Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten

söndag 20 februari 2011

Dunkadunka och piiiiiiiiiiiip i öronen

Shit vad jag dansade i fredags. Virvlade runt på dansgolvet i timmar. Jättekul var det, ajajaj vad ont jag fick efteråt.

Vi hade After Work med jobbet på Olivers. Ungefär femtio stycken hade anmält sig men jag vet inte om alla kom, men vi var tillräckligt många. Så trevligt att sitta och prata och skratta tillsammans. Eftersom jag jobbar 50% så hinner jag inte träffa alla på vardagarna. Det hann jag i och för sig inte nu heller men med några i alla fall. Vi åt en god buffé och valfri dryck, för mig blev det rött vin (så klart).
Efter några timmar så började personalen att plocka bort borden och stolarna från dansgolvet och discjockeyn startade sitt dunkadunka. Jag är en sådan där person som har så svårt att stå still när det är bra musik, vill bara dansa och dansa och dansa och dansa. Dansar nog hellre än bra men det struntar jag i. Tur att jag har så många arbetskamrater som gillar det också, tack alla ni för sällskapet.

En sak som man inte riktigt tänker på mitt i allt är volymen, men när jag och en kollega delade taxi hem hade jag nästan ingen hörsel. Det pep och jag hade lock i båda öronen.
Vet inte om det är ett ålderstecken eller...men ska det verkligen vara så j-a hög musik? Visst har jag besökt några nattklubbar i mina dar, i ungdomens dagar var det tre gånger i veckan ibland, och det har väl sänkt tinnitusgränsen.
Att jag har ont i kroppen och fötterna VET jag beror på min otränade kropp, dåliga dansskor och lite ålder. Vet inte hur länge jag kan skylla på cellgiftets biverkningar, men jag gör det ändå.

När jag kom hem hörde jag inte vad min man sa, igår morse var det lika illa. Det var i morse som jag märkte en liten skillnad men det piper fortfarande. Har faktiskt känt att jag efter min cellgiftsbehandling har blivit lite känsligare mot ljud, fram för allt höga och skarpa ljud.
Hur länge ska det pipa så här efter en kvälls nattsudd, kanske det inte försvinner? Ska kolla läget med mina kollegor imorgon, de kanske känner likadant, om de gör det är det väl normalt, om det bara är jag så beror det väl på åldern.:-)

Till veckan blir det min sista sjukskrivningsvecka, har bett om att få komma till en läkare för förnyelse, men har inte hört något som vanligt. Måste ringa igen.....typiskt. Blir så less. Tiden går och snart är det dags för min andra återkoll...så snart börjar väl tankarna igen. Innan dess så ska jag njuta.

Ha en skön söndagkväll,
KRAM och piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip.

3 kommentarer:

  1. Ja det är inte lätt att festa när man blir äldre hi hi hi.... Det är underbart att kunna ha så skoj även då man vet att det kommer göra ont dagen efter men att det är värt det, man lever :)

    Hoppas dock att pipet i öronen försvinner.

    Kramar från Lisbet

    SvaraRadera
  2. Åååh, jag hade velat vara där och dansa med dig!
    Kram L

    SvaraRadera
  3. Ha, ha härligt att höra att du hade en bra kväll. Ja, det var länge sedan man var ut och svängde sina lurviga. Jag tror inte jag har varit ut på krogen och dansat efter rökförbudet kom :) Varit på After Work dock...

    SvaraRadera