Det är länge sedan sist. Hade tänkt skriva ett inlägg redan förra torsdagen men det har inte blivit av. Ibland har jag ingen lust att sitta vid datorn och ibland finns inte ork eller tid.
Hela torsdagen, förra veckan, hade jag väldigt ont i såret efter kirurgin. Hade tänkt gå på Zumba men det var för optimistiskt tänkt. Har haft ont under hela helgen, men nu verkar det släppa. Min man och jag har varit och promenerat och jag känner ingen värk när jag rör på mig ordentligt, så jag är nog redo för Zumba igen.
Vår hund Qipper har haft dambesök igen. Ytterligare en parning är genomförd. Han hade dessutom födelsedag under tiden så det blev en fin present. :-)
Vi var och hälsade på valparna igen. Nu har vi valt ut våran Snoddas. Han är så söt, men det är ju alla. Ska bli roligt att få hem honom om någon vecka. Fler bilder på honom kommer snart.
Valborg firades med fina vänner, god mat och värmande majbrasa. Värme behövdes verkligen för att det var så fruktansvärt kallt ute, och det har det varit ända sedan dess. Ikväll är det minusgrader igen. Så trist.
Har känt mig lite konstig i veckan. Huvudet fungerar inte riktigt som den ska. Är väldigt disträ, svårt med koncentrationen, yr. Vet inte alls vad det beror på. Kanske stress...fast jag tycker inte jag stressar. Men som sagt..allt bara snurrar på, tider, dagar, veckor och år.
Är alldeles för trött för att skriva något bättre, utförligare och intelligentare inlägg, så jag går och sover. Sköt om er kära vänner.
KRAM
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
onsdag 4 maj 2011
onsdag 27 april 2011
Hemma igen
Usch så otäckt det var. Redan när vi närmade oss parkeringen kände jag mig yr. En klump i magen som sakta men säkert vandrade uppåt. När jag väl satt i väntrummet lekte den med gomspenen som en kräkreflex.
Jag blev hänvisad till en korridor där operationssalar stod i rad med draperierna i givakt. Fick ta av mig på överkroppen och åter igen den vita (eller f.d. vita) skjortan på. Det dröjde ett tag innan jag fick komma in, med darriga ben klev jag över tröskeln.
Allt var iordningställt och det var bara att lägga sig på britsen. Kirurgen hälsade och frågade hur jag mådde. Med en knappt hörbar röst sa jag att jag kände mig ängslig, orolig men ändå bestämd över att slutföra det hela. De sprutade in lokalbedövning, det tog en stund innan det började verka. Gråten var nära, det gjorde ont ..eller var det bara inbillning. Det gröna skynket lades runt snittområdet, samt mot hals och ansikte. Jag började gråta, tårarna rann, de fick vänta en liten stund innan de kunde fortsätta..jag hade svårt att ligga still.
Ett snitt, och borttagning av vävnad som vuxit fast runt venporten, sedan lite mer bedövning....vips så var den borta. Några stygn och omslag så var det färdigt.
Så skönt att bli fri den jäveln! Kände mig yr...mest troligt lågt blodsocker..hade inte hunnit äta lunch innan. Kände mig tom..ledsen men lättnad. Otroligt många känslor, flashbacks.
Var hemma ca. 12.30, åt lunch, drack kaffe och åt en bit sockerkaka till efterrätt. Är trött, har ont men mår jättebra. Ska ta några värktabletter och lägga mig ned en stund.
Är så glad att detta är över, ytterligare ett steg framåt. Yippi!
KRAM!
Jag blev hänvisad till en korridor där operationssalar stod i rad med draperierna i givakt. Fick ta av mig på överkroppen och åter igen den vita (eller f.d. vita) skjortan på. Det dröjde ett tag innan jag fick komma in, med darriga ben klev jag över tröskeln.
Allt var iordningställt och det var bara att lägga sig på britsen. Kirurgen hälsade och frågade hur jag mådde. Med en knappt hörbar röst sa jag att jag kände mig ängslig, orolig men ändå bestämd över att slutföra det hela. De sprutade in lokalbedövning, det tog en stund innan det började verka. Gråten var nära, det gjorde ont ..eller var det bara inbillning. Det gröna skynket lades runt snittområdet, samt mot hals och ansikte. Jag började gråta, tårarna rann, de fick vänta en liten stund innan de kunde fortsätta..jag hade svårt att ligga still.
Ett snitt, och borttagning av vävnad som vuxit fast runt venporten, sedan lite mer bedövning....vips så var den borta. Några stygn och omslag så var det färdigt.
Så skönt att bli fri den jäveln! Kände mig yr...mest troligt lågt blodsocker..hade inte hunnit äta lunch innan. Kände mig tom..ledsen men lättnad. Otroligt många känslor, flashbacks.
Var hemma ca. 12.30, åt lunch, drack kaffe och åt en bit sockerkaka till efterrätt. Är trött, har ont men mår jättebra. Ska ta några värktabletter och lägga mig ned en stund.
Är så glad att detta är över, ytterligare ett steg framåt. Yippi!
KRAM!
Etiketter:
Bröstcancer och biverkningar,
Tankar och känslor
tisdag 26 april 2011
Snart fri..
Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot imorgon. Äntligen så ska jag få ta bort min venport. Imorgon kl. 11.00 ska det ske ett litet kirurgiskt ingrepp. Vet att det går snabbt och inte alls lika komplicerat som att sätta dit den, men jag är ändå väldigt nervös. Själva känslan av att åter igen komma till kirurg mottagningen gör mig illamående, samtidigt som jag längtar till min befrielse.
Kan inte låta bli att tänka...tänk om..jag måste använda den igen..ska jag verkligen ta bort den? Självklart ska den bort men jag har svårt att koppla bort tanken på att cancern kan komma tillbaka.
Nä fy vad deppigt....måste ha glada tankar. Hmmm..vad gör mig glad?
Det här till exempel:
SOL CHOKLAD GOD MAT GOD DRYCK GLADA MÄNNISKOR VÄRME SNÖ(om man vill åka skidor) SOMMAR VINTER HÖST VÅR BLOMMOR VÄXTHUS GRÖNSKA FÅGELSÅNG GRILLSÄSONG PAKET DUGGREGN HUNDAR BARN VÄNNER MIN FAMILJ PIMPELVINSTER SAND MELLAN TÅRNA SKRATTANFALL HUMOR ETT BREV ETT HEJ MINA BLOGGVÄNNER ...M.M.
Jag ska tänka positivt om imorgon, befrielsens dag, koncentrera mig på det och inte på själva smärtan och ångesten. Vet att jag kommer att klara av det.
KRAM på er alla!
Kan inte låta bli att tänka...tänk om..jag måste använda den igen..ska jag verkligen ta bort den? Självklart ska den bort men jag har svårt att koppla bort tanken på att cancern kan komma tillbaka.
Nä fy vad deppigt....måste ha glada tankar. Hmmm..vad gör mig glad?
Det här till exempel:
SOL CHOKLAD GOD MAT GOD DRYCK GLADA MÄNNISKOR VÄRME SNÖ(om man vill åka skidor) SOMMAR VINTER HÖST VÅR BLOMMOR VÄXTHUS GRÖNSKA FÅGELSÅNG GRILLSÄSONG PAKET DUGGREGN HUNDAR BARN VÄNNER MIN FAMILJ PIMPELVINSTER SAND MELLAN TÅRNA SKRATTANFALL HUMOR ETT BREV ETT HEJ MINA BLOGGVÄNNER ...M.M.
Jag ska tänka positivt om imorgon, befrielsens dag, koncentrera mig på det och inte på själva smärtan och ångesten. Vet att jag kommer att klara av det.
KRAM på er alla!
Etiketter:
Bröstcancer och biverkningar,
Tankar och känslor
lördag 23 april 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

