Tror det börjar gå upp för mig..

att jag faktiskt är sjuk. Jag håller på att bli överbevisad och övertalad via biverkningar, tankar och mediciner.

Tycker helgen har varit bra, mår ändå bättre än vad jag trodde. Jag har inget illamående, vilket känns skönt. Benen är fortfarande blytunga, rodnaden har försvunnit lite. Mina smaklökar är inte som tidigare, vissa smaker är väldigt starka, svider lite och tungan är röd. Aptiten på mat finns men inte lika mycket som tidigare. Har påbörjat kuren för munsvamp.
Magen värker konstant, men inte så att jag lider ändå. Naglarna är fortfarande lite svagt blåa. Drabbades av lite näsblod idag.

Har för första gången funderat mer på det kommande håravfallet. Har inbillat mig att jag har tappat mer strån i helgen än vanligt. Fast så fort händer det ju inte. Testat peruken i omgångar, burit bandanas och knutit sjalar.

Allt känns mycket konstigt. Vissa stunder så känner jag mig så pigg men vissa signaler säger att jag måste ta det lugnt. Har fortfarande svårt att riktigt slappna av, för mig är det att ge upp på något sätt. Någon liten sak vill jag uträtta varje dag, så att jag känner att jag är med i matchen.

Min kära, goa granne kom förbi med pocketböcker, vilket resulterade en liten om möblering i bokhyllan. Har tänkt göra det tidigare, men detta var ett ypperligt tillfälle. Så nöjd man känner sig efteråt, fast det inte var så mycket jobb.

En annan god vän till mig kom förbi med en underbar tulpanmix. En otroligt omtänksam människa som verkar ha obegränsat med givmildhet. Hon är helt underbar.

Min kära man är fantastisk han med. Fick en tulpanbukett av honom också. Han tog en tur till skogen för att koppla av lite, vilket jag verkligen unnar honom. Han måste få ha sin egen tid.

Jag vet att min psykiska och fysiska hälsa påverkas hårt av min sjukdom, och jag vet att den kommer att stärkas till det bättre när jag blir färdig med det här.
Imorgon ser jag fram emot en ny dag med både krämpor, skratt, korsord, musik och annat spännande.

Trodde väl det..

Man kan nog aldrig tro att allt är klappat och klart förrän man är riktigt säker. Det har ju gått alldeles för kort tid ännu, men jag känner mig ivrig och vill gå vidare fast så fort går det ju självklart inte.

Sov jättebra i natt. Har känt mig tung i kroppen, men tabletterna mot halsbrännan/ magkatarr har hjälpt bra.
Verkar ha fått en typisk reaktion av behandlingen med rodnad, varma fotsulor och händer, lite trött. Under dagens lopp har jag känt mig tyngre och tyngre. Benen har känts som bly. Detta var också några utav biverkningarna att man kunde få en inflammation och samla på sig vätska.

Sådana här gånger är det tur att man har varit två personer på plats när vi träffade läkaren. Min fantastiska man hade förstått behandlingen av kortisonet lite bättre än mig, vilket innebär att jag ska fortsätta ta tabletterna, fast successivt dra ner på antalet.

Är så stolt över min familj. Jag älskar verkligen dem av hela mitt hjärta. Skulle inte klara mig utan dem. De kämpar tillsammans med mig och stöttar mig i alla lägen.

Jag mår bra psykiskt än så länge, är mitt i nuet, i min kamp. Är fortfarande lugn mot vad som komma skall. Mina ben värker som bara den just nu, men jag vet att det kommer att försvinna.

Jaha..

får se vad som händer nu. Steg upp tidigt på torsdagmorgonen för att ta mina kortisontabletter. Gick och la mig igen och somnade om. Vår dotter var hemma idag. Hon har varit väldigt orolig under tiden vi har varit borta, framför allt inför läggdags. Dessutom har hon haft huvudvärk. Hennes huvudvärk startade egentligen när jag fick mitt besked att jag har cancer. Hon har inte haft det varje dag men det har förekommit oftare än vanligt. Vilket är helt naturligt, hon har många funderingar vår lilla tjej.

Har tagit det lugnt hela dagen. Mådde bra på morgonen, men sen blev det lite sämre. Halsbränna och värk i magen. Rodnat i ansikte och på halsen. Hade sämre aptit på eftermiddagen, vet att det beror på halsbrännan. Lite trött och seg. Jag tog sista kortisonkurern ikväll (för den här gången), även magdroppar och tablett mot magkatarr. Hoppas halsbrännan försvinner, det är så jobbigt med det. Tänker tillbaka till min sista graviditetsmånad då jag kräktes varje dag, flera gånger, vilket var hemskt.

Har behandlat både händer och fötter med mitt nagelvårdskit. Hoppas det hjälper. Många kära har hört av sig till mig och undrat hur allt har gått och hur jag mår, alla är så omtänksamma.

Tack för det, massor med kramar.

I´m back in the House...

OBS!Detta är ett långt inlägg, hoppas ni orkar läsa det.
Så var vi tillbaka till vår kära dotter, hundarna och huset. Det har varit en resa full av...VÄNTAN. Undantaget var att det faktiskt hände saker också.

Vi åkte ned med buss, tyvärr var dubbeldäckaren trasig så vi fick en utbytes buss. Det gick lika bra. Det som skiljde dem åt var att de inte kunde sälja varma drycker på den här resan samt att toaletten var lite sämre. Vi fick spola genom att hälla vatten från en dunk. Bussen är bemannad av en chaufför så klart och en bussvärd. Bussvärdens uppgift är att se till att alla trivs, informerar om nästa stopp och säljer smörgåsar, dryck och lite godis. Själva resan tar ca. 4 timmar.

När vi åker hem från våra fiskeresor brukar vi tävla om hur många djur vi ser efter vägen. Vi bestämde oss för att tävla lite på vägen till Umeå.
Jonas tippade 5 älgar och 2 rådjur, jag tippade 4 älgar och 2 rådjur samt några orrar.
Ingen av oss vann, vi hade så fel. Vi såg 1 älg, 8 rådjur och en stor hjord med renar. Vi lyssnade även på musik, vi hade laddat mobilerna med massor med favoriter.

Väl framme checkade vi in på patienthotellet Björken. Vistelsen bokas av onkologen så vi behövde bara meddela i förväg att min man skulle följa med. Åt middag och tog en promenad. Såg lite TV, löste korsord och lyssnade på musik. Hade svårt att somna, det var så varmt i rummet. Vi hade inte så mycket till utsikt, en snövall skymde halva fönstret, men det gick bra ändå.

Den andra dagen var lång. Hade tid för provtagning kl. 08.00 men eftersom det är första gången man är på plats var det inte så lätt att hitta, dessutom var det säkert tio till i väntrummet. När det väl var min tur hann jag inte göra något för jag var tvungen att rusa till Nukleär avd. för att kolla hjärtat i vila. Det tog ca. 1 timme. Sedan skulle de kolla EKG i vila, tyvärr saknades remiss så jag fick gå tillbaka till onkologen för att få det. Passade då på att ta de prover som var tänkt från morgon. Fick remiss, åter till EKG testet. Hann äta lite lunch och vila lite sedan var det dags för träff med min läkare.

Alla mina värden var mkt bra. Skönt! Skrev på papprena för mitt deltagande i studien. Blev lottat till Grupp A, vilket innebär den kortare tiden med Herceptin, alltså endast 9 veckor.
Fick massor med medicin utskrivna, som är bra att hämta ut innan man kommer hem:
Olika tabletter som exempel: kortison, mot illamående, mot magkatarr, mot munsvamp, en annan sort mot illamående, magdroppar m.m. Har ett helt hemmaapotek. Köpte även en termometer, eftersom det är viktigt för mig att ha koll så jag inte får feber över 38 då gäller akuten omgående. Kortisontabletterna skulle jag ta som premedicinering samt samma dag som behandling och dagen efter, detta för att förebygga trötthet, dåsighet och ev. viktökning.

Dags för The first Battle :

Checkade in på onkologen kl. 08.00 men fick vänta till 08.30 innan jag fick komma in till salen. Flera sängar stod där samt några bekväma stolar. Eftersom jag skulle stanna där i så många timmar valde jag en säng. Fick en tydlig genomgång om preparaten jag skulle få samt vilka biverkningar de kan ge. Detta var första gången som venporten skulle användas. Det stack ordentligt när de kopplade in nålen men det gick över fort. Först sköljdes den ur med lite koksalt. Därefter togs 3 rör blod, via venporten, väldigt smidigt. Blodtrycket kollades regelbundet varje halvtimme hela dagen.
Nu var det dags för Herceptin, fick dropp i 1.5 timme.
Har läst om vilka biverkningar man kan få men en sak var nytt för mig. Cellgiftet Taxotere kan tydligen ge besvär på naglar och nagelband. Naglarna kan spricka och ibland även lossna. Därför fick jag ett nagelvårdskit för att förebygga lite (fil, olja, lack och handkräm. Mådde perfekt under Herceptinet, löste korsord, fixade naglarna och pratade med andra patienter.

Innan jag fick mitt cellgift Taxotere gav de mig förebyggande preparat mot illamående, det också via venporten och sköljde ur med koksalt. Sedan fick jag på mig kylhandskar och sockar för att stoppa blodflödet ut i händer och fötter för att rädda naglarna. Herregud vad det gjorde ont men inte så länge. Först kyla, sedan domningar och värme. fick byta handskar tre gånger. Tänkte att detta var ju en mycket bra träning inför pimpelsäsongen, jag pimplar alltid utan handskar. Fast jag får väl se om det blir något i år. :-) Titta kan man ju alltid.


Under hela tiden jag fick dropp kollades blodtryck och puls. Det kändes bra under hela tiden, några ilningar i kroppen men det kan bero på att vätskan är så kall. När det var klart var jag tvungen att stanna kvar för övervakning. Passade på att äta och dricka lite. Mina händer var tomatröda och svullna, men det gick över efter ett tag. kl. 15.30 var allt klart och det var dags att fara hemåt.

Hann hämta ut lite mer medicin och hämta vårt bagage. Bussen var en timme försenad, vilket vi förstod eftersom det var sådant dåligt väder. Vi var hemma strax efter kl. 22.00. Det kändes skönt att vi var hemma, att första omgången var avklarad och att jag än så länge mådde så bra.

Ett steg närmare mot att bli frisk.

Första gången

Ja då var det dags att dra söderut, till Umeå. Bussen går kl.11.50 idag. Har allt klart, packat väskan och plockat ihop här hemma. Jag är en sådan person som gärna vill ha bortplockat, diskat och bäddat innan jag åker på resa. Det känns mycket trevligare att komma hem.

Mina svärföräldrar kommer att vara med vår dotter under tiden vi är iväg, så jag behöver inte vara orolig över det. De ska vara hemma hos oss så även hundarna får omsorg.
Vår dotter var lite ängslig i går kväll när hon skulle sova. Hon tänkte på mig och framtiden, visste inte direkt på vad men hon kände sig lite orolig. Lillgumman, hon funderar lite då och då men kan ändå säga till när hon känner sig extra orolig och ledsen. Är så stolt över henne!

Har tagit med min skrivbok så jag kan notera lite tankar och vad som händer. Ska försöka återberätta lite för er när jag kommer hem. Jag kommer inte att skriva något på bloggen under tiden jag är där, inte den här gången i alla fall. Vet att man har tillgång till dator på hotellet, vilket är bra för kommande vistelser där.

Jag känner ingen oro alls inför detta. Den enda rädsla jag har är att jag ska tappa orken. Att inte orka ta mina promenader, känna mig svag. Har funderat mycket på det där och jag får helt enkelt ta till något annat de stunder jag eventuellt är svag, som till exempel målning. Det var väldigt länge sedan jag höll i en pensel men tror inte att det är något stort problem att börja om att måla. Jag slutade p.g.a. brist på inspiration men märker att den börjar komma tillbaka till mig igen.

Ha det så gott allihopa, återkommer i slutet av veckan.

Auf Wiedersehen

Tea time

Idag har jag ont i halsen och är lite hostig. Typiskt! Ska hålla mig inne idag och försöka kurera mig inför nästa vecka.
Vet inte om jag kan få någon behandling ifall jag skulle vara sjuk, lite hosta har kanske inte så stor betydelse, får jag hoppas.
Blir det värre till måndag får jag väl kontakta Umeå innan bussens avgång och höra ifall de vill ta emot mig ändå. Så länge jag inte har feber är det väl ok.

Har laddat en stor kopp med te, stjärnanis och kanel. Mmmm..mycket gott. Kryddorna ger extra smak och värmer gott. Tyvärr hade jag ingen färsk ingefära för det är ännu bättre att sätta i varmt vatten, men jag hittade några skorpor istället. :-)

Skulle inte teet hjälpa får jag ta till dunderkuren, med färskpressad apelsin, honung och vitlök. Skål!

Inte länge kvar nu...

På måndag den 25/1 är det dags att dra söderut. Har äntligen fått en kallelse till NUS, Norrlands Universitetssjukhus i Umeå.
Ska vara på plats tidigt på tisdagmorgon, så därför måste jag åka ner dagen före.
Under tisdagen kommer jag att få min undersökning av blodcirkulationen i hjärtat samt EKG. Senare den dagen ska jag träffa läkaren. På onsdag ska jag få min behandling, cellgifter och herceptin. När det är avklarat och allt verkar ok är det dags att vända hem igen.

När det gäller biverkningarna av cellgifterna kommer det oftast dagen därpå efter behandling, därför åker man hem samma dag som man fått den för att undvika att må dåligt under hemresan. Vi får se hur det kommer att gå.

Ser fram emot nästa vecka men blandad förtjusning. Är inte orolig så att jag är rädd men är lite pirrig i kroppen. Det är väl så inför första gången.
Min man kommer att åka med mig så det känns tryggt. Det känns skönt att ha med honom den här gången, dessutom får även han en inblick om vad som sker, hur man bor och hur det ser ut där nere i Umeå.

Har rustat mig väl inför den kommande attacken. Med gott mod, positiva tankar och ett jäkla anamma ska jag välkomna mina "allierade" för att besegra fienden.

Tulpaner från Amsterd....nej, Sverige

Visst är det underbart med blommor. Som ni redan vet så älskar jag dem. Just den här årstiden tycker jag att tulpaner är allra bäst.
Fantastiskt vackra och massor med olika kulörer.

Dessa inhandlade jag igår. Hade gjort ett besök på vårdcentralen bland annat fick min dotter sin andra svininfluensa spruta. Det fanns endast röda tulpaner att välja på men det gjorde ingenting. De är så vackra där de står på köksbordet. Om jag ska välja en favorit bland tulpanerfärgerna så kan jag tycka att en mixad bukett är allra finast, då får man lite av varje.

Får se vad det blir nästa gång.

Det så härligt med ljuset ute och doften och skönheten från tulpanerna inomhus.

Tiden går sakta, men det närmar sig..

Var på Sunderby Sjukhus igår och träffade onkologen. En trevlig och sympatisk man som på ett mycket korrekt sätt informerade mig om vad som gäller framöver.
De har sett att min tumör var större än vad de sett tidigare via ultraljud. Efter operationen har de kunna mäta upp den till 24 mm. Ingen spridning via lymfkörtlarna, vilket är mycket positivt.

Det negativa är att jag har ett överskott av proteiner som kallas HER2-receptorer på cancercellernas yta. Dessa receptorer reglerar och påskyndar cancercellernas tillväxt, vilket innebär att risken är något större för cancern att sprida sig till andra delar av kroppen. Det finns kliniska studier som har konstaterat att HER2-positiv bröstcancer kan behandlas effektivt med Herceptin i kombination med cytostatika.
Herceptin är en laboratorietillverkad antikropp som binder till receptorerna som finns på cellytan. Bindningen till cancercellen kan stoppa tillväxtsignalerna och tillsammans med cellgifter döda cancercellen.

Har blivit tillfrågad om att delta i en forskningsstudie som gäller behandling av bröstcancer och accepterat det. Jag kommer att påbörja min behandling vecka 4, vet ännu inte datum.
I den här studien kommer 3000 patienter från olika delar av världen att delta, varav ca. 350 i Sverige. De har sett att vid användande av Herceptin så kan man halvera återfallsrisken, men det är inte klart hur lång behandlingstid som behövs.
Vi kommer att delas in i olika grupper och få samma behandling i början, varav slumpen sedan bestämmer den förlängda behandlingen.

När man är med i en studie så måste det ske nära klinikens forskningscenter, vilket innebär att jag kommer att få mina behandlingar i Umeå, ca. 1-2 dagar var tredje vecka. Dessutom får jag kontinuerlig kontakt och träffar samma behandlingsteam med cancerläkare/sköterskor.

Mitt preliminära schema ser ut så här:
Cellgift (1) + Herceptin x 3 (9 veckor totalt)
Cellgift (2) x 3 (9 veckor totalt)
1 månads återhämtning
6,5 veckors strålning i Umeå
Sedan kommer jag även att få äta antihormon tabletter i 5 år.

Som ni ser är jag rätt uppbokad framöver. Enligt läkaren kan man äta och dricka och motionera(lagom) som vanligt. Har ju ingen aning vilka biverkningar jag kommer att få, visst finns det faktorer som påverkar hår, äggstockar, slemhinnor, hjärta och benmärg. Allt detta är så individuellt, det går inte att jämföra med någon annan.
Immunförsvaret försämras men man ska inte behöva isolera sig utan kan träffa människor som vanligt. Självklart gäller sunt förnuft, är någon väldigt förkyld så ska man inte umgås med dem just då.

Känner mig inte så orolig över eventuella biverkningar, vet att jag får det men inte vilka och det finns hjälp. Fick lite ångest efter besöket igår. Jag var arg och ledsen över situationen och jag lider mer över mina anhöriga än mig själv vilket känns otroligt jobbigt. Framförallt tänker jag mycket på min dotter och man. Det gäller att fokusera på sig själv, men det är svårt ibland.

Min man kommer att följa med mig till Umeå när jag får min första behandling vilket känns väldigt tryggt. Ska sedan ta med min dotter någon gång, vilket även läkaren rekommenderade. Bra om hon får se hur det går till för att lättare förstå.

Innan jag påbörjar min behandling kommer jag att genomföra en undersökning av hjärtkammarfunktionen i vila. Eftersom saliv utsöndringen påverkas och för att minimera risken av infektioner i munnen ska jag även göra en tandröntgen och få ett tandstatus. Tandvården betalas av landstinget under min behandling, vilket är väldigt positivt.

Det kommer att bli tufft framöver men ser fram emot de dagar man orkar vara ute i vårsolens glans, träffa vänner och äta gott.

Trevlig resa.....

Idag är hela familjen lite nedstämd. Idag var det egentligen dags för oss att flyga till paradiset, Thailand. Allt var bokat och klart. Att ringa arrangören och avboka vår solresa kändes så klart förjäkligt. Men vi var tvungna att göra det p.g.a. min sjukdom. All planering och längtan fick ett plötsligt avbrott.

Våra resekamrater fick sig också en överraskning Vi har ju planerat detta tillsammans med dem, nu åker de iväg själva. Visst kommer det att kännas annorlunda även för dem, men de får göra det bästa av situationen. De kommer ändå att få uppleva den efterlängtade semestern med sol, bad och äventyr. Avkoppling från vardagens bestyr.

Vi får åka någon annan gång istället, Thailand finns ju kvar. Kan hända att vi väljer ett annat resmål nästa gång. Vi får se vad det blir. Sen har vi våra minnen kvar från tidigare resa att drömma tillbaka till. Det som blir svårt är att ersätta den starka längtan av mjuk sand mellan tårna, härliga vågor, palmträden som vajar i vinden, paraplydrinkarna, den svalkande Singha ölen m.m.

Nåväl, kan bara önska en trevlig resa till våra vänner och hoppas att de får en skön avkopplande semester och att de inte saknar oss allt för mycket. :-)

Vi kommer igen...

En nygammal blondin

Igår var det dags för mig att besöka en frisör för provning av peruk. Fick ett varmt mottagande av en man som hänvisade mig till ett speciellt rum i den bakre ändan av frisersalongen. Det är viktigt att de följer de sekretessbestämmelser som gäller, vilket jag kan instämma med att de gjorde.

Testade två olika peruker och fastnade för den som ni ser på bilden. Frisören formade både med sax och ånga. Min peruk är gjord utav fiber och sådana får inte utsättas för värme av hårtork, platt- eller locktång. Man kan forma till den med lite vax om det behövs. Den tvättas i kallt vatten liggandes i schampo, sköljs ur och sedan lite balsam. Lufttorkar över natten. Lättskött och enkelt.

Är nöjd med resultatet, tror jag kommer att gilla det. Tur att sjalar är på modet fortfarande så det finns ett stort utbud att välja mellan. Det blir bra som alternativ mot peruken.

Självklart kommer det kännas mycket konstigt att tappa håret. Kan inte föreställa mig vilka känslor det kommer att ge. Det typiska är att jag har medvetet låtit håret växa ut, och nu ska det bort.:-(
När behandlingen har börjat kommer jag att göra en Britney Spears, alltså ta bort allt hår, snagga mig. Tror att det blir lättast så. Måste bara fixa en hårtrimmer, har ingen för tillfället.

En positiv sak är att jag kommer att spara pengar, eftersom jag spenderar ca. 1000:- vid varje frisörbesök i vanliga fall, vilket blir ca. 6000:- eller mer under kommande behandlingstid. Klirr Klirr till kassan. :-)

Vakuum

För tillfället känns det som om jag är i ett vakuum, en bubbla. Allt fortsätter som vanligt (nästan, jag jobbar ju inte).

Det finns inte så mycket att skriva om, allt känns ointressant. Jag brukar tänka på om ni verkligen vill läsa det jag skriver, är det något vettigt? Samtidigt så vet jag att ni läser och att ni uppskattar det jag skriver. En märklig känsla. Beror nog på att jag anser att tiden går men det händer inget. Är less på att vänta.

Snart kommer den här bubblan att spricka och alla nya känslor, intryck, upplevelser kommer att anfalla mig som ett pansarterräng fordon på väg in i krigszonen.

Det är inget jag direkt kan var förberedd på fysiskt och psykiskt, har ingen aning om hur jag kommer att reagera. Min räddning är att jag vet att "anfallet" kommer, att jag är sårbar och att "skaderisken" finns. Att jag har accepterat detta hjälper mig i fortsättningen....

Brrrr vad kallt

Idag visar termometern - 31 grader, brrr.

Har varit flitig och gått promenader varje dag men jag tror jag hoppar över idag.
Har märkt att jag är lite känslig i operationsärren, det ilar och kyler när det är kallt ute. En god vän har sytt mig en mycket skön fleecetop som är bra att ha kyliga vinterdagar, den hjälper att hålla värmen över bysten. Idag skulle jag behöva något som värmer extra över hela kroppen och fram för allt ansiktet.

Ett som är säkert är att det är otroligt vackert ute. Alla fantastiska iskristaller som gnistrar i solljuset, helt underbart.

Sådana här dagar är det bra att ta hans om sina små vänner också. Har precis varit ute och fyllt på med fågelmat, solrosfrön så klart. Det går åt mycket med energi för småfåglarna dessa dagar, så de måste fylla på depåerna hela tiden.

Får se om temperaturen stiger under dagen, då blir det nog en promenad i alla fall.

Tankar

Idag går mina tankar på de vänner som genomgår sin kamp mot cancer.

Man vet aldrig när denna elaka sjukdom ska slå till och vem som drabbas, plötsligt finns den där i ens närhet. År 2009 var ett olycksdrabbat år för många som blev sjuka samt för deras anhöriga. Jag önskar och vet att år 2010 ska hjälpa oss att bli friska och vända tillbaka familjernas glädje.

Vi ska kämpa tillsammans och glädjas tillsammans.
Kram till er, det gäller att aldrig ge upp.

Kusiner ger vitaminer..

Var på en jättetrevlig träff men några utav mina kära kusiner igår, lördag. De hade beställt mat från en cateringfirma i Rosvik, som tillagar thailändskt. Mmmmmmm supersmarrigt. En bra blandning med olika rätter av kyckling och biff, starkt och smakrikt. Jag hade förmånen att få dricka ett gott vitt vin till detta. Middagen avslutades med glass.

Tiden går så fort när man har trevligt. Vi hann avverka flera olika samtalsämnen t.ex. barn, motion, mat, jobb, relationer, shopping m.m. Vi träffas inte så ofta tillsammans så samtalen blir ofta väldigt intressanta. Det märks att vi alla har blivit lite äldre. Till alla er kusiner som var med på de tidigare träffarna vet skillnaden. :-)
Hoppas att vi kanske kan träffas allihopa till sommaren, kanske en hel dag med lite roliga aktiviteter och god mat (så klart).

Att umgås med kusiner ger vitaminer, energi. Tack ska ni ha. Kramar till er som var med och kramar till er som vi saknade.

Första dagen på det nya året, 2010

Måste erkänna att det kändes mycket vemodigt och ledsamt att skåla in det nya året. Lyckligtvis var jag tillsammans med fina, underbara vänner och fick många värmande kramar. Tack för att ni finns. :-)

Jag tror att för att orka ta sig igenom detta år gäller det att ta vara på allt det bra exempelvis roliga historier man hör eller händelser som vänner eller jag själv är med om. Sedan skriva ner dem så man kan gå tillbaka och minnas när det känns som tyngst. Jag önskar att ni alla vill hjälpa till att skapa dessa minnen med mig.

Kom an, nu kör vi!