Pimpelsäsong....

Pimpelfisket är något som hela familjen är intresserad utav. Varje år brukar vi åka runt och delta i några tävlingar. Både framgångar och motgångar har givit oss mer erfarenhet, tävlingslust, kalla händer, fiskstinkande skryllor och så klart många fiskekompisar. :-)
Pimpelfisket brukar starta redan på hösten så fort isen har lagt sig, men jag föredrar tiden som startar nu och framåt..med SOL, pigga firrar och roligt fiske.

Idag är det tävling i Svensbyn, och det är tradition för hela familjen att åka dit. Eftersom jag (av någon konstig anledning) inte orkar blev jag så klart kvar här hemma. Vår dotter har blivit sjuk (hostar, nyser, har ont i halsen och är snuvig) så hon håller mig sällskap. Min man fick fara iväg själv, men inte riktigt helt själv utan med goda vänner. Hoppas att han idag visar vart skåpet ska stå och ser till att få en hög placering. Känn ingen press, gubben! :-)
Till alla er som brukar utöva pimpelfiske, så vet ni ju att det är många faktorer som påverkar en lyckad fångst (väder, utrustning, skicklighet, tur, tålamod, agn m.m.) så vi får väl se hur det blir idag.

Jag kommer att ta ett sabbatsår gällande vinterfisket, men jag hoppas jag kan hänga med övriga familjemedlemmar (ja, hundarna följer så klart med de också) och heja på dem. Ser fram emot några fiskesvängar till sommaren, om det inte blir flugfiske efter Kalixälven eller i Norge så kan jag lika gärna sitta en varm skön eftermiddag på en brygga och meta.

Skitfiske på er alla!

Rödrosiga kinder...

Så här ser jag ut nu dagen efter. Jag har varken sminkat mig eller varit ute för mycket i solen. Rodnaden kommer att bli värre imorgon. Det hettar en hel del och sprider sig mot halsen och bröstkorgen.
Detta var sista omgången med Herceptin och Taxotere preparaten. Om tre veckor kommer jag att påbörja mina FEC kurer som omfattar tre cytostatika. Givetvis kommer även de att ge biverkningar, framförallt illamående, trög mage och svampinfektioner. Har ju klarat mig undan illamående tidigare och hoppas att jag även gör det när jag får dessa.

Jag frågade min läkare angående strålingen, om de kör på som vanligt även under sommaren. Självklart kör de på som vanligt, vilket innebär att om allt flyter på med cellgifterna, så kommer jag att tillbringa hela juli och halva augusti nere i Umeå.
FAN säger jag bara. Är så ledsen över det. Bästa tiden på året. Visst jag får komma hem på helgerna och självklart måste jag ta detta, det är ju för mitt eget bästa men det känns väldigt väldigt tråkigt. Jag vill ju vara hemma och vara med min familj under deras semester, känna doften av blommorna i trädgården, rensa ogräs, äta egenodlade grönsaker varje dag, träffa kompisar m.m. Tänker på min dotter och hennes sommarlov, hur det ska bli..
Vet att familjen kan besöka mig där nere och förhoppningsvis kanske en och annan kompis. Strålningen inklusive av och påklädning tar allt som allt 10-15 minuter, resten är ledig tid. Kommer garanterat att få många nya underbara vänner som också får strålning, så jag blir inte ensam men jag kommer att sakna alla er andra.

Nåväl, det måste gå, fast det känns eländigt. Vi får göra det bästa av situationen när den väl kommer.

The Battle - Cancercellernas förintelse

Den här tavlan får ni tolka precis som ni vill, men jag vill ändå berätta hur jag tänker. Tydligen är det vanligt bland bröstcancerpatienter att måla just "The Battle". Jag valde att måla min tavla först och sedan titta på andra motiv, jag ville ge min bild och inte bli påverkad av de andra.

De vita prickarna är de bra cellerna, därför är en av dem omringad av ett hjärta som symboliserar liv och kärlek. De blomliknande fyrverkerierna är cancercellerna som sprängs, förintas och blöder av ormens (medicinernas) gift.

The third Battle

Äntligen fick jag min tredje behandling!

Innan nedresan så var jag och lämnade prover på Bergnäsets vårdcentral. Det visade sig att några värden var bättre men levervärdet var fortfarande oförändrat. Enl. samtal med Umeå skulle jag komma ned dagen därpå, ta prover igen och sedan träffa läkare.
Bussresan ned går jag inte in på så detaljerat, men vill tillägga att jag träffade en gammal kollega från min tid på Åhléns. Det var så trevligt att sitta och prata med henne, tiden gick lite fortare. Om du läser detta så hälsa så gott tillbaka till alla.

Provtagning och läkarträff. Min läkare hade konsulterat med kollegor angående mina värden och de beslöt att minska min dos istället för att skjuta upp behandlingen ytterligare. Egentligen var det tänkt att jag skulle få cytostatika redan samma dag men ett missförstånd hade gjort så att jag missat ta mitt cortison kvällen innan. Man ska alltid premedicineras med cortison när man ska få Taxotere, så det blev en övernattning. I och för sig gjorde det inte så mycket, jag var beredd på det.

Träffade en jättetrevlig tjej från Sundsvall, känner att vi fick bra kontakt och kom bra överens. Hon var uppe i Umeå för strålning och även hon behandlas för bröstcancer. Vi hade många frågor till varandra och mycket att prata om. Vi träffades lunch, middag och frukost. Nästa gång jag ska ned kommer vi att träffas igen, hoppas jag. Tack snälla du för en trevlig tid.



Här sitter jag och Fido är med, så klart. Den här bilden visar när jag får mitt Herceptin, glömde be sköterskan ta ett kort när jag hade mina fina kylhandskar på mig. Behandlingen gick bra, men den här gången fick jag huvudvärk. De kollade mitt blodtryck lite oftare och gav mig extra dryck och smörgås. I samma sal låg en 34 årig kvinna från Haparanda, hon fick sin första behandling mot bröstcancer. Varenda gång jag är ner dyker det upp nya bröstcancerpatienter, tänk att det är så många som drabbas. Man är verkligen inte ensam om det här.

Jag känner igen deras ångest inför sitt första besök och jag känner mig nöjd och lugn när jag kan trösta dem med mina ord och kan förstå dem. Jag mår bra när jag kan hjälpa andra.

Hejdå mitt vinterland

Har kikat in i växthuset, längtar till mina små vänners inflyttningsfest.