Idag har hela familjen varit i Ursviken, ett litet samhälle utanför Skellefteå. Min man och Elin har deltagit i en pimpeltävling, Ursviksnappet.
Soligt och fint idag också, fast fortfarande väldigt blåsigt. Juniorerna tävlade i två timmar och seniorerna i tre. Jag tävlade inte utan följde med Elin och hjälpte henne med att fram för allt borra. När det sedan blev för kallt om hennes fingrar fick jag även kroka av en och annan firre samt avliva dem. Hon kämpade på riktigt bra och det resulterade till en fjärde placering, med bästa placering av flickjuniorerna. Bra jobbat!
Min man kämpade på väldigt bra också och det resulterade (även för honom) en fjärde placering. Båda fick med sig fina priser hem.
Eftersom jag inte har tävlat något på nästan två år så ville jag inte köra på för fullt på en gång. Bara borrningen kan vara ansträngande (trots dagens moderniteter), dessutom krävs det lite kondition. Efter dagens test tror jag nog att jag är redo att börja tävla lite själv. Visst känner jag av i mina armar, men lite träningsvärk skadar inte. :-)
På hemvägen passade vi på att hälsa på tiken Evita (Qippers flickvän). Man kunde se på henne att det är valpar på gång. Hon är riktigt tjock om magen och hungrig hela tiden. Ska bli så spännande att se hur många som kommer ut. Ungefär kring den tjugonde mars ska det ske. Längtar så..
Vi har varit hemma nu i ca. 1,5 timme. Mätta och belåtna efter en god middag, trötta av all den friska luften och röda rosor på kinderna.
KRAM!
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
Vilken härlig helg ni har haft:) Jag fiskar också mycket,det är rogivande att sitta på en sjö och känna att det nappar.
SvaraRaderaMen lite jobbigt för armen att borra. Men det tänker man inte på då.
Kram från Monica i Jämtland.
Tack för din kommentar hos mig!
SvaraRaderaJag förstår att du kan känna lite oro för att du bara fick tre behandlingar med Herceptin. Men, jag är ganska övertygad om att jag är överbehandlad, medan du fått precis den mängd som andra i framtiden kommer att få. En studie görs inte på människor förrän de är i pricip säkra på att allt är ok. Därför bryr jag mig heller inte om att jag varit tvungen att ta bort de tre sista behandlingarna. Jag har fått 14 och det räcker nog gott och väl. (Kanske får jag ångra att jag skriver så, men....)
En ytterligare fördel med Herceptin är den forskning som görs på de med spridd HER2-positiv cancer. Där man alltså kan använda Herceptinet som ett "transportmedel" för att föra ut ett väldigt toxiskt cellgift direkt till tumören. Och på så vis skydda övriga kroppen, som inte skulle klara den typen av cellgift. Det görs studier på det nu. Och om vi drabbas, har vi HER2-positiva ett hopp. Och helt plötsligt kan det vara en fördel, till skillnad från förr, att vara HER2-positiv. Forskningen går verkligen framåt!
Stor kram på dig!
Viktoria