Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten

måndag 11 oktober 2010

På hemmaplan igen..zzzzzzzzzzzzzzz

Tänk att man kan bli så trött av så lite. Jag är nyss hemkommen efter några timmars jobbträning. Känner mig helt slut i huvudet, ögonen går i kors och huvudet värker.

Vad har jag gjort idag då? Jo, sorterat lite papper, stämplat hål och satt in dem i pärmar. Pratat med arbetskamrater och fått igång min dator. Inte mycket utfört när man är van att jobba massor ändå känner jag mig som om jag har blivit överkörd och stampad på. Helt matt och slut. Armen värker mer än vanligt.

Har nyss ätit lunch, gjort upp en eld i kaminen och bryggt kaffe. Sen kommer det inte att hända så mycket mer idag tror jag. Om jag piggnar till ska jag nog måla lite på min tavla.

Det är som om tröttheten blir värre för varje vecka som går. En sak är då säkert, det är SÅ kul att vara på jobbet, men det känns skönt att ha en lång startsträcka. Får se hur det blir i november..

GÄSP..och på återseende.

2 kommentarer:

  1. Det är tufft att komma igen. Även enkla sysslor tar energi. Så bra att du laddar upp med din konst. Jag hoppas jag får se tavlan när du är klar med den.

    SvaraRadera
  2. Tack för din fina kommentar hos mig.

    När det gäller beskedet. Nej, ännu inte fått något. Men nu är i alla fall läkaren tillbaks. Så jag borde väl få veta något denna vecka. Nu börjar jag bli riktigt nervös. För jag tänker ju som så: Om allt är bra. Varför kan de inte bara säga det då...... Nåja, det är bara att vänta och se.

    Angående vikten så har jag kört nutrilett nu i nästan två veckor. Men idag har jag bestämt mig för att fortsätta med GI. Att inte få äta vad jag vill strider emot min natur.. :-) Är en sådan otrolig gottegris. Men jag får kämpa på. Vill inte höra fler OJ från min doktor när jag berättar om vad jag väger....

    Sen en sista grej. Jag blir långrandig här idag! När det gäller trötthet. Jag drabbades av Fatique två gånger, varje gång varade det mest akuta en dryg vecka. En gång var efter cellgifterna och en gång efter avslutad strålning. Ungefär där du är idag alltså. Så, det går över. Ta det lugnt. Det jag tyckte hjälpte var lugna promenader.

    Stor kram

    Viktoria

    SvaraRadera