Jag går bara omkring här hemma och gör ingenting. Bara vandrar, sätter mig en stund, sedan upp igen. Kl. 16.00 kommer taxin. Åhh, jag vill verkligen inte åka men jag måste. Ångesten har börjat krypa fram, den där klumpen i magen, huvudvärken, nedstämdheten och ängslan. Jag kommer fram sent idag, bara att gå och lägga sig. Hoppas att jag kan somna. Har inte bestämt mig om jag ska ta med mig insomningstabletter eller inte, fast det kanske är bra. Tankarna brukar vara svåra att schasa iväg på kvällen. Jag vill känna mig pigg och "fräsch" när jag ska träffa läkaren, fast egentligen...varför måste jag det? Ja, det är väl bara så jag är.
Själva mammografin blir ju som vanligt i Sunderbyn, hoppas att de är snabba på skicka kallelsen. Tycker nog att det är den värsta kontrollen, allt kommer tillbaka igen. Det första steget mot det hemska. Jag måste nog vända den där tanken och se det som första steget mot ännu en cancerfri period. Men man vet ju inte det förrän undersökningen är gjord. Jag försöker verkligen tänka positivt, ibland är det så svårt.
Igår, på pubafton, bland alla trevliga vänner och bekanta så kände jag mig stark, oövervinnerlig men en stark positivism och framtidstro. Idag (utan sviter av gårdagen) så är det som om någon har slagit till mig i huvudet, tror det var cancermonstret. VAKNA! Det fattar du väl, livet är en berg och dalbana, ibland ett rent helvete, sånt är livet, deal with it..du klarar det..du kommer över det! Men varför kan inte livet vara ett platt landskap men bara några smågropar. Det är inte så jävla lätt alltid. Motgång föder framgång..jo visst men till slut finns det ingen ork kvar att ta sig framåt.
Jag tänker så mycket på Linda just nu. Hon kämpar i riktig motvind. Blev så ledsen när jag läste att hon är så trött att hon inte orkar skriva, då är det verkligen illa. För hon är en person som inte ger sig i första taget, hon är en riktig kämpe. Hur dålig hon än har varit så har hon oftast kunnat skriva några rader. Jag hoppas verkligen att hon slipper att ha så ont.
Nu ska jag mysa med familjen en stund, innan jag åker.
Ha det så bra, kära vänner,
KRAM
Jag är med dig hela vägen.
SvaraRaderaKänn.
Jag tar din hand.
Styrkekramar, håller tummarna för goda besked!
SvaraRaderaKuriren-Birgitta
Jag tänker på dig och skickar dig styrkekramar i massor. Håller alla tummar och tår det vet du!
SvaraRaderaStor kram från Yvonne
Är med dig i tanken, det kommer att gå bra. Kram fina Annika!
SvaraRaderaFina Annika, jag är också med dig, vi kämpar tillsammans. Kramar från Lisbet
SvaraRaderaHär kommer ännu fler styrkekramar och tumochtåhållning.
SvaraRaderaJättekram till dig Annika.
Helen
Här är en till som är med dig!
SvaraRaderaBamsekram Malin
Ja, vi är många som vet vad du går igenom ikväll. Men stark och modig är du- man får lov att vara enormt, jäkla trött på motgångar.
SvaraRaderaKämparkramar från Annika
Håller tummarna, väntar vid dator och hoppas på positiva besked! STOR KRAM Anna
SvaraRaderaKram från mig i Jämtland också. Monica.
SvaraRadera