Fredag, och idag är jag fantastisk!

Tycker att alla är fantastiska på sitt sätt och man ska tillåta sig själv att vara det. Jag försöker göra så, men att säga att "jag är fantastisk" så där lite då och då känns lite knasigt.

Men jag har fått ett hjälpmedel för att våga ta emot positiva budskap om mig själv.

En kär vän till mig gav mig en fin present. Det kallas "Morgonpeppingkort" som ska ge en skönare och mer positiv start på dagen. Dessa kort är tänkta att fungera som en personlig peppare på morgonen för att ge en rätt start på dagen. Målet är att man själv ska tänka så varje dag, men innan man når dit tar man emot hjälp av de ständigt uppmuntrande peppingkorten.

Jag har mina kort på nattduksbordet men det går att ställa dem var man vill, på en plats så man ser kortet direkt på morgonen. 30 olika budskap, välj ett för nästa morgon, vakna och ta emot det i ditt hjärta. Exempel: Det strålar om dig idag!, Du är så modig!, Hej snygging!, Du är så klok!, Älskar dig!

Visst låter det härligt, och vet ni, idag är jag fantastisk!

Kloka ord

Läste ett så fint citat av Mark Twain "För att ha verklig behållning av glädjen behöver man ha någon att dela den med"
Visst är det så, därför älskar jag att skratta så mycket och framförallt tillsammans med mina vänner.

Konsten att hitta rätt läge

Inte är det lätt att hitta rätt läge, det vet nog varenda en.
Det jag syftar på är sovläge. Herregud, vad jag har vridit och vänt på mig inatt. Beundrar de personer som är mer bandagerad än vad jag är och lyckas.
Tror i och för sig att man helt enkelt till slut somnar utmattad.

Inatt har jag testat två olika "sovrum". Jag är van att sova på den sida som jag har blivit opererad på, typiskt. Mentalt så är det väldigt irriterande eftersom hjärnan redan har tolkat att jag inte kan somna på något annat sätt. Försökte använda olika kuddar, sova utan och med täcke. Värktabletterna gör att man blir lite svettig och då är det skönt (för stunden) att sparka av sig täcket, men sen började jag frysa.
Till slut gav jag upp och gick och la mig på soffan i vardagsrummet. Det brukar ju inte vara några problem att somna i den, har många bevis på att det fungerar.:-)

Ni vet säkert vad som brukar hända när man har ett varmt, lite fuktigt bandage över ett sytt sår....det börjar KLIA jättemycket. Ahhhhh, fy det är så frustrerande, för jag får ju inte klia. Ohhh, höll på bli knäpp men helt plötsligt i allt så somnade jag och sov riktigt gott.

Såg julkalendern med min dotter och åt lite frukost. Har varit på en försiktig men skön promenad och kliandet har slutat. Vilken härlig dag!

Imorgon är en annan dag

Smärta kan vara så annorlunda för olika individer. Den kan också kännas annorlunda beroende på om den är mer tydlig, exempelvis från ett sår eller om den kommer från det allra innersta i kroppen.

Jag känner olika smärtor. Den tydligaste och mest dominerande är den som är relaterad till mitt operationssår. Genom smärt stillande tabletter kan jag döva det onda och jag vet att det kommer att försvinna helt.

Den andra smärtan finns inom mig och är i hela kroppen. Det gör ont att se min familj vara ledsen, det gör ont att vara orolig över att inte veta om framtiden, det gör ont att se andra lida mer än mig själv, framförallt barn. Livet är orättvist för många. Idag är en sådan dag då jag är mer nedstämd, verkligheten börjar komma ifatt mig. Har lärt mig att inte ignorera det man känner utan leva ut det för att ge plats åt det nya.

Jag vill göra plats för allt det bra, roliga och spännande, därför tillåter jag mig själv att vara lite ledsen idag, för imorgon är en annan dag.

Hemma igen

Ett dygn har gått sedan jag blev opererad, skönt att den biten är över, skönt att vara hemma igen.

Det blev en hel del väntan igår. Var på plats kl. 07.00. Träffade kirurgen Erik Nilsson på morgonen innan operationen. Han förklarade att de har haft en bröstkonferens gällande mitt ärende. Han undersökte mig och lokaliserade tumören. Han var helt övertygad om att allt skulle gå bra och han rekommenderade att jag endast skulle ta en tårtbit. Min tankeverksamhet började genast snurra, detta var inte vad jag hade beslutat, ska jag ändra mig? Självklart litar jag på kirurgen, han är dessutom en mycket duktig sådan med minst 30 års erfarenhet och gott rykte. Jag beslöt mig att följa hans råd, eftersom detta inte kommer att förändra själva cancer behandlingen.
Besökte mammografin senare på förmiddagen. De sprutade in ett radioaktivt ämne som ska leda vägen till de första lymfkörtlarna, portvakten. De dränerar lymfan från tumören och från bröstet. Dessa lymfkörtlar skickas till mikroskopisk undersökning under operation. Om de är friska avslutas operationen i armhålan.

Tillbaka till min avdelning fick jag byta om till supersexiga kläder. Ett par jättetrosor som täckte området mellan knäna och strax under brösten. Lårhöga strumpor, ett midjebandage som dras över brösten efter operationen samt en lång rock.
Oh, vilken sexbomb!

Eftersom jag inte hade fått dricka eller äta från kl. 24.00 fick jag sockerlösning på dropp, kände mig faktiskt lite svag. Innan operationen fick jag pre medicinering, 5 tabletter och lite vatten. Femton minuter senare var det dags, först kopplades det på lite mer apparater och slangar, efter det blev allt svart.
Vaknade att jag frös väldigt mycket, var yr och väldigt torr i halsen.
När jag kom till avdelningen efter några timmars sömn fick jag äntligen mat och KAFFE. Mmmmmmmmm...härligt.
Har haft värk men inget illamående. Fantastisk personal. Sov bra, så bra har jag inte sovit på länge.

Har träffat kirurgen idag också, han meddelade att allt hade gått bra och den goda nyheten är att tumören inte har spridit sig. Det kändes fantastiskt att höra det. Kommer att få veta mer om vad som kommer att hända framöver. Det är ju inte över ännu men del 1 är avklarad. Nu är det vila som gäller. Träning med små rörelser, sedan kan man öka dem allt eftersom.

Är stolt över mig själv som tog tag i det här på en gång, att jag tog det på allvar.