Grrrr..idag är jag arg..JÄVLA SKITCANCER!

Idag skulle jag få besked av läkaren/läkarna angående min analys. Det var tänkt att jag skulle bli uppringd någon gång på morgonen. Jag väntade och väntade men ingen ringsignal kom igång, till slut ringde jag upp dem istället.

Jag fick prata med bröstsköterskan, en lugn och trevlig kvinna som verkar (vad jag uppfattar) sätta sig in i patienternas situation. Hon berättade att läkaren hade fått förhinder på grund av akuta operationer och ombokningar av tider. Eftersom de hade en bröstkonferens igår gällande mitt ärende kunde sköterskan ge mig en viss information vad som kommer att hända. En läkare ska ringa upp mig nästa vecka och förklara mera.

Min bröstcancer verkar vara en sort med elaka gener (HER2-positiv) och har många celler i delning. De kan inte se om de har spridit sig vidare och hunnit få fäste någon annanstans i kroppen. Den är känslig mot östrogen och har höga procenttal av andra värden.
På grund av detta vill de köra igång med cellgifter efter jul/nyårs helgerna, först måste det hinnas med en obligatoriska och rutinmässiga röntgen av lungorna och skelettet samt en hjärt undersökning.
De ville även skicka mig på remiss för en bedömning i Umeå, eventuellt önskar de att ha med mig i en studie. Vet inte i dagsläget vad det innebär, får det förklarat av läkaren. Det beror väl på min typ av cancer som skiljer sig från de andra.

Jag får nog räkna med behandlingar hela år 2010. Cellgifter (cytostatika) i ca. 6 månader. Återhämtning under sommaren, därefter strålning och behandling med herceptin.

Fick veta att jag kommer att tappa allt mitt hår, så nu blir det att fixa peruk.
Kommer säkert att må skit både fysiskt och psykiskt.

Känner att jag blir så arg. Drog en lång historia med bara svärord,kände att jag behövde avreagera mig. Varför skulle detta hända, jag vill inte men har inget val.
Vill komma igång med behandlingarna så jag blir frisk någon gång.
JÄVLA SKITCANCER!!!!

Små glädjeämnen

Har besökt min dotters skola idag. Hon har berättat för hennes klass om min situation vilket har nog skapat en del funderingar hos eleverna. Idag var en bra dag att hälsa på. Min dotter var så klart jätteglad över att jag stannade hela tiden.
Några elever passade på att fråga mig hur operationen gick. Känner att det var bra att jag var på plats och att de fick se att jag ser pigg ut.

Vi har haft tyst läsning, julpysslat och åt julbord. Blev inbjuden till personalrummet under första rasten, där jag fick avnjuta en kopp kaffe och samtala med alla trevliga pedagoger. Självklart var de också intresserade över hur jag mår och vad som kommer att hända framöver.

Under lunchrasten var jag ute tillsammans med eleverna. Vi gungade lite,upptäckte att jag var lite för stor för gungan för jag höll inte på att ta mig loss. :-)
Vi skojade om att ifall jag inte hade kommit loss, då hade jag fått sitta kvar ännu och skriva, brrr. Vi skojade också om att vi sågade av kedjorna och däcket (gungan) fick sitta kvar, så jag fick en extra bilring. HiHi.
Det var mycket kallt ute men vi skrattade så mycket så vi höll oss varma av det.

Det har varit en riktigt trevlig dag. Tack alla snälla barn för det.

Väntan..

Igår tisdag var det dags för återbesök på Sunderby sjukhus. Vi åkte tillsammans min man och jag. Hamnade bakom plogbilarna på väg dit, så vi blev lite försenade. Fick ändå vänta lite innan läkaren kom.

Tyvärr var inte analysen färdig. De skulle ta upp mitt ärende igen på torsdag, varav jag kan få besked på fredag. TYPISKT, hade velat få ett svar, vill ordna upp min tid, är less på att vänta. Kände mig helt nollställd i huvudet, fast efter en stund kom frågorna. Tänk om det gått vidare via blodet, var är cellerna då? Börjar känna efter så mycket att jag inbillar mig att jag har ont överallt.
Det är inte klart med vilka behandlingar jag ska få, det finns så många olika cancerarter, så det får analysen utvisa.

Under operationen tog de ut tre stycken lymfkörtlar, och cancern hade inte spridit sig vidare genom lymfan, vilket är mycket positivt. Genom första biopsin kunde de konstatera att min tumör var snabbväxande och att risken finns att celler har kunnat sprida sig via blodet. Om analysen visar på det så blir det cellgifter för att behandla hela kroppen. Det lät på läkaren att de eventuellt sätter igång det först för att snabbt stoppa spridning. För att vara säker på att allt är borta från bröstet så blir det strålbehandling. Läkaren var helt övertygad och sa lugnande att när man tar bort en tårtbit och strålar är det lika säkert som när de tar bort hela bröstet.

De skulle förlänga min sjukskrivning från 20/12 och framåt, vet inte hur länge.
Om det blir cellgifter kan det handla om ca. 18 veckor och därefter strålning i 6 veckor - så hela våren och in på sommaren. Självklart kommer det att bli tufft.

Det är nu viktigt att jag tänker på mig själv och prioriera det. Enl. läkaren så kan man (om man mår bra) ha en aktiv sjukskrivning med t.ex. promenader och simning. Vid cellgiftsbehandlingen är det viktigt att man är försiktig och undvika människor som är förkylda och sjuka, lätt att man blir smittad p.g.a. det försämrade immunförsvaret.

Vi träffade en kurator efterår. Skönt att få ett ansikte. Hon var behaglig och lätt att prata med, relativt ung men med stor erfarenhet. Tror hon kan vara till stor hjälp för hela familjen.

Jag har en känsla av att jag kommer att få både cellgifter, strålning och säkert något annat. Mår säkert skitdåligt och tappar allt hår. Skulle det ske något annat är det vara positivt.

När jag kom hem fick jag sprängande huvudvärk, nästan ett migränanfall, men det gick över efter lite sömn. Har funderat mycket men känner mig ändå inte så orolig, men jag vill veta vad som händer.

Allt ska gå bra, det måste göra det!

Mor lilla mor vem är väl som du...

I helgen har min kära mor besökt oss. Vilken fantastisk mamma jag har, omsorgsfull och otroligt hjälpsam.
Jag har bara varit med dottern och pysslat medan mamma har städat, lagat mat, tvättat, visslat och nynnat. Är så tacksam att hon vill hjälpa till.

Nu är det skinande blankt och doftar rent överallt. Ahhh, ljuvligt.
Tack mamma!

Luciashow på jobbet

Som tradition har alla nyanställda från det gångna året i uppdrag att ordna med luciauppträdandet. Varje år har det bjudits på en teatralisk upplevelse, som genomspeglar allt slit med träning, planering och sånglektioner. Det är så underbart att se dessa uppträdanden, vilka dolda talanger vi har. Fantastiskt!

Fick ett otroligt varmt och kramigt välkomnande. Många vill höra hur jag mår och jag uppskattar allas nyfikenhet. För jag vet att det säkert har skapat många frågetecken för en del. Jag är så glad att ha så fin arbetsplats. Tack för allt stöd!