Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten

lördag 16 oktober 2010

Sluthoppat för i år, eller..




Det blev verkligen kallt och vintrigt på en gång. Vi har inte alls hunnit med i svängarna, jo möjligtvis virvelvindens men inte höststädningens. Trodde väl ändå inte att den här snön skulle stanna kvar så pass många dagar. Kallt som tusan är det också. Jag och Elin tog en kvällspromenad med hundarna igår kväll och det var bara att ta vinterkläder och vinterskor på sig. Tycker det känns lite tidigt, men det beror nog på att vintern har kommit ännu senare de senaste åren eller är det bara så det känns..hmm..ja..tror mest på att jag hinner glömma bort mellan växlingarna.

Idag blir det en hemmapysslar dag. En utav bilarna saknar fortfarande "sina vinterskor" så min man kommer att ordna med det. Studsmattan ska få sin vintervila, sen till nästa år ska den få ett nytt hoppskydd. Vi ska röja i ett förråd för att göra plats till mina stora blomkrukor. Det är bra att kunna förvara allt på samma ställe. Några är i växthuset men vill inte ha för mycket därinne, det blir så tungt till våren när man ska börja med förkultiveringen. Apropå växthus så är det andra fortfarande omonterat. Som sagt, det blir inte alltid om man tänkt sig men det blir bra. :-)

En sak som jag har lärt mig under det här året är; man ska inte stressa bara för att man tror man måste det, allt tar tid men olika lång tid och kroppen KRÄVER SIN tid.

Förut, innan min diagnos, hade jag oftast bråttom, skulle hinna med så mycket, ha ett perfekt hem, perfekt ordning ute och på jobbet. Det som jag inte tog hand om då var min kropp, visst motionerade jag men jag vilade, slappade och slöade inte. Dessutom krävde jag samma engagemang av andra, för om jag orkade så skulle de också göra det. Helt jäkla sjukt, eller hur..
Nu kan jag ha lite rörigt och skitigt runt omkring mig utan att få panik, kan strunta i stöket och vända det till något positivt istället som t.ex. att det var skönt att jag hann läsa den här tidningen eller ta en extra promenad. Dessutom har jag lärt mig att inte ställa samma krav på framförallt min man, utan insett att även han behöver andrum, vila och återhämtning.

Man behöver inte vara så duktig jämt, det räcker med att vara sig själv.


2 kommentarer:

  1. Helt rätt, det räcker att vara sig själv!!
    Vi har massor vi borde göra, vi borde börja samla ihop löven, det blir ganska många när man har stora blodbokar, vi borde ta hand om pelargonerna... Vi borde.... Men vi skiter i det idag, kör och hjälper en väninna som flyttade igår och som behöver oss mer än löven och det andra:)

    Hoppas ni får en fin helg, jag är allt ganska avundsjuk på snön...

    Kram Lisbet

    SvaraRadera
  2. Vad skönt att se att fler haft kvar sin studamatta rätt länge... :) Har för avsikt att ta bort vår idag. (hoppas jag) Jag känner helt klart igen mig i det du skriver om höststädning ute och däckbyte..och krav......och allt annat..

    Egentligen så kanske det är så, att man är just duktig om man vågar vara sig själv, och inse att allt har sin tid, och ibland har man mer ork och ibland mindre. Man gör som sagt var, så gott man kan.

    Kram från Anita - Kiruna

    SvaraRadera