavla, den är långt ifrån färdig, det får ta den tid som behövs.

Imorgon är en ny dag och då hoppas jag på att solens strålar tittar fram igen och att jag och mina hundar får en välförtjänt promenad.

Hemma men utan resultat

Vi steg upp kl. 04.30 som planerat. Båda var väldigt trötta efter en orolig natt sömn, men det var bara att kämpa sig upp. Lite frukost hjälpte oss att vakna till lite mer.

Taxin hämtade upp oss kl. 05.15 och körde oss till bussen. Sådana här tidiga mornar är det tur att man slipper köra bil själv. En varm buss och möjlighet att kunna blunda en stund är mycket värt när man är trött. Jag och dottern försökte sova lite men det gick väl inte så bra, lite slummer då och då i alla fall. Vi sysselsatte oss med lite musik, Nintendo DS, samtal och fika. Tiden går ändå lite fortare när man är två.
Väl framme i Umeå gick vi direkt till hotellet. Vi kom fram tidig, så vi kunde inte checka in (det gör man från kl. 14.00´) . För att underlätta lite för oss fick vi lämna in våra väskor. Ni vet ju att tjejer ( i alla fall jag) är bra på att packa många "bra att ha saker" och den här gången hade jag lyckats extra bra med packningen, den var jättetung. :-)

Därefter gav vi oss iväg till onkologen för provtagning. Som vanligt lite väntan innan min tur. Vi hade ännu inte hunnit med någon lunch, så våra magar gav ifrån sig högljudda knorrar, självklart kunde vi inte hålla tillbaka med fnisset.
Vägningen resulterade med ytterligare viktuppgång. Snart kan jag titulera mig som "Big Mama". Provtagningen gick som vanligt bra, dock ej lika smärtfritt. Tror tanten slant med kanylen lite, aj som f-n.

Ytterligare väntan innan läkarbesöket. Min kära läkare, Nisse hälsade min dotter välkommen och småpratade lite med henne, innan han tog tag i mitt ärende. Det visade sig att mina provsvar inte var till belåtenhet. Mina levervärden var för låga för att jag skulle kunna få cellgiftsbehandling. En vanlig biverkning av Taxotere (cellgiftet) är just försvagat levervärde. Det är sådant som kan hända, inte så mycket som man kan göra åt. Jag var beredd på att detta skulle hända, att jag kunde få någon behandling inställd, så det kändes inte så farligt. Nästa provtagning blir på måndag hemma i Luleå, är de ok kommer jag att åka ner igen på tisdag. Nisse kommer att kontakta mig på måndageftermiddag. Jag tar regelbundna prover både i Luleå och Umeå eftersom studien kräver det, men cellgifterna ska alltid ges i Umeå.
Eftersom min dotter var med ansåg Nisse att vi ändå skulle stanna kvar över natten och ha lite mysigt tillsammans, vilket vi även gjorde.

Äntligen fick vi äta lunch så vi fick tyst på våra magar. Efter incheckning slappade vi lite på rummet. Vi pratade lite om vad vi skulle hitta på och beslöt oss för att ta bussen in till centrum. Hämtade upp remissen för nästa veckas provtagning, sedan åkte vi in till centrum. Vi hade det riktigt mysigt. Gick runt i olika affärer. Min dotter köpte pysselprylar, så klart, hon älska det. Själv köpte jag ett härligt Body Butter från Body Shop. Oh, jag hoppas verkligen att den affären kommer tillbaka till Luleå, de har så fina produkter. Köpte lite goda frukter och nötter att mysa med på kvällen.

Efter en härlig stund på stan, åt vi en god middag på hotellet. Sedan svirade vi om till nattlinne, kröp under täcket, åt lite frukt och nötter och hade det jättemysigt.
Lamporna släcktes kl. 21.15, vi sov bra trots den ovana värmen i rummet.

Steg upp utvilad men ändå trött, sov nog för mycket i natt. Frukost, lite tv och bussen hem. Det var skönt att komma hem. Nu är det bara att ladda inför nästa gång och hoppas att det blir behandling.

Sol, kalas m.m.

Äntligen har solen visat sig en längre period.

Under fredagen kunde vi njuta av dess värme under hela dagen.
Min man och dotter var och åkte slalom. Det fina vädret hade lockat flera åkare till backen, vilket gjorde att det var cirka 100 meters liftkö. De kämpade ändå på och stannade där några timmar.

Under tiden passade jag på att ta en längre promenad med hundarna. Aj Aj vad mina ben värkte efter den rundan, men det var värt det. Det är så skönt att kunna röra på sig i lagom takt utan att bli för trött, svettig och kall. Efter den sköna prommisen satt jag på altanen och myste i solskenet med en kopp kaffe, Härligt!

På lördagen var det dags för vår dotters kalas. Min man och jag delade upp oss på två bilar och hämtade upp alla tjejer. Vi åkte till Golfgarden i Luleå. En trevlig man hälsade alla välkomna och berättade lite om upplägget för kalaset. De började med att äta mat, tacotallrik. Efter maten skulle de spela minigolf, men först en genomgång av regler och uppdelning av lag. De tog ett tag för alla att ta sig igenom alla 16 banor, jag och min man hjälpte till att föra protokoll och räkna ihop poängen. Det hela avslutades med godis, presentöppning och guldmedaljutdelning till vinnaren. (alla andra kom på andra plats)
Efter att ha varit inne hela dagen kändes det skönt att få komma ut på en promenad, min man passade på att åka lite längdskidor. Vår dotter lekte med en kompis.

Idag var det egentligen tänkt att vi skulle köra in till stan och promenera längst isvägen. Sportfiskeklubben arrangerade en fisketävling i södra hamnen och min man skulle vara med. Vädret var inte så bra på morgonen, blåsigt och kallt så jag och dottern bestämde oss för att stanna hemma istället. Vi tog som vanligt en promenad med hundarna.

Nu när (förhoppningsvis) den kallaste perioden är över, hoppas jag på att kunna fortsätta med mina promenader. Kroppen och knoppen mår bra av det. Jag börjar förstå hur andra cancerpatienter känner sig, det är tungt att se och känna kroppens förvandling t.ex. viktökning/ minskning, att tappa håret, smakförändringar m.m.
Jag försöker att klä mig fint och sminka mig lite då och då för jag mår bra av det.

Imorgon är det åter igen tid för att resa till Umeå. Tänk ändå vad tiden går fort. Den här gången kommer min dotter att följa med. Tror vi kommer att få det trevligt tillsammans. Taxin kommer att hämta oss kl. 05.15 så det gäller att lägga sig i tid ikväll för att orka stiga upp. Jag håller tummarna för att proverna ska vara bra så att jag kan få behandling på tisdag. Som läget är just nu så borde dom vara det, jag har mått bra de senaste dagarna, endast lite huvudvärk.

Återkommer när vi är hemma igen.
Kramar till er alla

Ja må hon leva, ja må hon leva...

Grattis på Födelsedagen!

Idag fyller vår dotter 11 år. Vi har redan hunnit uppvakta henne med fika på sängen, nybakade scones, te/ mjölk samt några paket. Min man jobbar natt så jag och dottern kommer att smita iväg mitt på dagen, vi ska nämligen gå på bio och se Alice i Underlandet.
Det passar så bra att gå mitt på dagen, det är oftast inte lika mycket med folk vilket är till min fördel, med tanke på infektionsrisken. Eftersom jag känner mig rätt pigg så kan vi kanske passa på att se oss om i lite affärer, har ändå lite saker som måste inhandlas.

Till middag är det beställt (av jubilaren själv) spagetti och köttfärssås, så klart. Gärna med lite goda tillbehör som parmesanost och oliver. Kladdkaka till efterrätt.

Senare på kvällen ska vi testa några utav hennes presenter, Singstar med Abbalåtar och frågespelet Buzz, det kommer att bli toppen.

Grattis gumman till en toppendag!

Baka baka liten kaka

Imorgon ska vi fira vår dotters 11 års dag, så jag var ju tvungen att baka något gott. Vi är alla chokladälskare och det är redan beställt kladdkaka med glass och hallon till efterrätt imorgon.

Till födelsedagsfikat har jag bakat en Slabang. Tycker den är supergod men har faktiskt aldrig bakat en sådan tidigare. För er som inte vet så är det enligt bilden en rulltårtsbakelse. Chokladbotten med kavlad marsipan, vispgrädde och banan mmmmmmmm.

Ja, det var det där med att äta sundare kost och motionera mera, men jag får väl ta det någon annan dag.
För imorgon ska vi fira vår lilla tös!

Hjälp, snön förökar sig...

Herregud vad det snöar. Jag fattar inte hur länge det ska hålla på att snöa så här mycket. Snart finns det ingen plats att placera det vi( min man) skottar bort. Det är tredje gången som garagetaket blir rensat på snö.

Idag var det tänkt att min man och dotter skulle åka slalom, men dagens busväder satte stopp för det. Ingen utav oss är vana slalomåkare, förra året var premiär för oss alla (om man inte räknar med några få gånger när jag och min man var mellan 17-20 år). Så med den ringa erfarenheten hade det nog inte fungerat så bra att ge sig ut i backen idag.
Det var tänkt att de skulle hyra utrustning på plats, men eftersom åkningen blev inställd passade vi på att åka till en butik i Boden och hyra en slalomutrustning till vår dotter. Man hyr utrustningen på 2 år, stavar och glasögon måste man köpa. Det kommer nog bli så att vi också köper en utrustning framöver, vid eventuell realisation under våren. Det vore riktigt trevligt att kunna åka iväg på spontana turer där utrustningen inte är ett problem, det är ju faktiskt riktigt kul och man gör något hela familjen tillsammans.

En annan trevlig aktivitet som man kan göra när det finns så här mycket snö är att hoppa i den. Ikväll när min man skottade för femtioelfte gången uppmanade han oss att komma med ut. En gigantisk snöhög har byggts upp på vår baksida mot garaget. Qipper, vår hund var helt galen ute och sprang upp för den högen och upp på garagetaket och ner igen. Han och Niro älskar verkligen snö, de gräver, hoppar och plumsar.
Plötsligt var vi alla tre uppe på garagetaket och hoppade ned i snödrivan. Jag sjönk ned med snö ända upp till halsen. Oh, det var så kul, tror jag gick i högstadiet när jag gjorde detta sist. Vilket glädjerus.
Vår dotter var lite feg i början men väl när hon hade hoppat första gången så ville hon nästan inte sluta.

Vi får hoppas att morgondagen bjuder på lite uppehåll och slalom för mina älsklingar. Får se om jag inte tar mig ett snöhopp för mig själv när ingen ser på. :-)

Provtagningsdag

När man är med i en studie måste man genomföra regelbundna provtagningar och resultaten ska faxas till forskningsenheten, Onkologkliniken på NUS. Idag var det tid för provtagning.

Det är så smidigt när man kan boka tid på nätet, då är det bara att åka till vårdcentralen och sätta sig och vänta på sin tur....nästan, man måste så klart anmäla sig i receptionen så de vet att man har kommit dit.

Idag var jag nog lite tankspridd. Med remissen i handen och min tid inpräntad i huvudet gick jag direkt till väntrummet utan att anmäla mig. Var på plats i god tid men upptäckte efter en stund att ingen ropade upp mitt namn. Skit också, det var bara att gå tillbaka, och efter det gick det fort. Istället för 10 minuter blev det 40 minuter istället. Det gjorde väl inte så mycket, har ju ändå inte så mycket annat för mig.

Har ingen aning om provsvarets resultat, men de ringer säkert upp mig imorgon om det skulle vara något avvikande.

Har haft ont i halsen hela dagen, men än så länge har det inte förvärrats. Blöder näsblod igen, men det verkar vara vanligt när det är så skört i slemhinnorna. Det är ingen fara med det.
Tog en liten promenad med hundarna och gjorde lite yoga. Känner att jag måste röra på mig mer, aptiten gör att jag går upp i vikt, vilket gör att jag inte mår bra. Lite rörelse varje dag går nog bra och kanske en ännu sundare kost, ingen bantning.

Eftersom vår dotter har sportlov den här veckan kan jag säkert få med henne på några utav promenaderna

Jag längtar till våren och trädgårdsarbetet, det är för mig sund motion. Just nu känns det väldigt långt borta, men jag vet att det kommer. Så härligt!