Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten

fredag 30 april 2010

The Fifth Battle

Åh, vad trött jag var när jag skulle stiga upp. Vill tillägga att det inte berodde på vinet. :-) Har dessa eländiga vallningarn hela tiden och på natten när man ska sova är det inte kul. Öppnade fönstret: kallt, varmt, kallt, varmt, kallt, varmt..ja så där höll det på och gör så alla nätter. Inte konstigt att man är lite trött.

Vi käkade frukost, och höll nästan på att glömma bort vår tid, vi satt och pratade med en tjej som skulle få åka hem nu efter avklarad strålning.
Lite stressade checkade vi ut, och halvsprang till onkologen. Vi eller rättare sagt min kompis lyckades pressa dem lite igår så att vi fick samma behandlingstid samt att vi fick sitta bredvid varandra.
Vi skämtade och skrattade, sköterskorna tyckte det var trevligt. Vi hade huvudvärk (man får det av en utav kurerna), var trötta, skrev i våra skrivböcker, drack kaffe och kissade rött (hallonsaften). Min kompis fick lite problem med sin venport men det ordnade sig till slut.
Vi var lite vingliga, lulliga och trötta efteråt. Jag kände av lite illamående men inte lika starkt som förra gången. Vi hann med apoteket och köpa oss en sallad att äta på bussen hem.
Vi satte oss först längre bak i bussen men kände att det var en mycket dålig idé så vi flyttade oss till platsen näst längst fram istället. Började så småningom att känna mig bättre. Kunde äta lite sallad och drack massor med vatten. Vi båda var lite trötta och yra, men vi lyckades prata bort tiden även denna gång.

Taxin var på plats som vanligt. Packade upp, ordnade med medicinerna för kommande dagar, drack lite Proviva, duschade. Låg och myste med min dotter ett tag.
Tog magdropparna, har problem med magen och den höga dosen av illamåendemedicinen kommer inte att göra saken bättre. La mig kl. 22.00.

En bra dag igen, trots cytostatika. Tack vännen i Piteå, utan dig hade det inte varit lika bra. Roligt, trevligt sällskap och bra personal har förgyllt dagen!

Resan till Umeå 28 April

Japp, då var det dags igen att styra kosan söderut.

Har haft kontakt med min goda vän från Piteå som jag lärde känna efter förra behandlingen. Eftersom det var första gången för oss båda med FEC kuren så har det varit intressant och kolla av varandras "må bra" status. Vi fick dessutom samma datum för nästa behandling så det var trevligt att ha sällskap på bussen ned.

Tiden gick fort till Umeå, vi är båda rätt duktiga på att prata vilket är ett bra tidsfördriv. Vi hann avverka många samtalsämnen: biverkningar, shopping, inredning, hår, mat, vin m.m. Vi sparade det roliga till sist. :-)

Vi åt lunch innan provtagningen. Efteråt satt vi i väntrummet och fnissade och skrattade, vi tänkte om det var opassande att göra så, men vi resonerade att det är det inte. Man måste kunna skämta om saker och ha kul mitt i allt elände. Vi fick några konstiga blickar men det struntade vi i.
Egentligen så hade jag en senare tid men vi kunde ordna så att vi fick ta dem efter varandra. Jag hade gått upp ytterligare i vikt, SKIT OCKSÅ!

De förbokade läkartiderna är svåra att ändra på så där fick vi vänta mellan våra tider. Onkologen/ Cancercentrum har flyttat till nya lokaler som ligger mycket längre bort än tidigare, vilket gör att man inte orkar gå så många gånger fram och tillbaka till Hotellet. Vi åt var sin glass på en bänk utanför entrén, solen värmde skönt men det började blåsa upp ordentligt.
Min kompis hade första tiden, så vi hann checka in och ta en kaffe innan min tur.

Läkaren var som vanligt lite stressad, han skulle iväg på en akut bröstcancerkonferens. Som vanligt kollar han ju alltid av hur jag har mått efter förra behandlingen, eftersom jag mådde illa då skrev han in att jag skulle få mer illamåendepreparat under min cytostatikabehandling.
Jag frågade honom vad som gäller angående att vistas i solen under och efter strålningen. Enl. honom så ska man vara extra försiktig, speciellt 2-3 veckor efter avslutat tid eftersom huden är extra skör då. Man ska använda HÖG solskyddsfaktor på strålområdet under hela tiden.
För mig är det inte viktigt att sola utan som ni vet så vill jag vara ute, speciellt i att påta i trädgården. När jag berättade för honom, sken han upp som en sol. Tydligen är det något av en passion för honom, han sa att han skulle kunna prata om det i timmar, men hade tyvärr inte tid. Han sa dock att han skulle återkomma med några tips gällande rosor, så jag får väl se om han kommer ihåg det. Kul,ändå. :-)

Kvällen avlutades med middag och en supergod buffé och lite vin. Så härligt!
Dagen har varit bra. Vi har verkligen haft roligt tillsammans, tänkt vilken skillnad när man har sällskap under dagen. Vi har skojat och skrattat, men även blivit rörda av andras öden.

Trots omständigheterna har det varit en jättebra dag!

måndag 26 april 2010

Danssugen



Häromdagen fick jag lust att byta gardiner i köket. Jag plockade bort allt från fönsterbrädorna och tog ned de gamla gardinerna. Vet inte hur det är för er, men jag föredrar att använda vatten med lite diskmedel samt fönsterskrapa, våt och torr trasa när jag putsar. Den metoden kräver lite utrymme men jag tycker fönstren blir så fina. Det brukar i vanliga fall bli det...men inte den här gången.

Putsa fönster tillhör väl inte min favorit sysselsättning, så att pigga upp det hela satte jag på stereon med massor med skön musik. Herregud, vad det började sprattla i kroppen..ni vet så där lyckligt rytmisk som bara bra musik kan framkalla. Hur lätt tror ni att det var att få jämnt och fläckfritt på fönsterrutorna när hela kroppen ville dansa istället? Det var bara att ta en paus och dansa klart innan jag kunde fortsätta. Upptäckte när alla fönstren var gjorda att de två första rutorna var bara att putsa om, det fanns inget alternativ om det var tänkt att jag skulle kunna titta ut också.

Det där med att dansa klart, så är jag fortfarande inte klar. Till alla er som känner mig så vet ni att jag kan hålla på ett bra tag. Sen är det ju så att det går inte att vara still när man hör bra musik, antingen så vickar man på tårna, trummar på knäna, knäpper fingrarna, viftar på armarna eller låter hela kroppen röra på sig..det beror på vad man känner för. Jag var i alla fall väldigt danssugen.

Apropå dans, så var vi igår och tittade på alla flyttfåglar. Det finns massor med fåglar som är extra danssugna så här på våren, bland annat tranorna. Självklart förstår jag dem, de är ju mitt i ett jättestort disco. Bra musik och hur många tjej och killfåglar som väntar på att bli uppbjudna. En del valde att stå i baren(vattensamlingen) och skråla.

Man behöver faktiskt inte gå ut på nattklubb för att dansa, det går jättebra att dansa i köket också, men mitt tips till er alla är; putsa inte fönster samtidigt.

Swing it!

söndag 25 april 2010

Min Cancerdikt

Du kom smygandes och överraskade mig plötsligt
som ett knytnävslag i magen.

Jag tappade andan och föll ihop.

Efter ett tag reste jag mig stark igen.

Blåmärkena efter Dig bevisar vilken kraft Du har.

Jag blir påmind om Dig på grund av känslan av det smärtsamma slaget.

Vet att blåmärkena kommer att blekna men rädslan över att Du ska överraska mig igen finns alltid kvar.

Gammel-Niro myser


Idag är det skönt att sitta på altanen och njuta av solen, det tycker både jag och Niro om.

Solkatter



Fick lust att måla en tavla med katter. Har själv ingen katt och har aldrig haft men jag kan fascineras utav deras självständiga sätt och så tycker jag att de är vackra.

Tavlan i sig symboliserar inget speciellt utan jag blir glad av motivet och jag blir även glad av solen, därför kallar jag den Solkatter.

torsdag 22 april 2010

Nytt från topp till tå


Idag har jag varit och provat ut min andra peruk. Det blev en kortare variant med lite mörkare hår. Känns så klart ovant men jag vänjer mig fort. Passade på att göra lite ärenden när jag ändå var i stan. Köpte ett par nya gardiner till köket, en nytt te och ett par nya skor. Hade egentligen tänkt mig ett annat par men tyvärr var de slutsålda överallt och gick inte att beställa hem. Resultatet blev de som ni ser på bilden nedan, fast färgen är rödare i verkligheten. De är supersköna!



Avslutade med ett besök hos mamma. Kaffe och smörgås smakade utmärkt efter en dag på stan.

tisdag 20 april 2010

Meningen med livet är att leva

Har aldrig haft dödsångest och funderingar kring döden, men funderingar kring min cancer och om den kan komma tillbaka har jag hela tiden. Ser mig själv alltid levande i mina tankar (och har fokus på det) men känner ett starkt motstånd vissa stunder.

Oftast när jag precis fått behandling och tar en massa mediciner är mitt fokus på biverkningarna men när de har klingat av kommer funderingarna
Hur går egentligen min behandling, är allt ok? Jag kan tvivla ibland, trots att läkarna säger att allt är ok och att värdena visar bra resultat. Jag litar helt på deras kunskaper och erfarenheter, men ibland tvivlar jag i alla fall, konstigt men så är det. En viss rädsla finns inom mig där jag oroar mig över när jag ska drabbas av cancer igen. Vetskapen om att min cancer har en risk för fjärrspridning gör mig nog inte lugn förrän jag blir helt överbevisad motsatsen.
Sådana här frågor och funderingar tror jag vi alla som drabbas av cancer får, spelar nog ingen roll hur bra prognos man har. Jag vet att jag kommer att bli CANCERFRI efter alla mina behandlingar och mediciner men FRISK dröjer nog väldigt länge innan jag blir och känner mig.

Den här veckan har Kunskapskanalen på Svt en veckolång programserie med temat Cancer. Första programmet visades igår. Jag såg det idag, via nätet. Jag grät både för mig själv och för alla andra som drabbas. Jag grät för att jag tyckte synd om dem som har diagnos kronisk cancer (obotlig) och jag grät för min skull, att jag ändå är lyckligt lottad.

Alla har vi mycket gemensamt både i känslor och upplevelser men framförallt vill vi alla leva och det gäller att orka leva i nuet, för det anser jag är meningen med livet.

Det finns olika sätt att leva på beroende på vad man uppskattar och tycker om. Uppfattar som att många av oss som är sjuka uppskattar mer av det vi har runt om kring oss som till exempel; sol, vind, vatten, fågelsång, blommor, humlor som surrar, takdropp m.m. Sen finns det även dem som passar på att göra sådant som de alltid har drömt om men skjutit upp till morgondagen, till exempel: åka på safari, hoppa fallskärm, besöka en vän som bor långt borta, köpa olika saker (båt, stuga m.m.). Båda listorna kan vara hur långa som helst, bara fantasi, behov, önskan och pengar sätter gränserna.

Jag kommer alltid ha frågor och funderingar men jag vet också att många kan jag få svar på bara jag kommer ihåg att förmedla dem vidare till dem som kan besvara (och vissa frågor kanske förblir obesvarade). Jag kommer alltid att ha önskningar, behov och fantasier, och det är upp till mig själv hur och vad jag kan och vill utföra för att leva mitt liv så bra som möjligt.

söndag 18 april 2010

Trött, magont men nöjd

Den här helgen har varit fantastisk.

Jag tror att det grundades på mitt tillfredställande tillstånd redan på fredagskvällen. Efter mitt besök på jobbet, var jag väldigt trött och slut men lycklig.
Kvällen fortsatte med en trerätters middag som jag överraskade min kära familj med; stekt halloumi med ruccula och körsbärstomater med balsamicosirap som förrätt. Ugnstekt lax, pressad potatis och vitvinssås som varmrätt och till dessert blev det vaniljpannacotta med krossad daim och hallon. Allt detta avnjöts tillsammans med ett gott vin.

Lördagen hade inte det allra bästa vädret men jag fick ändå en skön långpromenad med en väninna. Våra hundar var med så klart. Det blev en varm dusch både för dem och för mig. Min man kom hem från ytterligare en pimpeltävling, han hade vunnit igen. Grattis gubben! Vi ordnade hämtmat till middag och fick senare på kvällen besök av kära vänner.

Söndagen har jag och min dotter tillbringat hos min mor. Det är så länge sedan vi besökte henne, sen jag blev sjuk är det hon som har varit hos oss istället. Dagens snöoväder begränsade vår tid ute, men vi fick ändå en promenad när det klarnade upp lite. Vi har även ritat, spelat spel och skrattat tillsammans. Ibland när jag är övertrött kan jag reagera med hysteriska skrattanfall, idag har det varit så. Tårar har runnit ned på mina kinder från alla skrattsalvor som jag och dottern har levererat på grund av tokigheter som bara hon och jag tycker är roliga.

Under både lördag och söndag har jag haft stora problem med magen. De tabletter jag tog efter förra cellgiftsbehandlingen mot illamående har gett mig väldigt trög mage. För att motverka detta har jag även tagit magdroppar. Dessutom har jag fortsatt med magkatarrtablettera. Alla dessa olika preparat har satt min mage och mig själv på hårda prov. Sömnlöshet, halsbränna,spykänsla, uppblåst mage likt en nio månaders gravid kvinna..ja listan kan göras lång. Allt detta har gjort mig väldigt trött. Idag har det nästan varit svårt att hålla ögonen öppna, försökte sova men det gick inte. Har även sådana svallningar, fryser och svettas omvartannat. Från likblek till blossande röd på nolltid. Kroppen verkar svara bra på min motion, har inte haft lika ont i den som tidigare.

Så här på söndagskvällen kan jag sammanfatta min helg med många olika saker, där de positiva vinner över de negativa. Det känns härligt skönt att kunna njuta och utnyttja stunder då man mår bra men även att kunna ha roligt under de stunder då man inte alls mår så bra.

fredag 16 april 2010

Besök på jobbet

Imorse när jag satt och åt frukost samtidigt som jag läste morgontidningen fick jag en inpuls om att jag skulle ta och besöka min arbetsplats. Det var väldigt länge sedan sist, tror det var kring den 20/12, så det var verkligen på tiden.
Sagt och gjort, lika bra att passa på medans hurmöret och kroppen känns ok. Jag bytte genast om från pyjamas till något mer respektabelt. Stod länge och testade olika huvudbonader med beslöt till slut för att ta peruken. Är inte riktigt vän med den, den är lite för stor och varm. Ångrar lite att den har så långt hår, nästa peruk ska ha kortare frisyr.

Nåväl, uppstylad och klar satte jag mig i bilen och styrde kosan mot jobbet. Herregud vad hjärtat bultade (igen), det var ju precis samma känsla som när jag var där i december. Jag förstår inte att det kan kännas så tungt att besöka en plats som är så bekant, både med människor och lokaler. Jag parkerade bilen på en utav besöksplatserna, fick nästan dåligt samvete att ta upp en sådan plats men just nu så är jag ju faktiskt besökare.

Fick en varmt bemötande av alla mina kära arbetskollegor, massor med kramar och välkomsthälsningar. Har under min tid hemma lyckats koppla bort jobbtankar men när man är där på plats igen bubblar de upp lite och jag inser hur mycket jag har saknat alla och allt. De människor som finns där är väldigt omtänksamma och är ändå en del av mitt aktiva liv. Att så många visar sin sympati och värme hjälper mig att kämpa på och längta tillbaka, det är helt underbart.

Käkade lunch på Helmers tillsammans med både gamla och nya kollegor. Det har precis avslutats en stor omflyttning av alla avdelningar så det tog några timmar innan jag hade gått runt och träffat de flesta.

Är helt slut i kroppen efter besöket, men det är helt klart värt det. Jag har haft en underbar dag tillsammans med alla goa människor, så lite värk i huvud och kropp får jag ta.

Ha det bra till nästa gång vi ses, kära vänner.

torsdag 15 april 2010

Växthusfeber


Igår var min kära mor och jag iväg till en handelsträdgård i närheten. Vi skulle köpa några surfinasticklingar. Är det något som jag blir extra glad över så är det att strosa omkring i dessa stora växthus, känna den varma jordiga doften och njuta av den fantastiska färgpaletten.
Vi köpte lite olika sticklingar; surfina, pennningblad, silverfalls samt lite sättlök. Vi passade även på att göra några ärenden på Storheden.
Jag var helt slut i kroppen när jag kom hem, är inte van att "ränna" runt. Puh!


Idag blev det ingen promenad, kroppen sa ifrån. Efter en lugn och vilsam morgon, tittade jag in i mitt eget lilla växthus. Eftersom jag inte har extra värme så har jag inga plantor där just nu, men det är ett bra utrymme för att så frön. Så idag fick några fler fröer komma i jorden; rosenskära, tagetes, zinnia, basilika m.fl.
Mina sådder förvarar jag för tillfället i vardagsrummet, men kommer att sätta ut dem i växthuset när de har vaknat.


En sak kan jag konstatera och det är att trädgård och blommor är verkligen terapi för själen (och kroppen med). Att se växter, gro, växa och blomma ut är fantastiskt. Om man sedan kan äta utav det är det ännu bättre (matgalning som jag är). Allt detta gör att man tänker framåt, den som väntar på något gott..
Visst finns det gånger då odlingen helt misslyckas och man känner sig så besviken, allt jobb i onödan. På något sätt glömmer man snabbt nederlaget och tar lärdom utav det istället. Bättre lycka nästa gång!

Imorgon hoppas jag att kroppen är mer alert, så jag och hundarna kan ta en promenad tillsammans.
Nu blir det en kopp kaffe och lite inspirerande läsning.

tisdag 13 april 2010

Två glada flickor

Visst känns det att våren har kommit, det har varit sådana fina dagar.

För att sammanfatta mitt hälsotillstånd från söndagen så vill jag bara skriva att illamåendet är helt borta, däremot är sömnen varierande. Sömnen verkar ha för vana att stanna längre varannan natt, vilket jag uppskattar mycket eftersom den ger mig sådan skön vila. De övriga dagarna försöker jag ta igen mig på annat sätt.

Idag har varit en fantastisk vårdag. Eftersom jag vaknade tidigt tog jag en morgonpromenad med hundarna. Solen värmde skönt med nordanvinden var retsamt isig.
Solljuset och det intensiva fågelkvittret gjorde så att jag glömde bort kylan. Några vårtecken fick jag se och höra på vägen hem; tofsvipan, duvor och flera fjärilar.
Väl hemma igen satte jag mig i läan på altanen med en kopp kaffe. Temperaturen har visat + 21 grader och hundarna låg och sov på det solvarma trädäcket.
Runt växthuset har odlingsbäddarna börjat tina fram, även hundgården och grillplatsen är framme. Det är fortfarande väldigt mycket snö kvar men det är så härligt när det är sådana här dagar, man riktigt hör hur snön smälter.

Under vintern har jag känt mig osäker att ge mig ut i trafiken eftersom hjärnverksamheten har varit så ofokuserad men nu när vägarna är bara och det är ljust en stor del av dygnet vill jag ge mig ut igen.

En annan som vill ut på vägarna igen är vår dotter. När hon fyllde år blev hon lovad en ny cykel och igår var vi och kollade på några alternativ. Hon hittade en modell som passade henne bra. Idag var min man och köpte cykeln och gissa om hon blev glad när han kom hem. Hon klädde genast på sig och for iväg på en tur, hela hennes kroppsspråk visade på total glädje och frihet.

Jag känner igen den känslan från den tid då jag var i hennes ålder, den långa väntan och längtan efter att få ta fram cykeln, så jag förstår hennes lycka. Det var som om jag såg mig själv i henne, vi var två glada flickor.

söndag 11 april 2010

Inte så illa ändå

Visst blev det en film där på morgonkvisten. Kanske inte den bästa jag sett men lättsam, halvrolig, dramatisk och tidsfördrivande.

Min man steg upp lite senare, vi hann äta lite frukost tillsammans innan han drog iväg söderut (Västerbotten) till tävlingarna.
Som jag skrev tidigare så kände jag mig lite speedad men ändå inte i form, illamående och trött. Hade väldigt svårt att fokusera. Vädret på lördagen var trist, och jag hade inte ork att ta en promenad. Fick hjälp utav mamma att flytta om några möbler i vardagsrummet så jag får plats med mina frö sådder.

Vi såg en film och slappade i soffan, höll nästan på att somna. Dottern kom hem efter att ha övernattat hos en kompis. Jag gick och la mig i sängen, och till min förvåning lyckades jag somna och sov i 1,5 timme. Så underbart, behövde det så väl.
En underbar lasagne till middag och sedan forsatte kvällen i soffan. Hade hela tiden en liten klump i halsen och molande värk i magen, men mineralvatten gjorde susen.

Sov jättebra hela natten till idag, förutom några kisspauser (ni vet mineralvattnet):-). Solen sken på klarblå himmel, ett så underbart uppvaknande. Mamma, dotter, hundarna och jag tog oss en skön prommis innan lunch. Tillbringade några timmar hos min kusin på eftermiddagen. Ett härligt fotvårdsparty mjukade upp både fötter och humör. Gott fika och trevligt sällskap. Min kära mor fick lift hem tillsammans med en annan kusin till mig. Som vanligt var huset i tipp topp, med mat i kylen, städat och tvättat. TACK snälla mamma!

En utav mina vänner kom förbi en stund nu på kvällskvisten, vi satt och pratade och hade det trevligt. Min man kom hem för en stund sedan utan framgång från sina tävlingar. Tråkigt, men så är det ibland, bättre lycka nästan gång.

Den här dagen har varit superskön, jag kan tillägga fler positiva händelser till agendan vilket har gett mig kraft och energi:
Solsken
Värme
Motion
Social samvaro
Omsorg - både från vänner och för mina fötter

Jag är så tacksam för alla mina dagar men dagar som den här är extra uppskattade.
Nu ska jag och min dotter se en film tillsammans och bara mysa. Jag är fortfarande inte helt ok, men jag mår mycket bättre och det är nog tack vare denna supersköna Söndag.

lördag 10 april 2010

Från Blä till rätt ok och sömnlös.

Kan konstatera två saker; att det verkligen inte var hallonsaft jag fick samt att cortisonet har börjat verka.

Efter en väldigt orolig natt vaknade jag ändå tidigt igår morse. Konstigt nog kände jag mig inte allt för trött men min plan var att ta min medicin, försöka äta lite och sedan gå och lägga mig igen.
Medicinerna gick bra, cortisonet (ska hjälpa mig mot illamåendet och vätskeansamling), magtabletter mot magkatarr, en annan tablett mot illamående, ja det var väl allt än så länge. Magdropparna tog jag ju kvällen innan och de ska hjälpa till mot trög mage, vilket man får av illamåendetabletterna. Kommer inte gå in i detalj hur dessa droppar fungerar, det är lite för privat om ni förstår. Ni kan tänka er att det är en djungel att hålla reda på dessa preparat. Försöker tillämpa min organisatoriska förmåga och har skrivit upp både i almanackan vad jag ska ta och vilken tid, dessutom har jag skrivit på kartongernas ovansida vad medicinerna är bra för, att komma ihåg vad de heter är överkurs.

Sen var det dags att försöka äta lite, vilket gick rätt bra. Lite proviva, en halv kopp kaffe och en halv smörgås. Kände mig fortfarande illamående men bättre än igår.

Nu vet jag inte hur snabbt det går för medicinerna att börja verka men jag tror i alla fall att cortisonet gör det rätt fort.
Som vanligt blev det inte att jag gick och la mig igen, utan jag fastnade framför morgontidningen, posten från dagen innan inkluderat två nya tidningar. Som jag har skrivit tidigare så blir jag speedad av cortisonet, denna gången inte lika mycket med tillräckligt för att få igång tankeverksamheten eller rättare sagt virrvarret i hjärnan. Det blir aldrig någon röd tråd som jag kan följa utan det finns gröna, gula, lila, svarta, vita, rosa, blåa trådar också.
En av tidningarna handlade om hem och trädgård med allt därtill. Fick många uppslag på förändringar och tänkbara renoveringar både inne och ute i trädgården, min man som har hört det förut suckade och sa "mmmmm, jaja det blir nog bra" fast jag tror inte alls att han hörde allt jag sa.

Det blev inget mer sovande under dagen, men jag tog det rätt lugnt. Plockade undan påskpyntet (det lilla jag hade satt fram), sådde några purjolöksfrön, uppdaterade mig på FB och bloggen (hade min dator i sängen).
Min kära mor är hos oss igen, som stöd och mitt personliga hembiträde. Hon är fantastisk!
Min man ska iväg i helgen igen, ni vet dessa pimpeltävlingar. Både lördag och söndag är det några av våra favoriter, vi brukar alltid åka på dem tillsamman, så det känns konstigt att stanna hemma. Lyckan log mot min mans framgångar under påskhelgen så han måste bara fortsätta försvara familjen Segers heder.

Jag skrev ju igår om min fullmaktshandling gällande mediciner. Gubben for till Sunderby Sjukhus för att hämta ut min spruta och lite mer cortison Det fungerade alldeles utmärkt, sprutan fanns bokad på mig och blanketten hade vi lyckats fylla i rätt, superbra. Min kära vän (sjuksyrran) kom förbi och hjälpte mig med sprutan igen, tack kära du för det. Känner mig feg som inte kan klara av den själv men tror inte jag är ensam om det.

Seg och trött men ändå pigg. Det är så svårt att förklara men jag är säker på att det är flera av er som har varit med om detta någon gång. Är nog lite ofokuserad i mitt skrivande.

Illamåendet höll i sig hela dagen och kvällen men inte lika jobbigt som på bussen hem. Jag kunde få i mig lite lunch och även lite middag.
Har sovit jättedåligt i natt, vaknat så många gånger. Det har varit varmt (ni vet rodnaderna jag brukar få) sedan har det varit kallt, varit upp på toa (allt extra vatten jag måste dricka trycker på). Ville inte väcka min man hela tiden så jag gick och la mig i vardagsrumsoffan. Efter ett tag tog jag datorn i knät och började skriva detta inlägg.
Just nu mår jag bra, lite sug i magen, antingen är jag hungrig eller så spökar magkatarren lite. Ska testa med lite proviva och en macka.

Kanske det är någon trevlig film på tv som jag kan se?
Vi hörs senare, kram

fredag 9 april 2010

The fourth Battle

Var på plats i tid i väntrummet på onkologiska dagvården. Hade startat min promenad tidigt ifall jag inte skulle hitta dit igen, ni vet, allt irrande i kulverten.
Fick vänta ungefär en halvtimme innan jag fick komma till min plats, denna gång en säng. Det tar alltid en stund innan man får cellgiftet, området kring venporten ska tvättas flera gånger, sedan sticker de in nålen. Eftersom FEC-kuren kan ge illamående fick jag en dos med förebyggande preparat först, sedan var det "hallonsaftens" tur. Visst kissade jag rött under tiden och efteråt, inte alls dramatiskt, men hade man inte vetat om det innan skulle jag nog ha blivit orolig. Hela behandlingen gick väldigt bra, jag och Fido (droppställningen) gick till väntrummet och hämtade lite kaffe. Hade lite ont i huvudet, men det ordnade sig med lite tabletter.

Fick kontakt med en jättegullig tjej från Piteå, det var hennes första behandling. Tycker att vi fick en fin kontakt direkt, hoppas att vi kommer att ses fler gånger.
Hann inte med bussen som gick 12.20 p.g.a. att jag skulle förbi Apoteket så jag fick vänta till kl. 14.30. Tyvärr hade inte Apoteket min spruta, den var slut, typiskt. En snäll farmaceut hjälpte mig att kolla om den fanns i Luleå, tur nog hade Sunderby sjukhus några stycken, så hon bokade upp en åt mig. Passade även på att få en blankett gällande fullmakt. Ska ordna så att min man och några till har rätt att hämta ut medicin åt mig ifall jag blir för sjuk att åka iväg själv.

Efter en äcklig lunch satte jag mig på bussterminalen. Träffade min kära vän från Piteå igen. Det var så kul att ha sällskap på hemvägen, tyvärr började jag må riktigt illa, fick ligga längst bak i bussen nästan hela vägen hem. Det var fruktansvärt varmt på bussen, tror inte ventilationen fungerade ordentligt, de hade takluckan uppe. Vi pratade om allt möjligt, skrattade och hade det trevligt.

Taxin var på plats. Mådde illa hela kvällen och under natten. Hade svårt att få i mig någon mat, drack litervis med mineralvatten. Tog både magkatarr tabletter, magdroppar och tabletterna mot illamående. Satt och sov nästan hela natten. Så fort jag försökte lägga mig ned blev det sämre.

Det var i alla fall skönt att vara hemma igen. Det här kommer jag att klara.

Resan ned 7/4

Samma dag som jag skulle åka ner fyllde min kära man år. Stackare, fick fira sin födelsedag helt ensam. Dottern var i stugan med farmor och farfar och jag i Umeå. Hann som tur var gratulera honom på morgonen. Tror inte det gick någon nöd på honom ändå, han fick vara för sig själv en stund och pyssla med sitt, det var så han sa i alla fall. :-)

Nedresan var ungefär likadan som alla andra gånger, hände inte mycket. Såg tre orrar och en renhjord efter vägen. Satt ensam, hade ingen trevlig reskamrat vid min sida.

Tog prover som vanligt när jag kom fram. Har ökat i vikt, igen...men herregud det har ju varit påsk, vem gör inte det efter en sådan helg fylld med läckerheter.
Hade bokat en lunchträff med min kompis från Sundsvall, hennes dotter var också med. Så kul att se henne igen, allt har gått bara bra med hennes strålning och hon såg fräsch ut, kanske något trött. Vid bordet satt även två andra kvinnor, bröstcancerpatienter. Det fanns ingen brist på samtalsämnen.

Läkarträff på eftermiddagen, alla prover var ok, så det blev behandling nästa dag. Själva onkolog avdelningen där man får cellgifter hade flyttat till tillfälliga lokaler,jag fick en snabb guidning utav en sköterska. Så med en karta i handen och med försiktiga steg irrade jag omkring nere i kulverten. Kändes som jag var tillbaka till skoltiden och min första orientering. Väldigt virrigt!
Till alla er som inte har besökt Norrlands Universitets sjukhus kan jag berätta att det är väldigt många olika korridorer och gångar och ännu värre är det i källaren. Tillslut kom jag fram och kunde få en tid för nästa dag. Puh nu kunde jag pusta ut. Fick tid kl. 08.30 så det kändes skönt att jag redan hade testa vägen dit.

Slappade på hotellrummet, slumrade till lite, skönt. Hade köpt några tidningar med orkade inte läsa dem. Åt middag med samma sällskap som från lunchen förutom Sundsvallstjejens dotter som hade åkt hem. På kvällen kollade jag lite tv, läste mina tidningar och somnade rätt tidigt. Hade känt mig trött hela dagen.

Nu var det bara att ladda för nästa dag och FEC-kuren.

tisdag 6 april 2010

Packar för imorgon

Imorgon är det åter dags för mig att åka ner till Umeå. Jag har nu avklarat min behandling med Herceptin och Taxotere, halva tiden av min totala cellgiftsbehandling.

Denna gång kommer jag att få en FEC-kur som kommer att ges tre gånger med tre veckors mellanrum. FEC-kuren omfattar tre olika cytostatika: fluorouracil(F), epirubicin(E) och cyklofosfamid(C). Som vanligt kommer jag att först ta prover och sedan träffa läkaren. Har ingen aning om jag får cellgifterna imorgon eller på onsdag, kommer att packa med övernattningsgrejer ifall att.

Vet inte så mycket om den här behandlingen, förutom att en utav preparaten ser ut som hallonsaft och att man kissar rosarött efteråt. När det gäller biverkningar så vet jag att den här kuren kan leda till illamående men det är inte alla som drabbas.

Jag återkommer med en rapport när jag är hemma igen. Ber er alla hålla tummarna för att jag slipper illamåendet även den här gången.

kram till er alla.

Kära pelargoner


Nu är mina pelargoner klarvakna. Har klippt ner dem lite och tagit fram dem till ljuset och värmen. På bilden ser ni några utav dem, jag har för tillfället 16 plantor totalt, men jag vet att det kommer att bli några sticklingar från dem så när det är dags att plantera brukar det vara runt 25 stycken.
Jag har mest röda sorter men rosa och vita är också favoriter. De planteras ut i olika stora krukor, ensam eller tillsammans med någon sommarblomma. Tycker det är kul att kombinera med olika blommor och bladverk. Det finns oändligt många olika sätt plantera, bara de trivs ihop gällande läge och vattning.

Jag älskar sommaren och mina pelargoner och visst lyser de upp och sprider glädje.

söndag 4 april 2010

Påskdagen och äntligen sol igen, samt panik inför bikinisäsongen

Så härligt det har varit idag. Soligt och varmt.

Vi tog en lång promenad och efter det blev det skön avslappning på altanen. Det var faktiskt, tro det eller ej, 20 plusgrader mot solväggen. En efterlängtad kopp kaffe och en bit sockerkaka var belöningen efter promenaden.

Satt och funderade medans solens strålar stekte min panna, att tänk snart är det dags att börja klä av sig nu när solen börjar värma ordentligt. Herregud, tänkte jag, hur kommer det att se ut?

Jag är väl en person som är rätt självkritisk mot mig själv, speciellt när det gäller det yttre. Ibland kan jag tycka att jag är rätt snygg (och min kära make tycker jag är snygg jämt, vilket är helt underbart)men ni vet ju hur de flesta kvinnor är, alltid finns det något som man vill förändra.
Genom min sjukdom så sker det automatiskt att jag blir mer och mer kritisk mot det yttre för att jag har inget hår (och snart far bryn och fransar), jag sväller upp av cortisonet och all mat, har ett ärr över bröstet som påminner om vad som varit där och att mina tänder inte ser lika friska ut. Hur f-n ska jag då se ut i bikini? Bikinin kommer att skära in i min hud så hela jag kommer att se ut som en gigantisk salamikorv, superläckert eller hur?
Kanske så illa är det inte, det är bara min självbild som har blivit lite rubbad, men ändå så kan jag inte låta bli att tänka på det. Jag vet att för att detta ska vända, måste jag tänka mer inåt för att bygga på det yttre förtroendet. Har förstått att detta är något som inte bara jag känner, fler i min situation känner likadant, vilket gör att deras bild på sig själv förändras och det mycket p.g.a. sjukdomen.

De här känslorna kommer och går, kan antingen försämras eller bli bättre och jag vet att de kommer att bli bättre. Försöker tänka framåt och fantiserar om vilken slags frisyr jag ska ha när håret växer ut igen. Jag hinner nog testa massor med olika stilar innan det har vuxit ut ordentligt, det kommer att bli jättespännande.

Nu vet jag ju att det är tag till bikinisäsongen och mycket kan hinna hända innan dess, men en sak är nog säker, jag kommer inte att bli smal och snygg som en grönsak (sparris, slanggurka)till sommaren utan får nog nöja mig med något från charken (falukorv, salami, fläskfilé). En sak är ju faktiskt positivt, män brukar oftast föredra kött före grönsaker. :-)

lördag 3 april 2010

Påskafton

Oj oj, jag känner mig som en ballong, sprängfylld och stor. Får nästan dåligt samvete efter att jag har proppat i mig sådana godsaker hela dagen, fast det är väl så påsken alltid har varit...ett ständigt tuggande.

Apropå allt tuggande, så var jag till tandläkaren tidigare i veckan. Nu när landstinget har gjort sitt med mina tänder (inga flera kostnadsfria undersökningar eller behandlingar) och när tänderna bara blir sämre och sämre, ville jag ha en dejt med min "privata" tandläkare för att få en bedömning om kommande behandlingar. Allt såg rätt bra ut förutom min kraftigt ökade tandsten och missfärgningar. Eftersom min salivutsöndring har minskat ökar så klart bildningar av tandsten. Missfärgningarna kommer från det bakteriedödande medel som jag har använt. Tandläkaren ansåg att eftersom min infektionsrisk är så hög ska vi vänta med att behandla tänderna tills efter min sista cellgiftsbehandling. Det var iaf skönt att jag inte hade några hål.

Idag, Påskafton, har vädret varit si så där, mulet och disigt men skönt. Fick besök av en barndomskamrat till mig, hans fru och dotter var också med. Vi hade det så trevligt och hann prata om allt möjligt. De hade med sig en vacker blomma som kommer att få en hedersplats i huset. Apropå blommor, herregud vad jag har fått blommor sedan jag blev sjuk, trodde aldrig att jag skulle få så mycket..det är helt underbart vad alla är rara. Känner mig hedrad, tack alla snälla rara vänner!

Mamma och jag tog en promenad efter halv fem, precis när solen tittade fram. Vi ska nu se lite tv och ta det lugnt. Imorgon blir det promenad igen, ni vet, allt tuggande kräver massor med steg..annars blir min kropp till deg. :-)

fredag 2 april 2010

Långfredag

Ja, då var jag åter från Blåkulla. :-) Det blev bara en snabbvisit.
I år är det en annorlunda påsk. Vanligtvis brukar vi fira den tillsammans i vår stuga som ligger 28 mil norrut, nästan mot Kiruna. Min man, dotter och hundarna har åkt dit och ska fira påsken med mina svärföräldrar och stug grannar.

Jag och min mamma är här hemma i byn och firar. Eftersom jag var sjuk förra helgen och för att det är så långt till närmsta sjukvård, var det bättre för mig att stanna här. Det är ändå en risk ifall jag skulle drabbas av feber. Idag har jag faktiskt varit varm och tempen har legat på 37.2. Vet att min febergräns är låg, så det var tur att jag stannade hemma.

Mamma och jag har haft det jättemysigt. Vi har tagit en liten promenad, besökt min morbror med familj, ätit god mat och haft det trevligt. Imorgon hoppas jag att solen tittar fram igen, så vi kan njuta utav den på altanen.

Ett vårtecken; såg en flock snösparvar flyga förbi oss när vi tog vår promenad. Vad härligt det var att känna lite asfalt, längtar till när man kan börja cykla.

Trevlig kväll!

torsdag 1 april 2010

Skärtorsdag



Sillen är inlagd, laxen är på gång.
Äggen ska kokas och snapsen ska sköljas ned med sång.
Påsken är här med kulörta fjädrar i ett spretigt ris,
och har jag inte godis, ja då är det kris.
Påskägget är fyllt med salt, sött och choklad
jag tror det kräver någon extra promenad.
Vi får hoppa att solen visar sig extra stark,
så vi efter påsk får lite upptinad mark.

En skön påsk önskar jag till alla och en var,
att lugnt och skönt ni hemma eller i stuga har.
Till veckan, jag åter igen till Umeå drar,
innan dess jag på kvasten till Blåkulla jag far.
Ska njuta av påsken och av allt som hör till,
har inga måsten utan får göra vad jag vill.

Glad Påsk!