Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten

tisdag 20 april 2010

Meningen med livet är att leva

Har aldrig haft dödsångest och funderingar kring döden, men funderingar kring min cancer och om den kan komma tillbaka har jag hela tiden. Ser mig själv alltid levande i mina tankar (och har fokus på det) men känner ett starkt motstånd vissa stunder.

Oftast när jag precis fått behandling och tar en massa mediciner är mitt fokus på biverkningarna men när de har klingat av kommer funderingarna
Hur går egentligen min behandling, är allt ok? Jag kan tvivla ibland, trots att läkarna säger att allt är ok och att värdena visar bra resultat. Jag litar helt på deras kunskaper och erfarenheter, men ibland tvivlar jag i alla fall, konstigt men så är det. En viss rädsla finns inom mig där jag oroar mig över när jag ska drabbas av cancer igen. Vetskapen om att min cancer har en risk för fjärrspridning gör mig nog inte lugn förrän jag blir helt överbevisad motsatsen.
Sådana här frågor och funderingar tror jag vi alla som drabbas av cancer får, spelar nog ingen roll hur bra prognos man har. Jag vet att jag kommer att bli CANCERFRI efter alla mina behandlingar och mediciner men FRISK dröjer nog väldigt länge innan jag blir och känner mig.

Den här veckan har Kunskapskanalen på Svt en veckolång programserie med temat Cancer. Första programmet visades igår. Jag såg det idag, via nätet. Jag grät både för mig själv och för alla andra som drabbas. Jag grät för att jag tyckte synd om dem som har diagnos kronisk cancer (obotlig) och jag grät för min skull, att jag ändå är lyckligt lottad.

Alla har vi mycket gemensamt både i känslor och upplevelser men framförallt vill vi alla leva och det gäller att orka leva i nuet, för det anser jag är meningen med livet.

Det finns olika sätt att leva på beroende på vad man uppskattar och tycker om. Uppfattar som att många av oss som är sjuka uppskattar mer av det vi har runt om kring oss som till exempel; sol, vind, vatten, fågelsång, blommor, humlor som surrar, takdropp m.m. Sen finns det även dem som passar på att göra sådant som de alltid har drömt om men skjutit upp till morgondagen, till exempel: åka på safari, hoppa fallskärm, besöka en vän som bor långt borta, köpa olika saker (båt, stuga m.m.). Båda listorna kan vara hur långa som helst, bara fantasi, behov, önskan och pengar sätter gränserna.

Jag kommer alltid ha frågor och funderingar men jag vet också att många kan jag få svar på bara jag kommer ihåg att förmedla dem vidare till dem som kan besvara (och vissa frågor kanske förblir obesvarade). Jag kommer alltid att ha önskningar, behov och fantasier, och det är upp till mig själv hur och vad jag kan och vill utföra för att leva mitt liv så bra som möjligt.

4 kommentarer:

  1. Hej!
    Tack för att du delar med dig av dina tankar. Det är nog många gånger så som du skriver att ni som själva drabbats av cancer uppskattar mer av det vi har runtomkring oss. Men genom att du delar med dig av dina tankar så får jag många gånger en tankeställare att påminna mig själv om att leva här och nu. Ingen vet vi något om morgondagen så bästa sättet att känna lycka är att ta vara på tiden här och nu. Visst är det skönt med fanatsier och drömmar...Massor med kramar till dig som jag beundrar så mycket.
    A-L

    SvaraRadera
  2. Tack A-L, jag känner mid hedrad. Du har ett underbart växthus, ta vara på stunder och sätt dig där inne. Behöver inte vara så länge, några minuter räcker, medans du njuter över en varm kopp te eller varför inte ett glas vin. Det är din egen fristad. Känn värmen, lyssna, lukta och märk hur kroppen fylls av ny energi. Massor med kramar tillbaka

    SvaraRadera
  3. Du har rätt Annika, det är de små stunderna som är så värdefulla. Du är mycket välkommen till mitt växthus, nu ska vi se till att det blir av. I helg åker jag till mamma min. Men när jag är tillbaka så bestämmer vi för träff i växthuset. Vill du ha vin eller te?
    Kram A-L

    SvaraRadera
  4. Det är så lätt att ta allt för givet. "-Inte händer det väl mig eller de mina-"
    Vi behöver nog alla stanna till en stund varje dag och tänka efter hur bra vi har det.
    Du Annika hjälper till att ge en tankeställare över dom små sakerna vi ska glädjas åt.
    Håller alla tummar och tår för att dom hemska behandlingarna skickar cancern åt "pipsvängen"
    Kram Helen

    SvaraRadera