Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten

fredag 30 april 2010

The Fifth Battle

Åh, vad trött jag var när jag skulle stiga upp. Vill tillägga att det inte berodde på vinet. :-) Har dessa eländiga vallningarn hela tiden och på natten när man ska sova är det inte kul. Öppnade fönstret: kallt, varmt, kallt, varmt, kallt, varmt..ja så där höll det på och gör så alla nätter. Inte konstigt att man är lite trött.

Vi käkade frukost, och höll nästan på att glömma bort vår tid, vi satt och pratade med en tjej som skulle få åka hem nu efter avklarad strålning.
Lite stressade checkade vi ut, och halvsprang till onkologen. Vi eller rättare sagt min kompis lyckades pressa dem lite igår så att vi fick samma behandlingstid samt att vi fick sitta bredvid varandra.
Vi skämtade och skrattade, sköterskorna tyckte det var trevligt. Vi hade huvudvärk (man får det av en utav kurerna), var trötta, skrev i våra skrivböcker, drack kaffe och kissade rött (hallonsaften). Min kompis fick lite problem med sin venport men det ordnade sig till slut.
Vi var lite vingliga, lulliga och trötta efteråt. Jag kände av lite illamående men inte lika starkt som förra gången. Vi hann med apoteket och köpa oss en sallad att äta på bussen hem.
Vi satte oss först längre bak i bussen men kände att det var en mycket dålig idé så vi flyttade oss till platsen näst längst fram istället. Började så småningom att känna mig bättre. Kunde äta lite sallad och drack massor med vatten. Vi båda var lite trötta och yra, men vi lyckades prata bort tiden även denna gång.

Taxin var på plats som vanligt. Packade upp, ordnade med medicinerna för kommande dagar, drack lite Proviva, duschade. Låg och myste med min dotter ett tag.
Tog magdropparna, har problem med magen och den höga dosen av illamåendemedicinen kommer inte att göra saken bättre. La mig kl. 22.00.

En bra dag igen, trots cytostatika. Tack vännen i Piteå, utan dig hade det inte varit lika bra. Roligt, trevligt sällskap och bra personal har förgyllt dagen!

Resan till Umeå 28 April

Japp, då var det dags igen att styra kosan söderut.

Har haft kontakt med min goda vän från Piteå som jag lärde känna efter förra behandlingen. Eftersom det var första gången för oss båda med FEC kuren så har det varit intressant och kolla av varandras "må bra" status. Vi fick dessutom samma datum för nästa behandling så det var trevligt att ha sällskap på bussen ned.

Tiden gick fort till Umeå, vi är båda rätt duktiga på att prata vilket är ett bra tidsfördriv. Vi hann avverka många samtalsämnen: biverkningar, shopping, inredning, hår, mat, vin m.m. Vi sparade det roliga till sist. :-)

Vi åt lunch innan provtagningen. Efteråt satt vi i väntrummet och fnissade och skrattade, vi tänkte om det var opassande att göra så, men vi resonerade att det är det inte. Man måste kunna skämta om saker och ha kul mitt i allt elände. Vi fick några konstiga blickar men det struntade vi i.
Egentligen så hade jag en senare tid men vi kunde ordna så att vi fick ta dem efter varandra. Jag hade gått upp ytterligare i vikt, SKIT OCKSÅ!

De förbokade läkartiderna är svåra att ändra på så där fick vi vänta mellan våra tider. Onkologen/ Cancercentrum har flyttat till nya lokaler som ligger mycket längre bort än tidigare, vilket gör att man inte orkar gå så många gånger fram och tillbaka till Hotellet. Vi åt var sin glass på en bänk utanför entrén, solen värmde skönt men det började blåsa upp ordentligt.
Min kompis hade första tiden, så vi hann checka in och ta en kaffe innan min tur.

Läkaren var som vanligt lite stressad, han skulle iväg på en akut bröstcancerkonferens. Som vanligt kollar han ju alltid av hur jag har mått efter förra behandlingen, eftersom jag mådde illa då skrev han in att jag skulle få mer illamåendepreparat under min cytostatikabehandling.
Jag frågade honom vad som gäller angående att vistas i solen under och efter strålningen. Enl. honom så ska man vara extra försiktig, speciellt 2-3 veckor efter avslutat tid eftersom huden är extra skör då. Man ska använda HÖG solskyddsfaktor på strålområdet under hela tiden.
För mig är det inte viktigt att sola utan som ni vet så vill jag vara ute, speciellt i att påta i trädgården. När jag berättade för honom, sken han upp som en sol. Tydligen är det något av en passion för honom, han sa att han skulle kunna prata om det i timmar, men hade tyvärr inte tid. Han sa dock att han skulle återkomma med några tips gällande rosor, så jag får väl se om han kommer ihåg det. Kul,ändå. :-)

Kvällen avlutades med middag och en supergod buffé och lite vin. Så härligt!
Dagen har varit bra. Vi har verkligen haft roligt tillsammans, tänkt vilken skillnad när man har sällskap under dagen. Vi har skojat och skrattat, men även blivit rörda av andras öden.

Trots omständigheterna har det varit en jättebra dag!

måndag 26 april 2010

Danssugen



Häromdagen fick jag lust att byta gardiner i köket. Jag plockade bort allt från fönsterbrädorna och tog ned de gamla gardinerna. Vet inte hur det är för er, men jag föredrar att använda vatten med lite diskmedel samt fönsterskrapa, våt och torr trasa när jag putsar. Den metoden kräver lite utrymme men jag tycker fönstren blir så fina. Det brukar i vanliga fall bli det...men inte den här gången.

Putsa fönster tillhör väl inte min favorit sysselsättning, så att pigga upp det hela satte jag på stereon med massor med skön musik. Herregud, vad det började sprattla i kroppen..ni vet så där lyckligt rytmisk som bara bra musik kan framkalla. Hur lätt tror ni att det var att få jämnt och fläckfritt på fönsterrutorna när hela kroppen ville dansa istället? Det var bara att ta en paus och dansa klart innan jag kunde fortsätta. Upptäckte när alla fönstren var gjorda att de två första rutorna var bara att putsa om, det fanns inget alternativ om det var tänkt att jag skulle kunna titta ut också.

Det där med att dansa klart, så är jag fortfarande inte klar. Till alla er som känner mig så vet ni att jag kan hålla på ett bra tag. Sen är det ju så att det går inte att vara still när man hör bra musik, antingen så vickar man på tårna, trummar på knäna, knäpper fingrarna, viftar på armarna eller låter hela kroppen röra på sig..det beror på vad man känner för. Jag var i alla fall väldigt danssugen.

Apropå dans, så var vi igår och tittade på alla flyttfåglar. Det finns massor med fåglar som är extra danssugna så här på våren, bland annat tranorna. Självklart förstår jag dem, de är ju mitt i ett jättestort disco. Bra musik och hur många tjej och killfåglar som väntar på att bli uppbjudna. En del valde att stå i baren(vattensamlingen) och skråla.

Man behöver faktiskt inte gå ut på nattklubb för att dansa, det går jättebra att dansa i köket också, men mitt tips till er alla är; putsa inte fönster samtidigt.

Swing it!

söndag 25 april 2010

Min Cancerdikt

Du kom smygandes och överraskade mig plötsligt
som ett knytnävslag i magen.

Jag tappade andan och föll ihop.

Efter ett tag reste jag mig stark igen.

Blåmärkena efter Dig bevisar vilken kraft Du har.

Jag blir påmind om Dig på grund av känslan av det smärtsamma slaget.

Vet att blåmärkena kommer att blekna men rädslan över att Du ska överraska mig igen finns alltid kvar.

Gammel-Niro myser


Idag är det skönt att sitta på altanen och njuta av solen, det tycker både jag och Niro om.