Gårdagens trötthet var borta när jag vaknade på söndag morgon. Kan bero på den underbara sömn jag hade under natten och tillkommande sovmorgon. Härligt att känna sig utvilad och pigg.
Snön har vräkt ned hela dagen men temperaturen har varit tillräcklig behaglig för att locka till lite uteaktivitet.
Jag och min dotter passade på att besöka goa vänner för lite te, lek och trevliga samtal. Fick en skön avslutning på kompisträffen, genom att ta en promenad med hundarna. Qipper och Niro rusade iväg efter vägen i sådan fart så att de försvann från synfältet, dold av snön som yrde upp. Det är så kul att se dem med sådan obegränsad energi och lycka av att få springa. Önskar man hade en tiondel av den energin.
Min man hade köpt hem pizza till middag. Kommer inte ihåg när vi åt det senast, det var iaf väldigt länge sedan, varför det säkert smakade så extra gott idag.
Som avslutning på kvällen har vi njutit av det fantastiska naturprogrammet "Expedition Nya Guinea", Johan Olssons bronsplats på fem milen i OS, samt ishockeyfinalen.
Jag har haft en riktigt skön söndag.
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
söndag 28 februari 2010
lördag 27 februari 2010
ZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzz...
Dagens tema har varit trötthet.
Jag tvingade mig ut för en kort promenad med Qipper. Det kändes som om benen släpades efter min kropp, så tungt var det att gå. Den friska luften och vinden gav mig dock energi att orka hela vägen.
Hoppas att den här dagen är en kulmen och att det vänder imorgon.
Dagens bästa vän har varit soffan i datarummet. Under mellandagarna investerade vi i en till TV som placerades i samma rum som datorn. På så sätt undviker vi gräl med vår dotter angående vilka program som är mest intressanta samt att jag kan ha lite mer kontakt med min man, som gärna dyker in i den väldiga surfvågen.
Har laddat batterierna genom att "slötitta" på olika program. Där emellan har jag sovit, slumrat och under reprisen av curlingfinalen, även engagerat tittat.
Kändes skönt att kunna ligga ner utan det här krypet i kroppen.
Kvällen kommer fortsätta i samma tema. Det blir väl att pendla mellan olika program, eller i alla fall mellan OS och Melodifestivalen. Lite grönsaker och dipp samt popcorn får bli kvällens lördagsmys.
Trevlig kväll!
Jag tvingade mig ut för en kort promenad med Qipper. Det kändes som om benen släpades efter min kropp, så tungt var det att gå. Den friska luften och vinden gav mig dock energi att orka hela vägen.
Hoppas att den här dagen är en kulmen och att det vänder imorgon.
Dagens bästa vän har varit soffan i datarummet. Under mellandagarna investerade vi i en till TV som placerades i samma rum som datorn. På så sätt undviker vi gräl med vår dotter angående vilka program som är mest intressanta samt att jag kan ha lite mer kontakt med min man, som gärna dyker in i den väldiga surfvågen.
Har laddat batterierna genom att "slötitta" på olika program. Där emellan har jag sovit, slumrat och under reprisen av curlingfinalen, även engagerat tittat.
Kändes skönt att kunna ligga ner utan det här krypet i kroppen.
Kvällen kommer fortsätta i samma tema. Det blir väl att pendla mellan olika program, eller i alla fall mellan OS och Melodifestivalen. Lite grönsaker och dipp samt popcorn får bli kvällens lördagsmys.
Trevlig kväll!
fredag 26 februari 2010
Omkoppling sker...
Detta inlägg har inte med växeltelefoni att göra, vilken i och för sig skulle kunna vara ett ämne för avhandling eftersom jag har jobbat inom den sektorn i flera år.
Nej, inlägget i sig är i relation med min kroppsliga funktion. Låter nog konstigt för många utav er och och tro mig det är konstigt för mig med.
Jag är en tjej som oftast är alert och snabb, kanske inte vid de största matematiska uträkningarna och problemlösningarna, men utöver det.. Dessa två dagar (torsdag och fredag) känns det som om min hjärna håller på att tömmas på batteri, den behöver en om installation.
Igår eftermiddag skulle jag ordna för nästa behandling. Min dotter kommer att följa med vilket innebär att jag skulle tillägga extra säng för boendet och boka bussresan.
Mitt i samtalet, är det som jag tappar helt fokus, syn och hörsel hänger inte med...och hjärnan säger, var god dröj..omkoppling sker..efter några långa sekunder så är allt vanligt igen.
Märker att jag kan sitta och titta på hundarna som leker ute på gården men jag ser dem inte, de är bara ett suddigt virrvarr, då säger hjärnan..var god dröj..omkoppling sker..och så sen är de tillbaka i synfältet, snöiga, busiga och glada.
Morgonrutinen med korsord är ett trivsamt nöje, en ny utmaning varje dag. När jag suttit och stirrat på ett ord i fem minuter är det dags att lägga ner projektet för stunden...var god dröj..omkoppling sker.
Jag undrar om jag har missat något, men det verkar inte så. Dessa sekunder i mellanledet av omkoppling ger signaler att nu f*n får det var nog. Annika, du måste vila!
Nej, inlägget i sig är i relation med min kroppsliga funktion. Låter nog konstigt för många utav er och och tro mig det är konstigt för mig med.
Jag är en tjej som oftast är alert och snabb, kanske inte vid de största matematiska uträkningarna och problemlösningarna, men utöver det.. Dessa två dagar (torsdag och fredag) känns det som om min hjärna håller på att tömmas på batteri, den behöver en om installation.
Igår eftermiddag skulle jag ordna för nästa behandling. Min dotter kommer att följa med vilket innebär att jag skulle tillägga extra säng för boendet och boka bussresan.
Mitt i samtalet, är det som jag tappar helt fokus, syn och hörsel hänger inte med...och hjärnan säger, var god dröj..omkoppling sker..efter några långa sekunder så är allt vanligt igen.
Märker att jag kan sitta och titta på hundarna som leker ute på gården men jag ser dem inte, de är bara ett suddigt virrvarr, då säger hjärnan..var god dröj..omkoppling sker..och så sen är de tillbaka i synfältet, snöiga, busiga och glada.
Morgonrutinen med korsord är ett trivsamt nöje, en ny utmaning varje dag. När jag suttit och stirrat på ett ord i fem minuter är det dags att lägga ner projektet för stunden...var god dröj..omkoppling sker.
Jag undrar om jag har missat något, men det verkar inte så. Dessa sekunder i mellanledet av omkoppling ger signaler att nu f*n får det var nog. Annika, du måste vila!
torsdag 25 februari 2010
Flitens lampa lyser..
Idag är det full rulle hemma, men inte med mitt traskande fram och tillbaka.
Mina svärföräldrar är här och håller på att renovera våran "lilltoa". Min kära mor ordnar med torsdagsmiddagen, ärtsoppa och plättar samtidigt som hon fejar och gnolar trivsamt.
Hundarna vandrar emellan oss, antingen för att bli kliad, få en smakbit eller för att ha koll på flocken.
Själv håller jag lite låg profil idag, kroppen orkar inte med. Har precis lagt en beställning på födelsedagspresenter till vår dotter som snart fyller år. Får hoppas att det hinner bli levererat tills dess.
Ännu en kall dag stänger in oss i husets varma kärna. Braskaminen får jobba hårt.
Lite varm choklad och en tidning blir nog min förströelse under eftermiddagen.
Mina svärföräldrar är här och håller på att renovera våran "lilltoa". Min kära mor ordnar med torsdagsmiddagen, ärtsoppa och plättar samtidigt som hon fejar och gnolar trivsamt.
Hundarna vandrar emellan oss, antingen för att bli kliad, få en smakbit eller för att ha koll på flocken.
Själv håller jag lite låg profil idag, kroppen orkar inte med. Har precis lagt en beställning på födelsedagspresenter till vår dotter som snart fyller år. Får hoppas att det hinner bli levererat tills dess.
Ännu en kall dag stänger in oss i husets varma kärna. Braskaminen får jobba hårt.
Lite varm choklad och en tidning blir nog min förströelse under eftermiddagen.
tisdag 23 februari 2010
Sömnlös i Ersnäs
Herregud, vad jag är less att inte kunna sova. Nu har det gått 5 dagar sedan jag kom hem från min behandling. Håller på med (förhoppningsvis) den sista medicinkuren för den här gången. Vet att vissa av dem gör mig speedad men nu får det vara nog.
Jag kan inte sova, ca. 5 timmar per dygn max (oftast färre timmar), sedan ligger jag och vrider på mig. Det är många tankar som far runt i huvudet om allt och ingenting. Vad jag ska göra, hur jag ska göra och varför då. Helt snurrigt!
Min kropp värker men jag kan inte få ro att ligga ned, jag går runt här hemma som en värpsjuk höna.
Har testat avslappningsövningar, vilket hjälper bra för stunden, läser, löser korsord, bara dumstirrar på TV´n. Efter ett tag måste jag gå upp och röra på mig. Torkar lite damm, gnolar och fejar. När solens strålar skiner in ser man alla dammpartiklar cirkulera i luften. Försöker se det som något positivt, de glittrar iaf vackert i ljuset (för stunden). :-)
Var och hämtade morgontidningen, brr kallt igen. Kylan och min orks frånvaro förhindrar en promenad idag. Annars är det väldigt fint ute, soligt med massor av gnistrande snökristaller.
Jag pratade med en god vän till mig i Umeå, och han kallar min fas som jag är i just nu som "att göra" fasen. Allt ska gå enligt plan, allt ska avverkas bit för bit i strävan mot ett friskt liv. Även andra rutiner, hemsysslor ska utföras, man tar för sig att pröva olika hobbys m.m. Detta stämmer mycket väl för mig, jag ska göra mycket och ingenting för egentligen orkar jag inte mycket.
Ohh, att det ska vara så krångligt. Olika faser hit och dit, men så är det med känslomässiga och kroppsliga förändringar.
Det som jag kan glädja mig åt är att min vakenhet gör att jag kan se OS, vilket har varit en skön underhållning. Ska väl lägga mig framför TV´n en stund och kolla då.
Jag kan inte sova, ca. 5 timmar per dygn max (oftast färre timmar), sedan ligger jag och vrider på mig. Det är många tankar som far runt i huvudet om allt och ingenting. Vad jag ska göra, hur jag ska göra och varför då. Helt snurrigt!
Min kropp värker men jag kan inte få ro att ligga ned, jag går runt här hemma som en värpsjuk höna.
Har testat avslappningsövningar, vilket hjälper bra för stunden, läser, löser korsord, bara dumstirrar på TV´n. Efter ett tag måste jag gå upp och röra på mig. Torkar lite damm, gnolar och fejar. När solens strålar skiner in ser man alla dammpartiklar cirkulera i luften. Försöker se det som något positivt, de glittrar iaf vackert i ljuset (för stunden). :-)
Var och hämtade morgontidningen, brr kallt igen. Kylan och min orks frånvaro förhindrar en promenad idag. Annars är det väldigt fint ute, soligt med massor av gnistrande snökristaller.
Jag pratade med en god vän till mig i Umeå, och han kallar min fas som jag är i just nu som "att göra" fasen. Allt ska gå enligt plan, allt ska avverkas bit för bit i strävan mot ett friskt liv. Även andra rutiner, hemsysslor ska utföras, man tar för sig att pröva olika hobbys m.m. Detta stämmer mycket väl för mig, jag ska göra mycket och ingenting för egentligen orkar jag inte mycket.
Ohh, att det ska vara så krångligt. Olika faser hit och dit, men så är det med känslomässiga och kroppsliga förändringar.
Det som jag kan glädja mig åt är att min vakenhet gör att jag kan se OS, vilket har varit en skön underhållning. Ska väl lägga mig framför TV´n en stund och kolla då.
söndag 21 februari 2010
Nybakad Finsk rågrieska, mums
Har bakat ett stekpannebröd, det går fort och lätt att grädda och smakar jättegott nygräddat.
Varsågod här kommer receptet:
7 dl mörkt eller ljust lantbrödsmjöl
1 msk bakpulver
1 tsk salt
1 msk sirap
ca. 4 dl filmjölk eller yoghurt
till utkavling: vetemjöl
Mät upp mjölet i en bunke, blanda ner bakpulver och salt. Tillsätt sirap och filmjölk, arbeta ihop till en deg.
Ta upp degen på mjölat bakbord. Dela den i 8-10 delar. Kavla varje del till en tunn kaka ca. 15 cm i diameter. Använd rikligt med vetemjöl under kavlingen. Nagga kakorna med en gaffel.
Grädda kakorna i en torr stekpanna på medelvärme ca 2 minuter på varje sida, så kakorna blir vackert gullbruna. Serveras varma med smör.
Smaskens!
Återkommande plågor...
Det gick jättebra med sprutan, tack vare min kära vän som kunde hjälpa mig. Ont tog det, så det var tur att jag slapp göra det själv.
Jag känner igen mina biverkningar, de stämmer in på den förra behandlingen. De kommer smygandes allt eftersom. Man lär sig mer efter varje behandling, så efter den andra har jag haft mer flyt i medicineringen, vilket har gjort att jag än så länge inte är lika drabbad.
Benen pirrar och är tunga, men svedan i munnen och magproblemen har valt att hålla sig undan ett tag till.
På något konstigt sätt känns det skönt att mönstret upprepar sig, det vore värre om något nytt symptom dök upp. Allt som är igenkännande känns tryggt.
Det är väl sprutans biverkningar som borde visa sig snart. Kände lite igår kväll, men en Alvedon hjälpte till att dämpa värken. Det kändes som otrolig träningsverk.
Det kan i och för sig bero på att jag såg OS sändning med sådan inlevelse, då Hellner och Olsson tävlade i längdskidor igår kväll och tog både guld och bronsmedalj, Oh vilken spänning. :-)
Det är lika bra att ta en dag i taget, och idag känns det ganska bra.
Jag känner igen mina biverkningar, de stämmer in på den förra behandlingen. De kommer smygandes allt eftersom. Man lär sig mer efter varje behandling, så efter den andra har jag haft mer flyt i medicineringen, vilket har gjort att jag än så länge inte är lika drabbad.
Benen pirrar och är tunga, men svedan i munnen och magproblemen har valt att hålla sig undan ett tag till.
På något konstigt sätt känns det skönt att mönstret upprepar sig, det vore värre om något nytt symptom dök upp. Allt som är igenkännande känns tryggt.
Det är väl sprutans biverkningar som borde visa sig snart. Kände lite igår kväll, men en Alvedon hjälpte till att dämpa värken. Det kändes som otrolig träningsverk.
Det kan i och för sig bero på att jag såg OS sändning med sådan inlevelse, då Hellner och Olsson tävlade i längdskidor igår kväll och tog både guld och bronsmedalj, Oh vilken spänning. :-)
Det är lika bra att ta en dag i taget, och idag känns det ganska bra.
lördag 20 februari 2010
Kvällens middag
Det gäller att njuta av det goda. Kvällens middag blev följande:
Egenfångad lax från Beiarn, ugnstekt med teriyaki och chili.
Sallad med lättkokta Hericots Verts, körsbärstomater, persilja, mix med olika vintersallader, blandad med en god citronolja, flingsalt och min egen örtkrydda.
Kall sås med uppvispad creme fraiche, rom, majonäs, dill, rödlök, citronpeppar och citronsaft.
Dryck till detta blev mineralvatten och lime. (Vinet får jag vänta med, men visst hade det varit gott)
Trevlig kväll!
Härliga färger, sköna tyger och vackra smycken
Ni som känner mig vet att jag tycker om att shoppa. Är ingen fanatiker med att följa modet men visst vill man hänga med lite. Jag handlar det jag tycker om och trivs i. Älskar färger, men använder ändå många svarta kläder. Det bästa är just med svart att det går att kombinera med vackra smycken, sjalar och strumpor.
Den här bilden visar lite vad jag tycker om. Många utav smyckena och sjalarna är fina gåvor av kära vänner, en del av dem har jag även unnat mig själv samt inköpen av kläderna.
Självklart tycker jag det är väldigt skönt att gå i pyjamas, morgonrock och sköna tofflor en hel dag.
Jag tänker att jag vill klä upp mig, vara mån om mitt utseende och sjukdomen ska inte vara ett hinder för det.
fredag 19 februari 2010
Ett gott skratt förlänger livet..
I går kväll fick jag ett rejält skrattanfall så tårarna rann, så härligt. Det är riktigt skönt och härligt att kunna skratta och det finns många som bidrar till det, även glädjetårar är välkommet.
Det finns många som har bidragit till mina skratt; min familj inkl. hundarna, kära vänner och arbetskamrater. Min kära dotter, lockar fram många skratt, speciellt när vi ligger och pratar innan hon ska sova så kan vi få sådana anfall av egentligen ingenting.
I veckan känner jag extra glädje över allas omsorg över min hälsa, men mina lyckorus har jag fått av att få dela andras lycka; det nyfödda barnet som har kommit ut i den stora världen, det lite större barnet som väntar på att få komma hem till sitt nya hemland, min dotters tokerier, hundarnas egenheter och min mans glädje av att ha mig hemma igen.
Oh, vad jag är glad att ha er alla omkring mig i tankar, ord och handling. kram
Ytterligare medicinering
Som ni alla har läst tidigare så fick jag feber och blev inlagd på Sunderby sjukhus. För att vara extra säker att inte mitt immunförsvar sjunker för mycket kommer jag att behöva ta en spruta. Om antalet vita blodkroppar sjunker till en låg nivå kan man bli mer mottaglig för infektioner, och de vita blodkropparna är känsliga för kemoterapi (cellgifter).
När man får cellgifter så är det olika faktorer som drabbas, bl.a. benmärgen, den del i skelettet där blodkropparna bildas. Kroppen har en naturlig tillväxtfaktor som stimulerar benmärgen, att producera vita blodkroppar.
Den sprutan jag ska ta är ett läkemedel som fungerar på samma sätt som kroppens egen tillväxtfaktor och hjälper till att påskynda produktionen av vita blodkroppar.
Den ska injiceras i vävnaden strax under huden, antingen på låren eller buken. Detta är ett mycket dyrt men bra läkemedel, och jag är glad att jag har fått förmånen att ta den.
Är livrädd att ta en spruta på mig själv, men till min lycka så har jag en kär vän som är sjuksköterska. Hon ska hjälpa mig den här gången. Jag ska nämligen ta en sådan här spruta efter varje cellgiftsbehandling.
Tyvärr finns den så klart biverkningar med den, som med allt annat. Eftersom kroppen kommer att jobba så hårt med att hjälpa benmärgen kommer jag att få muskel- eller skelettvärk, men det kan linddras med alvedon.
Är säker på att det kommer att gå bra och jag är så tacksam över min kära väns insats. Tack snälla du, kramar i massor.
När man får cellgifter så är det olika faktorer som drabbas, bl.a. benmärgen, den del i skelettet där blodkropparna bildas. Kroppen har en naturlig tillväxtfaktor som stimulerar benmärgen, att producera vita blodkroppar.
Den sprutan jag ska ta är ett läkemedel som fungerar på samma sätt som kroppens egen tillväxtfaktor och hjälper till att påskynda produktionen av vita blodkroppar.
Den ska injiceras i vävnaden strax under huden, antingen på låren eller buken. Detta är ett mycket dyrt men bra läkemedel, och jag är glad att jag har fått förmånen att ta den.
Är livrädd att ta en spruta på mig själv, men till min lycka så har jag en kär vän som är sjuksköterska. Hon ska hjälpa mig den här gången. Jag ska nämligen ta en sådan här spruta efter varje cellgiftsbehandling.
Tyvärr finns den så klart biverkningar med den, som med allt annat. Eftersom kroppen kommer att jobba så hårt med att hjälpa benmärgen kommer jag att få muskel- eller skelettvärk, men det kan linddras med alvedon.
Är säker på att det kommer att gå bra och jag är så tacksam över min kära väns insats. Tack snälla du, kramar i massor.
Tillbaka efter The Second Battle
Skönt att vara hemma igen.
Bussresan söderut gick bra, tiden gick fort. Gick direkt till onkologen för vägning och provtagning. Hade gått upp 2 kg, jäkla skit! Men det är ju rätt logiskt att jag går upp i vikt med följande; bra aptit+trött och svag kropp+ olika mediciner-lite motion= viktökning. Detta kommer jag att göra något åt när jag är frisk nog, absolut.
Checkade in på hotellet och åt en lunch innan mötet med läkaren. Provsvaren var bra så jag skulle få min andra behandling nästa dag. Skönt, då slapp jag åka hem igen.
Åt en god middag och samtalade med tre andra för mig helt okända människor, alla drabbade av cancer av olika slag. Det är fantastiskt att när man är där nere ensam så behöver man inte alls vara det. Det gäller förstås att själv våga ta initiativ att ta kontakt och bristen på sittplatser i matsalen tvingar en att sätta sig bland andra människor, vilket jag anser är mycket intressant. Samtalen handlar inte bara om våra sjukdomar utan om allt möjligt och det är inte alltid man hinner presentera sig vid namn, utan man sitter bara och pratar.
La mig tidigt och såg tv, OS så klart. Det blir mycket OS tittande. Sov gott och vaknade utvilad. Efter frukosten checkade jag ut och hämtade ut en medicin från apoteket innan jag anmälde mig till onkologen.
Fick snabbt komma till min plats, denna gång en superskön fåtölj. Behandlingarna flöt på bra, haha nu fick jag till det. (för er som inte vet så får jag mina preparat flytande i dropp) Fick återse min gamla goda vän, droppställningen Fido. Han är sig lik. Under cellgiftsbehandlingarna fick jag ta på mig kylvantar och sockar igen, bytte till nya tre gånger.
Pratade med en kvinna som också behandlades för bröstcancer. Detta var hennes första gång och skulle fortsätta med det var tredje vecka. Det kan hända att vi kommer att ses beroende på om våra datum blir detsamma, hoppas på det. Hon var trevlig och lätt att prata med, vi hann till och med presentera oss med namn för varandra. :-)
Detta var en snabbare behandling så jag kunde åka hem med bussen som gick kl. 14.30. Taxin var på plats på Busstationen i Luleå (Loet), så jag kom hem ca. 18.45. Bordet var dukat och middagen var serverad. Härligt!
Började sortera upp mina mediciner i en dosett. Ser helt galet ut med alla samlade sådär. Nåväl, det blir i alla fall lättare för mig att ha koll på dem.
En medicin som jag tar gör att man blir pigg, idag har jag för första gången reagerat på detta, därav mitt väldigt sena inlägg.
Skrev på facebook att jag längtar efter Beppe och Sigrid och deras "Godnatt stund". Hoppas att allt detta skrivande har gjort mig lite trött. God natt!
Bussresan söderut gick bra, tiden gick fort. Gick direkt till onkologen för vägning och provtagning. Hade gått upp 2 kg, jäkla skit! Men det är ju rätt logiskt att jag går upp i vikt med följande; bra aptit+trött och svag kropp+ olika mediciner-lite motion= viktökning. Detta kommer jag att göra något åt när jag är frisk nog, absolut.
Checkade in på hotellet och åt en lunch innan mötet med läkaren. Provsvaren var bra så jag skulle få min andra behandling nästa dag. Skönt, då slapp jag åka hem igen.
Åt en god middag och samtalade med tre andra för mig helt okända människor, alla drabbade av cancer av olika slag. Det är fantastiskt att när man är där nere ensam så behöver man inte alls vara det. Det gäller förstås att själv våga ta initiativ att ta kontakt och bristen på sittplatser i matsalen tvingar en att sätta sig bland andra människor, vilket jag anser är mycket intressant. Samtalen handlar inte bara om våra sjukdomar utan om allt möjligt och det är inte alltid man hinner presentera sig vid namn, utan man sitter bara och pratar.
La mig tidigt och såg tv, OS så klart. Det blir mycket OS tittande. Sov gott och vaknade utvilad. Efter frukosten checkade jag ut och hämtade ut en medicin från apoteket innan jag anmälde mig till onkologen.
Fick snabbt komma till min plats, denna gång en superskön fåtölj. Behandlingarna flöt på bra, haha nu fick jag till det. (för er som inte vet så får jag mina preparat flytande i dropp) Fick återse min gamla goda vän, droppställningen Fido. Han är sig lik. Under cellgiftsbehandlingarna fick jag ta på mig kylvantar och sockar igen, bytte till nya tre gånger.
Pratade med en kvinna som också behandlades för bröstcancer. Detta var hennes första gång och skulle fortsätta med det var tredje vecka. Det kan hända att vi kommer att ses beroende på om våra datum blir detsamma, hoppas på det. Hon var trevlig och lätt att prata med, vi hann till och med presentera oss med namn för varandra. :-)
Detta var en snabbare behandling så jag kunde åka hem med bussen som gick kl. 14.30. Taxin var på plats på Busstationen i Luleå (Loet), så jag kom hem ca. 18.45. Bordet var dukat och middagen var serverad. Härligt!
Började sortera upp mina mediciner i en dosett. Ser helt galet ut med alla samlade sådär. Nåväl, det blir i alla fall lättare för mig att ha koll på dem.
En medicin som jag tar gör att man blir pigg, idag har jag för första gången reagerat på detta, därav mitt väldigt sena inlägg.
Skrev på facebook att jag längtar efter Beppe och Sigrid och deras "Godnatt stund". Hoppas att allt detta skrivande har gjort mig lite trött. God natt!
tisdag 16 februari 2010
Tandläkaren idag, Umeå imorgon
Igår när vi var ute på promenad ringde min tandläkare, hon ville att jag skulle komma in på tisdagen så skulle de dra ut min elaka visdomstand. Huuu, hatar att besöka tandläkare men den måste bort.
Var på plats kl. 08.00 för att först få ett lugnade medel. Jag fick ligga på en brits i ett vilrum medans de tog hand om en annan patient under tiden. Hittade några intressanta tidningar och hann bara bläddra i den första innan jag somnade. Efter en timme fick jag komma in i behandlingsrummet och kampen började. Fyra bedövningssprutor i munnen och två tandläkare som turades om att dra. Herregud vad den satt..men till slut sa det PLOPP och tanden kom ut.
Fick gå tillbaka till vilrummet och vila i ca. 1,5 timme, sov skönt igen. P.g.a. sprutorna och det lugnande medlet fick jag inte köra bil hem, så min svärmor kom och hämtade upp mig.
Det var lite vingligt när jag gick.
Nu är det bara att ta det lugnt resten av dagen. Ska bara packa en liten väska inför imorgon. Klockan 06.40 hämtar taxin mig och tar mig till busstationen. Ska åka ner till Umeå för provtagning och träffa läkaren. Är mina provsvar bra blir det min andra cellgiftsbehandling på torsdag. Skulle det visa sig att svaren är dåliga får jag åka hem samma dag. Hoppas på det bästa.
Återkommer med rapport efter Umeåbesöket. Kramar på er alla..
Var på plats kl. 08.00 för att först få ett lugnade medel. Jag fick ligga på en brits i ett vilrum medans de tog hand om en annan patient under tiden. Hittade några intressanta tidningar och hann bara bläddra i den första innan jag somnade. Efter en timme fick jag komma in i behandlingsrummet och kampen började. Fyra bedövningssprutor i munnen och två tandläkare som turades om att dra. Herregud vad den satt..men till slut sa det PLOPP och tanden kom ut.
Fick gå tillbaka till vilrummet och vila i ca. 1,5 timme, sov skönt igen. P.g.a. sprutorna och det lugnande medlet fick jag inte köra bil hem, så min svärmor kom och hämtade upp mig.
Det var lite vingligt när jag gick.
Nu är det bara att ta det lugnt resten av dagen. Ska bara packa en liten väska inför imorgon. Klockan 06.40 hämtar taxin mig och tar mig till busstationen. Ska åka ner till Umeå för provtagning och träffa läkaren. Är mina provsvar bra blir det min andra cellgiftsbehandling på torsdag. Skulle det visa sig att svaren är dåliga får jag åka hem samma dag. Hoppas på det bästa.
Återkommer med rapport efter Umeåbesöket. Kramar på er alla..
måndag 15 februari 2010
Jag och mina killar
Idag har vi varit på en skön promenad, jag och mina killar (Niro, Qipper och min man). På bilden ser det ut som Niro precis lagt in en snus. Det är alltid svårt att ta kort på hundarna för det är oftast något annat som lockar mer. Just den här förmiddagen var det fullt med färska spår i snön av både räv, älg och rådjur. Våra hundar är fågelhundar men ibland kan frestelsen vara för stark. De klarade prövningen bra idag och har sovit gott och utvilad resten av dagen. Det bästa med dagen var nog att plumsa i snön och busa.
Det är så härligt med hundar. De ger verkligen allt och bjuder på sådan värme och glädje, men det gäller för oss att ge dem det tillbaka.
söndag 14 februari 2010
lördag 13 februari 2010
Härliga sol!
Vilken dag det har varit, fint väder med sol och lagom temperatur.
Tog en försiktig promenad med hundarna idag. Känns att jag inte har motionerat på länge, blev anfådd väldigt lätt. Det är svårt att klä sig om huvudet, eftersom det är kallare än vanligt där uppe. Ett vindtätt material är att föredra, när vinterns kalla vindar forfarande kyler. Nåväl, skönt med frisk luft. Kände att solens strålar har börjat värma.
Annars har det varit en lugn och skön dag med korsord, stickning och trevligt sällskap. Ser fram emot en god middag och Melodifestivalen.
Hoppas att ni alla har haft en lika skön dag som jag, så hörs vi imorgon.
Tog en försiktig promenad med hundarna idag. Känns att jag inte har motionerat på länge, blev anfådd väldigt lätt. Det är svårt att klä sig om huvudet, eftersom det är kallare än vanligt där uppe. Ett vindtätt material är att föredra, när vinterns kalla vindar forfarande kyler. Nåväl, skönt med frisk luft. Kände att solens strålar har börjat värma.
Annars har det varit en lugn och skön dag med korsord, stickning och trevligt sällskap. Ser fram emot en god middag och Melodifestivalen.
Hoppas att ni alla har haft en lika skön dag som jag, så hörs vi imorgon.
torsdag 11 februari 2010
Min första målning
The Bird of Life - Livets fågel
För mig symboliserar fågeln livet, dess livskraft, förändringar, utveckling och även sorg. Varje fjäder respresenterar en månad, varje segment i fjädrarna är ett nytt år och det svarta i spetsen är sorgen. Spröten symboliserar utveckling, framtid, glädje och livfullhet.
Jag blir glad av alla färger och ser inte det svarta som ett hinder. Sorgen kan drabba oss när som helst och hur som helst men det ska inte hindra oss från att gå vidare antingen i det här livet eller i det nästa.
onsdag 10 februari 2010
Nu har det hänt....
Håret är borta! ....nästan.
Igår sent på kvällen när jag skulle gå och lägga mig gjorde jag några drag med hårborsten. Jag upptäckte till min förskräckelse att det lossnade väldigt mycket hår, testar och tofsar.
Jag visste ju att det skulle hända men var ändå inte riktigt beredd på att det skulle ske just nu. Stod och drog hår ett tag men kände att det var lönlöst, så saxen fick göra grovjobbet.
När det var klart tog jag en dusch och grät en skvätt. Kändes lite vemodigt att se allt hår i sopkorgen.
Sov gott men kort (4 timmar). Vaknade när min man kom hem från jobbet. Jag visade upp min nya stil, han tyckte jag blev jättesnygg, mycket bättre än väntat. Vår dotter var tyst. Det var konstigt att se på mamma, men nu i kväll har hon vågat ta på huvudet och sa att det inte var så farligt.
Fick låna en trimmer utav en av mina kära grannar så jag kunde finputsa lite. Just nu har huvudet en 1 mm stubb med lite kala fläckar här och var, låter inte så upphetsande direkt men det är bästa stilen just nu.
Nu kommer en tid med sjalar och peruk. Ska investera i några nya sjalar, kanske köper några snygga silver örhängen att matcha med. Det skulle var snyggt med lite större silver ringar.
Det gäller att göra det bästa av situationen, fina färger och tyger piggar upp och håret växer ju ut igen.
Igår sent på kvällen när jag skulle gå och lägga mig gjorde jag några drag med hårborsten. Jag upptäckte till min förskräckelse att det lossnade väldigt mycket hår, testar och tofsar.
Jag visste ju att det skulle hända men var ändå inte riktigt beredd på att det skulle ske just nu. Stod och drog hår ett tag men kände att det var lönlöst, så saxen fick göra grovjobbet.
När det var klart tog jag en dusch och grät en skvätt. Kändes lite vemodigt att se allt hår i sopkorgen.
Sov gott men kort (4 timmar). Vaknade när min man kom hem från jobbet. Jag visade upp min nya stil, han tyckte jag blev jättesnygg, mycket bättre än väntat. Vår dotter var tyst. Det var konstigt att se på mamma, men nu i kväll har hon vågat ta på huvudet och sa att det inte var så farligt.
Fick låna en trimmer utav en av mina kära grannar så jag kunde finputsa lite. Just nu har huvudet en 1 mm stubb med lite kala fläckar här och var, låter inte så upphetsande direkt men det är bästa stilen just nu.
Nu kommer en tid med sjalar och peruk. Ska investera i några nya sjalar, kanske köper några snygga silver örhängen att matcha med. Det skulle var snyggt med lite större silver ringar.
Det gäller att göra det bästa av situationen, fina färger och tyger piggar upp och håret växer ju ut igen.
tisdag 9 februari 2010
Kreativiteten flödar...
Idag var det tänkt att jag skulle träffa min tandläkare, men hon hade drabbats av magsjuka. Vilken tur att de hann ringa och meddela mig det innan. Blää, magsjuka är det värsta jag vet, mår illa bara man hör att någon har drabbats.
Den här dagen tänkter jag ägna lite tid åt målning. Har beställt ett staffli som vi hämtade ut i söndags på vägen hem från sjukhuset. Köpte även lite penslar och färger. Jag har målat lite tidigare, det är väl ca. 20 år sedan sist och tänkte pröva det igen. Gjorde en inventering av det gamla materialet och sorterat upp allt i två boxar. Det enda jag behöver är fler målardukar, men det gäller först att måla upp dem jag har.
När jag låg inne i helgen hade jag med mig min skrivbok. Jag ritade lite under tiden jag låg där, inget speciellt utan mer för ro skull. Kände på något sätt att inspirationen börjar komma tillbaka.
Har även börjat sticka. Det var väl i årskurs 8 som jag stickade sist. Min kära mor visade hur man la upp maskor och så har jag börjat lite smått med en halsduk. Enkelt ska det vara, annars är det lätt att jag ger upp innan det är färdigt.
Är lite snuvig och trött idag, men det är skönt att pyssla lite emellanåt. Kanske lägger upp en bild på tavlan när den är färdig...får se.
Den här dagen tänkter jag ägna lite tid åt målning. Har beställt ett staffli som vi hämtade ut i söndags på vägen hem från sjukhuset. Köpte även lite penslar och färger. Jag har målat lite tidigare, det är väl ca. 20 år sedan sist och tänkte pröva det igen. Gjorde en inventering av det gamla materialet och sorterat upp allt i två boxar. Det enda jag behöver är fler målardukar, men det gäller först att måla upp dem jag har.
När jag låg inne i helgen hade jag med mig min skrivbok. Jag ritade lite under tiden jag låg där, inget speciellt utan mer för ro skull. Kände på något sätt att inspirationen börjar komma tillbaka.
Har även börjat sticka. Det var väl i årskurs 8 som jag stickade sist. Min kära mor visade hur man la upp maskor och så har jag börjat lite smått med en halsduk. Enkelt ska det vara, annars är det lätt att jag ger upp innan det är färdigt.
Är lite snuvig och trött idag, men det är skönt att pyssla lite emellanåt. Kanske lägger upp en bild på tavlan när den är färdig...får se.
måndag 8 februari 2010
Febrig helg
Det var ett tag sen sist. Detta har hänt:
Under torsdagen 4/2 hade jag fortfarande lite problem med magen, inte så farligt. Värre var det med munnen, jag hade jätteont i svalget och i ena käken. Kunde inte öppna munnen helt. Trodde det var tänderna som spökade efter cellgiftet. Har en envis visdomstand som vägrar visa sitt hela jag utan leker en tittut lek med de andra tänderna genom att gömma sig halvt i tandköttet. Senare på kvällen mådde jag sämre, mer värk och frös.
Efter en varm dusch tog jag feber, 37,4. Oj, lite mer än normalt eftersom min feber gräns är 37,3. En timme senare kl. 22.00 hade tempen stigit till 38,5 vilket innebar att det var bara att meddela akut mottagningen att vi var på väg in och åka dit. Eftersom det är jätteviktigt för mig att kontakta sjukvården vid 38 graders feber så fanns det ingen tvekan. Om man skulle ignorera detta kan det få mycket svåra konsekvenser, livshotande till och med, man kan få en väldigt farlig blodförgiftning. Det gäller att hålla koll på de vita blodkropparna och dess värde.
Väl framme på Sunderby Sjukhus akutmottagning fick jag direkt gå in i ett rum, träffa en AT läkare och sköterska. Blodproverna visade på väldigt låga värden på de vita blodkropparna. Blodtryck, puls och syre upptag var perfekt. Eftersom värdena var så låga blev jag inlagd på en gång. Jag skulle få antibiotika för att ta död på infektionen och stabilisera värdena.
Blev inlagd på avd. 33 i en sal för tre patienter. Tur att jag har venporten, det gick lätt att koppla på dropp och antibiotika. Skulle få 3 påsar antibiotika/ dygn. Det var full rulle på avdelningen den natten, först kom en patient, men hon flyttades fort, efter det fylldes bägge sängarna av nya patienter. Sov hårt emellanåt, men vaknade lätt av alla ljuden.
Fredag 5/2 togs nya prover. De visade sig vara alldeles för låga, så jag var tvungen att stanna ett dygn till. Mina resultat faxades till NUS och min forskningssköterska. Hon ringde hem och frågade oroligt var jag var, men blev lugn när min man berättade att jag redan var inlagd på Sjukhuset. Fredagen var mycket långtråkig. Hade fortfarande ont i munnen, fick träffa tandläkaren för att undersöka visdomstanden. Hittade inget problem men den satt alldeles för dåligt till så jag ska få komma till röntgenavdelningen och ta ordentligt med bilder. Fick med mig ett bakteriedödande munvatten som ska hjälpa mig. Det fungerade bra, värken släppte på eftermiddagen tack vare det och antibiotikan.
Tiden går ändå rätt fort, tyvärr hann jag inte packa med mig så mycket men som tur var hittade jag en tidning med massa olösta korsord och så hade jag min skrivbok med mig. Jag läste, löste korsord, skrev och ritade. Mina sänggrannar fick åka hem på eftermiddagen, direkt efter kom det in två nya tjejer i salen. Jag fick feber igen och var tvungen att stanna till dagen därpå.
Lördag 6/2 togs nya prover. Fortfarande var de för låga, herregud vilken tid det tog att bli bättre. Kände att jag hade lite förkylningskänsla i bihålorna, lite svullen, snuva och feber (igen). Den här natten hade jag sovit väldigt bra och hårt. Jag märkte inte ens när de var in och bytte påsarna för droppet och antibiotikan Tur är i alla fall att jag hade matlust, tyvärr var kvalitén på maten väldigt varierande men ok. Jag ringde min man och bad han komma med lite ombyte, mineralvatten, min bok och godis. Det skulle bli ytterligare en övernattning så då ville jag ha något gott.
När min man kom så hann vi bara sitta ned en stund, sen skulle jag byta avdelning. Akutavdelningen skulle få in fler patienter och behövde min plats, så jag flyttades till kirurgavdelningen där jag fick ett eget rum med TV. Helt perfekt nu när det var Melodifestivalen. Tiden gick fort den kvällen med TV, kvällsfika och godis. Fick feber på kvällen igen, tog panodil och svettades. Herregud vad jag längtade hem.
Söndag 7/2, äntligen hade värdena stigit och de hade stigit rejält. Så jag skulle få åka hem. Åt lunch och packade ihop. Har lärt mig att detta kommer nog att hända några gånger till så jag kommer att ha en väska packad och klar där hemma, så det är smidigare att åka in nästa gång.
Under tiden jag väntade på min man så passade jag på att säga farväl och på återseende till min droppställning. Jag kallade honom Fido. Han har varit en så nära och trofast vän. Vi gjorde allt tillsammans, sov, åt, duschade och gick på toaletten. En riktigt sann vän har han varit och vi ses säkert igen. Det var så skönt att få komma hem. Vilket fantastiskt fint väder det var, soligt och skönt. Tog en mycket kort promenad bara för att få lite luft. Nog märks det att jag inte har varit utomhus på över en och en halv vecka, blev andfådd och trött för ingenting.
Jag vill avsluta med att berömma den svenska sjukvården. För min del har allt fungerat mycket bra och jag är så glad och tacksam för det. Personalen är så otroligt kompetent både yrkesmässigt och socialt och jag beundrar dem för deras insatser. Tack vare dem har jag stått ut att vara inlagd hela helgen.
På återseende...........
Under torsdagen 4/2 hade jag fortfarande lite problem med magen, inte så farligt. Värre var det med munnen, jag hade jätteont i svalget och i ena käken. Kunde inte öppna munnen helt. Trodde det var tänderna som spökade efter cellgiftet. Har en envis visdomstand som vägrar visa sitt hela jag utan leker en tittut lek med de andra tänderna genom att gömma sig halvt i tandköttet. Senare på kvällen mådde jag sämre, mer värk och frös.
Efter en varm dusch tog jag feber, 37,4. Oj, lite mer än normalt eftersom min feber gräns är 37,3. En timme senare kl. 22.00 hade tempen stigit till 38,5 vilket innebar att det var bara att meddela akut mottagningen att vi var på väg in och åka dit. Eftersom det är jätteviktigt för mig att kontakta sjukvården vid 38 graders feber så fanns det ingen tvekan. Om man skulle ignorera detta kan det få mycket svåra konsekvenser, livshotande till och med, man kan få en väldigt farlig blodförgiftning. Det gäller att hålla koll på de vita blodkropparna och dess värde.
Väl framme på Sunderby Sjukhus akutmottagning fick jag direkt gå in i ett rum, träffa en AT läkare och sköterska. Blodproverna visade på väldigt låga värden på de vita blodkropparna. Blodtryck, puls och syre upptag var perfekt. Eftersom värdena var så låga blev jag inlagd på en gång. Jag skulle få antibiotika för att ta död på infektionen och stabilisera värdena.
Blev inlagd på avd. 33 i en sal för tre patienter. Tur att jag har venporten, det gick lätt att koppla på dropp och antibiotika. Skulle få 3 påsar antibiotika/ dygn. Det var full rulle på avdelningen den natten, först kom en patient, men hon flyttades fort, efter det fylldes bägge sängarna av nya patienter. Sov hårt emellanåt, men vaknade lätt av alla ljuden.
Fredag 5/2 togs nya prover. De visade sig vara alldeles för låga, så jag var tvungen att stanna ett dygn till. Mina resultat faxades till NUS och min forskningssköterska. Hon ringde hem och frågade oroligt var jag var, men blev lugn när min man berättade att jag redan var inlagd på Sjukhuset. Fredagen var mycket långtråkig. Hade fortfarande ont i munnen, fick träffa tandläkaren för att undersöka visdomstanden. Hittade inget problem men den satt alldeles för dåligt till så jag ska få komma till röntgenavdelningen och ta ordentligt med bilder. Fick med mig ett bakteriedödande munvatten som ska hjälpa mig. Det fungerade bra, värken släppte på eftermiddagen tack vare det och antibiotikan.
Tiden går ändå rätt fort, tyvärr hann jag inte packa med mig så mycket men som tur var hittade jag en tidning med massa olösta korsord och så hade jag min skrivbok med mig. Jag läste, löste korsord, skrev och ritade. Mina sänggrannar fick åka hem på eftermiddagen, direkt efter kom det in två nya tjejer i salen. Jag fick feber igen och var tvungen att stanna till dagen därpå.
Lördag 6/2 togs nya prover. Fortfarande var de för låga, herregud vilken tid det tog att bli bättre. Kände att jag hade lite förkylningskänsla i bihålorna, lite svullen, snuva och feber (igen). Den här natten hade jag sovit väldigt bra och hårt. Jag märkte inte ens när de var in och bytte påsarna för droppet och antibiotikan Tur är i alla fall att jag hade matlust, tyvärr var kvalitén på maten väldigt varierande men ok. Jag ringde min man och bad han komma med lite ombyte, mineralvatten, min bok och godis. Det skulle bli ytterligare en övernattning så då ville jag ha något gott.
När min man kom så hann vi bara sitta ned en stund, sen skulle jag byta avdelning. Akutavdelningen skulle få in fler patienter och behövde min plats, så jag flyttades till kirurgavdelningen där jag fick ett eget rum med TV. Helt perfekt nu när det var Melodifestivalen. Tiden gick fort den kvällen med TV, kvällsfika och godis. Fick feber på kvällen igen, tog panodil och svettades. Herregud vad jag längtade hem.
Söndag 7/2, äntligen hade värdena stigit och de hade stigit rejält. Så jag skulle få åka hem. Åt lunch och packade ihop. Har lärt mig att detta kommer nog att hända några gånger till så jag kommer att ha en väska packad och klar där hemma, så det är smidigare att åka in nästa gång.
Under tiden jag väntade på min man så passade jag på att säga farväl och på återseende till min droppställning. Jag kallade honom Fido. Han har varit en så nära och trofast vän. Vi gjorde allt tillsammans, sov, åt, duschade och gick på toaletten. En riktigt sann vän har han varit och vi ses säkert igen. Det var så skönt att få komma hem. Vilket fantastiskt fint väder det var, soligt och skönt. Tog en mycket kort promenad bara för att få lite luft. Nog märks det att jag inte har varit utomhus på över en och en halv vecka, blev andfådd och trött för ingenting.
Jag vill avsluta med att berömma den svenska sjukvården. För min del har allt fungerat mycket bra och jag är så glad och tacksam för det. Personalen är så otroligt kompetent både yrkesmässigt och socialt och jag beundrar dem för deras insatser. Tack vare dem har jag stått ut att vara inlagd hela helgen.
På återseende...........
torsdag 4 februari 2010
Magkrångel
Jag vet att många utav er som läser känner igen er i detta ämne. Är man invigd i magens mystiska värld så vet man att det är ett elände.
Mår magen bra och fungerar som den ska så är man i toppform.
Min mage tycker inte om stress, fet mat, dåliga relationer samt mediciner. I några dagar har den inte alls mått bra. Den har bönat och bett att jag ska sluta upp med att retas. Jag har försökt vara snäll mot den, inte stressat, ätit bra mat i lagom portioner, varit snäll och "hyfsat" lugn. Det var ju det där med medicinerna. Så klart ger cellgiftsbehandlingen en del biverkningar och för att minimera dessa så tar jag så klart mediciner, men dessa ger ju också biverkningar.
Magen har visat tydligt att den inte mår bra, genom att spotta, fräsa och vrida ur sig som en trasa. Stundtals har det varit outhärdligt smärtsamt. Det har tagit en tid att få en överenskommelse med den, men nu verkar vi äntligen förstå varandra bättre. Vi har lovat varandra att hjälpas åt.
Helt enkelt, är jag snäll så är magen snäll.
Mår magen bra och fungerar som den ska så är man i toppform.
Min mage tycker inte om stress, fet mat, dåliga relationer samt mediciner. I några dagar har den inte alls mått bra. Den har bönat och bett att jag ska sluta upp med att retas. Jag har försökt vara snäll mot den, inte stressat, ätit bra mat i lagom portioner, varit snäll och "hyfsat" lugn. Det var ju det där med medicinerna. Så klart ger cellgiftsbehandlingen en del biverkningar och för att minimera dessa så tar jag så klart mediciner, men dessa ger ju också biverkningar.
Magen har visat tydligt att den inte mår bra, genom att spotta, fräsa och vrida ur sig som en trasa. Stundtals har det varit outhärdligt smärtsamt. Det har tagit en tid att få en överenskommelse med den, men nu verkar vi äntligen förstå varandra bättre. Vi har lovat varandra att hjälpas åt.
Helt enkelt, är jag snäll så är magen snäll.
tisdag 2 februari 2010
Under snötäcket vilar mina vänner
När jag tittar ut idag och ser snön som vräker sig ned och fyller på med ytterligare någon decimeter, känns det väldigt långt till den kommande våren. Vi vet alla att tiden ändå rinner iväg rätt fort. Snart sitter vi i vårsolens sken, antingen i en härligt vit, omsorgsfullt utgrävd solgrop eller i en skön stol på sin egen gård. Istapparnas droppar faller i takt och avdunstar snabbt mot den varma fasaden eller mot den solheta hyn. Så ljuvligt skönt.
Mina vänner i trädgården sover sött under snötäcket, fast mina perlargoner håller sakta, mycket sakta men säkert vakna upp från sin vintervila. Har de placerade i garaget, lagom ljust och kallt. Idag har de fått smaka på lite vatten, som en påminnelse om att det snart är dags att sträcka på sig lite. Vill inte att de ska rusa upp utan de ska få en lång skön sovmorgon.
Har gjort en inventering inför kommande frö beställningar. Det blir nog inte så väldigt mycket men lite grann för synens, luktens och smakens skull.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)