Lite ord på vägen - Med Glädje!

Har man ett fönster, blir livet aldrig tråkigt.

Ta dig tid att även göra något onyttigt!

En enda dag av fullständig vila kan göra underverk.

När man ingenting gör kan man uppleva mycket.

Visst är det så att det oftast är lättare att skriva, eller säga till någon än att ta tag och utföra saker själv. MEN det bästa är att ibland behöver man inte göra så mycket för att uppleva glädje.

Sköt om er, Kramar i massor!

Dax för spolning av venporten

Man tror att man är van vid att se sprutor men jag tycker nog att de är läskiga fortfarande. För oss som har venport så gäller det att underhålla dem och spola igenom dem var 6:e vecka, ungefär. Det märktes att det var länge sedan sist, kom i alla fall ihåg att det gjorde riktigt ont då.
Jag tog därför ett Emlaplåster innan för att slippa det värsta obehaget. Psykiskt så kändes det mycket lättare att vara på Vårdcentralen än på onkologen. Jag blev inte lika starkt påmind om allt elände. Onkologen har ju nästan varit som mitt andra hem, hemskt men sant. Förra gången när jag var på onkologen i Umeå blev jag så illamående bara jag klev in på avdelningen.Huuuuuu....jag bara ryser av tanken.

Åter till venporten, allt såg bara bra ut, bra backflöde. Allt gick fort och relativt smärtfritt. Tycker det är så jobbigt när de trycker till för att komma igenom, min port sitter rätt djupt in..eller så är det mitt fett som har lagt sig som en skyddande hinna runt om.

Då var det avklarat, så jag kan slappna av i 6 veckor till. SKÖNT att det är över...för den här gången. :-)

Drömmer och tänker tillbaka

Snart är oktober månad här, snart har det gått ett år sedan jag kände min knöl för första gången. Jag ber för att slippa känna så igen. Jag har ju snart krupit upp ur mitt svarta hål, vill inte trilla tillbaka. Vet att jag inte kommer att göra det heller..i alla fall inte den närmsta tiden..för jag..blickar framåt och drömmer och framtiden.

Framtiden..kan gälla imorgon, nästa vecka, om några månader eller nästa år. För mig känns imorgon och några dagar framåt alldeles tillräckligt. Fast vissa saker kan jag inte låta bli att drömma om. De saker som mest troligt inte blir verklighet nu men kommer att ske inom några år. Jag drömmer om att resa tillbaka till ljuva Thailand, vi var ju tvungna att avboka vår resa som skulle ske i januari 2010. Detta skedde så klart på grund av min sjukdom. Det kändes väldigt tungt och ledsamt men som vi sa till vår dotter, Thailand finns ju kvar, vi åker dit någon annan gång.

Blir extra sugen på att resa nu när kylan kryper allt närmare. Än så länge är det otroligt vackert ute, med solens strålar som reflekterar ljus i de frostbeklädda grässtråna. Det gäller att klä sig ordentligt på morgonen. Solen värmer fortfarande skönt mitt på dagen, luften är hög och klar och det doftar underbart. Det enda jag inte tycker om är mörkret, fram för allt när jag ska köra bil. Det går bra korta stunder men jag blir helt slut av det.

Min man och jag har faktiskt bokat en resa men det blir inte såå långt, men för oss som bor här i norr är det tillräckligt. Om några veckor ska vi åka ned till Stockholm för en weekend med njutning av god mat, dryck, shopping och varandra. Man behöver lite egen tid som förälder och E tycker att det är helt ok att vi reser. Det ska bli kul att göra någonting tillsammans, fira OSS. Fira att vi har klarat av en svår tid tillsammans och skåla för framtiden.

Drömmar har alla och det är bra om man har några som inte är så komplicerade för då är det större chans att de slår in.
Ha en bra dag,
KRAM!

Själens Tacktal till mig själv

Tack för att;

- du är en sådan varm och omtänktsam person

- är givmild i tanke och handling

- genom ditt skapande har JAG fått ro och återhämtning

- genom dina blommor har JAG upplevt underbara dofter och färger


Tack för att;

- du har orkat skratta

- du har orkat stiga upp trots värk och ledsamhet

- du har gett MIG energi att se ljust på framtiden


Tack Annika, för att jag får vara din livskompanjon.

DU är fantastisk!

Solrosen ...

Skänker frön till vinterns hungriga.

Vilken bra dag igår..så härligt!

Jag var så otroligt nervös och hade ont i magen när jag steg upp igår morse. Natten hade näst intill varit sömnlös. Jag hade nämligen anmält mig till en hel dags konferens med alla anställda från min arbetsplats. Det var så länge sedan sist, som jag träffade kollegor och arbetskamrater. Hur skulle jag reagera, skulle jag kunna hålla mina känslor i schack? Skulle jag orka med fysiskt, skulle benen och huvudet orka med?

Taxin hämtade oss och körde in oss till Luleå och Kulturens Hus. Det var bokat Stora Salen så att alla skulle få plats. Fick ett jättefint mottagande av alla, de var så glada över att se mig och jag kände direkt att jag verkligen har saknad allihopa. Magontet höll i sig till lunchen, mina händer darrade lätt hela dagen. Benen värkte men jag klarade mig så pass bra att jag kunde sitta ned hela tiden. Vi hade ändå så pass många bensträckare.
Det var verkligen roligt att höra presentationerna från olika avdelningar, visioner för framtiden m.m. Vi hörde en otroligt rolig föreläsning utav en man som heter Colin Moon. Han pratade mycket om olika kulturer, kulturkrockar och hur vi svenskar uppfattas av andra nationaliteter. Ni kan läsa mer om det HÄR.
Efter föreläsning, sammanfattning och avslutning var det dax för trivselkommittén att ta över. Vi åkte båt ut till Klubbviken som ligger på Sandön ute i Luleås skärgård. Vi var indelade i lag, Pirater, och vi skulle hitta en skatt med hjälp utav karta och hink och spade. Tyvärr lyckades inte vårt lag hitta vår skatt, den fanns inte, men inga sura miner för det. God mat och dryck, trevligt sällskap och bra underhållning gjorde hela kvällen väldigt lyckad.
Var hemma ca. 23.30, glad men samtidigt trött. Trött i benen och i huvudet, men på ett bra sätt.

Allt gick mycket bättre än förväntat och detta gjorde mig ännu säkrare på att jag verkligen längtar efter att få börja jobba igen, men det får ta den tid det tar att komma tillbaka helt.

Kram på er alla och tack så mycket för igår.

Om ni någon gång ska ut i Luleås skärgård och söker badplatser och god mat, kan ni läsa mer om Klubbviken HÄR.

Mattes killar, Niro och Qipper

Härligt höstväder, självklart blir det en promenad. Gammelhunden Niro har lite svårt att hänga med men han njuter för fullt.

Den 2:a och 4:e oktober smäller det...

Då var inspelningen, fotograferingen och intervjuerna klara för Rosa Bandet reportaget. Allt gick jättebra (tror jag) och min dotter skötte sig fantastiskt bra. Ska verkligen bli spännande att se resultatet.
För mig är det viktigt med öppenhet i den här frågan. Jag har från första början varit helt öppen med min sjukdom, vill upplysa andra inte skrämma upp dem. Mycket därför började jag blogga. Trodde inte detta skulle drabba mig men nu har det gjort det. Jag vill absolut inte att det ska drabba min dotter. Det var via Rosa Bandet kampanjen som jag själv upptäckte min knöl.

Det går heller inte att förneka att det har varit en jobbig period men på något kontigt sätt har den även givit mig mycket. Hemskt att det ska behöva ske en tragedi för att man ska inse saker och ting, men oftast är det så.

Som sagt, den 2:a och 4:e oktober smäller det. Den 2:a kommer bilagan ut (C magasinet)och den 4:e kommer det att sändas på kanalen 24 Norrbotten. Jag kommer självklart att lägga in länkar här på bloggen så att även ni som inte har tillgång till det i vanliga fall får en chans.

Må väl kära vänner, nu blir det en stärkande promenad med hundarna.
KRAM

Försöker städa och göra fint..

Imorgon fortsätter inspelningen på reportage inför Rosa Bandet insamlingen. Hela teamet ska komma hem till mig imorgon och filma, fotografera och intervjua. Känner mig lite nervös inför det, har inte sett något resultat från den första inspelningen ännu men är säker på att det blir bra. Har ännu inte vant mig med att få se och höra mig själv. Man känner sig ju inte lika snygg som innan cancern, självkänslan är lite kantstött men jag får göra mitt bästa.
Har i alla fall städtema här hemma idag. Alla får hjälpa till, ja hundarna kan ju inte bidra med så mycket, det bästa är nog att de håller sig utomhus ett tag. De är ändå inte så förtjust i dammsugen.
Min koncentrationssvårighet sätts på prov, tror jag har påbörjad dammtorkningen på tio olika ställen, samt börjat byta stolstassar, tog ut tvätten ur maskinen men glömde att hänga upp den, till slut sitter jag på stolen helt utmattad utan att egentligen utfört någonting. Tur att jag har min man och dotter som tar hand om mig.

Vet inte vad jag ska ha på mig för kläder, detta är också en av de tillfällen då man tittar in i en fullproppad garderob och utbrister "Jag har ju ingenting att ta på mig!" med en viss panik i rösten. Känner mig lite speedad utan anledning.

Tror det blir en promenad för att lugna ner mig lite. Det är en härligt solig dag idag.

Sammanfattningsvis ser jag fram emot besöket imorgon, reportagegänget (tre tjejer) är jättetrevliga och tar hand om mig väl. Man måste ju inte städa och göra fint för deras skull men ni som känner mig vet att jag vill ha det så ändå. Detta blev ett bra tillfälle att få det gjort. :-)

Åh så fint...

tennarmband! Stort TACK till min snälla vän Ann-Helen för din fina gåva till mig. Blev så rörd och turkos som är en av mina favoritfärger.:-)Om ni blir sugna på ett eget armband kan ni följa min blogglista och kolla in bloggen Ann-Helens unika TENNARMBAND. Colourful Sami Pewter Bracelets.


Se så fint det passar ihop med mitt halsband som jag gjorde i glas när jag var nere i Umeå.







Apropå Umeå, så passade jag på att "pimpa" upp mitt rosabandet armband. Blev rätt nöjd.


Jag anser att skapandet är medicin för själen, att ge bort något både skänker och ger tillbaka tillfredsställelse. Det är inte svårt, alla kan skapa någonting genom att måla, slöjda, sy, trädgårdsarbeta, binda flugor, bygga, laga mat eller baka.

Förkyld igen...och nyklippt

Eländiga förkylning, den hann knappt lämna mig så kom den tillbaka. Har väl inte det bästa immunförsvaret, dessutom har det varit kallt och blåsigt i veckan. Blev nog lite kall när jag och min man promenerade i onsdags. Halsen värker och huvudet spränger, täppt i näsan och frusen men har inte feber. Man ska inte klaga, det har varit värre. Med te, halstabletter och vila kommer allt att bli bra igen.:-)

Har förresten varit och klippt mig hos en frisör. Min man hade en bokad klipptid, så jag passade på att följa med honom dit. Jag frågade om det fanns lite tid över att klippa mig lite vid öronen och nacken, och som tur var så gick det bra. Det var inte mycket hår som föll för saxen men känslan av lyx sköljde över mig. Håret tunnades ut runt öronen, så att jag fick en trevligare frisyr. Känslan av att någon stylade mitt hår var överväldigande, jag blev djupt rörd. En klump av gråt fastnade i halsen. Resultatet i sig var inte så annorlunda än hur jag såg ut innan, men känslan var enorm. Nu gäller det att spara ut håret så pass så jag sedan kan klippa till en bättre frisyr. Vet inte riktigt hur jag ska ha håret i framtiden, det finns ju så många snygga frisyrer. Kan hända att jag behåller det så här, fast med lite mer längd och en annan färg.
Kanske ni har några idéer, alla tips är välkomna.












I helgen är det kalas alla dagar, iaf för min dotter. Kvällens tema är bowling och imorgon ska hon på discokalas. Slår vad om att det blir jättekul båda kvällarna. På söndag fyller min mamma år så då ska vi uppvakta henne.
Jag har inga större planer för helgen utan hoppas på att bli friskare så det blir en promenad imorgon. Min man har precis åkt iväg söderut för en jakthelg/ kullträff med vår hund, Qippers valpar. Säkert kul att se hur mycket alla valpar har vuxit och utvecklats. Hade jag haft ork och varit frisk skulle jag ha följt med, men det får bli någon annan gång. Benen är fortfarande så tunga.

Ha en skön fredag och kom ihåg att krama varandra!

Fågel nr 2 - Happy Bird

Min andra fågeltavla är klar. Jag kallar den Happy Bird.
För mig symboliserar den det mörka som varit och ljuset som visar sin försiktiga ankomst. En upprätt, glad och stolt fågel som njuter och solar sig i solskenet. Fötterna är forfarande kalla men kommer att värmas upp successivt.

Jag älskar de färgsprakande färgerna.

Seg morgon

Gäsp...vad trött jag känner mig idag. Tog insomningstablett igår innan läggdags för att slippa känna benens pirrande och för att (så klart) somna in bättre. Har insett att det hjälpte bra, har inte vaknat en enda gång i natt, helt otroligt. Fattar inte varför jag ändå är så trött.

Är verkligen trögstartad. Har suttit vid köksbordet ända sedan E cyklade till skolan strax innan kl. 08.00. Kaffet smakade väldigt gott idag, det brukar ju göra det på morgonen, men den här var speciellt god. Medans jag sippade på det läste jag igenom en resebilaga som följde med morgonens tidning. Jag drömde mig bort till vita stränder,bad, shopping, caféer, god mat, gott vin och vandringar. Man behöver ju inte göra allt detta på en och samma resa men visst vore det härligt att åka iväg någonstans.

Vädret är så där härligt höstligt idag. Det blåser så de guldgula björklöven virvlar runt i dans på gräsmattan. Ska försöka skaka av mig tröttheten lite och ge mig ut i virveldansen.

Hundarna ligger tätt intill varandra på mattad bredvid mig. Den gamle snarkar högt och tungt, båda rör på tassarna i sömnen och drömmer säkert om skogen och fåglarna. De är garanterat sugna på att följa med ut. Älgjakten är på fullt igång här i byn så det gäller att hålla sig undan skogen och bara gå efter de säkra vägarna.

Så det är väl bara att klä på sig och gå ut en stund..eller

Gäsp igen...från oss alla tre. (jag och två nyvakna hundar)

Lite höstbilder

Som jag sagt tidigare så njuter jag av naturen, faktiskt året om. Tycker dock att hösten är otroligt vacker, med sina varma klara färger.

Här kommer lite olika höstbilder:


Cerisrosa höstflox



Andra blomningen för Stäppsalvian



Andra blomningen för Stjärnflockan



Höstris

Jäkla ben..

Ahhh...blir så himla less värken i benen. Det enda som hjälper är egentligen att promenera för så fort jag är still börjar det krypa, sticka, pirra och värka i benen.
Tog en skön promenad med hundarna direkt efter att E hade cyklat till skolan. När jag kom hem drack jag lite kaffe och kände mig rätt trött. Är trött ganska ofta numera. Beslöt mig för att lägga mig i sängen och sova en stund men det gick bara inte. Låg och vred på mig i en timme sedan gav jag upp....förbaskade ben.

Det går hyfsat bra att sitta på en stol men inte allt för länge. Hoppas verkligen att det blir bättre snart. Känner fortfarande inget från mina antihormontabletter, förutom sömnbesvär, men det har jag ju haft länge så då är det svårt att veta om det är en biverkning eller inte.

Nåväl, man ska väl inte klaga, jag njuter ändå av att få vara hemma. Tar dagen som den kommer, är ute rätt mycket, läser, lyssnar på musik. Snart ska jag påbörja min nästa tavla, ska bara komma in i rätt stämning.

Tjingeling!

Ute lunch

Trevligt sällskap och god mat. Livet är bra underbart. Skål!

Vilken underbar dag...

Det är så skönt att vara hemma. Jag känner att jag kan koppla av rätt bra ändå. Gick en långpromenad idag. Solen har värmt så skönt. Satt ute på altanen och drack kaffe med härlig kaffeost, mjuk och god. Dottern har varit hemma från skolan torsdag och fredag på grund av förkylning. Hon mår mycket bättre nu.

Gubben min befinner sig uppe i stugan och jagar älg, så vi får fira min hemkomst någon annan dag. Har inte sett honom på ett tag, saknar honom, men vi ses på söndag igen.

Det verkar som om det ljuva vädret ska fortsätta nästa vecka också. Blir väl läge för lite höststädning i trädgården då. Är så skönt att slippa stressa med det, utan man kan ta lite grann varje dag. Vill kunna njuta av de få blommor som fortfarande blommar.
Av grönsakerna så är det mesta redan skördat. Morötterna har dessvärre drabbats av morotsflugan, så vi har endast kunnat njuta av några få.

En kul grej är att jag hann få färdigt min andra kniv under min sista dag i Umeå. Se så fin den blev!



Har tagit mina antihormontabletter varje dag, än så länge känner jag inte av dem. :-)Benen värker efter promenaden men det gör ingenting, jag vet att det kommer att bli bättre, det är ändå så skönt att vara hemma igen.

Tänker mycket på mina kära BC kompisar och önskar dem alla lycka till. Vi har kämpat tillsammans i Umeå och vi kommer att fortsätta att göra det var för sig på hemmaplan. Vi är alla fantastiska! Längtar tills vi ses igen.

Ytterligare en etapp är avslutad..

Äntligen är jag hemma!

Har en otroligt konstig känsla i kroppen, en blandning av allt. Trist att skiljas från sina BC kompisar, skönt att vara hemma, rädsla att klara sig själv utan sjukvården flåsandes i nacken, glad att få träffa min familj.

Är nu sjukskriven ett tag framöver så jag får utrymme för återhämtning och vila, samt att jag ska arbetsträna lite från och med oktober. Känner mig nervös inför att åka till jobbet men det kommer nog att gå bra, bara jag kommer igång med det.
Har kopierat mitt sjukintyg så jag kan skicka det till berörda mottagare.

Kommer att bli kallad för återkontroll under november månad. Den kommer att ske i Umeå. Huu, jag bara ryser av tanken, vill inte tänka på det just nu.

Tog min första tablett av antihormonen Tamoxifen idag. Blir spännande och se hur kroppen kommer att reagera. Läste i bipacksedeln om olika biverkningar, enligt läkaren så skulle det inte vara så många, men det var ändå många som han inte nämnde. Vill inte ta ut något i förskott, utan jag får vänta och se istället.

Förkylningen är kvar lite grann, hostar under nätterna och är lite snuvig. Är däremot väldigt tung i benen idag. Har fortfarande problem med dem, att det gör ont och pirrar i dem, det varierar ändå från dag till dag. Strålningen har så klart satt sina spår med bränd och sårig hud. Aloe Vera kräm och fet lotion hjälper huden att läka ordentligt. Den kommer att bli så len och fin.

Har bestämt mig för att ta upp måleriet igen. En sysselsättning som ger ro för kropp och själ men även glädje. Behöver köpa in några fler canvas ramar sedan är det bara att sätta igång.

Ha en skön eftermiddag!

Sista veckan närmar sig..

Tänkt, nu är den äntligen här....eller nästan här..min sista strålningsvecka. Det känns väldigt konstigt men skönt. Ska träffa läkaren imorgon för mitt utskrivnings samtal. Lite nervös inför det men jag vet att det kommer att gå bra, har laddat upp med olika frågor.
Jag kommer inte att ta med någon dator eftersom det endast är måndag och tisdag som jag är borta. Kommer att skriva en rapport så fort jag är tillbaka.

Förkylningen är fortfarande kvar, den biter sig fast ordentligt framförallt i halsen och lungorna. Vilken tur att det inte är cellgifter jag ska få, då hade behandlingen garanterat skjutits upp ytterligare. Tror inte att detta ska inverka på strålningen (hoppas jag, är inte säker).

Ringde och anmälde mitt intresse för att gå med i BCF i Norrbottens län. De skulle skicka hem lite information samt en medlemsavi. Känns kul att träffa ännu fler kvinnor i samma situation eller med liknande erfarenhet. Hoppas att någon utav dem är duktiga på datorer :-). Skulle vilja ändra om min blogg lite grann men har alldeles för lite kunskap.

Host, host...nä nu måste jag dricka lite varmt te. Sköt om er, så hörs vi senare i veckan.
Kram till er alla..

Host, nys och snörvel

Solen har varit framme idag och värmt oss lite. Själv har jag varit inomhus nästan hela dagen. Skulle behöva höststäda lite i trädgården men jag får ta det någon annan dag, ev. när jag har kommit hem efter min sista strålning.

Förkylningen har brutit ut ordentligt. Tror inte att jag har någon feber, det känns inte så. Halsen värker och jag nyser väldigt mycket. Huvudet väger tungt. Har druckit flera koppar te. Men trots detta så tycker jag inte ett dugg synd om mig själv.

Det är rätt skönt att vara vara inne och läsa tidningar, slumra en stund och inte ha några måsten. Det blir nog den bästa medicinen. :-)

kramiz

Ont i halsen

Dagen har flutit på bra. Gjorde MUGA scinten på morgonen. Allt gick bra, resultatet får jag veta nästa vecka. Därefter var tiden för tight för att gå tillbaka till hotellet för att äta frukost, så jag köpte frukostfika på Café Kristallen.
Efter strålningen träffade jag två läkarstuderande i en kandidatintervju. De skulle träna sin förmåga att sätta sig in i min (patient) situation och försöka förstå den genom att ställa frågor.
Det var mycket intressant och jag tror personligen att det är mycket viktigt för dem att öva "aktivt lyssnande" genom att ställa rätt frågor.

Åt lunch och vinkade av min Pitekompis, som varit här nere i två dagar. Nästa vecka är det hennes tur att påbörja strålbehandlingen. Har presenterat henne för BC gänget så att hon har en liten trygghet, jag åker ju hem samma dag som hon kommer hit.

Flitens lampa har lyst i snicken. Putsade frenetiskt på knivskaften för att hinna klart tills jag ska hem. Det verkar som det blir så. :-)

Har fått ont i halsen. Trodde det berodde på en vätska jag fick dricka inför MUGA scinten men det har blivit värre. Har druckit vatten och te, käkar halstabletter.
Det gäller att kurera sig under helgen, nu när det är så lite tid kvar.

Sov gott, det ska jag göra i alla fall (hoppas jag).
KRAM

MUGA-scint

Idag ska jag genomgå en MUGA-scint. Det är kontroll av vänsterkammarfunktion (hjärtekokardiografi).
EFtersom jag har fått behandling av Herceptin tidigare som kan påverka hjärtat vill de kolla upp det igen.

Känner mig lite nervös inför detta fast jag har gjort det tidigare. Har inte känt några besvär utan det här är en rutinkontroll. Hoppas så klart att allt är ok.

Lite senare ska jag få min strålning, därefter samtala med några läkarkandidater.

Har haft min värsta natt hittills Sov jättedåligt, endast några timmar. Säkert många tankar som spökar. Blir nog bättre när jag får komma hem.

Ha det gott, på återseende....