Svettig och glad

Har haft huvudvärk och ont i kroppen hela dagen. Hade ställt in mig på en hemmakväll, men lite vila efter middagen gjorde susen. Pricken över i: et var ändå att jag kom iväg på ett zumbapass. Det är nog bland det roligaste jag vet just nu och riktigt jobbigt. Fast kroppen känns tung och trött så får den sådan extra energi av all musik och den glädje som alla andra utstrålar. Just nu är jag nyduschad och redo för sängen, nöjd över att jag än en gång fick vara svettig och glad, tack vare Zumba.
Sov gott, KRAM

Sömnlöst

Kan inte sova. Ligger i sängen och vrider och vänder på mig. Det regnar igen. Tur att vi hann klippa gräset igår. Det smattrar mot fönsterbläcket. I vår trädgård nickar de förtyngda blommorna åt varandra. Det svämmar över i vattentunnan.
Skönt med helg igen. Kroppen känns lite seg, säkert både av sömnbrist, halsont och veckans motion.:-)
Har varit på cellprovtagning i torsdags, så då fick man känna sig lite orolig igen. Det har säkert gått bra, men det tar väl ett tag innan svaret kommer.
Idag blir det en sväng till stan, Elin ska på kalas. Gubben min sitter i älgskogen, garanterat genomblöt. Han beslöt att skjuta upp att sätta tak på sitt jakttorn till nästa år. Han ångrar nog det just nu, i detta hällregn. Stackars älskling! :-(
Tiden går så fort, ett år har precis passerat från det att jag avslutade min strålning. Det går framåt, vilket är min strävan.
Trött, så jäkla trött. Måste försöka sova lite.
Kramar i massor

Skickat från min iPhone

Min vän Karl-Johan

Vi har plockat svamp. Det var första gången vi gjorde det tillsammans och det var riktigt roligt. Först såg vi ingenting men när man väl hade funnit en så såg vi en till, en till, en till, en till osv.

Var dock lite osäker på vad vi hade plockat, men helt eniga om att alla var soppar. Vi var på jakt efter Karl-Johan. Väl hemma så hann jag inte ta reda på dem utan vi skyndade oss iväg på lite partaj. Idag (på eftermiddagen) la jag upp godsakerna på bordet. Hmmm..få se nu..ätas eller inte. Jag ringde en livlina, min kusin, som är expert på svamp. Hennes mobiltelefon var på rep så bilden jag hade skickat var inte till så stor hjälp. Att förklara hur de såg ut via telefon var inte så lätt men vi var helt överens om att alla som jag var osäker på borde jag inte äta. :-)
Den enda rädslan var att vi hade råkat plocka Gallsopp, för den smakar jätteilla. Soppar ska annars inte vara farliga men Gallsoppen kan förstöra en hel måltid. Jag putsade, rensade och skivade. Hade en liten stekpanna redo för att testa vissa bitar, kändes så synd att bara slänga svampar bara för att jag var osäker. Vilken tur att jag gjorde så, alla var Karl-Johan (kanske någon sandsopp). Lite stekt svamp fick förgylla vår sena lunch innan allt de andra skulle in i ugnen, ska nämligen torka den. Anser att torkad svamp är så lyxigt att ha hemma, bara att smula ner det i en soppa eller sås. Mums...

Än så länge är jag fri från magont eller kräkningar så svampen fick godkänt. :-)
Om det inte regnar blir det nog en sväng imorgon också.
Ha det gott, KRAM

Livet går vidare..med massa blåmärken

Livet går vidare trots att saknaden av vår kära Niro är stor.
Det har hänt en hel del efter det. Jag har flyttat till ett nytt kontor och som ni kan se på bilden så har jag även försökt piffa upp det lite men lite ljuslyktor och kort. Ett ljust och fint rum, något varmt. Delar rummet med en arbetskamrat och vi har skruvat ned termostaten till lägsta grad. Att jag har mina vallningar gör inte saken så mycket bättre. :-) Åter igen är det slut på månaden och periodbokslut, så det är en hel del jobb.

I helgen var jag och Elin uppe i Arjeplog. Vi hälsade på en kär vän/ barndomskompis/ bäste kompis och hennes familj. Jag välkomnades med ett glas Amarone, ah kunde nog inte bli bättre. Min kompis och jag fick dessutom en stund för oss själva i skogen under lördagen. Lite jakt, motion och svampplockning, tre härliga timmar. Vi njöt av tystnaden, fågelflax (sådär), Qippers fina sök, härlig luft, svett och svamp. Elin var barnvakt under tiden, med lite hjälp.
Min man var på jaktprov hela helgen, så han hade fullt upp med sitt.

Zumbaträningen har kört igång igen, igår var det dax för premiär efter sommaruppehållet. Herregud vad jobbigt det var! Svettigt och varmt, flåset var högt så även tempot, men så kul det var. Imorgon kör vi igen, längtar redan.

Jag mår rätt bra nu, har fortfarande svårt att sova, men det varierar så också humöret. Gubben sover också dåligt, vi kanske måste köpa ny säng?
En sak som är jobbigt är alla blåmärken. Jag är blåprickig lite här och där, på armar och ben. Det känns nästan pinsamt att visa sig, de kanske börjar anklaga maken för misshandel. Jag behöver inte göra något så, vips, finns där ett nytt märke. Nämnde det för läkaren men proverna tydde inte på något galet som kunde kopplas ihop med detta.
Är det någon utav er som käkar Tamoxifen som har samma problem? Det är i alla fall jävligt fult och störande. Försöker camoflera de mest synliga med täckstift och puder, fast det hjälper inte så bra. Kanske en kroppsstrumpa, men hur snyggt är det på en skala... Hahaha, fick en rolig bild i huvudet...typ falukorv med för trångt skinn..eller förresten en prickigkorv. Hihi

Har funderat om det här med bloggen, om jag sluta blogga, skapa en ny m.m. Har beslutat mig för att fortsätta med samma. Jag är ju samma person nu som då, har inte förändrats så mycket från tidigare, däremot har jag en hel del nya erfarenheter i bagaget. Andra tankar och värderingar har jag också, men det är fortfarande jag. Ämnen kommer att variera mellan (för mig) just då aktuella saker, och alla är välkomna att läsa.
Solrosen-Annika är MIN blogg och så ska det vara.
Sov Gott och KRAM.

R.I.P Niro

Idag har vi sorg hemma hos oss. Vår gamla vän, vorsteh hannen Niro 12 år, somnade in för evigt idag. Han blev plötsligt väldigt dålig igår kväll så beslutet var inte så svårt.

En frisk och pigg hund ända fram tills den höga åldern började påverka och hindra honom. Han var en sann vän både till oss och hans hundkompisar. Hans lugn gav mod till hundrädda att våga klappa en len päls. Hans iver under jakten och hans snarkningar kunde ibland göra oss lite irriterande för stunden, men glömdes sedan bort när han lockade oss till skratt.

Vi känner lättnad över att slippa se honom plågas och vet att han har det bra nu, i hundhimlen.

Vi saknar dig, vännen
Kram

Skickat från min iPhone