En förbannelse vilar över oss...

SNARKNINGAR!

Tänk vad det kan förstöra en förhoppningsvis god natts sömn. Man har precis hunnit somna och sjunkit in i drömmarnas värld, så plötsligt väcks man brutalt av våldsamma snarkningar. Man vrider och vänder på sig och försöker ignorera det störande ljudet, till slut är tröttheten så stor så man somnar om. Det hinner inte gå så många minuter så väcks man igen av oljuden. Kuddar fluffas, täcken sträcks ut, fönstret öppnas för att släppa in lite frisk syre..måtte det hjälpa.
Ytterligare några försök hinns med under nattens gång, och när man sen är i den allra djupaste och skönaste sömnen vaknar man igen..och då är det morgon.

Jaha, då var den här dagen förstörd, nåja iaf morgonen. Med stapplande steg, grusiga ögon, sandpapperstorr mun och en jäkligt hes och skrovlig röst tar man sig in till köket, brygger lite kaffe och funderar över nattens elände.

Jaha, det var det..skärp dig Annika, du måste sluta snarka!
Haha, lurade jag er? Ni kanske trodde att det var min käre make som stört oss i flera nätter men icke sa nicke (jo faktiskt, lite har han snarkat) utan det har hela tiden varit JAG. Ve och fasa, men jag skyller faktiskt på min förkylning. Jag hostar, snorar och är hes fortfarande. Förkylningar brukar oftast innebära större problem med andningen på nätterna men så här hemskt som det var inatt har jag nog aldrig varit med om. Både gubben och jag själv har väckt mig flera gånger.

Tror för allas bästa att det blir separata sovrum inatt, så vi orkar ta oss till jobbet imorgon bitti. Elin har ytterligare en lovdag kvar, så hon kan vila på dagen.

Förresten, glöggen var jättegod men den hjälpte inte så mycket mot halsontet. Ångrar ändå inte att jag tjuvstartade med drycken. :-)

KRAM

Mys i höstmörkret

Det är svårt att förmedla den rätta känslan när ni inte känner doften, värmen och ljuset som sprider sig från braskaminen. Att jag dessutom inte har den bästa bilden gör det ännu svårare. Men jag hoppas ändå att ni känner det..




Ute är det några minusgrader, här inne är det varmt och skönt. Elin leker med sin kompis, vi ska snart äta middag. Tacos står på menyn, en rätt vanlig fredagsmat när man har barn hemma (hos de flesta tror jag).

Har jobbat igår och idag. Skönt att det går bättre och bättre. Är mer trött de dagar då jag lär mig fler nya uppgifter, men det är så det ska vara.
Magen är lite bättre, men jag snorar och hostar. Pratade med min sköterska angående min dåliga mage m.m. Hon ville jag skulle testa koltabletter och dricka proviva. Skulle det inte bli bättre skulle jag höra av mig, anser dock att det är bättre, inte lika oroligt. Hon hade ingen tid för återkontrollen, men kunde se att det var inplanerat, så kallelsen borde komma snart. Är helt säker på att mina magbesvär till största delen beror på oron.

Hade tänkt påbörja en ny tavla men hade ingen lust, hoppas den kommer imorgon. Har många motiv i mitt huvud, det gäller bara att få ned det på duken.

Ikväll blir det mys framför tvapparaten. Tror nästan att jag ska värma lite glögg, det är ju även bra för halsen. Nog för att jag brukar hålla på traditioner och dricka första koppen vid första advent, men jag blev så sugen.

Tack för era kommentarer. Tack och lov så är jag inte ensam om min oro, funderingar och värk. Ni är ett stort stöd för mig.

ha en skön kväll allihopa,
Styrkekramar!

Allt känns så konstigt

Jag tycker jag bara får mer och mer ont i kroppen, magen, halsen, ryggen, benen och huvudet. Vet inte vad det är, det känns bara konstigt. Tror till viss del det beror på det psykiska, den oro som finns inför återkontrollen. Har inte fått någon kallelse än men vet att det ska vara slutet av den här månaden.

Tamoxifentabletterna har garanterat också en bidragande orsak, men jag får inte kläm på om det är tabletterna som ger all den här värken eller inte.
Har försökt nå min forskningssköterska på forskningsenheten i Umeå men hon var inte anträffbar. Ska skriva henne ett mail istället.
Jag vill gärna veta om det är normalt att känna det jag känner, då blir jag lugnare i sinnet. Grubblar inte hela tiden utan lite då och då, framförallt när jag är hemma och inte har något speciellt för mig.

Nu verkar det även så att jag har fått tillbaka mitt halsont igen, samt att det har satt sig på stämbanden lite. Typiskt, tyckte det var nyss som jag blev frisk från det.

Idag är en "tycka synd om mig själv" dag. Jag tillåter mig att ha sådana ibland, desto roligare blir det nästa dag. Ska ta en stärkande promenad med hundarna, få lite frisk luft och suga in ny energi.

Imorgon är det jobbar dag igen, kul. Sedan får dottern en kompis på besök som ska stanna till på lördag. Det blir trevligt att höra deras fniss och skratt här hemma, blir roligt att ha dem här tillsammans.
Min man jobbar eftermiddagsskift torsdag och fredag så det blir jag som får pyssla om tjejerna, det ska bli så mysigt.

Ha en skön dag och kram till er alla!

Oceanlab - On A Good Day

Har i min profil angett det här låten som min kämparlåt. Vet inte om alla har hört den så varsågod, här får ni lyssna på den. Lyssna på texten.

Kram

Första arbetsdagen..

Då var jag ett steg närmare vardagen, vardagen som den var förut, men jag vet inte om jag vill ha den tillbaka...tanken känns väldigt förvirrande.

Jag vill inte tillbaka till det som var då, det påminner för mycket om vad som hände för ett år sedan. Livet var bra då men jag vill framåt och skapa mig en ny vardag. En ny vardag där jag tar mer hand om mig själv, nog för att jag gjorde det förut men inte tillräckligt och min egen tid var inte alltid så prioriterad. Det är väl rätt typiskt en mamma och fru.
Självklart är målet att så småningom jobba heltid men än så länge känns det väldigt långt borta.

Idag när jag kom hem sov jag i 1,5 timme i sträck, helt slut. Magen är fortfarande i olag, jag läste på bipacksedeln att man kan drabbas av "störningar från magtarmkanalerna" så det är väl något sådant som jag har fått. Ska ändå ringa och kolla med sköterskan om man kan göra något åt det, det finns väl någon medicin mot det. När jag får dessa magkramper blir jag även illamående, det är en olustig känsla, har inte så stor aptit. Som tur var kände jag ingenting under min arbetsdag.

Idag känns det svårt att blogga, vet inte riktigt vad jag ska skriva om, är forfarande trött i huvudet, okoncentrerad. Det här inlägget har tagit jättelänge att skriva. Är säker på att det blir en tidig kväll.

Ser fram emot en ny arbetsdag, för jag älskar verkligen mitt jobb och mina arbetskamrater, de gör det lättare att orka komma tillbaka.

Sov gott och Kram!