Jag känner mig...

Stolt
Hedrad
Glad
Trött
Uppfylld
Helgen var jättebra. Vilka fina människor jag har träffat. Vi har pratat, lyssnat och bjudit på oss själva. Programmet var fullspäckat men väl planerat. Jag blev ganska trött i huvudet så det blev inga sena kvällar.
Underbara ledare gav oss inspiration och information. Har fått veta många ( för mig) nya saker och fått bra kurslitteratur, även hemläxa till nästa gång.
Hotellet ligger verkligen vackert, kan tänka mig en grönskande och blommande park när vi ses nästa gång. Maten och servicen var jättebra. Har redan bokat biljetterna, en tidig nedresa igen, allt för att hinna med en skön promenad på Haga, kanske lite spa eller ett bad i karet. :-)
Tack för en trevlig helg med härligt sällskap. Vi ses snart igen.
Kram

Utbildning

Efter en veckas sjukdom släppte äntligen förkylningen och hostan sitt hårda grepp. Jag har jobbat i veckan och nu befinner jag mig i Stockholm. Det är dags för min Kontaktpersonsutbildning!

Har hunnit med en sväng på stan, ätit lunch med fina Anna, en BC kompis. Vilar just nu i mitt fina hotellrum, efter ett skönt bad i badkaret. Kroppen luktar choklad från mitt nya body butter. Vi ska snart samlas nere i konferensrummet. Ska bli spännande och väldigt intressant att träffa de andra deltagarna. Hoppas på en god middag. :-)

Imorgon har vi fullspäckat schema, men jag hoppas att vi får lite tid över till en promenad i Haga parken. Kanske möter vi Viktoria och Daniel med lilla Estelle. Chansen är nog väldigt liten, men man vet aldrig.

Ha det gott, på återseende

Kram

Sjuk

Hejsan... eller jag kanske ska skriva Host Host istället.
Är nämligen hemma pga av sjukdom, var det även igår och hela helgen som var också, till Elins stora besvikelse. Men trots det blev hennes födelsedag lyckad. (vilken tur!).
Hoppas verkligen att detta inte blir alltför utdraget. Var tvungen att besöka ett apotek igår för all hostmedicin var slut, apotekaren tittade medlidande och ängsligt på mig medan hon gav mig råd om vilken sort jag skulle välja.
Det tar alltid några extra dagar innan medicinen börjar verka.
Jävla skit, att det skulle komma just nu.
Åker till Stockholm nästa vecka på fredag, min första utbildningshelg så på så vis är det bra att göra bort det nu. Är bara rädd att det utvecklas till något mer, pga av den jobbiga hostan. Så länge jag inte har hög feber är det nog ingen fara.
Det som blir lidande är jobbet. Fan också, har inte tid med sådant här. Det jobbiga är att jag kan inte rå för att jag är sjuk men har ändå dåligt samvete för att jag är det. Vet hur mycket det kommer vara att göra när jag är tillbaka. Ska livet verkligen vara så? Mina kollegor är jättefina men de har fullt upp med sitt. Min man, svärmor, mamma och apotekaren har förbjudit mig att gå för tidigt tillbaka utan att vara helt frisk, det straffar endast sig själv igen. När är man dags att gå tillbaka då? Fast jag är 40 år så har jag fortfarande inte koll på det, kanske för att arbetsansvaret styr mig för hårt, det känns bättre eller den norrländska mentaliteten med " äh int är det så farligt, bara bita ihop och komma igen".
Faktiskt så är jag mer ödmjuk mot mig själv numera, vilket är ett resultat av bröstcancern. Jag levde ett väldigt stressigt liv innan, och på ett sätt gör jag det nu också men är ändå mer omtänksam och försöker prioritera min kropp. Tycker dock att jag fortfarande har lite koncentrationsvårigheter så jag "duttar" med olika saker samtidigt, vilket gör att det känns stressigt att inte kunna färdigställa något. Det är sådan lättnad, nästa befrielse när det sker.
Gubben jobbar natt, så för att han ska få sova har jag flytt sovrummet. Jättekallt ute på morgonen vilket även kändes inomhus, så morgonkaffet fick intas invid den värmande brasan.
Hoppas jag blir bättre snart.
Ha en bra dag
Kram

För tretton år sedan....

såg hon ljuset för första gången, Vår dotter Elin.Kommer ihåg det som igår.
Nu blir hon tonåring med en annorlunda syn på livet. Förr var det den trygga, nära omgivningen men nu kommer den bilden att förändras allt eftersom, fram för allt till hösten när hon börjar högstadiet i en skola nära stan.
Hennes syn på oss kan nog också bli ändrad, vi blir kanske mer pinsamma, äldre och (enligt henne) gaggiga och jag en jävla kärring. Men min syn på henne kommer alltid att vara mammas lilla flicka (även när hon är stor och kanske får egna barn). :-)
Det är väl bara så det är..
Vi älskar dig hjärtat, Stort Grattis på din dag!
Kramar i massor