Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten

söndag 31 oktober 2010

Det är inte lätt att försöka vara "ung", vacker och poppig på samma gång.

Därför vill jag tacka alla underbara hjälpmedel för ett för mig lyckat resultat i helgen; antirynk creme, upplyftande underkläder och instramande strumpbyxor, härliga volanger, glittriga smycken och ett fantastiskt gäng tjejer, många glada skratt och leenden och som pricken över i:et ett gäng snygga och härliga killar.
WOW, vilken kväll! och helg.

Vi har verkligen haft det jätteroligt, shoppat, dansat, roat oss. Hela Ladies Night var väldigt bra organiserat, allt flöt på bra. Hade inte förväntat mig att showen skulle vara så bra som den faktiskt var. Brolle, Martin Stenmarck, Andreas Johnsson, Stephen Simmons och Måns Möller skötte sig perfekt. De var så där lagom sexiga så att alla tjejer skrek i extas så fort de visade sig. Vilka röster, vilket scenframförande, vilken publik..allt var jättebra. Visst självklart hänger det på sin egen inställning och i vilken stämning man är i och jag lovar att vår stämning var det inget fel på.

Efterfesten var på hotellet där vi bodde. Nattklubben var väl ok men inget mer, baren var underbemannad så det skapade en hel del irritationer. Ett stort plus var att vi fick dansa lite.

Dagen efter kunde ha varit bättre för min del. De andra åt frukost i lugn och ro medans jag tog en kopp kaffe och gick och la mig igen. Hade jätteont i magen, garanterat helt mitt fel men jag ångrar ingenting. Jag har ofta ont i magen så det är bara att bita ihop. Vi hann med en shopping sväng och lite fika på stan innan vi for hem.

Det jag har insett med den här helgen (eller rättare sagt från fredagan) är att man är aldrig för gammal för att roa sig, det är helt och hållet upp till en själv. Man behöver inte försöka se "ung", vacker och poppig ut utan det är sättet hur man är som gör det. (Fast jag kan erkänna att visst är vissa hjälpmedel bra för att förstärka det hela) :-)

Tack tjejer för en superkul helg.

fredag 29 oktober 2010

Ladies Night i Skellefteå


Bilden är urusel men stämningen är hög och fantastisk.

torsdag 28 oktober 2010

Lilla Kalle Kanin





Min mamma kom ut till oss idag och med sig hade hon min Lilla Kalle Kanin.

Han var min trogna följeslagare från spädbarnstiden fram tills jag fyllde 10 år. Sedan fick han hänga med i smyg, några år till. Som ni kan se på bilden så är han väl använd, öronen är lagade flera gånger om, detsamma gäller benen och halsen. Han var min tröst vid åska, ledsamhet, sömnlöshet, ensamhet. Han följde med överallt.
Tänkt vad ett gossedjur kan betyda mycket. Den finns alltid där, säger ingenting men tröstar och lyssnar.
Visst får de utstå en massa blöta pussar, vassa tänder, vinterkyla, heta sommardagar, ofrivilliga dopp både i filtallriken, lerpölen, vattenpussen och i badkaret, men ändå är de lika goa och ger så mycket kärlek.
De blir överöst med kärlek, kramar och pussar i massor.

Ett gossedjur betyder mer än man tror. En del vill inte erkänna att de har ett utan säger istället att det är ens maskot. Men vad är egentligen skillnaden?

Igår var det ju Internationella Nalledagen. Jag och Elin firade hennes Herr Von Gossebjörn, genom att dricka hans favoritdryck mjölk och åt chokladbollar. Vi hade det riktigt mysigt.

Jag vill tillägna detta inlägg till alla våra gossedjur för det spelar egentligen ingen roll hur de ser ut, utan det är att de finns för oss i ur och skur och ger kärlek både till stora och små.

Känns kul att träffa Kalle Kanin igen och han ska få en hedersplats här hemma där han kan mysa och sprida lugn. Jag visst vågar jag erkänna att jag har ett gossedjur.

KramiZ!



onsdag 27 oktober 2010

Jag frrryyyser...

Det verkar vara snö i luften, får se om det faller ned eller väntar till en annan dag. Usch vad kallt det är idag, på morgonen var det 7 minusgrader.
Egentligen är det inte såå kallt för att vara här i norr, men den här årstiden när man inte är så van känns det värre än vad det är.

Har flera lager kläder på mig, gjorde upp en eld i kaminen men fryser ändå. Känner mig mer frusen än annars, jag som trodde jag skulle svettas. Svettningar och vallningar lyser (fortfarande) med sin frånvaro, så jag börjar nästan tveka på om mina antihormontabletter verkligen är riktiga. Enligt långa listan på biverkningar så var det väldigt vanligt med att svettas. Det enda jag gör är att frysa. Händer och näsa är som istappar.

Har ingen lust alls att ta en promenad trots att jag vet att hundarna måste ut. Brrrrrr, Vill INTE UT! Jag vill ligga under täcket, fullt påklädd med duntofflor och mössa..tills jag blir så varm att jag kan få ta av mig ett eller två plagg.

Elin har dans och min man jobbar eftermiddag, så det blir jag som skjutsar henne. Hoppas att det inte börjar snöa, tycker inte om att köra bil då, men det går om jag måste.

Nä, ryck upp dig Annika! En kopp med varmt te och sedan en kortis med hundarna, sedan lite vila innan middagen. Det blir nog en bastu ikväll, efter dansen, för att få upp värmen i kroppen lite. Det blir skönt.

Ha det så gott,

tisdag 26 oktober 2010

Fortsatt sjukskriven..

och till veckan börjar jag jobba


Känns skönt att jag får lite rutiner att följa. Tror att jag behöver det för att orka komma tillbaka till arbetslivet. Arbetsträningen har varit en stor hjälp för att klara av att känna sig trygg och stabil för att besöka och jobba på arbetsplatsen. Att jag sedan är trött när jag kommer hem är väl något som jag får dras med ett bra tag. Det är så individuellt hur mycket man orkar och hur man reagerar, men jag tycker det går bättre och bättre.
Idag blev det ett lite längre besök och jag var totalt slut när jag kom hem, så lite fasta tider blir nog bra så jag inte pressar mig för hårt.

Var tvungen att handla lite på vägen hem. De sålde godis för 39.90/ kg!


Inte kunde jag låta bli att handla lite...ja så lite blev det inte..ett kilo eller så. Ahhh, nu känner jag mig så arg på mig själv..att jag inte kunde låta bli. MEN så kom jag på att det är väl Halloween snart, tror det är nu till helgen, eller?
Så plötsligt vändes allt till något positivt. Bra gjort Annika, att du för en gångs skull är förberedd för spökerierna. Jag brukar oftast glömma bort det, så när alla småmonster knackar på dörren så har de fått frukt istället...hur poppis är det på en skala?

Nu kommer det stora prövningen, kommer jag (vi) att kunna hålla oss för att inte äta upp allt godis innan helgen? Har gömt det på ett säkert ställe, så det är endast upp till mig att det finns kvar.
KRAM!