att jag faktiskt är sjuk. Jag håller på att bli överbevisad och övertalad via biverkningar, tankar och mediciner.
Tycker helgen har varit bra, mår ändå bättre än vad jag trodde. Jag har inget illamående, vilket känns skönt. Benen är fortfarande blytunga, rodnaden har försvunnit lite. Mina smaklökar är inte som tidigare, vissa smaker är väldigt starka, svider lite och tungan är röd. Aptiten på mat finns men inte lika mycket som tidigare. Har påbörjat kuren för munsvamp.
Magen värker konstant, men inte så att jag lider ändå. Naglarna är fortfarande lite svagt blåa. Drabbades av lite näsblod idag.
Har för första gången funderat mer på det kommande håravfallet. Har inbillat mig att jag har tappat mer strån i helgen än vanligt. Fast så fort händer det ju inte. Testat peruken i omgångar, burit bandanas och knutit sjalar.
Allt känns mycket konstigt. Vissa stunder så känner jag mig så pigg men vissa signaler säger att jag måste ta det lugnt. Har fortfarande svårt att riktigt slappna av, för mig är det att ge upp på något sätt. Någon liten sak vill jag uträtta varje dag, så att jag känner att jag är med i matchen.
Min kära, goa granne kom förbi med pocketböcker, vilket resulterade en liten om möblering i bokhyllan. Har tänkt göra det tidigare, men detta var ett ypperligt tillfälle. Så nöjd man känner sig efteråt, fast det inte var så mycket jobb.
En annan god vän till mig kom förbi med en underbar tulpanmix. En otroligt omtänksam människa som verkar ha obegränsat med givmildhet. Hon är helt underbar.
Min kära man är fantastisk han med. Fick en tulpanbukett av honom också. Han tog en tur till skogen för att koppla av lite, vilket jag verkligen unnar honom. Han måste få ha sin egen tid.
Jag vet att min psykiska och fysiska hälsa påverkas hårt av min sjukdom, och jag vet att den kommer att stärkas till det bättre när jag blir färdig med det här.
Imorgon ser jag fram emot en ny dag med både krämpor, skratt, korsord, musik och annat spännande.
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
söndag 31 januari 2010
fredag 29 januari 2010
Trodde väl det..
Man kan nog aldrig tro att allt är klappat och klart förrän man är riktigt säker. Det har ju gått alldeles för kort tid ännu, men jag känner mig ivrig och vill gå vidare fast så fort går det ju självklart inte.
Sov jättebra i natt. Har känt mig tung i kroppen, men tabletterna mot halsbrännan/ magkatarr har hjälpt bra.
Verkar ha fått en typisk reaktion av behandlingen med rodnad, varma fotsulor och händer, lite trött. Under dagens lopp har jag känt mig tyngre och tyngre. Benen har känts som bly. Detta var också några utav biverkningarna att man kunde få en inflammation och samla på sig vätska.
Sådana här gånger är det tur att man har varit två personer på plats när vi träffade läkaren. Min fantastiska man hade förstått behandlingen av kortisonet lite bättre än mig, vilket innebär att jag ska fortsätta ta tabletterna, fast successivt dra ner på antalet.
Är så stolt över min familj. Jag älskar verkligen dem av hela mitt hjärta. Skulle inte klara mig utan dem. De kämpar tillsammans med mig och stöttar mig i alla lägen.
Jag mår bra psykiskt än så länge, är mitt i nuet, i min kamp. Är fortfarande lugn mot vad som komma skall. Mina ben värker som bara den just nu, men jag vet att det kommer att försvinna.
Sov jättebra i natt. Har känt mig tung i kroppen, men tabletterna mot halsbrännan/ magkatarr har hjälpt bra.
Verkar ha fått en typisk reaktion av behandlingen med rodnad, varma fotsulor och händer, lite trött. Under dagens lopp har jag känt mig tyngre och tyngre. Benen har känts som bly. Detta var också några utav biverkningarna att man kunde få en inflammation och samla på sig vätska.
Sådana här gånger är det tur att man har varit två personer på plats när vi träffade läkaren. Min fantastiska man hade förstått behandlingen av kortisonet lite bättre än mig, vilket innebär att jag ska fortsätta ta tabletterna, fast successivt dra ner på antalet.
Är så stolt över min familj. Jag älskar verkligen dem av hela mitt hjärta. Skulle inte klara mig utan dem. De kämpar tillsammans med mig och stöttar mig i alla lägen.
Jag mår bra psykiskt än så länge, är mitt i nuet, i min kamp. Är fortfarande lugn mot vad som komma skall. Mina ben värker som bara den just nu, men jag vet att det kommer att försvinna.
Jaha..
får se vad som händer nu. Steg upp tidigt på torsdagmorgonen för att ta mina kortisontabletter. Gick och la mig igen och somnade om. Vår dotter var hemma idag. Hon har varit väldigt orolig under tiden vi har varit borta, framför allt inför läggdags. Dessutom har hon haft huvudvärk. Hennes huvudvärk startade egentligen när jag fick mitt besked att jag har cancer. Hon har inte haft det varje dag men det har förekommit oftare än vanligt. Vilket är helt naturligt, hon har många funderingar vår lilla tjej.
Har tagit det lugnt hela dagen. Mådde bra på morgonen, men sen blev det lite sämre. Halsbränna och värk i magen. Rodnat i ansikte och på halsen. Hade sämre aptit på eftermiddagen, vet att det beror på halsbrännan. Lite trött och seg. Jag tog sista kortisonkurern ikväll (för den här gången), även magdroppar och tablett mot magkatarr. Hoppas halsbrännan försvinner, det är så jobbigt med det. Tänker tillbaka till min sista graviditetsmånad då jag kräktes varje dag, flera gånger, vilket var hemskt.
Har behandlat både händer och fötter med mitt nagelvårdskit. Hoppas det hjälper. Många kära har hört av sig till mig och undrat hur allt har gått och hur jag mår, alla är så omtänksamma.
Tack för det, massor med kramar.
Har tagit det lugnt hela dagen. Mådde bra på morgonen, men sen blev det lite sämre. Halsbränna och värk i magen. Rodnat i ansikte och på halsen. Hade sämre aptit på eftermiddagen, vet att det beror på halsbrännan. Lite trött och seg. Jag tog sista kortisonkurern ikväll (för den här gången), även magdroppar och tablett mot magkatarr. Hoppas halsbrännan försvinner, det är så jobbigt med det. Tänker tillbaka till min sista graviditetsmånad då jag kräktes varje dag, flera gånger, vilket var hemskt.
Har behandlat både händer och fötter med mitt nagelvårdskit. Hoppas det hjälper. Många kära har hört av sig till mig och undrat hur allt har gått och hur jag mår, alla är så omtänksamma.
Tack för det, massor med kramar.
torsdag 28 januari 2010
I´m back in the House...
OBS!Detta är ett långt inlägg, hoppas ni orkar läsa det.
Så var vi tillbaka till vår kära dotter, hundarna och huset. Det har varit en resa full av...VÄNTAN. Undantaget var att det faktiskt hände saker också.
Vi åkte ned med buss, tyvärr var dubbeldäckaren trasig så vi fick en utbytes buss. Det gick lika bra. Det som skiljde dem åt var att de inte kunde sälja varma drycker på den här resan samt att toaletten var lite sämre. Vi fick spola genom att hälla vatten från en dunk. Bussen är bemannad av en chaufför så klart och en bussvärd. Bussvärdens uppgift är att se till att alla trivs, informerar om nästa stopp och säljer smörgåsar, dryck och lite godis. Själva resan tar ca. 4 timmar.
När vi åker hem från våra fiskeresor brukar vi tävla om hur många djur vi ser efter vägen. Vi bestämde oss för att tävla lite på vägen till Umeå.
Jonas tippade 5 älgar och 2 rådjur, jag tippade 4 älgar och 2 rådjur samt några orrar.
Ingen av oss vann, vi hade så fel. Vi såg 1 älg, 8 rådjur och en stor hjord med renar. Vi lyssnade även på musik, vi hade laddat mobilerna med massor med favoriter.
Väl framme checkade vi in på patienthotellet Björken. Vistelsen bokas av onkologen så vi behövde bara meddela i förväg att min man skulle följa med. Åt middag och tog en promenad. Såg lite TV, löste korsord och lyssnade på musik. Hade svårt att somna, det var så varmt i rummet. Vi hade inte så mycket till utsikt, en snövall skymde halva fönstret, men det gick bra ändå.
Den andra dagen var lång. Hade tid för provtagning kl. 08.00 men eftersom det är första gången man är på plats var det inte så lätt att hitta, dessutom var det säkert tio till i väntrummet. När det väl var min tur hann jag inte göra något för jag var tvungen att rusa till Nukleär avd. för att kolla hjärtat i vila. Det tog ca. 1 timme. Sedan skulle de kolla EKG i vila, tyvärr saknades remiss så jag fick gå tillbaka till onkologen för att få det. Passade då på att ta de prover som var tänkt från morgon. Fick remiss, åter till EKG testet. Hann äta lite lunch och vila lite sedan var det dags för träff med min läkare.
Alla mina värden var mkt bra. Skönt! Skrev på papprena för mitt deltagande i studien. Blev lottat till Grupp A, vilket innebär den kortare tiden med Herceptin, alltså endast 9 veckor.
Fick massor med medicin utskrivna, som är bra att hämta ut innan man kommer hem:
Olika tabletter som exempel: kortison, mot illamående, mot magkatarr, mot munsvamp, en annan sort mot illamående, magdroppar m.m. Har ett helt hemmaapotek. Köpte även en termometer, eftersom det är viktigt för mig att ha koll så jag inte får feber över 38 då gäller akuten omgående. Kortisontabletterna skulle jag ta som premedicinering samt samma dag som behandling och dagen efter, detta för att förebygga trötthet, dåsighet och ev. viktökning.
Dags för The first Battle :
Checkade in på onkologen kl. 08.00 men fick vänta till 08.30 innan jag fick komma in till salen. Flera sängar stod där samt några bekväma stolar. Eftersom jag skulle stanna där i så många timmar valde jag en säng. Fick en tydlig genomgång om preparaten jag skulle få samt vilka biverkningar de kan ge. Detta var första gången som venporten skulle användas. Det stack ordentligt när de kopplade in nålen men det gick över fort. Först sköljdes den ur med lite koksalt. Därefter togs 3 rör blod, via venporten, väldigt smidigt. Blodtrycket kollades regelbundet varje halvtimme hela dagen.
Nu var det dags för Herceptin, fick dropp i 1.5 timme.
Har läst om vilka biverkningar man kan få men en sak var nytt för mig. Cellgiftet Taxotere kan tydligen ge besvär på naglar och nagelband. Naglarna kan spricka och ibland även lossna. Därför fick jag ett nagelvårdskit för att förebygga lite (fil, olja, lack och handkräm. Mådde perfekt under Herceptinet, löste korsord, fixade naglarna och pratade med andra patienter.
Innan jag fick mitt cellgift Taxotere gav de mig förebyggande preparat mot illamående, det också via venporten och sköljde ur med koksalt. Sedan fick jag på mig kylhandskar och sockar för att stoppa blodflödet ut i händer och fötter för att rädda naglarna. Herregud vad det gjorde ont men inte så länge. Först kyla, sedan domningar och värme. fick byta handskar tre gånger. Tänkte att detta var ju en mycket bra träning inför pimpelsäsongen, jag pimplar alltid utan handskar. Fast jag får väl se om det blir något i år. :-) Titta kan man ju alltid.
Under hela tiden jag fick dropp kollades blodtryck och puls. Det kändes bra under hela tiden, några ilningar i kroppen men det kan bero på att vätskan är så kall. När det var klart var jag tvungen att stanna kvar för övervakning. Passade på att äta och dricka lite. Mina händer var tomatröda och svullna, men det gick över efter ett tag. kl. 15.30 var allt klart och det var dags att fara hemåt.
Hann hämta ut lite mer medicin och hämta vårt bagage. Bussen var en timme försenad, vilket vi förstod eftersom det var sådant dåligt väder. Vi var hemma strax efter kl. 22.00. Det kändes skönt att vi var hemma, att första omgången var avklarad och att jag än så länge mådde så bra.
Ett steg närmare mot att bli frisk.
Så var vi tillbaka till vår kära dotter, hundarna och huset. Det har varit en resa full av...VÄNTAN. Undantaget var att det faktiskt hände saker också.
Vi åkte ned med buss, tyvärr var dubbeldäckaren trasig så vi fick en utbytes buss. Det gick lika bra. Det som skiljde dem åt var att de inte kunde sälja varma drycker på den här resan samt att toaletten var lite sämre. Vi fick spola genom att hälla vatten från en dunk. Bussen är bemannad av en chaufför så klart och en bussvärd. Bussvärdens uppgift är att se till att alla trivs, informerar om nästa stopp och säljer smörgåsar, dryck och lite godis. Själva resan tar ca. 4 timmar.
När vi åker hem från våra fiskeresor brukar vi tävla om hur många djur vi ser efter vägen. Vi bestämde oss för att tävla lite på vägen till Umeå.
Jonas tippade 5 älgar och 2 rådjur, jag tippade 4 älgar och 2 rådjur samt några orrar.
Ingen av oss vann, vi hade så fel. Vi såg 1 älg, 8 rådjur och en stor hjord med renar. Vi lyssnade även på musik, vi hade laddat mobilerna med massor med favoriter.
Väl framme checkade vi in på patienthotellet Björken. Vistelsen bokas av onkologen så vi behövde bara meddela i förväg att min man skulle följa med. Åt middag och tog en promenad. Såg lite TV, löste korsord och lyssnade på musik. Hade svårt att somna, det var så varmt i rummet. Vi hade inte så mycket till utsikt, en snövall skymde halva fönstret, men det gick bra ändå.
Den andra dagen var lång. Hade tid för provtagning kl. 08.00 men eftersom det är första gången man är på plats var det inte så lätt att hitta, dessutom var det säkert tio till i väntrummet. När det väl var min tur hann jag inte göra något för jag var tvungen att rusa till Nukleär avd. för att kolla hjärtat i vila. Det tog ca. 1 timme. Sedan skulle de kolla EKG i vila, tyvärr saknades remiss så jag fick gå tillbaka till onkologen för att få det. Passade då på att ta de prover som var tänkt från morgon. Fick remiss, åter till EKG testet. Hann äta lite lunch och vila lite sedan var det dags för träff med min läkare.
Alla mina värden var mkt bra. Skönt! Skrev på papprena för mitt deltagande i studien. Blev lottat till Grupp A, vilket innebär den kortare tiden med Herceptin, alltså endast 9 veckor.
Fick massor med medicin utskrivna, som är bra att hämta ut innan man kommer hem:
Olika tabletter som exempel: kortison, mot illamående, mot magkatarr, mot munsvamp, en annan sort mot illamående, magdroppar m.m. Har ett helt hemmaapotek. Köpte även en termometer, eftersom det är viktigt för mig att ha koll så jag inte får feber över 38 då gäller akuten omgående. Kortisontabletterna skulle jag ta som premedicinering samt samma dag som behandling och dagen efter, detta för att förebygga trötthet, dåsighet och ev. viktökning.
Dags för The first Battle :
Checkade in på onkologen kl. 08.00 men fick vänta till 08.30 innan jag fick komma in till salen. Flera sängar stod där samt några bekväma stolar. Eftersom jag skulle stanna där i så många timmar valde jag en säng. Fick en tydlig genomgång om preparaten jag skulle få samt vilka biverkningar de kan ge. Detta var första gången som venporten skulle användas. Det stack ordentligt när de kopplade in nålen men det gick över fort. Först sköljdes den ur med lite koksalt. Därefter togs 3 rör blod, via venporten, väldigt smidigt. Blodtrycket kollades regelbundet varje halvtimme hela dagen.
Nu var det dags för Herceptin, fick dropp i 1.5 timme.
Har läst om vilka biverkningar man kan få men en sak var nytt för mig. Cellgiftet Taxotere kan tydligen ge besvär på naglar och nagelband. Naglarna kan spricka och ibland även lossna. Därför fick jag ett nagelvårdskit för att förebygga lite (fil, olja, lack och handkräm. Mådde perfekt under Herceptinet, löste korsord, fixade naglarna och pratade med andra patienter.
Innan jag fick mitt cellgift Taxotere gav de mig förebyggande preparat mot illamående, det också via venporten och sköljde ur med koksalt. Sedan fick jag på mig kylhandskar och sockar för att stoppa blodflödet ut i händer och fötter för att rädda naglarna. Herregud vad det gjorde ont men inte så länge. Först kyla, sedan domningar och värme. fick byta handskar tre gånger. Tänkte att detta var ju en mycket bra träning inför pimpelsäsongen, jag pimplar alltid utan handskar. Fast jag får väl se om det blir något i år. :-) Titta kan man ju alltid.
Under hela tiden jag fick dropp kollades blodtryck och puls. Det kändes bra under hela tiden, några ilningar i kroppen men det kan bero på att vätskan är så kall. När det var klart var jag tvungen att stanna kvar för övervakning. Passade på att äta och dricka lite. Mina händer var tomatröda och svullna, men det gick över efter ett tag. kl. 15.30 var allt klart och det var dags att fara hemåt.
Hann hämta ut lite mer medicin och hämta vårt bagage. Bussen var en timme försenad, vilket vi förstod eftersom det var sådant dåligt väder. Vi var hemma strax efter kl. 22.00. Det kändes skönt att vi var hemma, att första omgången var avklarad och att jag än så länge mådde så bra.
Ett steg närmare mot att bli frisk.
måndag 25 januari 2010
Första gången
Ja då var det dags att dra söderut, till Umeå. Bussen går kl.11.50 idag. Har allt klart, packat väskan och plockat ihop här hemma. Jag är en sådan person som gärna vill ha bortplockat, diskat och bäddat innan jag åker på resa. Det känns mycket trevligare att komma hem.
Mina svärföräldrar kommer att vara med vår dotter under tiden vi är iväg, så jag behöver inte vara orolig över det. De ska vara hemma hos oss så även hundarna får omsorg.
Vår dotter var lite ängslig i går kväll när hon skulle sova. Hon tänkte på mig och framtiden, visste inte direkt på vad men hon kände sig lite orolig. Lillgumman, hon funderar lite då och då men kan ändå säga till när hon känner sig extra orolig och ledsen. Är så stolt över henne!
Har tagit med min skrivbok så jag kan notera lite tankar och vad som händer. Ska försöka återberätta lite för er när jag kommer hem. Jag kommer inte att skriva något på bloggen under tiden jag är där, inte den här gången i alla fall. Vet att man har tillgång till dator på hotellet, vilket är bra för kommande vistelser där.
Jag känner ingen oro alls inför detta. Den enda rädsla jag har är att jag ska tappa orken. Att inte orka ta mina promenader, känna mig svag. Har funderat mycket på det där och jag får helt enkelt ta till något annat de stunder jag eventuellt är svag, som till exempel målning. Det var väldigt länge sedan jag höll i en pensel men tror inte att det är något stort problem att börja om att måla. Jag slutade p.g.a. brist på inspiration men märker att den börjar komma tillbaka till mig igen.
Ha det så gott allihopa, återkommer i slutet av veckan.
Auf Wiedersehen
Mina svärföräldrar kommer att vara med vår dotter under tiden vi är iväg, så jag behöver inte vara orolig över det. De ska vara hemma hos oss så även hundarna får omsorg.
Vår dotter var lite ängslig i går kväll när hon skulle sova. Hon tänkte på mig och framtiden, visste inte direkt på vad men hon kände sig lite orolig. Lillgumman, hon funderar lite då och då men kan ändå säga till när hon känner sig extra orolig och ledsen. Är så stolt över henne!
Har tagit med min skrivbok så jag kan notera lite tankar och vad som händer. Ska försöka återberätta lite för er när jag kommer hem. Jag kommer inte att skriva något på bloggen under tiden jag är där, inte den här gången i alla fall. Vet att man har tillgång till dator på hotellet, vilket är bra för kommande vistelser där.
Jag känner ingen oro alls inför detta. Den enda rädsla jag har är att jag ska tappa orken. Att inte orka ta mina promenader, känna mig svag. Har funderat mycket på det där och jag får helt enkelt ta till något annat de stunder jag eventuellt är svag, som till exempel målning. Det var väldigt länge sedan jag höll i en pensel men tror inte att det är något stort problem att börja om att måla. Jag slutade p.g.a. brist på inspiration men märker att den börjar komma tillbaka till mig igen.
Ha det så gott allihopa, återkommer i slutet av veckan.
Auf Wiedersehen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)