Är less...

Nu är jag tillbaka till samma period som innan när jag skulle påbörja min cellgiftsbehandling. En låååång väntan.
Mitt ena jag vill att tiden ska gå fort så jag får starta min behandling och mitt andra jag önskar att det ska ta tid så jag kan vara med min familj och njuta av sommaren här hemma.

Vissa dagar känner jag mig hur pigg som helst och har ork med allt och sedan kan det vända snabbt och jag känner mig seg, arg och frustrerad.

Tiden går för fort för att hinna med familjen. Dagarna sedan mitt senaste inlägg har flugit förbi. Har ändå hunnit med vår dotters dansuppvisningar i helgen, trevlig lunch/middag med mina arbetskamrater samt utplantering av samtliga växter som huserat i växthuset den senaste tiden.

Under hela tiden har mina tankar cirkulerat kring min kommande strålbehandling och sommaren. Har inte fått min kallelse än, är less på att vänta, less på att det ska ta sådan tid. Tog kontakt med Umeå tidigare i veckan för att kolla om min tid var bokad, men icke sa nicke. Jag blev hänvisad till två olika (trevliga) sköterskor men tyvärr utan resultat. De sa snällt att alla jobbar så gott de kan och att jag tyvärr måste hålla ut och vänta lite till. Strålningsenheten har flyttat till en helt ny byggnad, vilket drar ut på allt extra mycket. Det kan till och med bli så att jag får kallelsen några dagar innan start. Det är preliminärt sagt att behandlingen ska starta vecka 27, men nu verkar det inte helt säkert. Skit också, jag vill så gärna få detta överstökat. Dessutom måste vi som familj kunna planera vår tid tillsammans i sommar.

En eländig halsinfektion har retat mig i drygt två veckor. Kollade med sköterskan om jag skulle vara orolig men eftersom det är drygt fyra veckor sedan min cellgiftsbehandling så behövde jag inte oroa mig. Det enda som jag måste tänka på (som jag alltid tänker på) är att jag inte drabbas av feber. Måste nog ta kontakt med en läkare till veckan om det inte går över. Är less på mitt halsont, vill att det ska försvinna.

Har fortfarande klåda, men inte lika mycket som tidigare. Är less på att klia (fast jag inte får så gör jag det ändå.)

För några timmar sedan var jag väldigt less på regnet. Det har vräkt ner hela helgen men nu har det äntligen slutat. Det blev en hel del tv tittande i helgen.

Är less på mina extra kilon. Nog för att jag redan hade några innan sjukdomen men nu har de förökat sig trippelt. Blä...

Finns det då något positivt som jag kan skriva, jo faktiskt. Jag kan konstatera att jag har väldigt trevliga och fina arbetskamrater, vår dotter är jätteduktig på folkdans, att jag älskar bröllop och att det är kul att spela " Den försvunna diamanten" tillsammans med familjen och att mina valkar på magen är mjuka och sköna.