Dunkadunka och piiiiiiiiiiiip i öronen

Shit vad jag dansade i fredags. Virvlade runt på dansgolvet i timmar. Jättekul var det, ajajaj vad ont jag fick efteråt.

Vi hade After Work med jobbet på Olivers. Ungefär femtio stycken hade anmält sig men jag vet inte om alla kom, men vi var tillräckligt många. Så trevligt att sitta och prata och skratta tillsammans. Eftersom jag jobbar 50% så hinner jag inte träffa alla på vardagarna. Det hann jag i och för sig inte nu heller men med några i alla fall. Vi åt en god buffé och valfri dryck, för mig blev det rött vin (så klart).
Efter några timmar så började personalen att plocka bort borden och stolarna från dansgolvet och discjockeyn startade sitt dunkadunka. Jag är en sådan där person som har så svårt att stå still när det är bra musik, vill bara dansa och dansa och dansa och dansa. Dansar nog hellre än bra men det struntar jag i. Tur att jag har så många arbetskamrater som gillar det också, tack alla ni för sällskapet.

En sak som man inte riktigt tänker på mitt i allt är volymen, men när jag och en kollega delade taxi hem hade jag nästan ingen hörsel. Det pep och jag hade lock i båda öronen.
Vet inte om det är ett ålderstecken eller...men ska det verkligen vara så j-a hög musik? Visst har jag besökt några nattklubbar i mina dar, i ungdomens dagar var det tre gånger i veckan ibland, och det har väl sänkt tinnitusgränsen.
Att jag har ont i kroppen och fötterna VET jag beror på min otränade kropp, dåliga dansskor och lite ålder. Vet inte hur länge jag kan skylla på cellgiftets biverkningar, men jag gör det ändå.

När jag kom hem hörde jag inte vad min man sa, igår morse var det lika illa. Det var i morse som jag märkte en liten skillnad men det piper fortfarande. Har faktiskt känt att jag efter min cellgiftsbehandling har blivit lite känsligare mot ljud, fram för allt höga och skarpa ljud.
Hur länge ska det pipa så här efter en kvälls nattsudd, kanske det inte försvinner? Ska kolla läget med mina kollegor imorgon, de kanske känner likadant, om de gör det är det väl normalt, om det bara är jag så beror det väl på åldern.:-)

Till veckan blir det min sista sjukskrivningsvecka, har bett om att få komma till en läkare för förnyelse, men har inte hört något som vanligt. Måste ringa igen.....typiskt. Blir så less. Tiden går och snart är det dags för min andra återkoll...så snart börjar väl tankarna igen. Innan dess så ska jag njuta.

Ha en skön söndagkväll,
KRAM och piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip.

Supersköna fossingar

Jag går som på moln, lätt och mjukt..nästan dansande.

Hade en "ta hand om dig själv" stund igår. Var på fotbehandling.
Det var väl behövligt och väldigt skönt. Är alldeles för dålig på att ta hand om mina fötter, det känns som jag inte riktigt når dit. :-)
Är det "ålderns" stelhet som begränsar, kanske de där extra kilona eller handlar det bara om prioriteringar? Jag hoppas nog på det sista.

Men som sagt, igår blev det av. Tvättning, skrapning, filning, klippning och skön massage. Fick nästan dåligt samvete att stänga in dem i vinterskorna igen, men temperaturen (-29) just då krävde det.
Väl hemma kunde de få röra sig fritt igen.

Har bestämt mig på att prioritera dem lite bättre. Det märks att de har tagit stryk från cellgiftsbehandlingarna och frys sockarna, de är värda mer omsorg. De måste ju orka med att stötta mig och bära upp min kropp. Stackare...

Nu blir det soffläge en stund och vila både kropp, knopp och fötter innan dottern ska iväg på dansträning.

Sköt om er, KRAM

Alla Hjärtans Dag

Idag på Alla Hjärtans Dag vill jag skänka massor med omtanke, glädje, kärlek och värme till alla mina goa vänner!

Massor med kramar

Happy Valentines Day!

Slutar nog aldrig att fråga mig..

Varför bor jag i denna kalla landsdel? Men som alltid vid denna fråga, så får jag samma svar tillbaka; För att jag trivs så bra här, för att jag vill bo här. I alla fall alla andra dagar/årstider när det inte är så här kallt.

Ni har säkert sett mitt tidigare inlägg där instrumentpanelen på bilen visar -37,5 grader.

Det känns konstigt att rycka på axlarna och säga muntert, WOW inte såå kallt idag BARA - 24grader. :-)

Sedan blir man väldigt lurad utav det otroligt vackra ljuset och solstrålarna som gör snön glittrande. Man tänker sig att det skulle vara ca. -10 minus, vilket är det absolut bästa vintertemperaturen här uppe.

Tycker ändå att det funkar bra trots kylan, man vänjer sig rätt fort. Dessutom har vi ett varmt hus, motorvärmare och varmt på arbetsplatsen. En kollega gav mig nästan en utskällning (på ett skojsamt sätt) eftersom jag hade klänning och strumpbyxor på mig idag. "Man kan väl för fan inte ha klänning på sig när det är - 37 grader", jo faktiskt så kan man det ..fast jag måste erkänna att det var lite kyligt. Kom på mig att jag glömde ta på mig mössan. Tack och lov för dunjackan och den underbara huvan.

Många som läser om detta kylslagna landskap måste bli väldigt avskräckta men jag hoppas att ni någon gång kommer att få den förmånen att besöka Norrbotten och Luleå. Det är faktiskt en jättefin sjöstad med ett bra utbud av aktiviteter, shopping, restauranger, nöjen och sevärdheter. Sommaren, skärgården och midnattssolen är ju fantastisk....men även vårvintern under mars/april.

Men jag skulle kunna tänka mig att bo utomlands de mest mörka och kalla månaderna, fram för allt januari och februari.

Avslutar med en bild för att drömma sig bort en stund, KRAM

Dagens morgontemp

Fy sjutton så kallt.