Zumba Rumba Rooomphaaaa

Hej och hå, vad trögt det känns att gå :-)

Lite stel i kroppen, magmusklerna värker och armarna är som spagetti men det gör ingenting, det är värt allt besvär.

Shit, vad jag skakade rumpan igår. Kan inte låta bli att skratta åt mig själv, det måste ha sett riktigt kul ut...hela min kropp vibrerade. Svettigt var det också. Vi var lite drygt 30 personer, som skakade i takt. Mitt ansikte såg ut som en bifftomat på sommargrillen, röd och het.

Det var så kul med Zumba! Tyvärr var kursen fullbokad så jag får vänta till nästa tillfälle. Kursledaren ska se över andra lokaler, det vore kul om hon kunde starta i någon utav byarna i närheten. Får se hur det blir.

Ska självklart pröva på det igen. Är faktiskt förvånad över hur bra jag orkade hänga med. Visst flåsade jag, likt en hanhund efter en löptik, men hann ta igen mig under vattenpauserna. Armarna värkte lite grann, kände att de nästan domnade bort, fick skaka igång dem ordentligt.
Trodde jag skulle ha mer träningsvärk idag men är säker på att det kommer imorgon.

Om ni tillhör dem som tycker om att dansa så rekommenderar jag att ni testar på detta. Det är rytm, höfter, armar och ett härligt tempo.

Ha det gott,
KRAM

Det känns i huvudet..

att jag är lite mer fundersam just nu.
Har inte fått kallelsen till återkollen ännu. Som vanligt dras det ut på tiden, eller så får jag den i sista minuten. Men jag orkar bara inte ringa och påminna dem, det får ta den tid det tar.

Är rätt säker på att det inte ska vara något "nytt" i kroppen, och fast jag är till 80% inställd på det så sover jag sämre igen. Den där strävan av 100% säker är olidlig. Ingen är väl 100% i vad de än är eller presterar. OK, möjligtvis elitidrottarna som vinner guldmedalj, bättre än så kan det nog inte vara. :-)

Jag ligger och vrider och vänder på mig i sängen, hittar inte rätt sovläge. Har tankar på allt annat än bröstcancer, men tror ändå att den har en bidragande orsak. Är lite inne i "att göra-fasen" som jag hade i värsta cellgiftsinfernot, med höga doser kortison, men bara i tanken inte i agerande. Svårt att förklara det där..
När jag sover dåligt känns det i hela kroppen, den blir tung och hjärnan blir trögare. Undrar egentligen hur länge trögheten ska sitta i? En kirurg sa på en föreläsning att "man får räkna med tröga ledningar ett bra tag", ok...men vad menas med ett bra tag? Är det några månader, ett år, flera år? 18 Maj nu till våren blir det ett år sedan jag fick cellgifter, hoppas verkligen att trögheten släpper tills dess.

Motion är ett bra sömnmedel och mjukar dessutom upp kroppen. Tycker jag försöker så gott jag kan. Det är inte lika lätt som innan sjukdomen. Har ju inte samma muskler kvar, de måste byggas upp igen. Promenader går jättebra, skotta snö (hyfsat), cykla är ok men bara i 15 minuter. Konstigt nog så kunde jag dansa hela kvällen förra fredagen utan problem. För att få inspiration och god sömn , ska jag testa på Zumba i eftermiddag. Har anmält mig till ett prova-på-pass. Så spännande och kul det ska bli.

Ville inte anmäla mig till en 10 veckors kurs innan jag hade provat på det, så detta blir utmärkt.
Jag återkommer med en rapport efterår...på återseende.

KRAM

Äntligen varmare

Och det rejält. Nollgrader i skuggan,15 plus mot solväggen. Vilka kontraster mot tidigare. Härligt, ljuvligt och helt underbart. B-) ha en bra dag. KRAM

Belöning eller dumheter?

Ja, allt handlar väl oftast om vad man prioriterar och värderar.
Är själv dålig på att prioritera saker för mig själv, men efter förra årets dramatiska upplevelser så har jag blivit lite bättre. Men var går gränsen?
Hur mycket ska man unna sig och belöna sig med, innan det blir dumheter?
Är det så länge man mår bra av det för stunden eller ska det vara lite mer långsiktigt planerat? Självklart begränsas mycket av ens ekonomiska situation.

Jag kan länge gå och fundera på saker som ska göras eller köpas, men har , som man säger "svårt att få tummen ur". Det rinner ut i sanden, glöms bort, intresset svalnar, blir "dumsnål". Sedan när tanken kommer igen, kan jag säga "fasiken, det skulle jag ha gjort för länge sedan".

Tidigare var jag expert på impulsinköp, numera överväger jag behov, pengar, hur många som jag redan har hemma osv.

Har nyss beställt en fin, dyr, värmefläkt till växthuset samt en växtlampa till förkultivering inomhus. Direkt efter jag gjort beställningen så ångrade jag mig, fast jag ville ha och ansåg mig behöva sakerna. Nu några dagar senare känner jag mig nöjd.
Åt en semla nyss, har längtat efter det hela veckan och nu när den är slut, mår jag illa. Var det värt det, ja jag tycker nog det för det var riktigt gott. Tyvärr minskar mitt mål till min ideal vikt....åhhh... skit samma.
Fast målet om idealvikten begränsar faktiskt vissa impulsköp. :-)

All denna beslutsamhet och funderingar om det jag köper och gör är belöning eller dumheter kanske beror på mitt stjärntecken. Jag är ju VÅG och de kan ju vara lite veliga, ha svårt att bestämma sig, sägs det iaf. Till största del är det så jag är, min personlighet.

Vid årsskiftet gav jag ett nyårslöfte att tänka lite mer på mig själv, så jag får väl ta detta som ett bra argument så att jag inte velar så mycket vid nästa beslutsfattande.
Har en rätt lång önskelista. :-)

Ha en skön fredag,
KRAM

Trötthetsperiod

Har kommit in i en period av mer trötthet än vanligt. Känner mig konstant trött fast jag lägger mig innan 21.30 de flesta kvällarna, samt vilar/ sover efter jobbet varje dag. Tror att vädret har en påverkan, det är fortfarande så kallt ute, vilket begränsar mig att få tillräckligt av den härliga dosen av frisk luft.

Det ska tydligen bli lite varmare i helgen, jag hoppas verkligen på det, känner för att vara ute länge, sitta på altan och njuta med en kopp kaffe, promenera på isen och slippa frysa så förbaskat.

Vilken tur att Skid VM i Oslo har börjat, då har jag något att roa mig med. Är säker på att det blir bättre snart..

Nu ska jag se TV. Hejja Sverige, hejja hejja hejja.....

KRAM