Då var jag ett steg närmare vardagen, vardagen som den var förut, men jag vet inte om jag vill ha den tillbaka...tanken känns väldigt förvirrande.
Jag vill inte tillbaka till det som var då, det påminner för mycket om vad som hände för ett år sedan. Livet var bra då men jag vill framåt och skapa mig en ny vardag. En ny vardag där jag tar mer hand om mig själv, nog för att jag gjorde det förut men inte tillräckligt och min egen tid var inte alltid så prioriterad. Det är väl rätt typiskt en mamma och fru.
Självklart är målet att så småningom jobba heltid men än så länge känns det väldigt långt borta.
Idag när jag kom hem sov jag i 1,5 timme i sträck, helt slut. Magen är fortfarande i olag, jag läste på bipacksedeln att man kan drabbas av "störningar från magtarmkanalerna" så det är väl något sådant som jag har fått. Ska ändå ringa och kolla med sköterskan om man kan göra något åt det, det finns väl någon medicin mot det. När jag får dessa magkramper blir jag även illamående, det är en olustig känsla, har inte så stor aptit. Som tur var kände jag ingenting under min arbetsdag.
Idag känns det svårt att blogga, vet inte riktigt vad jag ska skriva om, är forfarande trött i huvudet, okoncentrerad. Det här inlägget har tagit jättelänge att skriva. Är säker på att det blir en tidig kväll.
Ser fram emot en ny arbetsdag, för jag älskar verkligen mitt jobb och mina arbetskamrater, de gör det lättare att orka komma tillbaka.
Sov gott och Kram!
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
Åh, vad härligt det låter att börja jobba! Längtar själv dit :) Hoppas din trötthet ger med sig. Stora kramar
SvaraRaderaJag längtar till när jag kan börja jobba.. tar ett tag till tror jag.
SvaraRaderaJag känner likadant, vill ha tillbaka mitt liv fast inte som det var innan ändå, vill ta hand om mig själv lite mer, hoppas man kan göra det så det inte bara flyter iväg när man väl är där.
Kram Lisbet
Förstår hur du känner... Man vill att allt ska bli normalt, men ändå inte.
SvaraRaderaHoppas att magen ordnar till sig, jobbigt att man blir dålig av det som ska göra en bra. Det hela känns lite som katten på råttan, råttan på repet... Man tar piller för att bota biverkningar från andra piller osv. Kram Anna
Första gången jag besöker din blogg. Såg webbfilmen här och kan bara säga att vilken tur ni har som har varandra, din dotter och du. Lycka till med allt.
SvaraRaderaSkönt att du är på gång Annika. Du har gjort ditt livs resa och kämpat dig igenom mycket. Önskar dig all lycka till. Tittade på filmen och tyckte den var jätte fin. Klok och fin dotter du har :-) Kramar
SvaraRaderaSkickar massor av styrka till dig så du orkar jobba OCH ha en mysig tid med familjen. Kram.
SvaraRaderaAnnika, Det är så kul att se dig på jobbet igen :) Kramar Maria
SvaraRaderaHej Annika!skickar varma hälsningar från oss i kiruna,lisa är spänd hon är på väg till er och ska få träffa elin.Såg webbfilmen den var jätte fin,jag blev så rörd ni är så underbara.många varma kramar från ´johan lisa lilla lisa och elias.
SvaraRadera