Härliga färger, sköna tyger och vackra smycken

Ni som känner mig vet att jag tycker om att shoppa. Är ingen fanatiker med att följa modet men visst vill man hänga med lite. Jag handlar det jag tycker om och trivs i. Älskar färger, men använder ändå många svarta kläder. Det bästa är just med svart att det går att kombinera med vackra smycken, sjalar och strumpor.

Den här bilden visar lite vad jag tycker om. Många utav smyckena och sjalarna är fina gåvor av kära vänner, en del av dem har jag även unnat mig själv samt inköpen av kläderna.

Självklart tycker jag det är väldigt skönt att gå i pyjamas, morgonrock och sköna tofflor en hel dag.

Jag tänker att jag vill klä upp mig, vara mån om mitt utseende och sjukdomen ska inte vara ett hinder för det.

Ett gott skratt förlänger livet..

I går kväll fick jag ett rejält skrattanfall så tårarna rann, så härligt. Det är riktigt skönt och härligt att kunna skratta och det finns många som bidrar till det, även glädjetårar är välkommet.

Det finns många som har bidragit till mina skratt; min familj inkl. hundarna, kära vänner och arbetskamrater. Min kära dotter, lockar fram många skratt, speciellt när vi ligger och pratar innan hon ska sova så kan vi få sådana anfall av egentligen ingenting.

I veckan känner jag extra glädje över allas omsorg över min hälsa, men mina lyckorus har jag fått av att få dela andras lycka; det nyfödda barnet som har kommit ut i den stora världen, det lite större barnet som väntar på att få komma hem till sitt nya hemland, min dotters tokerier, hundarnas egenheter och min mans glädje av att ha mig hemma igen.

Oh, vad jag är glad att ha er alla omkring mig i tankar, ord och handling. kram

Ytterligare medicinering

Som ni alla har läst tidigare så fick jag feber och blev inlagd på Sunderby sjukhus. För att vara extra säker att inte mitt immunförsvar sjunker för mycket kommer jag att behöva ta en spruta. Om antalet vita blodkroppar sjunker till en låg nivå kan man bli mer mottaglig för infektioner, och de vita blodkropparna är känsliga för kemoterapi (cellgifter).

När man får cellgifter så är det olika faktorer som drabbas, bl.a. benmärgen, den del i skelettet där blodkropparna bildas. Kroppen har en naturlig tillväxtfaktor som stimulerar benmärgen, att producera vita blodkroppar.

Den sprutan jag ska ta är ett läkemedel som fungerar på samma sätt som kroppens egen tillväxtfaktor och hjälper till att påskynda produktionen av vita blodkroppar.
Den ska injiceras i vävnaden strax under huden, antingen på låren eller buken. Detta är ett mycket dyrt men bra läkemedel, och jag är glad att jag har fått förmånen att ta den.

Är livrädd att ta en spruta på mig själv, men till min lycka så har jag en kär vän som är sjuksköterska. Hon ska hjälpa mig den här gången. Jag ska nämligen ta en sådan här spruta efter varje cellgiftsbehandling.

Tyvärr finns den så klart biverkningar med den, som med allt annat. Eftersom kroppen kommer att jobba så hårt med att hjälpa benmärgen kommer jag att få muskel- eller skelettvärk, men det kan linddras med alvedon.

Är säker på att det kommer att gå bra och jag är så tacksam över min kära väns insats. Tack snälla du, kramar i massor.

Tillbaka efter The Second Battle

Skönt att vara hemma igen.

Bussresan söderut gick bra, tiden gick fort. Gick direkt till onkologen för vägning och provtagning. Hade gått upp 2 kg, jäkla skit! Men det är ju rätt logiskt att jag går upp i vikt med följande; bra aptit+trött och svag kropp+ olika mediciner-lite motion= viktökning. Detta kommer jag att göra något åt när jag är frisk nog, absolut.

Checkade in på hotellet och åt en lunch innan mötet med läkaren. Provsvaren var bra så jag skulle få min andra behandling nästa dag. Skönt, då slapp jag åka hem igen.
Åt en god middag och samtalade med tre andra för mig helt okända människor, alla drabbade av cancer av olika slag. Det är fantastiskt att när man är där nere ensam så behöver man inte alls vara det. Det gäller förstås att själv våga ta initiativ att ta kontakt och bristen på sittplatser i matsalen tvingar en att sätta sig bland andra människor, vilket jag anser är mycket intressant. Samtalen handlar inte bara om våra sjukdomar utan om allt möjligt och det är inte alltid man hinner presentera sig vid namn, utan man sitter bara och pratar.

La mig tidigt och såg tv, OS så klart. Det blir mycket OS tittande. Sov gott och vaknade utvilad. Efter frukosten checkade jag ut och hämtade ut en medicin från apoteket innan jag anmälde mig till onkologen.
Fick snabbt komma till min plats, denna gång en superskön fåtölj. Behandlingarna flöt på bra, haha nu fick jag till det. (för er som inte vet så får jag mina preparat flytande i dropp) Fick återse min gamla goda vän, droppställningen Fido. Han är sig lik. Under cellgiftsbehandlingarna fick jag ta på mig kylvantar och sockar igen, bytte till nya tre gånger.

Pratade med en kvinna som också behandlades för bröstcancer. Detta var hennes första gång och skulle fortsätta med det var tredje vecka. Det kan hända att vi kommer att ses beroende på om våra datum blir detsamma, hoppas på det. Hon var trevlig och lätt att prata med, vi hann till och med presentera oss med namn för varandra. :-)

Detta var en snabbare behandling så jag kunde åka hem med bussen som gick kl. 14.30. Taxin var på plats på Busstationen i Luleå (Loet), så jag kom hem ca. 18.45. Bordet var dukat och middagen var serverad. Härligt!

Började sortera upp mina mediciner i en dosett. Ser helt galet ut med alla samlade sådär. Nåväl, det blir i alla fall lättare för mig att ha koll på dem.
En medicin som jag tar gör att man blir pigg, idag har jag för första gången reagerat på detta, därav mitt väldigt sena inlägg.

Skrev på facebook att jag längtar efter Beppe och Sigrid och deras "Godnatt stund". Hoppas att allt detta skrivande har gjort mig lite trött. God natt!

Tandläkaren idag, Umeå imorgon

Igår när vi var ute på promenad ringde min tandläkare, hon ville att jag skulle komma in på tisdagen så skulle de dra ut min elaka visdomstand. Huuu, hatar att besöka tandläkare men den måste bort.

Var på plats kl. 08.00 för att först få ett lugnade medel. Jag fick ligga på en brits i ett vilrum medans de tog hand om en annan patient under tiden. Hittade några intressanta tidningar och hann bara bläddra i den första innan jag somnade. Efter en timme fick jag komma in i behandlingsrummet och kampen började. Fyra bedövningssprutor i munnen och två tandläkare som turades om att dra. Herregud vad den satt..men till slut sa det PLOPP och tanden kom ut.

Fick gå tillbaka till vilrummet och vila i ca. 1,5 timme, sov skönt igen. P.g.a. sprutorna och det lugnande medlet fick jag inte köra bil hem, så min svärmor kom och hämtade upp mig.
Det var lite vingligt när jag gick.
Nu är det bara att ta det lugnt resten av dagen. Ska bara packa en liten väska inför imorgon. Klockan 06.40 hämtar taxin mig och tar mig till busstationen. Ska åka ner till Umeå för provtagning och träffa läkaren. Är mina provsvar bra blir det min andra cellgiftsbehandling på torsdag. Skulle det visa sig att svaren är dåliga får jag åka hem samma dag. Hoppas på det bästa.

Återkommer med rapport efter Umeåbesöket. Kramar på er alla..