Det händer på fredag.....

Oj oj oj så pirrig jag är i magen.

Det ska bli så spännande. Undrar hur det känns?

Hur ont kommer det att ta, kommer jag att tycka om det?

Tänk om jag ångrar mig, tycker det är jättefult?

Jag har bestämt mig, på fredag gäller det..

för då ska jag tatuera mig.

Då ska jag få MIN SOLROS!

fortsättning följer.........

Fortfarande sjukt hemma...

Vår dotter är fortfarande sjuk. Det är verkligen en utdragen förkylning. Hon har haft feber sedan torsdag förra veckan. I fredags var det tio elever i hennes klass som var sjuka.

Helgen har till resultat av detta inte varit så händelserik. Under lördagen snöade det riktigt ordentligt, man såg nästan inte ut. Efter att det hade slutat tog jag en långpromenad med hundarna. Nackdelen med att man bor lite ute på landet är att de är så sena med plogningen. 3/4 av promenaden var ett stånkande och stönande och plumsande i snö. Det blev en rejäl omgång för min stackars kropp.
Väl hemma igen så hade plogbilen skapat en rejäl plogvall. Min granne och hans son, båda kära vänner till oss, var så hjälpsamma och plogade bort lite snö så att jag kunde komma ut med bilen. Man vet ju aldrig vad som kan hända när det är en febersjuk liten flicka här hemma.

Igår kunde jag lämna henne hemma en stund för att åka in till stan. Hade bokat två biljetter till Musikalen Snövit och de skulle hämtas ut senast igår. En strålande dag, fullt med skridskoåkande familjer. Det var full aktivitet på isen runt stan. Jag tackar Luleå för att det är en sådan fin vinterstad. Underbart att se.
Jag uträttade lite ärenden på Åhléns och for sedan hem igen.

Har haft lite huvudvärk men känner inget mer. Elin blir hemma imorgon också, både från skolan och dansen. Hoppas att hon blir bra snart och att vi andra håller oss friska.
KRAM!

Kvällens middag

Krispiga primörer med gravad lax. Hel dinkel, sallad, tomater, kokt ägg. Lite citronolja och flingsalt. Lite cider till. Elin är fortfarande sjuk och febrig så hon nöjde sig med en laxmacka. Trevlig kväll. KRAM

Sjukling hemma

Vår lill-stora dotter ligger hemma i feber. Stackars liten, tycker så synd om henne. Hon har även huvudvärk. Just nu är hon nedbäddad, sover och svettas om vartannat.

Det är så typiskt att det skulle hända just nu, hon och en utav hennes allra bästa kompisar hade planerat att åka med buss till "min" bästa vän i Arjeplog. De har planerat det länge och såg verkligen fram emot det. Det skulle bli första gången som de åkte iväg på egen hand.
Nåväl, inga biljetter är bokade och jag är säker på att det kommer massor med fler tillfällen.

Men ändå.....så synd för tjejerna. Bättre lycka nästa gång.

Vi får hoppas att jag och min man inte drabbas av detta. Tvi, tvi...ta i trä

Krya på dig, min älskling.
KRAM

Inatt..

sov jag jättebra. :-)
Ett stort tack till er alla för er hjälp att skrämma bort cancermonstret. Självklart tack för era fina kommentarer.

Tror monstret blev riktigt rädd, det kommer nog inte tillbaka på ett bra tag..hoppas aldrig.

Än en gång tack tack tack...
KRAM

Mardrömmar igen...

Inatt har varit den värsta på länge. Hade en så fruktansvärt hemsk mardröm.
Jag var på mitt andra återbesök och läkaren gav mig högst två veckor kvar att leva. Hela kroppen var full i cancer och det kändes som jag höll på att kvävas. Fick inte träffa min familj utan skulle vara kvar i Umeå under ständig övervakning. Jag grät och grät och grät...och vaknade av att jag grät. Min man vaknade också och undrade hur det var fatt, kramade om mig, tröstade mig. Först efter en stund när gråten hade stannat upp insåg jag att det bara var en dröm...en väldigt hemsk dröm.

Det som är värst utav det här är att det faktiskt kan hända, det händer i alla fall andra människor. Kanske inte exakt på detta sätt men liknande. Jag känner oerhört starkt för dem och skickar massor med styrkekramar till allihopa.

Det är lätt att få tankarna på snurr när människor åter igen drabbas av cancermonstret, och för min del verkar mardrömmar vara resultatet utav mina omedvetna tankar och rädslor. För jag går inte och grubblar så mycket (tror jag) men tydligen visar drömmarna på annat.

Jag har lämnat ut ett besöksförbud till cancermonstret och sagt till på skarpen " Nu får det vara nog, lämna mig ifred, jag vill inte ha med dig att göra. Stick och brinn!!"

Inatt kommer det att bli mycket bättre, det vet jag.

Ha en skön kväll,
KRAM!

Länge sedan sist......bloggtorka

En nackdel med att börja jobba är att jag sitter mycket framför datorn, till följd av att jag är rätt less maskinen när jag kommer hem. Jag har dessutom varit rätt oinspirerad till att blogga, vet inte vad jag ska skriva. Har märkt att det kommer sådan här "torka" lite då och då, ungefär som regnperioderna i Thailand.

Det har varit rätt mycket sedan i onsdags. Skjutsat Elin till dansträning, tränat själv (en gång), vila och promenader. I går och i dag har jag tillbringat hela dagarna i Boden. Min man jobbar helg och Elin har haft folkdansläger (utan övernattning). Igår hade jag hundarna med mig så vi tog en promenad på 1,5 timme men idag var det så kallt, dessutom kortare dansschema så hundarna fick stanna hemma. Imorgon är det nya tag på jobbet.

Jag hoppas att jag får ny energi till bloggandet. Funderar skarpt på att snart byta mobiltelefon, kanske en Iphone. Hur fungerar det att blogga med en sådan? Kanske blir lite smidigare då, inte lika beroende av tid och fungerande datorer.

Ha en skön kväll,
KRAM

En kisse-tavla

En kisses olika egenskaper och personligheter kan visas på olika sätt.

Trots att jag själv inte har eller haft någon katt kan jag höra på vad andra berättar om sitt älsklingsdjur. Katt eller hund, spelar ingen roll alla är det olika individer men kan även ha många likheter t.ex. kärleksfull, älskar att sova, lekfull, renlighet, nyfiken och alldeles underbar.

KRAM!

Så glad..

Äntligen har det blivit sex.....eller i alla fall tre parningar. :-) Så nu får vi hålla tummarna för att det blir valpar. En snabb beräkning tyder på att vi möjligtvis kan ha en liten valp hos oss i början av juni. Ser faktiskt fram emot det, trots att det kan bli TRE hanhundar här hemma. Gammel-Niro blir 12 år nu till våren, men han får hänga med så länge han orkar.

Tänk så underbart att snusa på en liten vorstehvalp. Smälta av den bedjande blicken. Bli förbannad på att råka kliva i en kisspöl. Svära över en söndergnagen sko. Le och bli så där härligt lyckligt kär när den viftar på svansen och springer allt vad den orkar fram till mig och slicka mig på kinden.

Jag längtar så att få krama och pussa, gå ut på äventyr, springa och leka....och jag vet att även Qipper och Niro gör det.

Väntar med spänning på resultatet.

KRAM!

Det är nog så...

att jag har oroat mig mycket i onödan. Tycker redan att huvudet känns bättre, inte helt smärtfritt men mycket bättre. Jobbet gör nog sitt också.

Undersökningen gick bra. Det var första gången jag gjorde en DT på hjärnan. Vilken konstig känsla det blev i kroppen när de sprutade in kontrastvätskan. Blev helt varm i huvudet, sedan i kroppen och underlivet, kändes nästan som om man kissade på sig. Det var en rätt skön varm känsla. :-)

Det var över rätt fort sedan var det bara att dricka lite extra för att snabbare få ur vätskan ur kroppen. Svepte en halv liters loka på vägen hem. Om ca. en veckan får jag veta resultatet, om inte får jag väl ringa doktorn som vanligt.

Har varit ute och promenerat med TRE hundar, fast Elin hjälpte mig. Åhhhh så sugen gammelhunden är...han sniffar och drar i kopplet. Han hade gärna velat få sig ett litet nyp...hihihi
Tyvärr har det inte blivit någon parning ännu men det är inte för sent, vi ska testa flera gånger.
Håller tummarna att det går vägen, längtar så efter en liten valp.

Tack alla ni för era varma fina kommentarer.
Ha en skön kväll, sov gott och KRAM.

Sunderby Sjukhus måndag

Imorgon eftermiddag ska jag till röntgenavdelningen på Sunderby Sjukhus. En undersökning, DT hjärna.

Har huvudvärk nästan varje dag med varierande styrka så det känns tryggt att få kolla upp det. Min magkänsla säger att det inte ska vara något men tankarna kan inte kopplas bort förrän det är gjort.
Tror mycket väl att det kan vara spänningshuvudvärk i samband med trötthet. Hjärnan jobbar på högvarv när jag är på arbetet.
Är säker på att allt känns mycket bättre imorgon kväll.

Det var länge sedan jag nämnde något om mina antihormontabletter.
Jag har tagit dem nu sedan 8/9 2010 och kan konstatera att de verkar fungera (iaf visar biverkningarna på det). Har börjat få mer vallningar men inte så det är störande. På ett sätt kan jag tycka att det känns lite tryggt att man får biverkningar, för det bevisar ju att det inte är sockerpiller man tar. Sjukt tänkt, för egentligen vill jag inte ha biverkningar. Muntorrheten och de sköra slemhinnorna är en riktig plåga.

Idag snöar och blåser det rätt så rejält ute så det blir en hel del tid i soffan, tur att det är vinterstudion på tv. Ända sedan OS har jag blivit väldigt road av skidskytte och längdskidåkning, men endast att titta på det. Det blir en härlig mysdag.

Vi har finfrämmande av en hundtik idag. En trevlig liten dam som sovit över hos oss. Det är nya försök med att göra valpar. Får hoppas att det går vägen den här gången, vore trevligt med en ny familjemedlem till sommaren.

Jag återkommer imorgon med en rapport från undersökningen..

Ha en skön Söndag, KRAM

Award - igen

Jag har fått ett pepp award av kära, underbara Lisbet. Jättemycket tack!

Med den här awarden ska man skicka vidare till 5 bloggare som man känner är bra på att peppa, stötta och finnas där. För mig känns det omöjligt att välja eftersom alla stöttar och peppar mig.

Jag tackar er alla som läser min blogg och uppmuntrar mig med fina ord.

Jag vill göra lite annorlunda den här gången och ge awarden till några som faktiskt inte bloggar, men de betyter väldigt mycket för mig.

Tack för att ni finns, och varsågod här får ni ett peppaward:

Malin M

Clara

Sara

Helen

Monica i Jämtland

Monika J

Anna-Lena

Stor kram till er alla, ni och alla bloggvänner, arbetskamrater, familj,vänner hjälper mig att fortsätta framåt och få kraft och energi att tro på mig själv.

KRAM!

Hurtbulle eller bara bulle?

Oj oj oj vad det är svårt att välja ibland.
Som tur var så har jag inte angett något specifikt nyårslöfte. Det enda jag har lovat mig själv är att ta hand om mig själv på ett bättre sätt genom att lyssna på kroppens signaler.
Alla vi vet ju att kroppens signaler är väldigt varierande och kan betyda massor med olika saker t.ex. att den vill sova, motionera, vila, dansa, ha sex, äta mat, dricka, sola, trädgårdsarbeta, vara ute i naturen, fika, äta godis...framförallt Choklad, m.m.

Men vad gör man när kroppen vill flera olika saker samtidigt? Just nu säger min kropp att jag måste motionera, samtidigt som den säger att den är nog lite trött, men får jag en bulle så ska du få se...då orkar jag kanske cykla lite.

Min tanke är nog att försöka vara en hurtbulle för att kunna unna mig en bulle, men magen får inte bli för stor för då jag framåt rullat skulle. (Så kul blev det inte, men skit samma)

Kram!

Oxveckorna har startat

De flesta har säkert läst i dem morgontidningarna. I det gamla bondesamhället kallade man den långa och hårda arbetsperiod som startades efter trettonhelgen för oxveckor.

För oss, i år, infaller påsken väldigt sent vilket innebär 15 veckor av arbete, p.g.a att det inte finns några röda dagar i kalendern förrän till påsk.

Jag hoppas innerligt att alla ni som arbetar har laddat batterierna ordentligt för det lär bli tufft. Önskar även detsamma för er som inte arbetar, för jag vet att det känns tungt ändå.

Januari och februari är ju sådana månader som slukar energi. Man känner sig ständigt trött och orkeslös. Kan verkligen förstå dem som packar väskan och reser till sol och värme.

Men det är bara att kavla upp ärmarna och kämpa på. Vi får försöka njuta ändå, ända vägen till påsk.

Dagarna blir ju faktiskt ljusare. Det finns äntligen härliga tulpanbuketter (till bra pris) att köpa. Butikerna fylls med fräscha vårkläder. Att vara ute i friska luften gör gott, vare sig man kastar snöbollar, skottar snö, promenerar, dricker varm choklad, åker skidskor eller skidor, grillar korv, rastar hunden, gör snöänglar, köra skoter m.m.

Nu vet jag ju inte hur det är för er som är bosatta söderut, jag är ju bara van vid kalla, mörka (men vackra) norrbotten. Kan tänka mig att ni har ännu fler roligheter att göra, eftersom våren kommer tidigare hos er.

Jag, personligen ska försöka undvika att tänka på dessa veckor som extra tunga, långa och jobbiga utan ta dem som de kommer. På så sätt tror jag att det känns bättre, kanske till och med över förväntan. :-)

Stor kram till er alla.

Tavla - Skyddsängeln....

Den här tavlan har jag målat och det är en gåva till en liten baby.

Skyddsängeln bär dina önskningar i sina händer. Hon säger...

Kom till mig

Kom till mig när du är ledsen och jag ska trösta dig.

Kom till mig när du är ensam och jag ska hålla dig sällskap.

Kom till mig när du behöver prata och jag ska lyssna.

Kom till mig när du är rädd och jag ska hålla om dig.

När du än behöver mig ställer jag upp för dig.

Vad det än gäller, när det än är...

Finns jag här för dig.

(författare okänd)

Handarbete

För rätt länge sedan så var Elin inne i en virkperiod. Vi köpte garner och virknålar. Dessutom fyndade jag på bokrean en väldigt bra bok som heter Börja Virka. Intresset svalnade för dottern och allt blev liggandes i handarbetskorgen. Jag själv är väldigt dålig på att virka men jag fick en il för någon vecka sedan och tänkte att jag kan väl försöka.

Så med hjälp av boken så har jag virkat en pulsvärmare, garnet tog tyvärr slut när jag skulle virka den andra, får ta tag i det när jag har köpt fler nystan.

Under nyårsaftons firande råkade någon tippa ett rödvinsglas på bordet. Jag hade min mobil alldeles bredvid men som tur var hade den ett skyddsfodral. Detta blev så klart lite nedstänkt av den goda, röda drycken.

Så nu har jag virkat mig ett mobilfordral. Är riktigt nöjd och den fungerar finfint.

Supernice.

KRAM!

Fredagsmys på hemmaplan

Idag, klämfredag, är hela familjen ledig. Känns riktigt härligt!
Har ingenting planerat inför dagen, utan vi ska nog bara ta den som den kommer.
Det har kommit en hel del snö under natten så det blir att skotta lite. Hundarna älskar verkligen snö, att plumsa och busa i den. Lite "varmare" grader gör det mycket enklare för oss att vara ute mera. Var och gick efter skoterspåret igår. Qipper njöt och rusade fram efter leden.

Igår plockade jag undan alla julsakerna, det enda som är kvar är några julgardiner som ska bytas ut mot lite ljusa vårfärger. Sådana här gånger är jag tacksam över att jag inte tog fram så mycket julpynt, för det är verkligen tråkigt att ta bort det. Inte att det tas bort men att utföra det...ja ni förstår säkert hur jag menar. Det är ungefär samma med när man ska resa bort, att packa väskan går bra men att packa upp är så trist.
Nåväl, ljust och fint blev det här hemma. Skulle bara behöva inhandla några fina tulpaner så känns det komplett.

Igår kväll var vi bortbjudna på middag hos goa vänner. En mycket trevlig kväll med god mat, skratt och svett. Jo, för att förklara det där med svett så är det så att vi spelade Wii. Vi spelade ett dance spel...såå roligt..men jobbigt. Det gäller att hänga med i svängarna. Efter det avslutade vi med lite Wii Sports, tennis, bowling och boxning. Jättekul!
Vi har ett Playstation 3 hemma hos oss, men jag kan erkänna ett jag blev väldigt sugen på att köpa Move kontrollen så att vi kan dansa och sporta här hemma också.
Det verkar då ge lite träning för jag har grym träningsvärk i armarna idag. :-)

Tror det är många som trängs på stan en sådan här dag, det är nog många som har tagit ledigt från jobbet. Vi kommer dock att stanna hemma och mysa. Jag önskar er alla en skön fredag.

KRAM!

Hjärnkoll

Misstänkte väl att det var något skumt när jag inte har fått någon kallelse till Sunderbyn ännu. Det har gått allt för lång tid sedan läkarbesöket.
Ringde till forskningssköterskan idag och frågade när de skulle ordna med min hjärnröntgen.
Enligt henne så fanns det ingen notering om det, vilket var förklaringen till att jag inte har fått någon remiss.
Så jäkla typiskt, att man (för det mesta) får hålla reda på allt själv. Jag såg själv att min läkare gjorde en notering om detta när jag träffade honom, men han missade att skriva in det i journalen. Grrrr...
Det gäller att ha hjärnkoll på sin egen hjärnkoll. :-)

Jag har ju ont i huvudet lite då och då, i alla fall flera gånger i veckan. Självklart blir man orolig att det skulle vara något fel. Oron i sig ökar värken. Förhoppningsvis så ska det inte vara något galet men jag vill ändå att det kollas upp.
Får väl se när den kontrollen blir av...nu är det ju långhelg igen och de har stängt på fredag.

En sak som var väldigt positivt var att jag än en gång fick bekräftat att både mammografin och skelettscinten var helt ok, helt perfekt. Det kändes så skönt att få höra det igen.

Om tre månader ska jag på nästa efterkontroll. Känner redan en liten klump i magen, men jag ska försöka skölja bort den med lite sömn, positiva tankar, god mat, motion, målning, shopping, massage, frisk luft och massa annat.

Ha en bra kväll.
Kram

Slalompremiär = Fiasko!

Vilket underbart väder det har varit idag, -9 grader och ingen blåst. Såg verkligen fram emot en stund i slalombacken. Vi packade bilen och for iväg till Måttsundsbacken. Det är ca. 8 kilometer dit så det går fort att vara på plats.
Eftersom det är så nära så är det väldigt enkelt att ta sig dit på eftermiddagen/kvällen och åka några åk. Dessutom är det en så trevlig sysselsättning för hela familjen.

Väl framme så gick vi och löste kort först. Bytte om till slalomskor och hjälm vid bilen. Det finns tre nedfarter, två liftsystem samt en liten barnlift med rullband. Även lite puckelpist och ett "Big Jump". Ni kanske redan har listat ut att vi inte var ensamma om att åka. Backen var välfylld och liftköerna långa.

En liten sträcka med skating från bilen till liftkön gjorde mig helt slut i benen och genomsvettig. Benen och fötterna värkte när jag åkte uppför backen. När vi kom upp på högsta punkten var det dags att lämna liften. Jag ramlade (så klart) och blev sittandes på rumpan. Det värkte så otroligt mkt i ben och fötter, jag andades fort. Värken gjorde så jag hade svårt att ställa mig upp, men min man hjälpte mig. Det kändes pinsamt att jag inte klarade av det själv, men det gick bara inte.

Nu var det bara att ta sig ned. Har nog aldrig känt sådan smärta som jag gjorde då. Vet inte om det berodde på min ovana samt nya pjäxor eller av sviterna från cellgifterna. Jag ville grina, hyperventilerade men kämpade mig ner. Elin och gubben blev så oroliga eftersom jag hade svårt att svara på deras frågor. Mina muskler orkade inte, kändes nästan som konstant sendrag från låret och ner i foten.

Fy fasiken vilket Fiasko! Jag fick helt enkelt avbryta allt och gå till bilen och byta om till vanliga skor. Ett åk blev det endast idag. :-(
Vi stannade ändå några timmar, Elin och min man fortsatte att åka medans jag drack en kopp kaffe och vilade mig.

Jag fattar inte att det kunde bli så här. Vad berodde det på? Allt kan väl ändå inte bero på nya pjäxor, jag blir ju lite orolig när det gjorde så ont. Jag har ju fortfarande ont i benen från behandlingarna. Jag var kanske för optimistisk med att tro att jag skulle kunna klara av att åka. Ja, vad vet man om man inte har försökt. Ska testa att använda pjäxorna här hemma, gå med dom ute och även sitta med dem inomhus.

Så lätt ska jag inte ge mig, det är då ett som är säkert.

Trots den "lilla" ansträngningen och det STORA sendraget, så lär jag nog känna av det imorgon när jag går i trapporna på jobbet.

Ser ändå fram emot nästa gång, då kanske det blir två åk. :-)

Nu blir det en varm dusch och lite massage från dottern.
Ha en skön kväll,
KRAM