Besök på hotellrummet..

Ett steg att hjälpa forskningen är Rosa Bandet insamlingen. För mig är det viktigt att stödja forskningen, inte bara Bröstcancer utan självklart all cancer. Eftersom jag har en dotter vill jag gärna vara med och påverka. Jag tänker så klart mycket på min dotter och vad som kan drabba henne.

För ett tag sedan blev jag kontaktad utav Norrbottens-Kuriren. Varje år inför Rosa Bandet kampanjen i oktober gör de reportage om Bröstcancer och jag fick förfrågan om jag skulle kunna tänka mig att ställa upp. Efter en stunds funderingar accepterade jag deras förfrågan och igår var det vår första träff.
Kändes förstås lite pirrigt att bli fotograferad och filmad. Det blev lite tagningar på mitt hotellrum, i terapin och kaffepaus med kompisar ute i foajén. Tanken är att det ska bli ett reportage i helgmagasinet C samt ett inslag i tv och webkanalen 24 Norrbotten, vilket kommer då att sändas någon gång i oktober. Lovar att meddela er exakt datum.

Det blev ett litet avbrott mellan inspelningar och intervjuer, så igår kväll gick BC gänget och jag till en restaurang i närheten. Vi åt och drack gott, fortsatte sedan kvällen i foajén. Kände mig rätt trött så jag bröt upp lite tidigare, strax innan 21.00.

Det blev en ny träff med reportageteamet i morse. De följde med mig till strålningen. Någon gång efter min hemkomst och avslutad behandling ska de sista bilderna tas och de sista frågorna ställas. Det kommer bli så spännande att se resultatet. Blev så väl omhändertagen av tjejerna (teamet) och all underrättad personal har visat stor förståelse och ställt upp med god min.
Stort tack till alla berörda.

Tyvärr blev det ingen date med Nisse, min läkare. Min tid blev ombokad till måndag eftermiddag istället. Jag ska göra en muga scint (hjärtundersökning) imorgon så han ville ha klart resultatet innan vår träff, samt att vi skulle få mer tid tillsammans för att gå igenom alla mina frågor.
Så mina frågor kvarstår och funderingarna också, men det är bara att stå ut i några dagar till.
Lyckligtvis ska jag till stan idag med en god vän och shoppa. Lättare att koppla bort tankarna när man gör något som man tycker är kul.

Har insett att jag inte kommer att hinna med allt, kniven kan jag kanske färdigställa hemma. Det är ju inte hela världen, jag har ju redan gjort en.:-)

Tack gode Gud för Aloe Vera...

Efter att jag nu har genomgått 25+2 dagars strålning, kan ni kanske förstå att det känns i huden. Det svider, kliar, skaver och värker. Har en mörk rödbrun färg under bröstet, i armhålan och ömsar skinn på bröstvårtan. Då är det skönt att smörja in lite Aloe Vera gel för att återfukta och svalka. Under bröstet har jag en silikon bit, som en extra hud, för att inte det ska vara så tätt och skava mot BHn.

Nu är det endast 6 gånger strålning kvar, vilket känns underbart skönt. De sista åtta gångerna kallas Boost. Det är en extra stråldos som jag får på en mindre del av strålningsområdet där tumören har suttit. Detta för att ytterligare minska spridningsrisk och för att jag är under 40 år. Det verkar vara vi som genomgått en tårtbitsoperation som får Boost, men jag är inte helt säker på det.

Kan tänka mig att det kommer att gå åt några tuber till med Aloe Vera gel. Vilken tur att det finns!

Omtanke

Tiden är kommen då vår BC grupp ska splittras. Några utav oss är snart färdiga med sin strålbehandling och ska vända hemåt till verkligheten. För att visa mina vänner och medmänniskor att jag bryr mig om dem gav jag dem ett budskap om omsorg. Kortet visar att jag tror på dem, tycker om dem och önskar dem all lycka framöver. Eftersom jag har gjort korten själva visar det även mitt engagemang, vilket gör att jag känner mig stolt över mig själv.

Självklart unnar jag mig min egen omtanke, det är trots allt JAG som har huvudrollen i mitt eget liv.

KRAMAR till er alla, ni ger mig styrka och kraft för att kunna ta emot och ge tillbaka.

Näst sista veckan

Imorgon startar min näst sista strålningsveckan. P.g.a. maskinfelet måste jag ju åka ned veckan därpå för att strålas klart.
Det gör ändå inget, har inte så mycket för mig. Umeåveckan som kommer är rätt fullspäckad med akvarellkurs, läkarträff (äntligen) på onsdag, knivtillverkning och halsband. Några utav BC kompisarna kommer att avsluta sin behandling och någon startar sin behandling. Känns så tråkigt att skiljas från kompisarna, men vi ska försöka hålla kontakten.

Hoppas att den kommande veckan blir gladare än den förra. Vi alla behöver mer uppmuntran och hopp om att allt ordnar sig. Jag personligen känner mig laddad och ännu mera arg på den här j-a sjukdomen. Har haft huvudvärk i någon vecka nu, har en inre oro och stress som värker. Terapiverksamheten gör så att min hjärna kopplar av en stund, det är verkligen bra för själen. Ska bli skönt att få träffa läkaren, han kan säkert ge svar på alla frågorna.

Mitt hår har vuxit jättemycket, har inte besökt någon frisör ännu men min man fick agera som en idag (men bara lite). Han hjälpte mig med att klippa lite runt öronen samt i nacken.
Hela familjen har haft en mysig kväll tillsammans. Vi tog en promenad med hundarna. Det kalla vädret gjorde så att vi gjorde upp en eld i kaminen och åt lite ost och kex. Vi var ju tvungna att kompensera mot kaloriförlusten. :-)

Är så less på att vara sjuk, att inte orka på riktigt, men jag tar en dag i taget mot ett friskare liv.

Promenad i kylan

Hösten är här. Trodde den skulle vänta ett tag till. Jag tycker om den, synd bara att det är så kallt. Trotsade vädret och tog en promenad. Skönt men kallt. Ser dock lite ljus och blå himmel så än finns det hopp om en solig dag. :-D