Nu har det hänt....

Håret är borta! ....nästan.

Igår sent på kvällen när jag skulle gå och lägga mig gjorde jag några drag med hårborsten. Jag upptäckte till min förskräckelse att det lossnade väldigt mycket hår, testar och tofsar.
Jag visste ju att det skulle hända men var ändå inte riktigt beredd på att det skulle ske just nu. Stod och drog hår ett tag men kände att det var lönlöst, så saxen fick göra grovjobbet.
När det var klart tog jag en dusch och grät en skvätt. Kändes lite vemodigt att se allt hår i sopkorgen.

Sov gott men kort (4 timmar). Vaknade när min man kom hem från jobbet. Jag visade upp min nya stil, han tyckte jag blev jättesnygg, mycket bättre än väntat. Vår dotter var tyst. Det var konstigt att se på mamma, men nu i kväll har hon vågat ta på huvudet och sa att det inte var så farligt.

Fick låna en trimmer utav en av mina kära grannar så jag kunde finputsa lite. Just nu har huvudet en 1 mm stubb med lite kala fläckar här och var, låter inte så upphetsande direkt men det är bästa stilen just nu.

Nu kommer en tid med sjalar och peruk. Ska investera i några nya sjalar, kanske köper några snygga silver örhängen att matcha med. Det skulle var snyggt med lite större silver ringar.

Det gäller att göra det bästa av situationen, fina färger och tyger piggar upp och håret växer ju ut igen.

Kreativiteten flödar...

Idag var det tänkt att jag skulle träffa min tandläkare, men hon hade drabbats av magsjuka. Vilken tur att de hann ringa och meddela mig det innan. Blää, magsjuka är det värsta jag vet, mår illa bara man hör att någon har drabbats.

Den här dagen tänkter jag ägna lite tid åt målning. Har beställt ett staffli som vi hämtade ut i söndags på vägen hem från sjukhuset. Köpte även lite penslar och färger. Jag har målat lite tidigare, det är väl ca. 20 år sedan sist och tänkte pröva det igen. Gjorde en inventering av det gamla materialet och sorterat upp allt i två boxar. Det enda jag behöver är fler målardukar, men det gäller först att måla upp dem jag har.

När jag låg inne i helgen hade jag med mig min skrivbok. Jag ritade lite under tiden jag låg där, inget speciellt utan mer för ro skull. Kände på något sätt att inspirationen börjar komma tillbaka.

Har även börjat sticka. Det var väl i årskurs 8 som jag stickade sist. Min kära mor visade hur man la upp maskor och så har jag börjat lite smått med en halsduk. Enkelt ska det vara, annars är det lätt att jag ger upp innan det är färdigt.

Är lite snuvig och trött idag, men det är skönt att pyssla lite emellanåt. Kanske lägger upp en bild på tavlan när den är färdig...får se.

Febrig helg

Det var ett tag sen sist. Detta har hänt:

Under torsdagen 4/2 hade jag fortfarande lite problem med magen, inte så farligt. Värre var det med munnen, jag hade jätteont i svalget och i ena käken. Kunde inte öppna munnen helt. Trodde det var tänderna som spökade efter cellgiftet. Har en envis visdomstand som vägrar visa sitt hela jag utan leker en tittut lek med de andra tänderna genom att gömma sig halvt i tandköttet. Senare på kvällen mådde jag sämre, mer värk och frös.

Efter en varm dusch tog jag feber, 37,4. Oj, lite mer än normalt eftersom min feber gräns är 37,3. En timme senare kl. 22.00 hade tempen stigit till 38,5 vilket innebar att det var bara att meddela akut mottagningen att vi var på väg in och åka dit. Eftersom det är jätteviktigt för mig att kontakta sjukvården vid 38 graders feber så fanns det ingen tvekan. Om man skulle ignorera detta kan det få mycket svåra konsekvenser, livshotande till och med, man kan få en väldigt farlig blodförgiftning. Det gäller att hålla koll på de vita blodkropparna och dess värde.

Väl framme på Sunderby Sjukhus akutmottagning fick jag direkt gå in i ett rum, träffa en AT läkare och sköterska. Blodproverna visade på väldigt låga värden på de vita blodkropparna. Blodtryck, puls och syre upptag var perfekt. Eftersom värdena var så låga blev jag inlagd på en gång. Jag skulle få antibiotika för att ta död på infektionen och stabilisera värdena.

Blev inlagd på avd. 33 i en sal för tre patienter. Tur att jag har venporten, det gick lätt att koppla på dropp och antibiotika. Skulle få 3 påsar antibiotika/ dygn. Det var full rulle på avdelningen den natten, först kom en patient, men hon flyttades fort, efter det fylldes bägge sängarna av nya patienter. Sov hårt emellanåt, men vaknade lätt av alla ljuden.

Fredag 5/2 togs nya prover. De visade sig vara alldeles för låga, så jag var tvungen att stanna ett dygn till. Mina resultat faxades till NUS och min forskningssköterska. Hon ringde hem och frågade oroligt var jag var, men blev lugn när min man berättade att jag redan var inlagd på Sjukhuset. Fredagen var mycket långtråkig. Hade fortfarande ont i munnen, fick träffa tandläkaren för att undersöka visdomstanden. Hittade inget problem men den satt alldeles för dåligt till så jag ska få komma till röntgenavdelningen och ta ordentligt med bilder. Fick med mig ett bakteriedödande munvatten som ska hjälpa mig. Det fungerade bra, värken släppte på eftermiddagen tack vare det och antibiotikan.
Tiden går ändå rätt fort, tyvärr hann jag inte packa med mig så mycket men som tur var hittade jag en tidning med massa olösta korsord och så hade jag min skrivbok med mig. Jag läste, löste korsord, skrev och ritade. Mina sänggrannar fick åka hem på eftermiddagen, direkt efter kom det in två nya tjejer i salen. Jag fick feber igen och var tvungen att stanna till dagen därpå.

Lördag 6/2 togs nya prover. Fortfarande var de för låga, herregud vilken tid det tog att bli bättre. Kände att jag hade lite förkylningskänsla i bihålorna, lite svullen, snuva och feber (igen). Den här natten hade jag sovit väldigt bra och hårt. Jag märkte inte ens när de var in och bytte påsarna för droppet och antibiotikan Tur är i alla fall att jag hade matlust, tyvärr var kvalitén på maten väldigt varierande men ok. Jag ringde min man och bad han komma med lite ombyte, mineralvatten, min bok och godis. Det skulle bli ytterligare en övernattning så då ville jag ha något gott.
När min man kom så hann vi bara sitta ned en stund, sen skulle jag byta avdelning. Akutavdelningen skulle få in fler patienter och behövde min plats, så jag flyttades till kirurgavdelningen där jag fick ett eget rum med TV. Helt perfekt nu när det var Melodifestivalen. Tiden gick fort den kvällen med TV, kvällsfika och godis. Fick feber på kvällen igen, tog panodil och svettades. Herregud vad jag längtade hem.

Söndag 7/2, äntligen hade värdena stigit och de hade stigit rejält. Så jag skulle få åka hem. Åt lunch och packade ihop. Har lärt mig att detta kommer nog att hända några gånger till så jag kommer att ha en väska packad och klar där hemma, så det är smidigare att åka in nästa gång.

Under tiden jag väntade på min man så passade jag på att säga farväl och på återseende till min droppställning. Jag kallade honom Fido. Han har varit en så nära och trofast vän. Vi gjorde allt tillsammans, sov, åt, duschade och gick på toaletten. En riktigt sann vän har han varit och vi ses säkert igen. Det var så skönt att få komma hem. Vilket fantastiskt fint väder det var, soligt och skönt. Tog en mycket kort promenad bara för att få lite luft. Nog märks det att jag inte har varit utomhus på över en och en halv vecka, blev andfådd och trött för ingenting.

Jag vill avsluta med att berömma den svenska sjukvården. För min del har allt fungerat mycket bra och jag är så glad och tacksam för det. Personalen är så otroligt kompetent både yrkesmässigt och socialt och jag beundrar dem för deras insatser. Tack vare dem har jag stått ut att vara inlagd hela helgen.

På återseende...........

Magkrångel

Jag vet att många utav er som läser känner igen er i detta ämne. Är man invigd i magens mystiska värld så vet man att det är ett elände.
Mår magen bra och fungerar som den ska så är man i toppform.

Min mage tycker inte om stress, fet mat, dåliga relationer samt mediciner. I några dagar har den inte alls mått bra. Den har bönat och bett att jag ska sluta upp med att retas. Jag har försökt vara snäll mot den, inte stressat, ätit bra mat i lagom portioner, varit snäll och "hyfsat" lugn. Det var ju det där med medicinerna. Så klart ger cellgiftsbehandlingen en del biverkningar och för att minimera dessa så tar jag så klart mediciner, men dessa ger ju också biverkningar.

Magen har visat tydligt att den inte mår bra, genom att spotta, fräsa och vrida ur sig som en trasa. Stundtals har det varit outhärdligt smärtsamt. Det har tagit en tid att få en överenskommelse med den, men nu verkar vi äntligen förstå varandra bättre. Vi har lovat varandra att hjälpas åt.

Helt enkelt, är jag snäll så är magen snäll.

Under snötäcket vilar mina vänner

När jag tittar ut idag och ser snön som vräker sig ned och fyller på med ytterligare någon decimeter, känns det väldigt långt till den kommande våren. Vi vet alla att tiden ändå rinner iväg rätt fort. Snart sitter vi i vårsolens sken, antingen i en härligt vit, omsorgsfullt utgrävd solgrop eller i en skön stol på sin egen gård. Istapparnas droppar faller i takt och avdunstar snabbt mot den varma fasaden eller mot den solheta hyn. Så ljuvligt skönt.

Mina vänner i trädgården sover sött under snötäcket, fast mina perlargoner håller sakta, mycket sakta men säkert vakna upp från sin vintervila. Har de placerade i garaget, lagom ljust och kallt. Idag har de fått smaka på lite vatten, som en påminnelse om att det snart är dags att sträcka på sig lite. Vill inte att de ska rusa upp utan de ska få en lång skön sovmorgon.

Har gjort en inventering inför kommande frö beställningar. Det blir nog inte så väldigt mycket men lite grann för synens, luktens och smakens skull.