Gott slut och Gott Nytt År!

Hejsan alla läsare :-)

Idag är det sista dagen på år 2009, och jag kan bara konstatera att även detta år har gått väldigt fort.
Vi satt vid vårt frukostbord idag och reflekterade över det som har hänt i år, vilka händelser som var bäst och sämst för oss personligen.

Vi var rörande överens om två saker, vår dotters första lax var en lycklig stund för oss alla och min cancerdiagnos var riktigt tråkigt för alla.
Övriga lyckliga stunder var så klart min goda väns graviditet(M så klart), dotterns fina dansuppvisning på Hägnan i somras, skärgårdsturen med våra vänner, min kära kusins adoption, vår hunds första pris på jaktprov i höstas, vår dotters fantastiska luciauppträdande...ja listan blir lång.

Jag väljer att inte ta upp några fler tråkigheter (nog för att det har skett flera sådana) utan vill avsluta året med hopp och glädje.

Till er alla Gott slut och Gott Nytt År!
kramar i massor

Det nya året, år 2010

Har många funderingar gällande hur år 2010 kommer att bli. Det är inte lätt att se in i framtiden när man saknar säkra riktlinjer. Just nu känns det som om jag är helt vilse i en stor ödemark och saknar kompass och karta. Allt kan egentligen hända.

Hade jag varit frisk hade jag kunnat säga helt bestämt att jag skulle jobba större delen av år 2010, att jag skulle åka på en utlandsresa med goda vänner under Januari månad. Jag skulle delta i några pimpeltävlingar, vara i stugan under påsken, åka på bilsemester till södra Sverige m.m.

Idag kan jag inte säga något som jag ska göra under år 2010, förutom att jag ska kämpa framåt och bli frisk. Har för tillfället inte en aning om när mina behandlingar ska påbörjas. Känns så konstigt att inte kunna planera utan allt hänger på dagsformen eller tillgång till läkare och tider. Det kommer att bli dag för dag eller som bäst vecka för vecka planeringar.

En sak är då säker att denna vecka har jag full koll på vad som händer:
Idag onsdag 30/12 Middag med trevliga vänner
Torsdag 31/12 Nyårsafton, firande med goa vänner
Fredag 1/1 2010, Vilodag
Lördag 2/1 2010 Middag med några kusiner
Söndag 3/1 2010 Middag med mina fina svärföräldrar på restaurang.

Visst ser det härligt ut!
Det är lika bra att passa på, man vet aldrig vad som händer framöver! :-)

Blond, brunett eller eldflamma?

Har bokat tid för utprovning av peruk idag. Fick tid den 11/1. Ska bli spännande att se vad de kan ordna för något.

Det kommer att kännas förskräckligt att tappa allt hår men det är bara att acceptera att så kommer det att bli.

Man har rätt till två peruker men får bara en i taget, vilket är förståeligt. Det kostar en hel del att göra dem och det är inte alltid som de passar bra.

Ska bli omhändertagen av en trevlig man, tror säkert att det blir bra, det gäller att själv kunna säga hur man vill ha det. Min första peruk kommer att bli liknande den frisyr som jag har idag, sedan får man väl se hur crazy jag vill vara. :-)

Återkommer till detta ämne framöver.

Venporten på plats

Japp, nu sitter den där.

Var första patienten på plats kl. 07.20. Blev väl mottagen utav sköterskorna och läkaren på dagkirurgin. Blev uppmanad att säga till så fort jag kände smärta så skulle de ordna lite extra bedövning. Omklädd i min sexiga utstyrsel fick jag ligga ner en stund och få antibiotika på dropp samt fyra panodil. Sedan rullades jag in på operationssalen.

Man blir så otroligt väl omhändertagen av sköterskorna, vi skojade och skrattade. Mitt blodtryck var perfekt och de ansåg mig vältränad (hihi tror dom ja). Mina övriga värden var bra. Blev tvättad och inbäddad i grön duk, en båge framför huvudet så det blev som ett tält. Jag kände mig lugn och inte ett dugg orolig.
När läkaren skulle ge mig lokalbedövningen gjorde det så j-a ont, ahhh riktigt eländigt kändes det. Jag sa till om detta och då sprutade de in ett lugnande medel vilket gjorde att jag slappnade av och somnade in lätt. Fick samtidigt andas i en syrgasmask.

Vaknade efter ca. 40 minuter, fortfarande lite sömnig Fick ligga kvar på uppvakningen ett tag så de kunde bevaka att mitt blodtryck var ok. Hörde hur sköterskorna pratade om nyårsmiddagarna de skulle laga till, lamm verkade populärt. Jag hann till och med dela med mig om en förrätts recept. :-)

Fick en efterlängtad smörgås och en kopp kaffe innan jag fick klä på mig. Gick till röntgen för att ta några bilder och avslutade med att prata med läkaren. Allt såg bra ut, venporten var rätt placerad och redo för att börja användas.
Glömde tyvärr bort att gå förbi kirurg mottagningen, de hade lyckats skriva ett nytt sjukintyg till mig, men efter jag pratat med dem via telefon skulle de skicka hem det. Är nu sjukskriven t.o.m. den 30/6 2010.

Min familj hämtade upp mig, och efter ett ärende på Storheden så var vi hemma. Har ätit lunch och sovit några timmar. Känner mig fortfarande trött. Har värk i såret och i axeln, men det kommer att gå till sig rätt fort. Tar panodil mot smärtan.

Har fått restriktioner gällande att duscha, får se hur det går inför nyårsfesten, vill ju inte att mina vänner ska må dåligt innan kalaset ens har börjat. :-). Skämt åsido så löser det sig säkert, de där hemma får hjälpa till.

Ibland händer det många saker på en gång...

Jag och min dotter var på väg till Sunderby sjukhus idag på förmiddagen. Hade fått tid för lungröntgen. Min mobil ringer medans jag kör och det är från dagkirurgiska enheten på S-byn. De ville att jag skulle komma in imorgon för insättande av venport, vilket utförs av narkosläkare på operation. Tydligen hade en kallelse redan gått ut men inte kommit fram till mig, med tid den 21/1. De hade fått en tid över för imorgon och önskade att jag hade möjlighet att komma.
Blev lite ställd av detta på grund av att jag inte var förberedd att det skulle ske så snart, men efter att min man kunde ta ledigt imorgon och att vi ordnat barnvakt så beslöt jag mig för att göra det. Vet annars att det skulle bli ytterligare väntetid.

Väl framme på lungröntgen så kunde mottagnings sköterskan se att jag hade två tider inbokade den dagen. Jag var även bokad för injektion och skelett (helkropps)röntgen, men det skulle ha skett tidigare på dagen. Även denna kallelse hade kommit bort bland julposten. Nå väl, hon var en rutinerad kvinna och kunde snabbt boka om mig. Fick gå in direkt för injektion i armen, sedan skulle jag återkomma efter 3 timmar för bildtagning.

Mellan den tiden, togs bilderna på lungorna, hämtade jag min man från jobbet, lämnade dottern hos mormor och åt lite lunch. Ibland gäller det att vara flexibel.

Bildtagningen av skelettet gick bra, ungefär som att ligga i ett solarium. Hade huvudkudde och en kudde under benen så jag låg rätt bekvämt ändå. Det tar ca. 20 minuter att scanna av hela kroppen så jag hann slumra till en stund, vilket var behövligt i all stress. När jag kom hem låg båda kallelserna i brevlådan.:-)

Imorgon kl. 07.20 ska jag befinna mig på dagkirurgen för att få en ven port (port-a-cath) inopererad. Med en venport slipper man nålstick i armar och händer eftersom den kan användas till att injicera mediciner och ge vätskor.
Den kommer mest troligt att bli placerad strax under/ nedom nyckelbenet. Den opereras in under lokalbedövning och operationen tar ca. 30-60 minuter.
Efter det måste det tas en röntgenbild, för att kontrollera kateterns läge i blodkärlet.

Min man kommer att hämta upp mig efteråt eftersom jag inte får köra bil p.g.a. starka läkemedel.

Nu ska jag dricka några glas vatten, måste fasta från kl. 24.00.

God Natt!

Annandag Jul

Vilken mysig jul det har varit. Vi har blivit bortskämda med god mat och julklappar. Smarrig knäck, het glögg och mysiga familjestunder samt någon kall promenad.

Allt känns lite overkligt, kan inte förstå att jag är sjuk. De jag träffar tycker jag ser pigg och fräsch ut och det stämmer, utsidan är oförändrad. Känner mig som en hypokondriker som reagerar på allt som för mig gör lite ont. Lite ont i ryggen eller benen kan bli en misstänkt tumör i mina tankar. Dessa tankar kommer nog p.g.a. vetskapen om de elaka generna och de snabbt delande cellerna som kan sprida sig vidare. Förstå självklart att så är inte fallet men tanken kan inte försvinna. Den kanske gör det efter undersökningarna, hoppas det.

Gör mina arm och axelövningar varje dag, samt försöker motionera lite. Märker att orken har blivit sämre efter några veckors vila. Har en motionscykel som är bra att trampa på, det behöver inte bli så länge, några minuter varje dag är bättre än ingenting.

Just nu njuter jag av julledigheten och ser fram emot nyårsfirandet med mina vänner.
Kram på er alla.

Dagen före doppare dan...

Det har inte hänt så mycket sedan sist jag skrev. Vi har haft fullt upp med förberedelser inför julen. Inhandlat julklappar, klätt granen, griljerat skinkan och fått snö. Härligt med en riktigt snövit jul.

Var förbi jobbet i måndags och träffade mina härliga arbetskamrater. Har fått jobb på en annan avdelning, så jag passade på att ta hem några saker. Kommer att sakna mina arbetskamrater på avdelningen jag lämnar men vi skiljs ju inte för evigt.Det blir en bra start efter cancern att komma tillbaka till ett nytt uppdrag. Bra att ha något att se fram emot.

Min dotter hade julavslutning i tisdags med sång och julberättelser. Som vanligt bjöds det på både skratt och gråt.

Tänker ta tillvara julens vilodagar tillsammans med min familj, föräldrar och syskon. Självklart finns det även lite tid för några vänner. Jag kommer att njuta av allt innan allvaret kör igång.

Hoppas ni alla får en lika skön jul som jag kommer att få.

Önskar er alla en riktigt God Jul!

kram till er alla.

Grrrr..idag är jag arg..JÄVLA SKITCANCER!

Idag skulle jag få besked av läkaren/läkarna angående min analys. Det var tänkt att jag skulle bli uppringd någon gång på morgonen. Jag väntade och väntade men ingen ringsignal kom igång, till slut ringde jag upp dem istället.

Jag fick prata med bröstsköterskan, en lugn och trevlig kvinna som verkar (vad jag uppfattar) sätta sig in i patienternas situation. Hon berättade att läkaren hade fått förhinder på grund av akuta operationer och ombokningar av tider. Eftersom de hade en bröstkonferens igår gällande mitt ärende kunde sköterskan ge mig en viss information vad som kommer att hända. En läkare ska ringa upp mig nästa vecka och förklara mera.

Min bröstcancer verkar vara en sort med elaka gener (HER2-positiv) och har många celler i delning. De kan inte se om de har spridit sig vidare och hunnit få fäste någon annanstans i kroppen. Den är känslig mot östrogen och har höga procenttal av andra värden.
På grund av detta vill de köra igång med cellgifter efter jul/nyårs helgerna, först måste det hinnas med en obligatoriska och rutinmässiga röntgen av lungorna och skelettet samt en hjärt undersökning.
De ville även skicka mig på remiss för en bedömning i Umeå, eventuellt önskar de att ha med mig i en studie. Vet inte i dagsläget vad det innebär, får det förklarat av läkaren. Det beror väl på min typ av cancer som skiljer sig från de andra.

Jag får nog räkna med behandlingar hela år 2010. Cellgifter (cytostatika) i ca. 6 månader. Återhämtning under sommaren, därefter strålning och behandling med herceptin.

Fick veta att jag kommer att tappa allt mitt hår, så nu blir det att fixa peruk.
Kommer säkert att må skit både fysiskt och psykiskt.

Känner att jag blir så arg. Drog en lång historia med bara svärord,kände att jag behövde avreagera mig. Varför skulle detta hända, jag vill inte men har inget val.
Vill komma igång med behandlingarna så jag blir frisk någon gång.
JÄVLA SKITCANCER!!!!

Små glädjeämnen

Har besökt min dotters skola idag. Hon har berättat för hennes klass om min situation vilket har nog skapat en del funderingar hos eleverna. Idag var en bra dag att hälsa på. Min dotter var så klart jätteglad över att jag stannade hela tiden.
Några elever passade på att fråga mig hur operationen gick. Känner att det var bra att jag var på plats och att de fick se att jag ser pigg ut.

Vi har haft tyst läsning, julpysslat och åt julbord. Blev inbjuden till personalrummet under första rasten, där jag fick avnjuta en kopp kaffe och samtala med alla trevliga pedagoger. Självklart var de också intresserade över hur jag mår och vad som kommer att hända framöver.

Under lunchrasten var jag ute tillsammans med eleverna. Vi gungade lite,upptäckte att jag var lite för stor för gungan för jag höll inte på att ta mig loss. :-)
Vi skojade om att ifall jag inte hade kommit loss, då hade jag fått sitta kvar ännu och skriva, brrr. Vi skojade också om att vi sågade av kedjorna och däcket (gungan) fick sitta kvar, så jag fick en extra bilring. HiHi.
Det var mycket kallt ute men vi skrattade så mycket så vi höll oss varma av det.

Det har varit en riktigt trevlig dag. Tack alla snälla barn för det.

Väntan..

Igår tisdag var det dags för återbesök på Sunderby sjukhus. Vi åkte tillsammans min man och jag. Hamnade bakom plogbilarna på väg dit, så vi blev lite försenade. Fick ändå vänta lite innan läkaren kom.

Tyvärr var inte analysen färdig. De skulle ta upp mitt ärende igen på torsdag, varav jag kan få besked på fredag. TYPISKT, hade velat få ett svar, vill ordna upp min tid, är less på att vänta. Kände mig helt nollställd i huvudet, fast efter en stund kom frågorna. Tänk om det gått vidare via blodet, var är cellerna då? Börjar känna efter så mycket att jag inbillar mig att jag har ont överallt.
Det är inte klart med vilka behandlingar jag ska få, det finns så många olika cancerarter, så det får analysen utvisa.

Under operationen tog de ut tre stycken lymfkörtlar, och cancern hade inte spridit sig vidare genom lymfan, vilket är mycket positivt. Genom första biopsin kunde de konstatera att min tumör var snabbväxande och att risken finns att celler har kunnat sprida sig via blodet. Om analysen visar på det så blir det cellgifter för att behandla hela kroppen. Det lät på läkaren att de eventuellt sätter igång det först för att snabbt stoppa spridning. För att vara säker på att allt är borta från bröstet så blir det strålbehandling. Läkaren var helt övertygad och sa lugnande att när man tar bort en tårtbit och strålar är det lika säkert som när de tar bort hela bröstet.

De skulle förlänga min sjukskrivning från 20/12 och framåt, vet inte hur länge.
Om det blir cellgifter kan det handla om ca. 18 veckor och därefter strålning i 6 veckor - så hela våren och in på sommaren. Självklart kommer det att bli tufft.

Det är nu viktigt att jag tänker på mig själv och prioriera det. Enl. läkaren så kan man (om man mår bra) ha en aktiv sjukskrivning med t.ex. promenader och simning. Vid cellgiftsbehandlingen är det viktigt att man är försiktig och undvika människor som är förkylda och sjuka, lätt att man blir smittad p.g.a. det försämrade immunförsvaret.

Vi träffade en kurator efterår. Skönt att få ett ansikte. Hon var behaglig och lätt att prata med, relativt ung men med stor erfarenhet. Tror hon kan vara till stor hjälp för hela familjen.

Jag har en känsla av att jag kommer att få både cellgifter, strålning och säkert något annat. Mår säkert skitdåligt och tappar allt hår. Skulle det ske något annat är det vara positivt.

När jag kom hem fick jag sprängande huvudvärk, nästan ett migränanfall, men det gick över efter lite sömn. Har funderat mycket men känner mig ändå inte så orolig, men jag vill veta vad som händer.

Allt ska gå bra, det måste göra det!

Mor lilla mor vem är väl som du...

I helgen har min kära mor besökt oss. Vilken fantastisk mamma jag har, omsorgsfull och otroligt hjälpsam.
Jag har bara varit med dottern och pysslat medan mamma har städat, lagat mat, tvättat, visslat och nynnat. Är så tacksam att hon vill hjälpa till.

Nu är det skinande blankt och doftar rent överallt. Ahhh, ljuvligt.
Tack mamma!

Luciashow på jobbet

Som tradition har alla nyanställda från det gångna året i uppdrag att ordna med luciauppträdandet. Varje år har det bjudits på en teatralisk upplevelse, som genomspeglar allt slit med träning, planering och sånglektioner. Det är så underbart att se dessa uppträdanden, vilka dolda talanger vi har. Fantastiskt!

Fick ett otroligt varmt och kramigt välkomnande. Många vill höra hur jag mår och jag uppskattar allas nyfikenhet. För jag vet att det säkert har skapat många frågetecken för en del. Jag är så glad att ha så fin arbetsplats. Tack för allt stöd!

Hur ska det vara egentligen?

Jag vet att man ska han ont efter en operation, men hur länge då? Varför domnar min arm bort ibland? Hur länge ska man ha tejpen över stygnen? Vilka rörelser kan jag göra? När blir det middag? m.fl. Ja, frågorna är många. Därför ringde jag upp bröstsköterskan idag för att få svar.

När det gäller smärtan så varierar det väldigt mycket hos patienterna. En del har ont i två veckor, andra i en månad en del ännu längre. Armen domnar bort för att de har varit och petat i nerverna under operation, det är normalt att känna så och det ska gå till sig. Tejpen är bra att behålla så länge som möjligt för att få ett snyggt ärr. Jag har problem med det som sitter i armhålan, men där kollar ju ingen så det ryker nog snart. Enl. sköterskan är det bäst att behålla tejpen över bröstet ett helt år, men det är väldigt få som står ut så länge, vilket jag kan förstå.

Det blev aldrig att jag träffade sjukgymnast efter operationen, de ansåg att jag inte behövde det eftersom det var en tårtbitsoperation. Jag har börjat känna mig väldigt stel i axel och arm, fast jag har försökt göra enkla rörelser själv. Jag kommer att få hemskickat ett träningsprogram som jag ska göra tre gånger per dag.
Det är viktigt att göra det, att bli stel i axeln är inte bra, det kan till och med resultera till kronisk stelhet om man inte tränar. Vilken tur att jag ringde om det!

Vilken tid det blir middag är det enda jag inte har svar på. Det beror helt på övriga familjmedlemmar. :-)

Tisdag 15/12 har jag tid för återbesök, då får jag säkert svar på alla andra funderingar. Ska bli spännande att få höra vad de planerar för behandlingar.
Har tidigare blivit kontaktad av en kurator, det är rutin att de kontaktar patienten efter en operation. Jag ska träffa henne efter kontrollen, bra att få ett ansikte och se om personkemin stämmer. Min man ska följa med mig på tisdag och det är nog bra att han också får träffa henne ifall han får behov att prata. Kan nog vara bra för dottern också.

Vila, vila, vila

Eftersom jag har mina order från farbror doktorn och för att jag inte heller orkar så mycket gäller det att ta till vara tiden på något bra sätt i alla fall.
Är rätt rastlös som person, och att ligga stilla och vila är en stor utmaning för mig. Som tur är finns det tidningar, filmkanaler och böcker. Har stor matlust vilket är bra men det gäller att tänka sig för lite, eftersom jag inte kan motionera som jag vill just nu.

Min kära kusin var förbi och lämnade en hög med trädgårdsböcker. December månad är perfekt för trädgårdsplanering och kommande fröinköp.

Har haft mer ont i såret och armen de senaste dagarna. Jag har inte känt något från svininfluensa sprutan, men både man och dotter har haft riktigt ont i armen men nu är allt bra med dem. Tur att man har hjälp av dem när det gäller städning och matinköp. Jag pekar på vad som ska göras och de utför, känns rätt bra. :-).

Synd på vädret, det är väldigt mörkt och trist just nu, saknar verkligen snön.
Det jag njuter mest av just nu är glögg, en varm brasa, blommor och tända ljus

Vaccination

Det är konstigt, för några veckor sedan tänkte jag att det var lugnt, blir jag smittad av svininfluensan så blir jag. Nu är det något helt annat som gäller, plötsligt är jag i riskgruppen på grund av att jag har drabbats av cancer. Visserligen är risken större om jag får cellgifter. Immunförsvaret försämras väldigt mycket vid sådana behandlingar. Enligt läkaren och bröstsköterskan, var det viktigt för min hälsa, att jag tog vaccinationen innan alla behandlingar körs igång.

Så idag skedde det, hela familjen tog den. Min dotter tog den först. Tidigare var hon rätt spruträdd men idag fungerade det jättebra, hon var så stolt över sig själv. Inga komplikationer för någon utav oss och det gjorde inte alls ont.
Än så länge känner vi heller inte av några biverkningar, det är inte säkert att vi får några heller.

Kändes skönt att ha det gjort, ytterligare en avklarad punkt från listan.

Julklappar

Inför varje jul kommer man till samma rätt gemytliga problem: Vad ska man köpa för julklappar? Oftast är vi rätt snabba på att ordna med dem, en färdig inköpslista sen är det bara att handla in dem. Det brukar vi klara av på en eftermiddags shopping.

Frågade min dotter för några dagar sedan vad hon önskar sig till julklapp. Hon svarade "Att du är friskt, mamma. Allt annat är inte så viktigt."
Vilken underbar tjej! Hur lätt tror ni det var att hålla tårarna borta vid ett sådant svar, ska vara ärlig och säga att det gick inte. " Självklart gumman, ska mamma bli frisk men det kommer att ta lite tid" svarade jag, "du behöver inte oroa dig över det". Vi kramade varandra länge...hon tittade på mig efter ett tag och sade "visst, några andra saker önskar jag mig till exempel en ny stereo, DVD filmer, dataspel, kläder, pengar, ritgrejer och sånt".

Det är lätt att önska, allt kanske inte slår in men har man en lång lista är det alltid något man får som man drömt och väntat på.

Vänner

Visst är det fantastiskt med vänner. Jag vet att jag kan vända mig till dem när jag har det svårt och behöver hjälp eller för att jag älskar deras sällskap och blir glad i deras närhet. De ställer upp för mig som jag skulle göra för dem. Idag har varit en dag med goda vänrelationer. Jag har promenerat, fikat, pratat och umgåtts med vänner. De tar emot mig med glädje, delar min sorg, skrattar med mig och gillar mig som jag är. Jag älskar mina vänner!

Fredag, och idag är jag fantastisk!

Tycker att alla är fantastiska på sitt sätt och man ska tillåta sig själv att vara det. Jag försöker göra så, men att säga att "jag är fantastisk" så där lite då och då känns lite knasigt.

Men jag har fått ett hjälpmedel för att våga ta emot positiva budskap om mig själv.

En kär vän till mig gav mig en fin present. Det kallas "Morgonpeppingkort" som ska ge en skönare och mer positiv start på dagen. Dessa kort är tänkta att fungera som en personlig peppare på morgonen för att ge en rätt start på dagen. Målet är att man själv ska tänka så varje dag, men innan man når dit tar man emot hjälp av de ständigt uppmuntrande peppingkorten.

Jag har mina kort på nattduksbordet men det går att ställa dem var man vill, på en plats så man ser kortet direkt på morgonen. 30 olika budskap, välj ett för nästa morgon, vakna och ta emot det i ditt hjärta. Exempel: Det strålar om dig idag!, Du är så modig!, Hej snygging!, Du är så klok!, Älskar dig!

Visst låter det härligt, och vet ni, idag är jag fantastisk!

Kloka ord

Läste ett så fint citat av Mark Twain "För att ha verklig behållning av glädjen behöver man ha någon att dela den med"
Visst är det så, därför älskar jag att skratta så mycket och framförallt tillsammans med mina vänner.

Konsten att hitta rätt läge

Inte är det lätt att hitta rätt läge, det vet nog varenda en.
Det jag syftar på är sovläge. Herregud, vad jag har vridit och vänt på mig inatt. Beundrar de personer som är mer bandagerad än vad jag är och lyckas.
Tror i och för sig att man helt enkelt till slut somnar utmattad.

Inatt har jag testat två olika "sovrum". Jag är van att sova på den sida som jag har blivit opererad på, typiskt. Mentalt så är det väldigt irriterande eftersom hjärnan redan har tolkat att jag inte kan somna på något annat sätt. Försökte använda olika kuddar, sova utan och med täcke. Värktabletterna gör att man blir lite svettig och då är det skönt (för stunden) att sparka av sig täcket, men sen började jag frysa.
Till slut gav jag upp och gick och la mig på soffan i vardagsrummet. Det brukar ju inte vara några problem att somna i den, har många bevis på att det fungerar.:-)

Ni vet säkert vad som brukar hända när man har ett varmt, lite fuktigt bandage över ett sytt sår....det börjar KLIA jättemycket. Ahhhhh, fy det är så frustrerande, för jag får ju inte klia. Ohhh, höll på bli knäpp men helt plötsligt i allt så somnade jag och sov riktigt gott.

Såg julkalendern med min dotter och åt lite frukost. Har varit på en försiktig men skön promenad och kliandet har slutat. Vilken härlig dag!

Imorgon är en annan dag

Smärta kan vara så annorlunda för olika individer. Den kan också kännas annorlunda beroende på om den är mer tydlig, exempelvis från ett sår eller om den kommer från det allra innersta i kroppen.

Jag känner olika smärtor. Den tydligaste och mest dominerande är den som är relaterad till mitt operationssår. Genom smärt stillande tabletter kan jag döva det onda och jag vet att det kommer att försvinna helt.

Den andra smärtan finns inom mig och är i hela kroppen. Det gör ont att se min familj vara ledsen, det gör ont att vara orolig över att inte veta om framtiden, det gör ont att se andra lida mer än mig själv, framförallt barn. Livet är orättvist för många. Idag är en sådan dag då jag är mer nedstämd, verkligheten börjar komma ifatt mig. Har lärt mig att inte ignorera det man känner utan leva ut det för att ge plats åt det nya.

Jag vill göra plats för allt det bra, roliga och spännande, därför tillåter jag mig själv att vara lite ledsen idag, för imorgon är en annan dag.

Hemma igen

Ett dygn har gått sedan jag blev opererad, skönt att den biten är över, skönt att vara hemma igen.

Det blev en hel del väntan igår. Var på plats kl. 07.00. Träffade kirurgen Erik Nilsson på morgonen innan operationen. Han förklarade att de har haft en bröstkonferens gällande mitt ärende. Han undersökte mig och lokaliserade tumören. Han var helt övertygad om att allt skulle gå bra och han rekommenderade att jag endast skulle ta en tårtbit. Min tankeverksamhet började genast snurra, detta var inte vad jag hade beslutat, ska jag ändra mig? Självklart litar jag på kirurgen, han är dessutom en mycket duktig sådan med minst 30 års erfarenhet och gott rykte. Jag beslöt mig att följa hans råd, eftersom detta inte kommer att förändra själva cancer behandlingen.
Besökte mammografin senare på förmiddagen. De sprutade in ett radioaktivt ämne som ska leda vägen till de första lymfkörtlarna, portvakten. De dränerar lymfan från tumören och från bröstet. Dessa lymfkörtlar skickas till mikroskopisk undersökning under operation. Om de är friska avslutas operationen i armhålan.

Tillbaka till min avdelning fick jag byta om till supersexiga kläder. Ett par jättetrosor som täckte området mellan knäna och strax under brösten. Lårhöga strumpor, ett midjebandage som dras över brösten efter operationen samt en lång rock.
Oh, vilken sexbomb!

Eftersom jag inte hade fått dricka eller äta från kl. 24.00 fick jag sockerlösning på dropp, kände mig faktiskt lite svag. Innan operationen fick jag pre medicinering, 5 tabletter och lite vatten. Femton minuter senare var det dags, först kopplades det på lite mer apparater och slangar, efter det blev allt svart.
Vaknade att jag frös väldigt mycket, var yr och väldigt torr i halsen.
När jag kom till avdelningen efter några timmars sömn fick jag äntligen mat och KAFFE. Mmmmmmmmm...härligt.
Har haft värk men inget illamående. Fantastisk personal. Sov bra, så bra har jag inte sovit på länge.

Har träffat kirurgen idag också, han meddelade att allt hade gått bra och den goda nyheten är att tumören inte har spridit sig. Det kändes fantastiskt att höra det. Kommer att få veta mer om vad som kommer att hända framöver. Det är ju inte över ännu men del 1 är avklarad. Nu är det vila som gäller. Träning med små rörelser, sedan kan man öka dem allt eftersom.

Är stolt över mig själv som tog tag i det här på en gång, att jag tog det på allvar.