För tillfället känns det som om jag är i ett vakuum, en bubbla. Allt fortsätter som vanligt (nästan, jag jobbar ju inte).
Det finns inte så mycket att skriva om, allt känns ointressant. Jag brukar tänka på om ni verkligen vill läsa det jag skriver, är det något vettigt? Samtidigt så vet jag att ni läser och att ni uppskattar det jag skriver. En märklig känsla. Beror nog på att jag anser att tiden går men det händer inget. Är less på att vänta.
Snart kommer den här bubblan att spricka och alla nya känslor, intryck, upplevelser kommer att anfalla mig som ett pansarterräng fordon på väg in i krigszonen.
Det är inget jag direkt kan var förberedd på fysiskt och psykiskt, har ingen aning om hur jag kommer att reagera. Min räddning är att jag vet att "anfallet" kommer, att jag är sårbar och att "skaderisken" finns. Att jag har accepterat detta hjälper mig i fortsättningen....
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
Vi är många som vill veta hur du mår och hur du känner dig på din resa in i "krigszonen" som du så målande beskriver din fortsatta behandling. Dina vardagsbetraktelser läser vi också gärna, och så har du ju ett så vackert språk när du skriver! Avundas dig det. Men jag förstår att du är less på att vänta. Kram Ulrika
SvaraRaderaHåller helt och hållet med Ulrika. Du har ett vackert och mycket fångande språk. Du kanske ska ändra karriärbaana? Författare, skribent, kåsör, proffsbloggare???? Jag läser allt du skriver med hul och hår, så keep going:)
SvaraRaderaKram Clara
Tack för era fina kommentarer. Jag kommer fortsätta mitt skrivande här på bloggen, framtiden får utvisa vad som händer sen. kram
SvaraRaderaHej Annika!
SvaraRaderaJag håller med tidigare kommentarer. Vi följer ditt skrivande. Jag beundrar dig och att du har accepterat situationen som den nu är kommer att hjälpa dig. En stund i taget. J var helnöjd över sin dag hos er.
TACK och KRAM
A-LH
Hej Gumman!
SvaraRaderaVi är många som läser och följer dig, i din vardag och din väg mot det ofrånkomliga kriget. Vi har alla valt din sida och står gärna till hands med ammunition i form av stöd och uppmuntran! Kram Malin m familj