För tillfället känns det som om jag är i ett vakuum, en bubbla. Allt fortsätter som vanligt (nästan, jag jobbar ju inte).
Det finns inte så mycket att skriva om, allt känns ointressant. Jag brukar tänka på om ni verkligen vill läsa det jag skriver, är det något vettigt? Samtidigt så vet jag att ni läser och att ni uppskattar det jag skriver. En märklig känsla. Beror nog på att jag anser att tiden går men det händer inget. Är less på att vänta.
Snart kommer den här bubblan att spricka och alla nya känslor, intryck, upplevelser kommer att anfalla mig som ett pansarterräng fordon på väg in i krigszonen.
Det är inget jag direkt kan var förberedd på fysiskt och psykiskt, har ingen aning om hur jag kommer att reagera. Min räddning är att jag vet att "anfallet" kommer, att jag är sårbar och att "skaderisken" finns. Att jag har accepterat detta hjälper mig i fortsättningen....
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
lördag 9 januari 2010
torsdag 7 januari 2010
Brrrr vad kallt

Idag visar termometern - 31 grader, brrr.
Har varit flitig och gått promenader varje dag men jag tror jag hoppar över idag.
Har märkt att jag är lite känslig i operationsärren, det ilar och kyler när det är kallt ute. En god vän har sytt mig en mycket skön fleecetop som är bra att ha kyliga vinterdagar, den hjälper att hålla värmen över bysten. Idag skulle jag behöva något som värmer extra över hela kroppen och fram för allt ansiktet.
Ett som är säkert är att det är otroligt vackert ute. Alla fantastiska iskristaller som gnistrar i solljuset, helt underbart.
Sådana här dagar är det bra att ta hans om sina små vänner också. Har precis varit ute och fyllt på med fågelmat, solrosfrön så klart. Det går åt mycket med energi för småfåglarna dessa dagar, så de måste fylla på depåerna hela tiden.
Får se om temperaturen stiger under dagen, då blir det nog en promenad i alla fall.
tisdag 5 januari 2010
Tankar
Idag går mina tankar på de vänner som genomgår sin kamp mot cancer.
Man vet aldrig när denna elaka sjukdom ska slå till och vem som drabbas, plötsligt finns den där i ens närhet. År 2009 var ett olycksdrabbat år för många som blev sjuka samt för deras anhöriga. Jag önskar och vet att år 2010 ska hjälpa oss att bli friska och vända tillbaka familjernas glädje.
Vi ska kämpa tillsammans och glädjas tillsammans.
Kram till er, det gäller att aldrig ge upp.
Man vet aldrig när denna elaka sjukdom ska slå till och vem som drabbas, plötsligt finns den där i ens närhet. År 2009 var ett olycksdrabbat år för många som blev sjuka samt för deras anhöriga. Jag önskar och vet att år 2010 ska hjälpa oss att bli friska och vända tillbaka familjernas glädje.
Vi ska kämpa tillsammans och glädjas tillsammans.
Kram till er, det gäller att aldrig ge upp.
söndag 3 januari 2010
Kusiner ger vitaminer..

Var på en jättetrevlig träff men några utav mina kära kusiner igår, lördag. De hade beställt mat från en cateringfirma i Rosvik, som tillagar thailändskt. Mmmmmmm supersmarrigt. En bra blandning med olika rätter av kyckling och biff, starkt och smakrikt. Jag hade förmånen att få dricka ett gott vitt vin till detta. Middagen avslutades med glass.
Tiden går så fort när man har trevligt. Vi hann avverka flera olika samtalsämnen t.ex. barn, motion, mat, jobb, relationer, shopping m.m. Vi träffas inte så ofta tillsammans så samtalen blir ofta väldigt intressanta. Det märks att vi alla har blivit lite äldre. Till alla er kusiner som var med på de tidigare träffarna vet skillnaden. :-)
Hoppas att vi kanske kan träffas allihopa till sommaren, kanske en hel dag med lite roliga aktiviteter och god mat (så klart).
Att umgås med kusiner ger vitaminer, energi. Tack ska ni ha. Kramar till er som var med och kramar till er som vi saknade.
fredag 1 januari 2010
Första dagen på det nya året, 2010
Måste erkänna att det kändes mycket vemodigt och ledsamt att skåla in det nya året. Lyckligtvis var jag tillsammans med fina, underbara vänner och fick många värmande kramar. Tack för att ni finns. :-)
Jag tror att för att orka ta sig igenom detta år gäller det att ta vara på allt det bra exempelvis roliga historier man hör eller händelser som vänner eller jag själv är med om. Sedan skriva ner dem så man kan gå tillbaka och minnas när det känns som tyngst. Jag önskar att ni alla vill hjälpa till att skapa dessa minnen med mig.
Kom an, nu kör vi!
Jag tror att för att orka ta sig igenom detta år gäller det att ta vara på allt det bra exempelvis roliga historier man hör eller händelser som vänner eller jag själv är med om. Sedan skriva ner dem så man kan gå tillbaka och minnas när det känns som tyngst. Jag önskar att ni alla vill hjälpa till att skapa dessa minnen med mig.
Kom an, nu kör vi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)