Just nu mår jag så gott..

Dagar blir till nätter, nätter blir till dagar. Klockan tickar på av bara farten. Har verkligen vänt på dygnet. Är uppe sent, ca. 01.30 varje kväll och sover till 10.30. Jag tycker inte om att sova så länge på morgonen, vill gärna njuta av de tidigare timmarna så det kändes skönt att jag imorse (äntligen) steg upp (för mig) i rimlig tid.

Har aldrig förr tänkt så mycket på bröstcancer men sedan jag blev sjuk blir jag påmind av den lite här och där. Man kan likna det med när man till exempel köpt en ny bil, plötsligt upptäcker man fler av den modellen och färgen på vägarna.
Senaste tiden har media på olika sätt uppmärksammat cancer och även bröstcancer med artiklar angående indragningar av mammografibussar, tvrepotage om olika människor som drabbats, olika forskningsrapporter m.m.

I går kväll zappade jag mellan tvkanalerna och började se en film "Living out loud", drama från 2009. Det visade sig att det handlade om en kvinna som arbetar som musiklärare, är lyckligt gift och har två barn. Men över en natt förändras hennes liv i grunden. Hon får beskedet att hon drabbats av bröstcancer. Plötsligt står hon inför en oviss framtid och hon och hennes familj tvingas fråga sig vad som verkligen är viktigt i livet. Man får följa hur hennes och familjens tillvaro förändrades fysiskt och psykiskt.

Både min man och jag kände en klump i magen när vi såg hon och hennes make gå hand i hand på väg in till sjukhuset för att få beskedet. Plötsligt var mina tankar tillbaka till den dagen, 16 november 2009, då vi själva var med om detta. Film har en tendens att ibland försköna och eftersom den var amerikansk så hade den ett lyckligt slut. Den här gången anser jag att det var en bra sak eftersom den ändå väckte så starka känslor.

Trots alla påminnelser om den situationen jag befinner mig i så känner jag mig lugn och positiv. När det är sommar, varmt och familj och vänner är nära är det som bäst och så är det nu.

Just nu mår jag så gott...

Älskade mascara, välkommen fransar.

Är så glad att mina ögonfransar har börjat växa ut igen. Även ögonbrynen och håret har börjat pryda mitt huvud.

Det var en härlig känsla att kunna sätta lite mascara på fransarna igen, kände mig som en tonåring som sminkade sig för första gången. Handen darrade lite lätt när jag fördelade färgen med den lilla borsten. Fransarna har inte växt färdigt ännu men det är kul att se dem igen.

Ska bli spännande att se hur håret kommer att bli. Har hört att en del får lockigt i början. Eftersom jag alltid har haft spikrakt skulle det vara kul med lite förändring. Nu tillhör jag de personer som ändrar frisyrer och färg rätt frekvent men nu kommer ju en tid där jag inte kommer att kunna ändra så mycket.

Är glad att ansiktet får lite karaktär igen, kändes lite naket utan bryn och fransar.

Nu är det bara resten av kroppen som måste komma i form, men det får jag ta tag i när benen orkar bättre.

Konserter, trevligt sällskap och mygg

Bilden föreställer vattenfallet i Jokkfall som finns intill campingen.


Jo nog lättade åskmolnen fort. I fredags när vi var och lyssnade på lunchmusik fanns det inga bekymmer kvar. Vilken mysig tillställning. Vi satt på vår picknickfilt och åt samtidigt som vi njöt av Johnny Cash olika klassiker. Tyvärr blev det inte sushi, det var så lång väntetid så vi hann inte med det.

Resan upp till stugan var seg, vi åkte upp på fredag eftermiddag. Stannade till i Jokkfall och köpte var sin glass. Vilken underbar plats! Fallet, kalixälven och det guldglittriga solljuset. Nu har de dessutom byggt om restaurangen lite så det kändes extra trevligt. Vi kollade lite på alla laxfiskare som försökte sig på att fånga en baddare. Oftast stannar vi även till vid laxtrappan och kollar hur många fiskar som har vandrat uppåt Kalixälv, men inte den här gången.

Väl framme i stugan åt vi lite och slappade. Stugor över lag (anser jag)verkar ha en väldigt avslappnande effekt, fast man har saker att göra så är det inte på samma sätt som hemma. Det enda som inte är avlappnande är alla myggen, trodde ändå att det skulle vara värre. Tack Gode Gud för myggmedel!

På lördag var det dags för min man och jag att åka till Kiruna. Vi skulle besöka Kirunafestivalen. Vi kom in rätt tidigt så vi strosade runt i området och tittade i olika butiker. Åt middag och besökte några bekanta. En mycket trevlig festival med glada människor och bra musik. Vi såg The Ark först. Sångaren, Ola Salo är en mycket socialt kompetent person, i alla fall mot oss i publiken. Han skapade en magisk kontakt med oss.
Kvällens höjdpunkt och det vi hade väntat på var konserten med Kent. Vi dansade och sjöng med hela tiden. Jocke Berg, sångaren, var inte lika duktig som Ola Salo med att fånga publiken men för vår del gjorde det inte så mycket, vi fick ju istället höra mer musik.
Kunde inte röra mig ur fläcken efteråt, kändes som om mina ben var fastgjutna i backen. Jonas och en bekant till oss fick hjälpa mig, jag var såå trött och slut i benen, men det var värt all möda. Vi körde hem i sommarnatten med ett härligt flin och glittriga ögon, hög av lycka.

Kom hem igår eftermiddag från stugan. Det värsta jag vet är att packa upp väskan, men det gick faktiskt rätt bra. Vi åt lite middag, sedan tog jag och dottern en prommis med Niro medans min man cyklade med Qipper.

Hade så svårt att somna inatt, så till slut tog jag en insomningstablett. Har haft lite sömnsvårigheter igen, tankarna kommer ju som oftast när man ska sova, både medvetet och omedvetet. Fast det har gått 1,5 månad sedan jag fick min sista cellgiftsbehandling har jag fortfarande ont i benen. Det försvårar så klart sömnen. Undrar hur länge man behöver ha så här?

Solen skiner och det är jättevarmt ute, riktigt sommarväder idag. Det enda jag har planerat idag är lite tvätt och rensning i rabatterna, det blir nog en härlig dag.

Ha en skön dag allihopa!

Åskmolnen har lättat...

Så skönt att jag inte känner mig lika arg idag. Det är mycket ansträngande och tar sådan energi.
Det finns många saker som är svåra att styra över bland annat humöret och andra människors agerande. Visst finns det gånger då man har möjlighet att agera/ förändra men just nu gäller det för mig att gilla läget.

Juli är en fin månad med bad, blommor och värme. Visst kommer det att bli roligt att vara hemma ett tag till. Jag lovar att jag ska ta tillvara tillfället och njuta.
Varför inte starta idag! Vi ska åka till staden idag. Både jag och min man har lite ärenden att utföra, sedan ska hela familjen avsluta med lunchmusik i Stadsparken. Tror det blir sushi till lunch idag.....mums.

Till alla er andra som också får in dessa åskmoln, så hoppas jag att de försvinner lika fort för er som de gjorde för mig.

Ha en bra dag!

Allt ska man då fixa själv.......Suck!

Som jag skrev tidigare så skulle de på NUS återkomma till mig angående min tidsbokning för strålningen. Jag har väntat och väntat på att de skulle återkomma men icke sa nicke. Har ringt upp dem på olika tider på eftermiddagarna men med samma dåliga resultat.

Vi har planerat att åka till stugan i helgen så det var viktigt för oss att veta hur det skulle bli med min Umeåresa. Dessutom måste min man lämna slutgiltigt besked om sin frånvaro till sin arbetsplats.

Tidigare idag sökte jag info på NUS (Norrlands Universitets Sjukhus i Umeå)hemsida. Jag prövade ringa lite olika telefonnummer och till slut kom jag fram till en sköterska. Efter många om och men fick jag besked om att de hade bokat in mig för behandling. Hon skyllde på den försenade anmälan, därav den sena bokningen.
Fan, vad jag känner mig arg. Att jag som är sjuk ska behöva hålla koll på både läkare, sköterskor m.m....precis när allt har fungerat så bra.

Nu är det så att min strålbehandling är uppskjuten två veckor framåt. Det är planerat att jag ska ner till Umeå den 13/7 för att träffa läkare och förberedelser.
Sedan ska själva behandlingen starta den 20/7. MEN jag tror det inte förrän jag har den skriftliga kallelsen i min hand.

Ahhh..känner mig så arg. Vad skulle ha hänt ifall jag inte hade ringt och påmint dem första gången, skulle tiden ha dragits ut ännu mer eftersom ingen anmälan fanns och ingen kollar väl i MIN journal bara för skoj skull.

Har blandade känslor just nu..är glad att få några fler veckor här hemma samtidigt som jag är ledsen över att behandlingen drar ut på tiden. Jag vill få detta överstökat.