Visst blev det en film där på morgonkvisten. Kanske inte den bästa jag sett men lättsam, halvrolig, dramatisk och tidsfördrivande.
Min man steg upp lite senare, vi hann äta lite frukost tillsammans innan han drog iväg söderut (Västerbotten) till tävlingarna.
Som jag skrev tidigare så kände jag mig lite speedad men ändå inte i form, illamående och trött. Hade väldigt svårt att fokusera. Vädret på lördagen var trist, och jag hade inte ork att ta en promenad. Fick hjälp utav mamma att flytta om några möbler i vardagsrummet så jag får plats med mina frö sådder.
Vi såg en film och slappade i soffan, höll nästan på att somna. Dottern kom hem efter att ha övernattat hos en kompis. Jag gick och la mig i sängen, och till min förvåning lyckades jag somna och sov i 1,5 timme. Så underbart, behövde det så väl.
En underbar lasagne till middag och sedan forsatte kvällen i soffan. Hade hela tiden en liten klump i halsen och molande värk i magen, men mineralvatten gjorde susen.
Sov jättebra hela natten till idag, förutom några kisspauser (ni vet mineralvattnet):-). Solen sken på klarblå himmel, ett så underbart uppvaknande. Mamma, dotter, hundarna och jag tog oss en skön prommis innan lunch. Tillbringade några timmar hos min kusin på eftermiddagen. Ett härligt fotvårdsparty mjukade upp både fötter och humör. Gott fika och trevligt sällskap. Min kära mor fick lift hem tillsammans med en annan kusin till mig. Som vanligt var huset i tipp topp, med mat i kylen, städat och tvättat. TACK snälla mamma!
En utav mina vänner kom förbi en stund nu på kvällskvisten, vi satt och pratade och hade det trevligt. Min man kom hem för en stund sedan utan framgång från sina tävlingar. Tråkigt, men så är det ibland, bättre lycka nästan gång.
Den här dagen har varit superskön, jag kan tillägga fler positiva händelser till agendan vilket har gett mig kraft och energi:
Solsken
Värme
Motion
Social samvaro
Omsorg - både från vänner och för mina fötter
Jag är så tacksam för alla mina dagar men dagar som den här är extra uppskattade.
Nu ska jag och min dotter se en film tillsammans och bara mysa. Jag är fortfarande inte helt ok, men jag mår mycket bättre och det är nog tack vare denna supersköna Söndag.
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
söndag 11 april 2010
lördag 10 april 2010
Från Blä till rätt ok och sömnlös.
Kan konstatera två saker; att det verkligen inte var hallonsaft jag fick samt att cortisonet har börjat verka.
Efter en väldigt orolig natt vaknade jag ändå tidigt igår morse. Konstigt nog kände jag mig inte allt för trött men min plan var att ta min medicin, försöka äta lite och sedan gå och lägga mig igen.
Medicinerna gick bra, cortisonet (ska hjälpa mig mot illamåendet och vätskeansamling), magtabletter mot magkatarr, en annan tablett mot illamående, ja det var väl allt än så länge. Magdropparna tog jag ju kvällen innan och de ska hjälpa till mot trög mage, vilket man får av illamåendetabletterna. Kommer inte gå in i detalj hur dessa droppar fungerar, det är lite för privat om ni förstår. Ni kan tänka er att det är en djungel att hålla reda på dessa preparat. Försöker tillämpa min organisatoriska förmåga och har skrivit upp både i almanackan vad jag ska ta och vilken tid, dessutom har jag skrivit på kartongernas ovansida vad medicinerna är bra för, att komma ihåg vad de heter är överkurs.
Sen var det dags att försöka äta lite, vilket gick rätt bra. Lite proviva, en halv kopp kaffe och en halv smörgås. Kände mig fortfarande illamående men bättre än igår.
Nu vet jag inte hur snabbt det går för medicinerna att börja verka men jag tror i alla fall att cortisonet gör det rätt fort.
Som vanligt blev det inte att jag gick och la mig igen, utan jag fastnade framför morgontidningen, posten från dagen innan inkluderat två nya tidningar. Som jag har skrivit tidigare så blir jag speedad av cortisonet, denna gången inte lika mycket med tillräckligt för att få igång tankeverksamheten eller rättare sagt virrvarret i hjärnan. Det blir aldrig någon röd tråd som jag kan följa utan det finns gröna, gula, lila, svarta, vita, rosa, blåa trådar också.
En av tidningarna handlade om hem och trädgård med allt därtill. Fick många uppslag på förändringar och tänkbara renoveringar både inne och ute i trädgården, min man som har hört det förut suckade och sa "mmmmm, jaja det blir nog bra" fast jag tror inte alls att han hörde allt jag sa.
Det blev inget mer sovande under dagen, men jag tog det rätt lugnt. Plockade undan påskpyntet (det lilla jag hade satt fram), sådde några purjolöksfrön, uppdaterade mig på FB och bloggen (hade min dator i sängen).
Min kära mor är hos oss igen, som stöd och mitt personliga hembiträde. Hon är fantastisk!
Min man ska iväg i helgen igen, ni vet dessa pimpeltävlingar. Både lördag och söndag är det några av våra favoriter, vi brukar alltid åka på dem tillsamman, så det känns konstigt att stanna hemma. Lyckan log mot min mans framgångar under påskhelgen så han måste bara fortsätta försvara familjen Segers heder.
Jag skrev ju igår om min fullmaktshandling gällande mediciner. Gubben for till Sunderby Sjukhus för att hämta ut min spruta och lite mer cortison Det fungerade alldeles utmärkt, sprutan fanns bokad på mig och blanketten hade vi lyckats fylla i rätt, superbra. Min kära vän (sjuksyrran) kom förbi och hjälpte mig med sprutan igen, tack kära du för det. Känner mig feg som inte kan klara av den själv men tror inte jag är ensam om det.
Seg och trött men ändå pigg. Det är så svårt att förklara men jag är säker på att det är flera av er som har varit med om detta någon gång. Är nog lite ofokuserad i mitt skrivande.
Illamåendet höll i sig hela dagen och kvällen men inte lika jobbigt som på bussen hem. Jag kunde få i mig lite lunch och även lite middag.
Har sovit jättedåligt i natt, vaknat så många gånger. Det har varit varmt (ni vet rodnaderna jag brukar få) sedan har det varit kallt, varit upp på toa (allt extra vatten jag måste dricka trycker på). Ville inte väcka min man hela tiden så jag gick och la mig i vardagsrumsoffan. Efter ett tag tog jag datorn i knät och började skriva detta inlägg.
Just nu mår jag bra, lite sug i magen, antingen är jag hungrig eller så spökar magkatarren lite. Ska testa med lite proviva och en macka.
Kanske det är någon trevlig film på tv som jag kan se?
Vi hörs senare, kram
Efter en väldigt orolig natt vaknade jag ändå tidigt igår morse. Konstigt nog kände jag mig inte allt för trött men min plan var att ta min medicin, försöka äta lite och sedan gå och lägga mig igen.
Medicinerna gick bra, cortisonet (ska hjälpa mig mot illamåendet och vätskeansamling), magtabletter mot magkatarr, en annan tablett mot illamående, ja det var väl allt än så länge. Magdropparna tog jag ju kvällen innan och de ska hjälpa till mot trög mage, vilket man får av illamåendetabletterna. Kommer inte gå in i detalj hur dessa droppar fungerar, det är lite för privat om ni förstår. Ni kan tänka er att det är en djungel att hålla reda på dessa preparat. Försöker tillämpa min organisatoriska förmåga och har skrivit upp både i almanackan vad jag ska ta och vilken tid, dessutom har jag skrivit på kartongernas ovansida vad medicinerna är bra för, att komma ihåg vad de heter är överkurs.
Sen var det dags att försöka äta lite, vilket gick rätt bra. Lite proviva, en halv kopp kaffe och en halv smörgås. Kände mig fortfarande illamående men bättre än igår.
Nu vet jag inte hur snabbt det går för medicinerna att börja verka men jag tror i alla fall att cortisonet gör det rätt fort.
Som vanligt blev det inte att jag gick och la mig igen, utan jag fastnade framför morgontidningen, posten från dagen innan inkluderat två nya tidningar. Som jag har skrivit tidigare så blir jag speedad av cortisonet, denna gången inte lika mycket med tillräckligt för att få igång tankeverksamheten eller rättare sagt virrvarret i hjärnan. Det blir aldrig någon röd tråd som jag kan följa utan det finns gröna, gula, lila, svarta, vita, rosa, blåa trådar också.
En av tidningarna handlade om hem och trädgård med allt därtill. Fick många uppslag på förändringar och tänkbara renoveringar både inne och ute i trädgården, min man som har hört det förut suckade och sa "mmmmm, jaja det blir nog bra" fast jag tror inte alls att han hörde allt jag sa.
Det blev inget mer sovande under dagen, men jag tog det rätt lugnt. Plockade undan påskpyntet (det lilla jag hade satt fram), sådde några purjolöksfrön, uppdaterade mig på FB och bloggen (hade min dator i sängen).
Min kära mor är hos oss igen, som stöd och mitt personliga hembiträde. Hon är fantastisk!
Min man ska iväg i helgen igen, ni vet dessa pimpeltävlingar. Både lördag och söndag är det några av våra favoriter, vi brukar alltid åka på dem tillsamman, så det känns konstigt att stanna hemma. Lyckan log mot min mans framgångar under påskhelgen så han måste bara fortsätta försvara familjen Segers heder.
Jag skrev ju igår om min fullmaktshandling gällande mediciner. Gubben for till Sunderby Sjukhus för att hämta ut min spruta och lite mer cortison Det fungerade alldeles utmärkt, sprutan fanns bokad på mig och blanketten hade vi lyckats fylla i rätt, superbra. Min kära vän (sjuksyrran) kom förbi och hjälpte mig med sprutan igen, tack kära du för det. Känner mig feg som inte kan klara av den själv men tror inte jag är ensam om det.
Seg och trött men ändå pigg. Det är så svårt att förklara men jag är säker på att det är flera av er som har varit med om detta någon gång. Är nog lite ofokuserad i mitt skrivande.
Illamåendet höll i sig hela dagen och kvällen men inte lika jobbigt som på bussen hem. Jag kunde få i mig lite lunch och även lite middag.
Har sovit jättedåligt i natt, vaknat så många gånger. Det har varit varmt (ni vet rodnaderna jag brukar få) sedan har det varit kallt, varit upp på toa (allt extra vatten jag måste dricka trycker på). Ville inte väcka min man hela tiden så jag gick och la mig i vardagsrumsoffan. Efter ett tag tog jag datorn i knät och började skriva detta inlägg.
Just nu mår jag bra, lite sug i magen, antingen är jag hungrig eller så spökar magkatarren lite. Ska testa med lite proviva och en macka.
Kanske det är någon trevlig film på tv som jag kan se?
Vi hörs senare, kram
fredag 9 april 2010
The fourth Battle
Var på plats i tid i väntrummet på onkologiska dagvården. Hade startat min promenad tidigt ifall jag inte skulle hitta dit igen, ni vet, allt irrande i kulverten.
Fick vänta ungefär en halvtimme innan jag fick komma till min plats, denna gång en säng. Det tar alltid en stund innan man får cellgiftet, området kring venporten ska tvättas flera gånger, sedan sticker de in nålen. Eftersom FEC-kuren kan ge illamående fick jag en dos med förebyggande preparat först, sedan var det "hallonsaftens" tur. Visst kissade jag rött under tiden och efteråt, inte alls dramatiskt, men hade man inte vetat om det innan skulle jag nog ha blivit orolig. Hela behandlingen gick väldigt bra, jag och Fido (droppställningen) gick till väntrummet och hämtade lite kaffe. Hade lite ont i huvudet, men det ordnade sig med lite tabletter.
Fick kontakt med en jättegullig tjej från Piteå, det var hennes första behandling. Tycker att vi fick en fin kontakt direkt, hoppas att vi kommer att ses fler gånger.
Hann inte med bussen som gick 12.20 p.g.a. att jag skulle förbi Apoteket så jag fick vänta till kl. 14.30. Tyvärr hade inte Apoteket min spruta, den var slut, typiskt. En snäll farmaceut hjälpte mig att kolla om den fanns i Luleå, tur nog hade Sunderby sjukhus några stycken, så hon bokade upp en åt mig. Passade även på att få en blankett gällande fullmakt. Ska ordna så att min man och några till har rätt att hämta ut medicin åt mig ifall jag blir för sjuk att åka iväg själv.
Efter en äcklig lunch satte jag mig på bussterminalen. Träffade min kära vän från Piteå igen. Det var så kul att ha sällskap på hemvägen, tyvärr började jag må riktigt illa, fick ligga längst bak i bussen nästan hela vägen hem. Det var fruktansvärt varmt på bussen, tror inte ventilationen fungerade ordentligt, de hade takluckan uppe. Vi pratade om allt möjligt, skrattade och hade det trevligt.
Taxin var på plats. Mådde illa hela kvällen och under natten. Hade svårt att få i mig någon mat, drack litervis med mineralvatten. Tog både magkatarr tabletter, magdroppar och tabletterna mot illamående. Satt och sov nästan hela natten. Så fort jag försökte lägga mig ned blev det sämre.
Det var i alla fall skönt att vara hemma igen. Det här kommer jag att klara.
Fick vänta ungefär en halvtimme innan jag fick komma till min plats, denna gång en säng. Det tar alltid en stund innan man får cellgiftet, området kring venporten ska tvättas flera gånger, sedan sticker de in nålen. Eftersom FEC-kuren kan ge illamående fick jag en dos med förebyggande preparat först, sedan var det "hallonsaftens" tur. Visst kissade jag rött under tiden och efteråt, inte alls dramatiskt, men hade man inte vetat om det innan skulle jag nog ha blivit orolig. Hela behandlingen gick väldigt bra, jag och Fido (droppställningen) gick till väntrummet och hämtade lite kaffe. Hade lite ont i huvudet, men det ordnade sig med lite tabletter.
Fick kontakt med en jättegullig tjej från Piteå, det var hennes första behandling. Tycker att vi fick en fin kontakt direkt, hoppas att vi kommer att ses fler gånger.
Hann inte med bussen som gick 12.20 p.g.a. att jag skulle förbi Apoteket så jag fick vänta till kl. 14.30. Tyvärr hade inte Apoteket min spruta, den var slut, typiskt. En snäll farmaceut hjälpte mig att kolla om den fanns i Luleå, tur nog hade Sunderby sjukhus några stycken, så hon bokade upp en åt mig. Passade även på att få en blankett gällande fullmakt. Ska ordna så att min man och några till har rätt att hämta ut medicin åt mig ifall jag blir för sjuk att åka iväg själv.
Efter en äcklig lunch satte jag mig på bussterminalen. Träffade min kära vän från Piteå igen. Det var så kul att ha sällskap på hemvägen, tyvärr började jag må riktigt illa, fick ligga längst bak i bussen nästan hela vägen hem. Det var fruktansvärt varmt på bussen, tror inte ventilationen fungerade ordentligt, de hade takluckan uppe. Vi pratade om allt möjligt, skrattade och hade det trevligt.
Taxin var på plats. Mådde illa hela kvällen och under natten. Hade svårt att få i mig någon mat, drack litervis med mineralvatten. Tog både magkatarr tabletter, magdroppar och tabletterna mot illamående. Satt och sov nästan hela natten. Så fort jag försökte lägga mig ned blev det sämre.
Det var i alla fall skönt att vara hemma igen. Det här kommer jag att klara.
Resan ned 7/4
Samma dag som jag skulle åka ner fyllde min kära man år. Stackare, fick fira sin födelsedag helt ensam. Dottern var i stugan med farmor och farfar och jag i Umeå. Hann som tur var gratulera honom på morgonen. Tror inte det gick någon nöd på honom ändå, han fick vara för sig själv en stund och pyssla med sitt, det var så han sa i alla fall. :-)
Nedresan var ungefär likadan som alla andra gånger, hände inte mycket. Såg tre orrar och en renhjord efter vägen. Satt ensam, hade ingen trevlig reskamrat vid min sida.
Tog prover som vanligt när jag kom fram. Har ökat i vikt, igen...men herregud det har ju varit påsk, vem gör inte det efter en sådan helg fylld med läckerheter.
Hade bokat en lunchträff med min kompis från Sundsvall, hennes dotter var också med. Så kul att se henne igen, allt har gått bara bra med hennes strålning och hon såg fräsch ut, kanske något trött. Vid bordet satt även två andra kvinnor, bröstcancerpatienter. Det fanns ingen brist på samtalsämnen.
Läkarträff på eftermiddagen, alla prover var ok, så det blev behandling nästa dag. Själva onkolog avdelningen där man får cellgifter hade flyttat till tillfälliga lokaler,jag fick en snabb guidning utav en sköterska. Så med en karta i handen och med försiktiga steg irrade jag omkring nere i kulverten. Kändes som jag var tillbaka till skoltiden och min första orientering. Väldigt virrigt!
Till alla er som inte har besökt Norrlands Universitets sjukhus kan jag berätta att det är väldigt många olika korridorer och gångar och ännu värre är det i källaren. Tillslut kom jag fram och kunde få en tid för nästa dag. Puh nu kunde jag pusta ut. Fick tid kl. 08.30 så det kändes skönt att jag redan hade testa vägen dit.
Slappade på hotellrummet, slumrade till lite, skönt. Hade köpt några tidningar med orkade inte läsa dem. Åt middag med samma sällskap som från lunchen förutom Sundsvallstjejens dotter som hade åkt hem. På kvällen kollade jag lite tv, läste mina tidningar och somnade rätt tidigt. Hade känt mig trött hela dagen.
Nu var det bara att ladda för nästa dag och FEC-kuren.
Nedresan var ungefär likadan som alla andra gånger, hände inte mycket. Såg tre orrar och en renhjord efter vägen. Satt ensam, hade ingen trevlig reskamrat vid min sida.
Tog prover som vanligt när jag kom fram. Har ökat i vikt, igen...men herregud det har ju varit påsk, vem gör inte det efter en sådan helg fylld med läckerheter.
Hade bokat en lunchträff med min kompis från Sundsvall, hennes dotter var också med. Så kul att se henne igen, allt har gått bara bra med hennes strålning och hon såg fräsch ut, kanske något trött. Vid bordet satt även två andra kvinnor, bröstcancerpatienter. Det fanns ingen brist på samtalsämnen.
Läkarträff på eftermiddagen, alla prover var ok, så det blev behandling nästa dag. Själva onkolog avdelningen där man får cellgifter hade flyttat till tillfälliga lokaler,jag fick en snabb guidning utav en sköterska. Så med en karta i handen och med försiktiga steg irrade jag omkring nere i kulverten. Kändes som jag var tillbaka till skoltiden och min första orientering. Väldigt virrigt!
Till alla er som inte har besökt Norrlands Universitets sjukhus kan jag berätta att det är väldigt många olika korridorer och gångar och ännu värre är det i källaren. Tillslut kom jag fram och kunde få en tid för nästa dag. Puh nu kunde jag pusta ut. Fick tid kl. 08.30 så det kändes skönt att jag redan hade testa vägen dit.
Slappade på hotellrummet, slumrade till lite, skönt. Hade köpt några tidningar med orkade inte läsa dem. Åt middag med samma sällskap som från lunchen förutom Sundsvallstjejens dotter som hade åkt hem. På kvällen kollade jag lite tv, läste mina tidningar och somnade rätt tidigt. Hade känt mig trött hela dagen.
Nu var det bara att ladda för nästa dag och FEC-kuren.
tisdag 6 april 2010
Packar för imorgon
Imorgon är det åter dags för mig att åka ner till Umeå. Jag har nu avklarat min behandling med Herceptin och Taxotere, halva tiden av min totala cellgiftsbehandling.
Denna gång kommer jag att få en FEC-kur som kommer att ges tre gånger med tre veckors mellanrum. FEC-kuren omfattar tre olika cytostatika: fluorouracil(F), epirubicin(E) och cyklofosfamid(C). Som vanligt kommer jag att först ta prover och sedan träffa läkaren. Har ingen aning om jag får cellgifterna imorgon eller på onsdag, kommer att packa med övernattningsgrejer ifall att.
Vet inte så mycket om den här behandlingen, förutom att en utav preparaten ser ut som hallonsaft och att man kissar rosarött efteråt. När det gäller biverkningar så vet jag att den här kuren kan leda till illamående men det är inte alla som drabbas.
Jag återkommer med en rapport när jag är hemma igen. Ber er alla hålla tummarna för att jag slipper illamåendet även den här gången.
kram till er alla.
Denna gång kommer jag att få en FEC-kur som kommer att ges tre gånger med tre veckors mellanrum. FEC-kuren omfattar tre olika cytostatika: fluorouracil(F), epirubicin(E) och cyklofosfamid(C). Som vanligt kommer jag att först ta prover och sedan träffa läkaren. Har ingen aning om jag får cellgifterna imorgon eller på onsdag, kommer att packa med övernattningsgrejer ifall att.
Vet inte så mycket om den här behandlingen, förutom att en utav preparaten ser ut som hallonsaft och att man kissar rosarött efteråt. När det gäller biverkningar så vet jag att den här kuren kan leda till illamående men det är inte alla som drabbas.
Jag återkommer med en rapport när jag är hemma igen. Ber er alla hålla tummarna för att jag slipper illamåendet även den här gången.
kram till er alla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)