Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten

måndag 28 februari 2011

Zumba Rumba Rooomphaaaa

Hej och hå, vad trögt det känns att gå :-)

Lite stel i kroppen, magmusklerna värker och armarna är som spagetti men det gör ingenting, det är värt allt besvär.

Shit, vad jag skakade rumpan igår. Kan inte låta bli att skratta åt mig själv, det måste ha sett riktigt kul ut...hela min kropp vibrerade. Svettigt var det också. Vi var lite drygt 30 personer, som skakade i takt. Mitt ansikte såg ut som en bifftomat på sommargrillen, röd och het.

Det var så kul med Zumba! Tyvärr var kursen fullbokad så jag får vänta till nästa tillfälle. Kursledaren ska se över andra lokaler, det vore kul om hon kunde starta i någon utav byarna i närheten. Får se hur det blir.

Ska självklart pröva på det igen. Är faktiskt förvånad över hur bra jag orkade hänga med. Visst flåsade jag, likt en hanhund efter en löptik, men hann ta igen mig under vattenpauserna. Armarna värkte lite grann, kände att de nästan domnade bort, fick skaka igång dem ordentligt.
Trodde jag skulle ha mer träningsvärk idag men är säker på att det kommer imorgon.

Om ni tillhör dem som tycker om att dansa så rekommenderar jag att ni testar på detta. Det är rytm, höfter, armar och ett härligt tempo.

Ha det gott,
KRAM

söndag 27 februari 2011

Det känns i huvudet..

att jag är lite mer fundersam just nu.
Har inte fått kallelsen till återkollen ännu. Som vanligt dras det ut på tiden, eller så får jag den i sista minuten. Men jag orkar bara inte ringa och påminna dem, det får ta den tid det tar.

Är rätt säker på att det inte ska vara något "nytt" i kroppen, och fast jag är till 80% inställd på det så sover jag sämre igen. Den där strävan av 100% säker är olidlig. Ingen är väl 100% i vad de än är eller presterar. OK, möjligtvis elitidrottarna som vinner guldmedalj, bättre än så kan det nog inte vara. :-)

Jag ligger och vrider och vänder på mig i sängen, hittar inte rätt sovläge. Har tankar på allt annat än bröstcancer, men tror ändå att den har en bidragande orsak. Är lite inne i "att göra-fasen" som jag hade i värsta cellgiftsinfernot, med höga doser kortison, men bara i tanken inte i agerande. Svårt att förklara det där..
När jag sover dåligt känns det i hela kroppen, den blir tung och hjärnan blir trögare. Undrar egentligen hur länge trögheten ska sitta i? En kirurg sa på en föreläsning att "man får räkna med tröga ledningar ett bra tag", ok...men vad menas med ett bra tag? Är det några månader, ett år, flera år? 18 Maj nu till våren blir det ett år sedan jag fick cellgifter, hoppas verkligen att trögheten släpper tills dess.

Motion är ett bra sömnmedel och mjukar dessutom upp kroppen. Tycker jag försöker så gott jag kan. Det är inte lika lätt som innan sjukdomen. Har ju inte samma muskler kvar, de måste byggas upp igen. Promenader går jättebra, skotta snö (hyfsat), cykla är ok men bara i 15 minuter. Konstigt nog så kunde jag dansa hela kvällen förra fredagen utan problem. För att få inspiration och god sömn , ska jag testa på Zumba i eftermiddag. Har anmält mig till ett prova-på-pass. Så spännande och kul det ska bli.

Ville inte anmäla mig till en 10 veckors kurs innan jag hade provat på det, så detta blir utmärkt.
Jag återkommer med en rapport efterår...på återseende.

KRAM

lördag 26 februari 2011

Äntligen varmare


Och det rejält. Nollgrader i skuggan,15 plus mot solväggen. Vilka kontraster mot tidigare. Härligt, ljuvligt och helt underbart. B-) ha en bra dag. KRAM

fredag 25 februari 2011

Belöning eller dumheter?

Ja, allt handlar väl oftast om vad man prioriterar och värderar.
Är själv dålig på att prioritera saker för mig själv, men efter förra årets dramatiska upplevelser så har jag blivit lite bättre. Men var går gränsen?
Hur mycket ska man unna sig och belöna sig med, innan det blir dumheter?
Är det så länge man mår bra av det för stunden eller ska det vara lite mer långsiktigt planerat? Självklart begränsas mycket av ens ekonomiska situation.

Jag kan länge gå och fundera på saker som ska göras eller köpas, men har , som man säger "svårt att få tummen ur". Det rinner ut i sanden, glöms bort, intresset svalnar, blir "dumsnål". Sedan när tanken kommer igen, kan jag säga "fasiken, det skulle jag ha gjort för länge sedan".

Tidigare var jag expert på impulsinköp, numera överväger jag behov, pengar, hur många som jag redan har hemma osv.

Har nyss beställt en fin, dyr, värmefläkt till växthuset samt en växtlampa till förkultivering inomhus. Direkt efter jag gjort beställningen så ångrade jag mig, fast jag ville ha och ansåg mig behöva sakerna. Nu några dagar senare känner jag mig nöjd.
Åt en semla nyss, har längtat efter det hela veckan och nu när den är slut, mår jag illa. Var det värt det, ja jag tycker nog det för det var riktigt gott. Tyvärr minskar mitt mål till min ideal vikt....åhhh... skit samma.
Fast målet om idealvikten begränsar faktiskt vissa impulsköp. :-)

All denna beslutsamhet och funderingar om det jag köper och gör är belöning eller dumheter kanske beror på mitt stjärntecken. Jag är ju VÅG och de kan ju vara lite veliga, ha svårt att bestämma sig, sägs det iaf. Till största del är det så jag är, min personlighet.

Vid årsskiftet gav jag ett nyårslöfte att tänka lite mer på mig själv, så jag får väl ta detta som ett bra argument så att jag inte velar så mycket vid nästa beslutsfattande.
Har en rätt lång önskelista. :-)

Ha en skön fredag,
KRAM

torsdag 24 februari 2011

Trötthetsperiod

Har kommit in i en period av mer trötthet än vanligt. Känner mig konstant trött fast jag lägger mig innan 21.30 de flesta kvällarna, samt vilar/ sover efter jobbet varje dag. Tror att vädret har en påverkan, det är fortfarande så kallt ute, vilket begränsar mig att få tillräckligt av den härliga dosen av frisk luft.

Det ska tydligen bli lite varmare i helgen, jag hoppas verkligen på det, känner för att vara ute länge, sitta på altan och njuta med en kopp kaffe, promenera på isen och slippa frysa så förbaskat.

Vilken tur att Skid VM i Oslo har börjat, då har jag något att roa mig med. Är säker på att det blir bättre snart..

Nu ska jag se TV. Hejja Sverige, hejja hejja hejja.....

KRAM

tisdag 22 februari 2011

Fortsatt sjukskriven..

Träffade en jättetrevlig läkare idag. Tyckte att hon förstod mig väl och lyssnade noga. Det var många känslor som kom fram idag, där på kirurgmottagningen. Fick gråta IGEN.
Hon skulle skriva ut några recept till mig, samt även se om jag kunde få komma på en gynundersökning. Har inte varit på någon sådan, ja senaste gången var väl strax innan min första cellgiftsbehandling.
Kommer att få fortsatt sjukskrivning på 50% t.o.m. sista maj. Det känns väldigt bra, lättare att sträva framåt utan att känna press. Kroppen och knoppen måste hänga med.

Vill avsluta med att skicka massor med styrkekramar till en vän som mist sin sambo i helgen. Den här skitcancern hade drabbat honom hårt och jag är så ledsen för min vän och deras lilla dotters sorg och saknad. Jag tänder ett ljus för att hedra hans minne.

KRAM!

Kallt

Hittade den här gamla bilden. Den är tagen den 27:e januari 2010 vid min första cellgiftsbehandling. Jag har på mig mina snygga frysvantar, frys sockarna kom inte med på bilden. Ni kan läsa om den här behandlingen , The first Battle HÄR.


måndag 21 februari 2011

Läkarbesök i morgon

Till slut fick jag en tid. Imorgon på eftermiddagen ska jag till Sunderby Sjukhus (den 111:e gången eller något sådant). Tydligen blev det inte till samma läkare, vilket är synd, tycker det är så jobbigt och berätta hela historien igen för att de ska få en inblick i min sjukdomsbild för fortsatt sjukskrivning.

Jag önskar fortsatt arbete på 50%, känner att jag inte orkar med mer ännu. Det är frustrerande att inte orka för jag vill jobba mer men kroppen säger ifrån. Huvudvärk, trötthet, stresskänslig är bara några saker som jag fortfarande har och känner.
Har prövat jobba lite längre någon dag men skulle absolut inte orka med det varje dag. Det tar tid att komma tillbaka.
Ska bli spännande att höra vad den här läkaren säger. Tycker det är nog stressande att hålla koll på sjukskrivningen, det är ingen annan än dig själv som påminner dig. Jag vill veta, min arbetsgivare vill veta, min familj vill veta... så imorgon gäller det.

Idag, på morgonen hade jag så ont i huvudet, det var nästan som migrän, gudskelov så kunde jag sova bort den. Ska jobba eftermiddag istället.

Ha en bra dag,
KRAM!

söndag 20 februari 2011

Dunkadunka och piiiiiiiiiiiip i öronen

Shit vad jag dansade i fredags. Virvlade runt på dansgolvet i timmar. Jättekul var det, ajajaj vad ont jag fick efteråt.

Vi hade After Work med jobbet på Olivers. Ungefär femtio stycken hade anmält sig men jag vet inte om alla kom, men vi var tillräckligt många. Så trevligt att sitta och prata och skratta tillsammans. Eftersom jag jobbar 50% så hinner jag inte träffa alla på vardagarna. Det hann jag i och för sig inte nu heller men med några i alla fall. Vi åt en god buffé och valfri dryck, för mig blev det rött vin (så klart).
Efter några timmar så började personalen att plocka bort borden och stolarna från dansgolvet och discjockeyn startade sitt dunkadunka. Jag är en sådan där person som har så svårt att stå still när det är bra musik, vill bara dansa och dansa och dansa och dansa. Dansar nog hellre än bra men det struntar jag i. Tur att jag har så många arbetskamrater som gillar det också, tack alla ni för sällskapet.

En sak som man inte riktigt tänker på mitt i allt är volymen, men när jag och en kollega delade taxi hem hade jag nästan ingen hörsel. Det pep och jag hade lock i båda öronen.
Vet inte om det är ett ålderstecken eller...men ska det verkligen vara så j-a hög musik? Visst har jag besökt några nattklubbar i mina dar, i ungdomens dagar var det tre gånger i veckan ibland, och det har väl sänkt tinnitusgränsen.
Att jag har ont i kroppen och fötterna VET jag beror på min otränade kropp, dåliga dansskor och lite ålder. Vet inte hur länge jag kan skylla på cellgiftets biverkningar, men jag gör det ändå.

När jag kom hem hörde jag inte vad min man sa, igår morse var det lika illa. Det var i morse som jag märkte en liten skillnad men det piper fortfarande. Har faktiskt känt att jag efter min cellgiftsbehandling har blivit lite känsligare mot ljud, fram för allt höga och skarpa ljud.
Hur länge ska det pipa så här efter en kvälls nattsudd, kanske det inte försvinner? Ska kolla läget med mina kollegor imorgon, de kanske känner likadant, om de gör det är det väl normalt, om det bara är jag så beror det väl på åldern.:-)

Till veckan blir det min sista sjukskrivningsvecka, har bett om att få komma till en läkare för förnyelse, men har inte hört något som vanligt. Måste ringa igen.....typiskt. Blir så less. Tiden går och snart är det dags för min andra återkoll...så snart börjar väl tankarna igen. Innan dess så ska jag njuta.

Ha en skön söndagkväll,
KRAM och piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip.

onsdag 16 februari 2011

Supersköna fossingar

Jag går som på moln, lätt och mjukt..nästan dansande.

Hade en "ta hand om dig själv" stund igår. Var på fotbehandling.
Det var väl behövligt och väldigt skönt. Är alldeles för dålig på att ta hand om mina fötter, det känns som jag inte riktigt når dit. :-)
Är det "ålderns" stelhet som begränsar, kanske de där extra kilona eller handlar det bara om prioriteringar? Jag hoppas nog på det sista.

Men som sagt, igår blev det av. Tvättning, skrapning, filning, klippning och skön massage. Fick nästan dåligt samvete att stänga in dem i vinterskorna igen, men temperaturen (-29) just då krävde det.
Väl hemma kunde de få röra sig fritt igen.

Har bestämt mig på att prioritera dem lite bättre. Det märks att de har tagit stryk från cellgiftsbehandlingarna och frys sockarna, de är värda mer omsorg. De måste ju orka med att stötta mig och bära upp min kropp. Stackare...

Nu blir det soffläge en stund och vila både kropp, knopp och fötter innan dottern ska iväg på dansträning.

Sköt om er, KRAM

måndag 14 februari 2011

Alla Hjärtans Dag


Idag på Alla Hjärtans Dag vill jag skänka massor med omtanke, glädje, kärlek och värme till alla mina goa vänner!
Massor med kramar
Happy Valentines Day!


Glitter Graphics

Slutar nog aldrig att fråga mig..


Varför bor jag i denna kalla landsdel? Men som alltid vid denna fråga, så får jag samma svar tillbaka; För att jag trivs så bra här, för att jag vill bo här. I alla fall alla andra dagar/årstider när det inte är så här kallt.
Ni har säkert sett mitt tidigare inlägg där instrumentpanelen på bilen visar -37,5 grader.

Det känns konstigt att rycka på axlarna och säga muntert, WOW inte såå kallt idag BARA - 24grader. :-)
Sedan blir man väldigt lurad utav det otroligt vackra ljuset och solstrålarna som gör snön glittrande. Man tänker sig att det skulle vara ca. -10 minus, vilket är det absolut bästa vintertemperaturen här uppe.
Tycker ändå att det funkar bra trots kylan, man vänjer sig rätt fort. Dessutom har vi ett varmt hus, motorvärmare och varmt på arbetsplatsen. En kollega gav mig nästan en utskällning (på ett skojsamt sätt) eftersom jag hade klänning och strumpbyxor på mig idag. "Man kan väl för fan inte ha klänning på sig när det är - 37 grader", jo faktiskt så kan man det ..fast jag måste erkänna att det var lite kyligt. Kom på mig att jag glömde ta på mig mössan. Tack och lov för dunjackan och den underbara huvan.

Många som läser om detta kylslagna landskap måste bli väldigt avskräckta men jag hoppas att ni någon gång kommer att få den förmånen att besöka Norrbotten och Luleå. Det är faktiskt en jättefin sjöstad med ett bra utbud av aktiviteter, shopping, restauranger, nöjen och sevärdheter. Sommaren, skärgården och midnattssolen är ju fantastisk....men även vårvintern under mars/april.
Men jag skulle kunna tänka mig att bo utomlands de mest mörka och kalla månaderna, fram för allt januari och februari.
Avslutar med en bild för att drömma sig bort en stund, KRAM


Dagens morgontemp


Fy sjutton så kallt.

söndag 13 februari 2011

Sammanfattning

Så var den här helgen snart över. Snabbt har det gått som vanligt, kallt har det varit som vanligt men skönt och trevligt har det varit.

Det startade redan på fredagseftermiddagen. Elin och jag for in till stan efter skolan. Vi gick runt i olika affärer, shoppade lite kläder. Käkade middag på Waldorf, en kinarestaurang, innan vi gick till Norrbotten Teatern.
Vi klev in i en fullsatt salong, jag hade bokat våra biljetter för någon månad sedan. Det visade sig att vi skulle sitta allra längst fram i mitten, till Elins stora förtjusning. Lamporna släcktes och föreställningen började, en berättelse och musikal om Snövit.
Det var en förtjusande, förtrollande och helt underbar föreställning. Jättebra sång, skådespeleri, imponerade kulisser och scenkläder. Musiken är skriven utav Orup, anpassat så klart till själva berättelsen. Den passade både barn och vuxna. Tror inte någon var missnöjd av vad de hade beskådat. Elin var så uppe i varv efteråt och tjatade om att hon ville se den igen och igen och igen och igen. Och faktiskt så kan jag hålla med henne, jag skulle nog kunna se den igen. Vi var inte hemma allt för sent men ändå så var vi väldigt trötta. La oss rätt tidigt, för att vara en fredagkväll.

Var väldigt trött på lördagen, hade egentligen ett möte inne stan den dagen men hade inte riktigt ork för det. Min man var redan uppbokad på möte hela dagen. Riktigt kallt ute men solens strålar värmde upp lite under dagen. Tog en långpromenad med en kompis och hundarna. Det är så härligt nu när det blir ljusare ute för var dag, det ger en sådan härlig energi.
God mat,trevligt sällskap och Melodifestivalen fick avsluta kvällen. Fast melodifestivalen hade jag faktiskt kunnat vara utan, fy vad det var dåligt igår. Blää

Sov jättedåligt inatt, även Elin och min man gjorde det. Vet inte vad det beror på men så är det ibland. Hade en helkonstig dröm. Jag drömde att det var en myrstig i vårt kontorsrum, massor med myror som gick parad och det är väl kanske inte såå konstigt men vad tror ni om mina giraffer jag hade i trädgården..hmmm DET är konstigt.
Började så smått att planera sommaren genom att besöka en kompis och prata fröer på grönsaker och blommor. Ska lägga en beställning idag. Lite sjukt känns det ändå att tänka på sådant när det är 20 minusgrader ute. Tog en uppfriskande promenad och kom hem med ett nygräddat, supergott surdegsbröd. Åh det smakade ljuvligt.

Tagit det lugnt resten av dagen/ kvällen. Sett film, spelat Wii, stickat och bara slappat.

Har vant mig med min nya frisyr och ledsamheten har lämnat mig för stunden. Är så tacksam över alla fina vänner jag har både utanför och innanför bloggvärlden. Ni ger mig tröst, hopp, glädje, inspiration, kärlek, värme och omtanke. Tack alla, ni är underbara!

Till veckan ska jag unna mig fotbehandling, ser verkligen fram emot det, ska bli underbart skönt.

Önskar er alla en god natt sömn och en bra morgondag.
KRAM

fredag 11 februari 2011

Glada dagar


Jag och Elin är i stan och shoppar. Vi ska avsluta dagen med en musikal på Norrbottens teatern. Kram

onsdag 9 februari 2011

När man minst anar det....

Fick en riktig flashback idag och det gjorde så ont. Är helt slut i kroppen just nu, trodde aldrig att det kunde kännas så starkt.

Det började med en vanlig förmiddag på jobbet. Var lite halvstressad för jag hade en tid att passa direkt efteråt, skulle nämligen klippa mig. Kom i tid och vi pratade lite om hur frisyren skulle se ut. Fick en skön schamponering och hårmassage.
Men när hon började klippa kände jag mig jättekonstig, jag hade sagt att jag ville ha kort men skulle det verkligen vara så HÄR kort? Hon jobbade med en hårtrimmer och plötsligt känner jag hur jag faller tillbaka till den dagen då jag rakade av håret under cellgiftsbehandlingen. Jag fick nästan panik, jag bad henne avbryta och jag började skaka och gråta. Min stackars frisör, som är mycket snäll, duktig och omtänksam, blev helt förskräckt. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra. Jag förklarade att jag var nog inte beredd på att ha håret så här kort, dessutom gav trimmern sådan obehagskänslor.
Men det gick ju inte att göra så mycket åt saken nu än att fortsätta. Jag lugnade mig och hon övertygade mig om att det kommer att bli bra. Vet också att det brukar bli bra, det var bara en sådan oerhört stark känsla.Väl stylad och klar, så kände jag att jag vill hem fort.
Sa till frisören att nästa gång vill jag inte ha lika kort, men om jag känner mig rätt så har jag nog en annan åsikt om någon vecka.

Hade så svårt att bli fri gråten, vet inte om det var annat som skulle ut också. Allt kanske inte berodde på håret. Grät hela vägen hem. Min man jobbar natt så han låg och sov. Han vaknade så klart förskräckt och förvånades över min reaktion, han tyckte jag var jättefin i håret. Tufft och busigt. För mig tror jag nog att allt detta hade en djupare påverkan från allt jag har varit med om. Jag grät ännu mera, trodde inte jag kunde sluta. Min man kunde så klart inte sova vidare utan klev upp istället. Jag däremot la mig under täcket och lyckades slappna av och somnade, sov i nästan 2 timmar. När jag vaknade kände jag mig fortfarande trött, nedstämd men inte ledsen.

Resten av kvällen har känts konstig, inte riktigt som vanligt. Vet att håret kommer att växa ut och att jag kommer att vänja mig vid frisyren, men känslan som jag upplevde idag kommer nog att sitta kvar ett tag.

Det är så konstigt, senast i söndags skrev jag att jag kände mig rätt bra och så händer något sådant här.. Hur länge ska det vara så? Hur ofta kommer jag att ha dessa flashbacks? Är det något som någon utav er har drabbats av?

Ska avsluta nu, ta en skön dusch, gå och lägga mig och vakna gladare.

Stor kram till er alla...

söndag 6 februari 2011

Skön söndagkväll

Den här dagen har verkligen gått fort. Mycket kan bero på min sovmorgon till klockan 10.00. :-)

Svärföräldrarna kom förbi en stund. Elin och L spelande Wii. Tyckte svärmor klarade det galant för att vara första försöket. Hejja svärmor!

Hela familjen har städat och röjt här hemma., både inne och ute. Elin och min man tog alla returer till återvinningsstationen. Efter all städning tog Elin och jag en skön promenad med hundarna.
Sedan blev det soffläge framför vinterstudion och en god middag.

Tatueringen mår bra och jag också. Än så länge så känns det mesta bra, både fysiskt och psykiskt. Lite småkrämpor (BENEN) har jag fortfarande kvar men jag försöker ignorera dem. Allt eftersom så faller fler och fler pusselbitar på plats.
Är fortfarande väldigt trött på eftermiddagarna efter jobbet, hjärnan får arbeta hårt på dagarna. Det positiva är att jag känner mig mer och mer säker i det jag gör. Ibland när arbetsbelastningen blir för hög så stänger hjärnan av sig och jag tvingas ta en paus. Det är snart dags att boka tid hos läkaren igen, är ju bara sjukskriven till sista februari. Hoppas på fortsatt 50% ett tag till.

Nu ska jag spana in frökatalogen lite, för sommarens odlingar. Inte lätt att bestämma sig men några påsar måste det bli.

Sköt om er,
KRAM

lördag 5 februari 2011

Kvällens middag


Sushi. Mums

Dag två

För en timme sedan tog jag bort plastfilmen från tatueringen och tvättade den noga. Den svarta färgen hade flutit ut så hela motivet var helt svart. Det for bort lite löst skinn när jag tvättade och hela motivet syntes klart igen. Det hade blivit en tunn hinna under plasten. Smörjde sedan in den med en mjukgörande salva. Det svider lite grann just nu.

Har inte så ont som jag trodde att det skulle vara ändå. Den färgar av sig lite grann, vilken tur att jag har många svarta kläder.

Tog en kort promenad med en kompis tidigare idag, kände att det pulserade lite extra just efteråt men det gav med sig efter en stund.

Har inte så mycket mer att säga om detta, men jag är lika nöjd och glad idag...och det är ju bra. :-)

Till alla er som funderar på att tatuera er vill jag bra säga, GÖR DET, ni kommer inte att ångra er.

Kram!

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Lisbet och Åsa att svara på följande frågor....





♥Hur länge har du bloggat?
- 22:a november 2009 startade jag den här bloggen!

♥ Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Det är olika, de bloggar jag har under min blogglista följer jag flera gånger i veckan, läser ikapp de dagar jag missat. Dessutom brukar jag kika in på deras länkade bloggar ibland. Det beror på hur mycket ork och tid jag har.

♥ Av de bloggar du läser, hur många är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
De flesta är Bröstcancer-bloggar, har själv valt att följa dem eftersom de är eller har varit i samma situation som jag. De andra bloggarna bryter mönstret med skapande och inredning.

♥ Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det vet jag faktiskt inte men jag hoppas att de tycker så.

♥ Har du hittat en gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Det som berör mig personligen kan jag nog vara rätt öppen med men när det rör saker som involverar flera personer så väljer jag att inte berätta för mycket.

♥ I vilken utsträcknng bloggar du för att få bekräftelse?
Jag valde att börja blogga för att få ventilera alla tankar, känslor och upplevelser i samband med diagnos, behandling och återhämtning. Sedan har det utvecklats med lite snedsprång inom mat, trädgård, måleri m.m. Bloggen fungerar bra som en informationskälla till alla fina vänner som har varit oroliga för min skull. Tror inte det har så mycket med att få bekräftelse, utan mer som ett stöd. Att sedan få inlägg är så klart roligt och peppar mig att fortsätta skriva, men det hjälper mig även att vända tankar och gå vidare.

♥ Har du träffat människor irl, efter att ha träffat dem via bloggen?
Tyvärr har jag inte fått den förmånen att träffa någon irl men det vore fantastiskt roligt.

♥ Tror du att det är skadligt för vissa personer att blogga?
Ja det tror jag, men tror även att det kan hjälpa många. Det är nog en balansgång. Vi är ju alla olika.

♥ Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?
Jag har inte sett några nackdelar med min blogg förutom att det blir lite frustrerande de gånger jag drabbas av bloggtorka.

♥ Tror du att du fortfarande bloggar om 2 år?
Åh vad svårt att säga, man vet aldrig men jag hoppas det.


En utmaning ska alltid skickas vidare, jag har valt dessa bloggare:
Ann-Helen , Carina, Ingrid, Anna


fredag 4 februari 2011

Info om tatueringen

Vill berätta lite mer om min solros.
Den är placerad på utsidan på högra benet, ovanför vristen. Det tog 1,5 timme och mitt pris blev 1500:-. Jag hade tagit med en egen bild men tatueraren Thomas gjorde sin egen version av den. Lite mer skugga och mer verklig blomma, det resulterade i ett mer 3-D perspektiv.

Just nu värker det lite. Tatueringen är täckt med en plastfilm och tejp som ska vara kvar i ett dygn. Eftersom det är kraftigare blodtryck i benen ska jag hålla benet högt så ofta jag kan. Vilken tur att det är helg, hade nog sett knasigt och uppkäftigt ut om jag satt med foten på skrivbordet under arbetstid.
Efter ett dygn ska jag tvätta den med vatten och mild tvål morgon och kväll. Smörja in den med en mjukgörande salva som förebygger irriterad och torr hud. Enligt Thomas, om allt går som det ska så ska den vara smärtfri inom fyra dagar, sedan tar det några veckor innan gråskalan blir som planerat. Just nu är allt väldigt mörkt p.g.a. hudrodnaden. Den är ca. 8x6 cm stor.
Jag får inte basta eller bada de närmsta veckorna.

Är stolt över mig själv som vågade göra det, en del är självklart tack vare min familj som gav det i julklapp..då var jag ju tvungen att bestämma mig. Tack så mycket för det. :-)

Ikväll blir det 40 års kalas hos svägerska med familj. Det kommer att bli jättetrevligt.
Återkommer med en rapport hur det känns i benet imorgon.

Ha en härlig fredagkväll!
KRAM

Färdig


Lite rodnad som ska försvinna. Skuggorna blir ljusare. Är jättenöjd, tack Thomas Niva för ett fint arbete. Det gjorde ont men ändå inte. Svårt att förklara.

Snart ...


Ska bara äta lite lunch. Sen bär det iväg in till stan och min tatuerare. :-D Känner mig rätt lugn ändå. Motivet är bestämt och jag vet att han är väldigt duktig. Hoppas jag kan skicka en bild senare. Ha det bra, KRAM. Fortsättning följer..