Vad gör jag för fel?

Jag blir så less, varför vinner jag aldrig?



Då menar jag först och främst lotterier, både skraplotter och prenumerationslotter. Jag köper diverse lotter flera gånger i månaden men icke att turen vill vända mot mitt håll. Plötsligt händer det, ja men när då? Samtidigt så kan jag inte låta bli att inte låta bli för jag vill ju så gärna vara med ifall det skulle bli vinst.

Samma gäller dessa telefontävlingar, har väl aldrig varit med om att någon norr om Sundsvall har vunnit, ytterst sällan.

Har varit med i flera tävlingar i tidningar, där man svarar med alternativ 1, X eller 2. Oftast så står svaret någonstans i tidningen, så det är enkelt att svara rätt. Men för att selektera ytterligare så måste man knåpa ihop en fin motivering, helst på rim och med max antal ord. När man har lyckats med det och omsorgsfullt skickat in tävlingsbidraget antingen via post eller internet, så är det en låååång väntan tills man får veta att "tyvärr, du är inte vinnare i den här tävlingen". Grrrrrrrr.. Att jag inte lär mig, det är ingen idé jag vinner ju aldrig, men samtidigt tävlar man inte alls så är det ju så också. Därför måste jag ändå ta chansen, men det känns surt.

Jag prenumererar på Datumlotteriet, där överskottet går till Bröstcancerfonden och Fonden mot Prostatacancer. Känns bra att bidra men självklart vore det kul att vinna.

Vad ska man göra, har ni några tips? Är det bara slumpen som avgör? Det är väl typiskt när man har så bra efternamn att inte lyckan vänder.

Skam den som ger sig, bara att kämpa på...Plötsligt händer det!
KRAM

En liten uppdatering

Kylen håller ett fast grepp om lilla Ersnäs, Luleå, Norrbotten. Undrar hur länge den ska vara här? Braskaminen går varm mest hela tiden, det är självklart mysigt men det är ju jobb också..man måste vakta brasan, hämta in ved och om det inte finns tillräckligt, hugga stickor.. Puh, efter allt detta så behöver man inte tända någon brasa för då är man redan så varm, fast kanske inte huset.

Vad vackert det är ute nu, sådant fint och klart ljus med tusen glittrande och glimrande snökristaller. Träd och buskar ser frostigt sköra ut och det knarrar rejält under skorna när man promenerar.

Idag blev det ingen promenad för mig, var så trött efter jobbet. Så jag och vår kära tik som är på besök hos oss sov middag i ca. 1.5 timme. Hade nog kunnat sova ännu längre men suget efter lite varm glögg blev för stark. Smakade en ny sort som jag köpte på ICA, Mandarin och Chiliglögg. Nja, den var väl sådär, kan tänka mig att den är god kall med massa is.

Har skissat lite på tavlor, Elin har spelat gitarr och vi sjöng lite julsånger tillsammans.
En bra dag, för att vara måndag. På onsdag startar jag att jobba 50%, ska bli intressant att testa det. Kommer säkert att bli trött men roligt. Lovar att ta hand om mig och lyssna på kroppen.

Kram och God natt kära vänner!

Tankarna har landat och vardagen och helgbestyren fortsätter

Det är lördag och imorgon är det första advent. Onsdagens tråkiga besked gjorde en känslomässig djupdykning men nu har det vänt tillbaka. Har hunnit jobba lite, försökt få ordning på sjukintyg och papper till försäkringskassa, handläggare, pensionsförsäkringsutgivarna, dessutom ordnat lite advent. Som tur är så var min kära mor här i några dagar och hjälpte mig med gardiner och lite annat.


Visst är det mysigt när adventsstjärnorna kommer på plats, man dricker glögg och äter pepparkakor med ädelost. Känner mig inte stressad över julen fast vi inte har fixat en enda julklapp än, men vi brukar sällan vara klara förrän någon dag innan julafton. Den här månaden blev det så otroligt lite pengar, eftersom jag får min arbetade lön nästa månad, så man får väl se hur snäll tomten är i år. :-)
Varje år försöker man dra in på julklappar men det slutar alltid med att någon "fuskar" och köper några extra. Som tur är så är det inte så många som vi köper till.


Min fantastiska julkaktus blommar igen. Den blommar varje jul, kommer inte ihåg hur gammal den är men den borde vara ca. 10 år. Det är helt fantastiskt vilken livskraft den har. Jag brukar skämma bort den lite och ha den utomhus hela sommaren, så detta är väl ett sätt för den att säga tack. Visst är den fin!




I helgen har vi finfrämmande. Qippers nya flickvän är på besök. Herregud vilka jobbiga dagar det har varit för våra killar. Hon luktar ju så fantastiskt gott, tyvärr är det bara Qipper som får lukta, Niro stackaren han får mest vara instängd. Tanken är väl att de ska para sig i helgen men än så länge har de bara busat och snusat. Vi får väl se vad som händer, hoppas på imorgon. En sak är då säkert, det är ingen lek att ha två hanhundar hemma när det finns en löptik i huset. Det är yl, gnäll, flämtningar och dreggel, fast just nu tar de en paus och sover gott. Skönt, både för mig och dem.


Vill avsluta med att önska er alla en mysig första advent. Här är det fortfarande jättekallt så raggsockar och en varm brasa får bidra med värme, självklart tillsammans med glöggen.

Kram på er alla från lilla mig.

Livet vänder fort..

Fick just ett tragiskt besked. En kär medsyster finns inte längre kvar här på jorden, himlen har fått en ängel.

Vi träffades under min strålningsperiod, hann inte lära känna henne ordentligt. Men jag kan bara säga att hon var en otroligt varm och fin människa, med kämparglöd in i det sista. Jag har tänt ett ljus för henne och minns hennes fina leende, jag tänker även på hennes familj och på alla andra som drabbas av cancer (barn, kvinnor, män, anhöriga).

Vi medsystrar ska fortsätta att kämpa för vår, hennes och alla andras skull.

Den här skitcancern ska få ett motstånd om heter duga, ingen är värd det helvete den orsakar.

FUCK U CANCER!

Styrkekramar till er alla!

Med lätta steg

Jag var så otroligt trött när vi äntligen kom hem igår kväll. Det har varit en väldigt hög anspänning inom mig de senaste veckorna och allt släppte efter mitt läkarbesök igår. Nog för att det återstår både mammografi och skelettröntgen men jag är inställd på att allt är bra och att jag är cancerfri (för tillfället).
Läkaren skrev ut fler insomningstabletter åt mig men jag kan säga er att igår behövdes de då inte, jag somnade innan huvudet landade på kudden och sov hela natten.

Vaknade trött men lycklig. Det var med lätta steg jag for till jobbet och alla var så glada för min skull. Tack alla ni för er fina omtanke både här hemma och i bloggvärlden. Blev så glad att det var så många som har tänkt på mig.

Igår var det ett år sedan jag fick det slutgiltiga resultatet och beskedet om min bröstcancer och det kändes underbart att få ett positivt besked när jag träffade läkaren. På något sätt är cirkeln sluten. Jag vet ändå att vad som helst kan hända, även att jag får tillbaka min cancer men just nu känner jag ingen oro över det, jag får ta det då, när det kommer.

Det är värt att fira att jag är så bra som jag är!

Jag ska försöka att njuta av dagen, för det går inte i repris. Ska försöka komma igång att motionera mera, eller förresten jag SKA börja motionera.
Det gäller att ha rätt inställning och bestämma sig. Det är väl så att den bästa motionen är den som blir av.

Sköt om er och kramar till er alla,

Jippii!

Är så glad. En stor sten föll från mitt bröst tidigare idag. Har varit på efterkontroll och alla provtagningar var bra. Det som återstår är mammografi och skelettröntgen hemma i Luleå. Jag och min man sitter just nu på bussen hem, vi har laddat med tidningar och godis för att orka hela vägen. Känner mig så glad, det är en sådan härlig känsla. KRAM!

Tavlor - Katter och änglar

Har målat lite mer tavlor. Gårdagens julmarknad gick bättre än förväntat, fick sälja tre tavlor och fick även tre tavelbeställningar. Känns verkligen jättekul, blir ännu mer inspirerad. Ett halsband, några dofthjärtan och flera askar med "pepping te" köptes också av marknadsbesökarna.
Nu blir det att köpa in lite mer färg , dukar och nya penslar och fortsätta måla.

Här kommer lite fler tavlor som jag gjort:

Kattparad



Skyddsängel - Finns för dig var du än är



Skyddsänglar - Tillsammans är vi starka

Tavla - Silverkatt

En ny kisse till samlingen, den kommer att finnas till försäljning på marknaden imorgon.

Kallelsen har kommit

Måndagen den 22 November ska jag ned till Umeå för min första återkoll. Det blir provtagningar, mugascint och träff med doktor Nisse. Mammografin blir vid ett senare tillfälle, den var inte inplanerad inför måndag. Ska kolla med Nisse när det är tänkt, det blir väl en remiss till Sunderby Sjukhus för den undersökningen.

Just nu är det många tankar som snurrar runt i mitt huvud, därav denna sena kväll. Har ont i hela kroppen, huvudvärk och okoncentrerad. Är pigg och hyfsat alert på jobbet och under dagen men det är nu på kvällen/ natten som allt snurrar. Tänk om det har kommit tillbaka i skelettet, jag har ju så ont i ryggen? Nä, det kan det väl inte göra så här snabbt, eller kan det? Tänk om jag har fått något i tarmarna, jag har ju så ont i magen och har jag inte ovanligt mycket ont i huvudet just nu?Egentligen har jag ingen aning om vad jag tänker på utan allt bara far om kring i min hjärna. Det är väl rätt normalt att det är så här inför en återkoll.

Har läst era fina kommentarer på inlägget angående min årsdag. Visst är jag stolt över mig själv som har kämpat igenom detta året av operation och behandlingar, men jag har ju inte haft något val. Det går inte att ge upp och utan läkare och medicin skulle jag aldrig klarat det.
Kan även blicka tillbaka och på det här året och känna att det har givit mig mycket som är positivt, konstigt men sant. Mitt första cancerår har givit mig en djupare inblick om mig själv, nya bekantskaper, ännu öppnare syn på andra människor samt härliga bloggvänner. Utan min cancerdiagnos hade jag nog aldrig börjat blogga.

Min kära man ska följa med mig till Umeå som stöd och det känns otroligt skönt att ha med honom. Jag hoppas vi har lite tid över så jag hinner hälsa på Oasen, Terapiverksamheten och lukta på sågspånen. :-)

Imorgon är det fredag,ska jobba någon timme, fixa Elins frisyr, hennes klass anordnar disco på kvällen. Ska även ordna med lite pyssel och tavlor, ska vara med på en julmarknad på lördag. Hoppas jag får sälja lite saker. Skönt att göra något helt annat och slippa tänka så mycket.
Besök gärna Ralph Lundstensgården på lördag den 20/11 kl. 11-16 för en riktigt mysig julmarknad.

Nu blir det en huvudvärkstablett och lite sömn.
God Natt och Kram!

Tavla - Höstglöd

Är inne i ett iver av måleri. Den här tavlan tycker jag påminner om den blommande ljungen under sensommaren och början av hösten, därav namnet Höstglöd.

Ett år sedan idag...

Idag är det exakt ett år sedan jag var på min mammografi och fick det fruktansvärda beskedet om att jag med största sannolikhet hade bröstcancer. Därefter följdes en plågsam väntan inför det definitiva och avgörande provresultatet.

I ett års tid har jag varit sjukskriven p.g.a. denna skitcancer.

Det här är ingen dag som jag vill fira eller egentligen komma ihåg men det är svårt att undvika.

Ett kort inlägg får det bli, utan krusiduller, för jag vill glömma för en dag.

KRAM!

- 15 grader ute men inomhus blommar det.

Orkidéer är helt fantastiska blommor. Det är snart exakt ett år sedan jag fick dessa, i samband med mitt tragiska sjukdomsbesked. De blommande i flera veckor för att sedan gå i dvala. Nu kommer de tillbaka och visar upp sig i sin fulla prakt. Jag blir glad över dem men inte utav dem påminnelse de ger mig. En mycket kluven känsla.

För mig sprider blommornas förtjusande sköra och gracila form en smittsam glädje, så jag har bestämt mig för att njuta utav dess uppenbarelse och blomsterfägring och strunta i gamla minnen.

Kram!

Konstnären Annika, vem är det?

Har fått lite frågor om mitt målande så jag tänkte berätta lite.

Är en kontorsråtta i mitt nuvarande yrkesliv. Har jobbat med lite av varje men service har haft en stor betydelse i mitt yrkesliv före cancern. Säljare (både inom chark och butiker/varuhus), receptionist och teamleader. Under min sjukskrivning 2009 fick jag erbjudande att byta avdelning och arbeta som ekonomiassistent. Jag accepterade det och är otroligt glad över det. Njuter med mitt nya uppdrag och mitt nya liv. Har ändå kvar mina gamla arbetskamrater och trivs jättebra med mitt nya team.

Under min uppväxt har jag alltid tyckt om att teckna, under gymnasietiden och tidigt yrkesliv målade jag med akvarell. Från ca. 23 års ålder fram tills jag fick min bröstcancer har jag knappt målat något alls. Sedan efter att jag blev sjukskriven fick jag ett sådant behov av att uttrycka mig både skriftligt och genom att måla. För mig har det varit ett sätt att bearbeta min sjukdom, även att slappna av och känna lugn. Dessvärre skrämmer det mig lite att tiden känns för knapp. Målet är att arbeta upp till heltid (som tidigare) men hur kommer det att vara då? Kommer det att finnas tid för måleriet och annat pyssel, det hänger på mig och ingen annan. Jag måste vara rädd om min egen tid.

Jag målar det som faller mig in, men en del har mina tankar som grund. Är en glad amatör, som prövar mig fram utan krav. Akrylfärger är det jag använder, vissa färger har jag färdiga men väldigt många blandar jag ihop själv. Ingen annan tavla blir riktigt lik någon annan, det är väl det jag tycker är så spännande.

Kräver inte att någon ska gilla det jag gör, jag gör det för min skull men jag älskar att glädja andra och känner fullständig lycka när andra blir glada och gillar mina tavlor.

Konst är konst, det är svårt för andra att värdesätta någon annans (konstnärens) verk, det är upp till betraktaren att tolka den på sitt sätt, men ibland hjälper det om man på något sätt har en bakgrund till skapelsen. Att vara öppen i sinnet och släppa in fantasin är ett steg i rätt riktning.

Alla som har fantasi kan skapa konst.

Sov gott!

Förlåt...

alla bloggläsare.

Det var verkligen länge sedan jag gjorde ett inlägg och ska jag vara helt ärlig så har jag inte orkat. Har velat göra det men tiden och orken har inte räckt till på något konstigt sätt.
Är mitt inne i en pysselperiod som verkar ta upp mer tid än jag förväntade mig, dessutom har jag jobbat lite och är fortfarande förkyld (lite bättre). Har sovit dåligt och varit väldigt trött.
Jag tycker om att blogga, så det är inte det men jag har inte priorierat det lika starkt just nu, mycket för att inte stressa upp mig av olika måsten. Jag vill pyssla och blogga för att jag tycker det är roligt och för att jag har lust, inte på grund av måsten. Och, faktiskt, ibland har man bara ingen inspiration.

Men en sak är säkert, jag läser era bloggar hela tiden, kanske inte kommenterar var enda gång, men bara så ni vet.

Hoppas att ni förstår mig och accepterar min ursäkt. Känner Ni också så här ibland, eller kör ni på hela tiden?

Ha en skön lördag kväll,

Skyddsänglar

Jag har målat några barntavlor. De passar även till dem som gillar färgstarka motiv.
Har döpt dem till Skyddsänglar.

Den här ängeln vakar över Dig om natten.



Den här ängeln finns för Dig vid regnbågens slut.



Den här ängeln värmer Ditt hjärta.



När jag var liten hade jag en skyddsängel som vakade över mig. Hon såg på mig och log, på något sätt gav hon mig trygghet genom att finnas där i mitt rum. Barn älskar färger och former, därför skapade jag mina änglar så här.

KRAM!

Nattsvart i byn

Har varit hemma idag. Hade lite feber under natten och var så förkyld på morgonen så det var ingen tvekan om det beslutet.
Har vilat och druckit varmt. Känner mig mycket bättre ikväll om man jämför med igår.
Det har strulat med elektriciteten hela dagen idag. Strömmen gick lite då och då. På eftermiddagen försvann den en längre tid, som tur var blev det hämtmat från Max annars hade det varit lite extra jobb att fixa middagen.
Det var något större fel som berörde fler byar men det skulle bli åtgärdat inom de närmsta timmarna.
Elin satt och gjorde läxan i stearinljusets sken, jag satt och pysslade medans min man tog in ved och tände en skön brasa i kaminen, herre gud det låter som om det var på mormors tid. Tänk vad tyst det blir när alla apparater stängs av, ingen dator, ingen värmepump, ingen kyl eller frys, ingen radio, ingenting lät förutom våra samtal med varandra, min sax som klippte i papper, Elins blyertspenna som skrev och brasans sprakande. Så ljuvligt skönt det var med denna tystnad. Vi hade det jättemysigt tillsammans.

Egentligen borde man göra så här planerat, någon gång. Det ger en lugn och harmonisk känsla, det finns ju inte så mycket man kan göra. Den bästa planeringen vore att boka upp några dagars vistelse i en stuga utan el, för skulle man göra det hemma så skulle man nog bara bli stressad över allt man inte hann göra. Att bara fly och lyssna till tystnaden hjälper en stressad själ, är helt säker på det.

Nu är strömmen tillbaka och jag var tvungen att titta lite tv, slå på datorn, brygga lite kaffe, ladda mobiltelefonen m.m. Det vänder snabbt. :-)

God Natt!

En förbannelse vilar över oss...

SNARKNINGAR!

Tänk vad det kan förstöra en förhoppningsvis god natts sömn. Man har precis hunnit somna och sjunkit in i drömmarnas värld, så plötsligt väcks man brutalt av våldsamma snarkningar. Man vrider och vänder på sig och försöker ignorera det störande ljudet, till slut är tröttheten så stor så man somnar om. Det hinner inte gå så många minuter så väcks man igen av oljuden. Kuddar fluffas, täcken sträcks ut, fönstret öppnas för att släppa in lite frisk syre..måtte det hjälpa.
Ytterligare några försök hinns med under nattens gång, och när man sen är i den allra djupaste och skönaste sömnen vaknar man igen..och då är det morgon.

Jaha, då var den här dagen förstörd, nåja iaf morgonen. Med stapplande steg, grusiga ögon, sandpapperstorr mun och en jäkligt hes och skrovlig röst tar man sig in till köket, brygger lite kaffe och funderar över nattens elände.

Jaha, det var det..skärp dig Annika, du måste sluta snarka!
Haha, lurade jag er? Ni kanske trodde att det var min käre make som stört oss i flera nätter men icke sa nicke (jo faktiskt, lite har han snarkat) utan det har hela tiden varit JAG. Ve och fasa, men jag skyller faktiskt på min förkylning. Jag hostar, snorar och är hes fortfarande. Förkylningar brukar oftast innebära större problem med andningen på nätterna men så här hemskt som det var inatt har jag nog aldrig varit med om. Både gubben och jag själv har väckt mig flera gånger.

Tror för allas bästa att det blir separata sovrum inatt, så vi orkar ta oss till jobbet imorgon bitti. Elin har ytterligare en lovdag kvar, så hon kan vila på dagen.

Förresten, glöggen var jättegod men den hjälpte inte så mycket mot halsontet. Ångrar ändå inte att jag tjuvstartade med drycken. :-)

KRAM

Mys i höstmörkret

Det är svårt att förmedla den rätta känslan när ni inte känner doften, värmen och ljuset som sprider sig från braskaminen. Att jag dessutom inte har den bästa bilden gör det ännu svårare. Men jag hoppas ändå att ni känner det..




Ute är det några minusgrader, här inne är det varmt och skönt. Elin leker med sin kompis, vi ska snart äta middag. Tacos står på menyn, en rätt vanlig fredagsmat när man har barn hemma (hos de flesta tror jag).

Har jobbat igår och idag. Skönt att det går bättre och bättre. Är mer trött de dagar då jag lär mig fler nya uppgifter, men det är så det ska vara.
Magen är lite bättre, men jag snorar och hostar. Pratade med min sköterska angående min dåliga mage m.m. Hon ville jag skulle testa koltabletter och dricka proviva. Skulle det inte bli bättre skulle jag höra av mig, anser dock att det är bättre, inte lika oroligt. Hon hade ingen tid för återkontrollen, men kunde se att det var inplanerat, så kallelsen borde komma snart. Är helt säker på att mina magbesvär till största delen beror på oron.

Hade tänkt påbörja en ny tavla men hade ingen lust, hoppas den kommer imorgon. Har många motiv i mitt huvud, det gäller bara att få ned det på duken.

Ikväll blir det mys framför tvapparaten. Tror nästan att jag ska värma lite glögg, det är ju även bra för halsen. Nog för att jag brukar hålla på traditioner och dricka första koppen vid första advent, men jag blev så sugen.

Tack för era kommentarer. Tack och lov så är jag inte ensam om min oro, funderingar och värk. Ni är ett stort stöd för mig.

ha en skön kväll allihopa,
Styrkekramar!

Allt känns så konstigt

Jag tycker jag bara får mer och mer ont i kroppen, magen, halsen, ryggen, benen och huvudet. Vet inte vad det är, det känns bara konstigt. Tror till viss del det beror på det psykiska, den oro som finns inför återkontrollen. Har inte fått någon kallelse än men vet att det ska vara slutet av den här månaden.

Tamoxifentabletterna har garanterat också en bidragande orsak, men jag får inte kläm på om det är tabletterna som ger all den här värken eller inte.
Har försökt nå min forskningssköterska på forskningsenheten i Umeå men hon var inte anträffbar. Ska skriva henne ett mail istället.
Jag vill gärna veta om det är normalt att känna det jag känner, då blir jag lugnare i sinnet. Grubblar inte hela tiden utan lite då och då, framförallt när jag är hemma och inte har något speciellt för mig.

Nu verkar det även så att jag har fått tillbaka mitt halsont igen, samt att det har satt sig på stämbanden lite. Typiskt, tyckte det var nyss som jag blev frisk från det.

Idag är en "tycka synd om mig själv" dag. Jag tillåter mig att ha sådana ibland, desto roligare blir det nästa dag. Ska ta en stärkande promenad med hundarna, få lite frisk luft och suga in ny energi.

Imorgon är det jobbar dag igen, kul. Sedan får dottern en kompis på besök som ska stanna till på lördag. Det blir trevligt att höra deras fniss och skratt här hemma, blir roligt att ha dem här tillsammans.
Min man jobbar eftermiddagsskift torsdag och fredag så det blir jag som får pyssla om tjejerna, det ska bli så mysigt.

Ha en skön dag och kram till er alla!

Oceanlab - On A Good Day

Har i min profil angett det här låten som min kämparlåt. Vet inte om alla har hört den så varsågod, här får ni lyssna på den. Lyssna på texten.

Kram

Första arbetsdagen..

Då var jag ett steg närmare vardagen, vardagen som den var förut, men jag vet inte om jag vill ha den tillbaka...tanken känns väldigt förvirrande.

Jag vill inte tillbaka till det som var då, det påminner för mycket om vad som hände för ett år sedan. Livet var bra då men jag vill framåt och skapa mig en ny vardag. En ny vardag där jag tar mer hand om mig själv, nog för att jag gjorde det förut men inte tillräckligt och min egen tid var inte alltid så prioriterad. Det är väl rätt typiskt en mamma och fru.
Självklart är målet att så småningom jobba heltid men än så länge känns det väldigt långt borta.

Idag när jag kom hem sov jag i 1,5 timme i sträck, helt slut. Magen är fortfarande i olag, jag läste på bipacksedeln att man kan drabbas av "störningar från magtarmkanalerna" så det är väl något sådant som jag har fått. Ska ändå ringa och kolla med sköterskan om man kan göra något åt det, det finns väl någon medicin mot det. När jag får dessa magkramper blir jag även illamående, det är en olustig känsla, har inte så stor aptit. Som tur var kände jag ingenting under min arbetsdag.

Idag känns det svårt att blogga, vet inte riktigt vad jag ska skriva om, är forfarande trött i huvudet, okoncentrerad. Det här inlägget har tagit jättelänge att skriva. Är säker på att det blir en tidig kväll.

Ser fram emot en ny arbetsdag, för jag älskar verkligen mitt jobb och mina arbetskamrater, de gör det lättare att orka komma tillbaka.

Sov gott och Kram!