Det kändes så konstigt inför den här resan. Tiden har gått så fort att jag nästan har glömt bort det som hänt mellan dessa behandlingarna Att ett av delmålen nu är avklarade känns väldigt skönt.
17/5 NedresaDet var svårt att packa inför den här resan. Helgen hade varit rekordvarm och det var sagt att det skulle fortsätta några dagar till, vilket det också gjorde. Som vanligt packade jag alldeles för många kläder, men man kan aldrig förutse vad som kan ske så det gjorde inte så mycket..bara att väskan var lite tung att dra.
Var jättetrött på morgonen. Taxin kom i tid som vanligt. Min Pitekompis var med igen. Kommer att sakna hennes sällskap men vi ska hålla kontakten ändå. Hon har kvar några behandlingar, så vi kommer att ses i Umeå under min strålning.
Nedresan kändes såå lång, fast vi pratade en del. Vi t.o.m. sov bort någon timme. Lite regn efter vägen, mulet men varmt när vi väl var framme.
Vi gick direkt och anmälde oss för provtagningen. Sköterskan tog ett extra prov för koll om det inte var någon infektion runt min venport. Upptäckte nämligen i lördags att jag hade blivit svullen och hade värk runt den, dessutom kändes det som om den hade ändrat position och blivit sned. Efter lite lunch fick vi veta våra provsvar.
Tyvärr var inte mina vita blodkroppar tillräckliga så jag skulle vänta någon timme till för att få ett tydligare besked av en extra analys av provet. Detsamma hände min Pitekompis, tyvärr.
Efter incheckning på hotellet och lite kaffe fick vi till slut veta resultatet. Mina värden var ok så jag skulle få behandling imorgon. Puh! Min kompis däremot var tvungen att ta nya prover morgonen därpå.
Vi tog en promenad till centrum i Umeå. Det var fint väder och det kan vara bra att veta hur lång tid det tar att gå och att man hittar rätt inför sommarens strålning Herregud vad varmt det blev, vi flaxade med armarna för att få lite luft under dem, såg nog jätte fånigt ut (nästan som fågeldansen, om ni minns den). Svettigt värre! Detta hindrade dock inte oss för att hinna shoppa lite. :-D
Mötte upp en jättetrevlig tjej som är vän med min Pitekompis. Vi följde med henne hem och åt en god middag, drack kaffe och åt glass med björnbär till efterrätt. Vi satt ute på hennes terrass, det var en fantastiskt härlig kväll. Vi avslutade den med att se sista avsnittet av "Svenska Hollywood fruar". Det var en bra kväll och ett fint firande av min sista behandling. Hon skjutsade oss tillbaka till hotellet.
18/5
Min kompis tog nya prover på morgonen, Jag skulle påbörja min behandling kl. 09.00.
Tyvärr var hennes värden för låga så hon fick ingen behandling den här gången utan måste åka tillbaka nästa vecka igen. När det var min tur kände jag hur det sved i porten när det sprutade in koksalt. De avslutade behandlingen och skickade mig på röntgen. Där tog det först vanliga bilder och sedan med kontrastvätska, bara för att vara säker på att allt såg ok ut. Det får absolut inte svida. Allt var som det skulle så jag kunde fortsätta min behandling från kl. 13.00. Min kompis var så snäll och stannade kvar en tag, så hon ordnande lunch åt mig och höll mig sällskap en stund. Hon åkte hem lite senare.
Allt drog ut på tiden men jag blev till slut klar, klockan var då efter 16.00. Jag blev tvungen att ta bussen som avgick 18.20. Oh, nu var jag less på att vänta. Hann gå förbi apoteket och hämta ut MIN SISTA SPRUTA och lite annat. De visade två filmer på bussen så jag hade det inte så långtråkigt. Var hemma strax efter kl. 23.00.
Det har blivit många steg mellan hotellet, onkologen och stan samt lång väntan under dessa dagar men det har det varit värt det. Nu är jag färdig med detta och har några veckor framför mig för återhämtning. Min strålning kommer mest troligt att starta vecka 27 (5 juli) så då gäller det att var redo.
