Det är inte lätt att försöka vara "ung", vacker och poppig på samma gång.

Därför vill jag tacka alla underbara hjälpmedel för ett för mig lyckat resultat i helgen; antirynk creme, upplyftande underkläder och instramande strumpbyxor, härliga volanger, glittriga smycken och ett fantastiskt gäng tjejer, många glada skratt och leenden och som pricken över i:et ett gäng snygga och härliga killar.
WOW, vilken kväll! och helg.

Vi har verkligen haft det jätteroligt, shoppat, dansat, roat oss. Hela Ladies Night var väldigt bra organiserat, allt flöt på bra. Hade inte förväntat mig att showen skulle vara så bra som den faktiskt var. Brolle, Martin Stenmarck, Andreas Johnsson, Stephen Simmons och Måns Möller skötte sig perfekt. De var så där lagom sexiga så att alla tjejer skrek i extas så fort de visade sig. Vilka röster, vilket scenframförande, vilken publik..allt var jättebra. Visst självklart hänger det på sin egen inställning och i vilken stämning man är i och jag lovar att vår stämning var det inget fel på.

Efterfesten var på hotellet där vi bodde. Nattklubben var väl ok men inget mer, baren var underbemannad så det skapade en hel del irritationer. Ett stort plus var att vi fick dansa lite.

Dagen efter kunde ha varit bättre för min del. De andra åt frukost i lugn och ro medans jag tog en kopp kaffe och gick och la mig igen. Hade jätteont i magen, garanterat helt mitt fel men jag ångrar ingenting. Jag har ofta ont i magen så det är bara att bita ihop. Vi hann med en shopping sväng och lite fika på stan innan vi for hem.

Det jag har insett med den här helgen (eller rättare sagt från fredagan) är att man är aldrig för gammal för att roa sig, det är helt och hållet upp till en själv. Man behöver inte försöka se "ung", vacker och poppig ut utan det är sättet hur man är som gör det. (Fast jag kan erkänna att visst är vissa hjälpmedel bra för att förstärka det hela) :-)

Tack tjejer för en superkul helg.

Ladies Night i Skellefteå

Bilden är urusel men stämningen är hög och fantastisk.

Lilla Kalle Kanin

Min mamma kom ut till oss idag och med sig hade hon min Lilla Kalle Kanin.

Han var min trogna följeslagare från spädbarnstiden fram tills jag fyllde 10 år. Sedan fick han hänga med i smyg, några år till. Som ni kan se på bilden så är han väl använd, öronen är lagade flera gånger om, detsamma gäller benen och halsen. Han var min tröst vid åska, ledsamhet, sömnlöshet, ensamhet. Han följde med överallt.
Tänkt vad ett gossedjur kan betyda mycket. Den finns alltid där, säger ingenting men tröstar och lyssnar.
Visst får de utstå en massa blöta pussar, vassa tänder, vinterkyla, heta sommardagar, ofrivilliga dopp både i filtallriken, lerpölen, vattenpussen och i badkaret, men ändå är de lika goa och ger så mycket kärlek.
De blir överöst med kärlek, kramar och pussar i massor.

Ett gossedjur betyder mer än man tror. En del vill inte erkänna att de har ett utan säger istället att det är ens maskot. Men vad är egentligen skillnaden?

Igår var det ju Internationella Nalledagen. Jag och Elin firade hennes Herr Von Gossebjörn, genom att dricka hans favoritdryck mjölk och åt chokladbollar. Vi hade det riktigt mysigt.

Jag vill tillägna detta inlägg till alla våra gossedjur för det spelar egentligen ingen roll hur de ser ut, utan det är att de finns för oss i ur och skur och ger kärlek både till stora och små.

Känns kul att träffa Kalle Kanin igen och han ska få en hedersplats här hemma där han kan mysa och sprida lugn. Jag visst vågar jag erkänna att jag har ett gossedjur.

KramiZ!

Jag frrryyyser...

Det verkar vara snö i luften, får se om det faller ned eller väntar till en annan dag. Usch vad kallt det är idag, på morgonen var det 7 minusgrader.
Egentligen är det inte såå kallt för att vara här i norr, men den här årstiden när man inte är så van känns det värre än vad det är.

Har flera lager kläder på mig, gjorde upp en eld i kaminen men fryser ändå. Känner mig mer frusen än annars, jag som trodde jag skulle svettas. Svettningar och vallningar lyser (fortfarande) med sin frånvaro, så jag börjar nästan tveka på om mina antihormontabletter verkligen är riktiga. Enligt långa listan på biverkningar så var det väldigt vanligt med att svettas. Det enda jag gör är att frysa. Händer och näsa är som istappar.

Har ingen lust alls att ta en promenad trots att jag vet att hundarna måste ut. Brrrrrr, Vill INTE UT! Jag vill ligga under täcket, fullt påklädd med duntofflor och mössa..tills jag blir så varm att jag kan få ta av mig ett eller två plagg.

Elin har dans och min man jobbar eftermiddag, så det blir jag som skjutsar henne. Hoppas att det inte börjar snöa, tycker inte om att köra bil då, men det går om jag måste.

Nä, ryck upp dig Annika! En kopp med varmt te och sedan en kortis med hundarna, sedan lite vila innan middagen. Det blir nog en bastu ikväll, efter dansen, för att få upp värmen i kroppen lite. Det blir skönt.

Ha det så gott,

Fortsatt sjukskriven..

och till veckan börjar jag jobba


Känns skönt att jag får lite rutiner att följa. Tror att jag behöver det för att orka komma tillbaka till arbetslivet. Arbetsträningen har varit en stor hjälp för att klara av att känna sig trygg och stabil för att besöka och jobba på arbetsplatsen. Att jag sedan är trött när jag kommer hem är väl något som jag får dras med ett bra tag. Det är så individuellt hur mycket man orkar och hur man reagerar, men jag tycker det går bättre och bättre.
Idag blev det ett lite längre besök och jag var totalt slut när jag kom hem, så lite fasta tider blir nog bra så jag inte pressar mig för hårt.

Var tvungen att handla lite på vägen hem. De sålde godis för 39.90/ kg!


Inte kunde jag låta bli att handla lite...ja så lite blev det inte..ett kilo eller så. Ahhh, nu känner jag mig så arg på mig själv..att jag inte kunde låta bli. MEN så kom jag på att det är väl Halloween snart, tror det är nu till helgen, eller?
Så plötsligt vändes allt till något positivt. Bra gjort Annika, att du för en gångs skull är förberedd för spökerierna. Jag brukar oftast glömma bort det, så när alla småmonster knackar på dörren så har de fått frukt istället...hur poppis är det på en skala?

Nu kommer det stora prövningen, kommer jag (vi) att kunna hålla oss för att inte äta upp allt godis innan helgen? Har gömt det på ett säkert ställe, så det är endast upp till mig att det finns kvar.
KRAM!

Get yours at SweetIM.com

Hemma i Byn

Många steg senare så klev vi över tröskeln här hemma igen. Varför jag kan veta antalet steg beror på att jag har ett finfint program i min mobil som heter Walk Mate, en inbyggd stegräknare. Det kan låta lite överdrivet men det motiverar mig att orka promenera, samtidigt som tävlingsdjävulen får sitt. :-)

Visst har vi promenerat en hel del i huvudstaden. Hotellet låg ungefär på 25 minuters promenad från centralen, så vi gick väl den sträckan minst en gång per dag.
Standarden var tipptopp, frukosten god och personalen var jättetrevlig. Tyvärr åt vi ingen middag på hotellet, vi var för sent ute så allt var fullbokat.
Men mat har vi fått ändå. Smaskiga rätter både till lunch och middag, både vin och öl som dryck. Det har verkligen inte gått någon nöd på oss.

När det gäller shoppingen så hade jag räknat med att hinna handla mer, men tiden har som vanligt gått alldeles för fort sedan tog orken slut fort. Hann tyvärr inte besöka butiken Turquoise som min kära kusin tipsade mig om, ingen inredning alls blev det. Tänkte att det var nog bäst så för att hålla min man vid gott humör, han är inte så förtjust vid inredning. :-)
Det roliga är att jag ändå fick med lite turkost eller kanske lite mer åt petrolblått men ändå en favoritfärg.


Här ser ni lite av vad jag har handlat, ett fin brun manchesterkjol, en brun och turkos långärmad tröja och en stickad pullover i turkos/petrolblå färg - allt detta från Mexx ( Barkarby Outlet). Skorna är från Din Sko och fleece/undertröjan är från Stadium.


Den här jackan köpte jag på Inter Sport. En klassiskt svart, lite sportig men insvängd och kvinnlig modell.



Lite blingbling är inte helt fel. Den fina silverringen fick jag av min kära man och min dotter i födelsedagspresent, guldörhängena köpte jag på Åhlens City och de glittriga silverörhängena köpte jag på Arlanda.

Är mycket nöjd och glad över vår resa, vi har fått några helt underbara dagar tillsammans. Ingen stress, inga måsten och jag har faktiskt kunnat glömma bort min skitcancer för ett litet tag. Tyvärr har benen pirrat ordentligt men jag tror nog att största delen berodde på våra steg.



Idag blev det inga steg utan vila i soffan, såå härligt!

Borta bra men hemma bäst!
KRAM!

Tack för alla röster

Är så otroligt glad över alla som har röstat på mig inför nomineringen Blogg i Norr. Tyvärr räckte det inte hela vägen, fast jag låg i täten rätt länge. Jag vet inte hur slutresultatet blev förutom att en annan tjej knep första platsen. Hon är självklart värd sitt pris och jag är otroligt glad över att jag hade chansen att få tävla med alla de andra bloggarna.

Trodde aldrig att jag skulle få vara med i en sådan här tävling för bloggandet har i första hand varit till stor hjälp för min egen och mina familjs bearbetning av en svår, omtumlande , känslomässig bröstcancerresa. Det bästa utav allt är alla nya vänner inom bloggvärlden, det är NI som gör detta ännu roligare. Samt att alla mina nära och kära här uppe och ute i landet har hjälpt mig och stöttat mig hela vägen.

Jag vill rikta ett STORT TACK till ALLA ER som har följt mig och röstat på mig, NI ÄR UNDERBARA!
Hoppas att ni väljer att fortsätta läsa min blogg,

KRAM

61237 steg senare

Äntligen på väg hem. Har haft det toppenbra. Har ont i benen, resväskan är fullproppad och plånboken är tom. Precis som det ska vara efter en helg i huvudstaden.

Snöig morgon i huvudstaden

Här vräker det ner, mer snö än hemma.

Courtyard by Marriott Stockholm

Måste bara visa er vårt fräscha hotellrum. Fint eller hur?

Äntligen framme!

Solen skiner och det är 4 grader varmt. Snön som de har varnat för har inte kommit än. Det är så härligt. Kram

Skönt att glömma ett tag... (hoppas jag)

Vill börja med att tacka för alla fina gratulationer som jag fick på min födelsedag. Ni är fantastiska, blev väldigt rörd. TACK!

Idag flyger jag och min man ned till storsta´n. Ser fram emot den här resan och jag hoppas att jag glömmer bort cancern för ett tag. Där nere finns det inget annat än min kropp som påminner om vad jag har gått igenom tidigare, men med snygga kläder kan jag kamoflera det på bästa sätt och bara vara.

Det blir en resa för både kropp och själ. Vi ska njuta av att endast tänka på oss själva med en positiv inriktning, ingen stress, inga måsten..

Vad gör det om jag får ont i benen, det får jag alltid i Stockholm. Vad gör det om jag får skavsår, det hör till min vardag. Så länge vi gläds, njuter och slappnar av tillsammans så är jag nöjd.

Ta hand om er mina vänner, för det ska vi göra. Jag ska försöka glömma cancern ett tag för jag vet att tankarna kommer tillbaka när jag är hemma igen.

Min födelsedag idag, trallala..

Har fått en underbar uppvaktning med sång och fika på sängen av min kära mor och dotter Elin. Tyvärr är älsklingen på kurs, men han kommer hem senare idag.
Fick jättefina kort utav Elin som hon har gjort själv.



Inte dumt med ett eget presentkort, bara att välja och vraka... :-) Tack min älskade lillstora tjej!

Idag ska jag packa inför min man och min "ta hand om varandra resa" till Stockholm. Sådant här borde man göra oftare, det är säkert minst två år sedan sist som vi gjorde någonting tillsammans bara han och jag, så det är verkligen på tiden. God mat, god dryck och bara mysa på är i fokus men visst måste vi shoppa lite också, iaf jag. Herregud, man kan ju inte åka ner utan att handla. Det finns en del saker som jag önskar hitta; ett par skor, en ny jacka, en ring, lite inredning (textilier), ett par handskar, en kjol, ett par byxor (Stretch)...ja som ni ser kan listan bli hur lång som helst. Det gäller att vara effektiv så vi hinner med myset också :-)

Kommer inte att ta med min dator men ska försöka uppdatera mig via mobilen, visa lite shoppingfynd.

Ikväll blir det en god smakrik älggryta till middag och ett glas rött. Har ingen tårta men däremot en supergod chokladkaka, jag ÄLSKAR choklad.

Ha en superbra dag, KRAM

Ordning på tabletterna

Jag har så fruktansvärt dåligt minne. Fast det förtillfället endast är en sorts tabletter så har jag ändå svårt att komma ihåg om jag har tagit dem eller inte. Eftersom de är ljuskänsliga så ska man förvara dem i sin förpackning, annars hade jag lagt in dem i min dosett. Då kom jag på en fiffig lösning med att märka upp varje tablett på förpackningen med en veckodag. På så sätt borde jag rimligtvis veta om jag har tagit dagens dos. Dessutom så blir jag ju varse om jag har glömt bort en hel dag. :-)

Kram och sov gott!

Ytterligare ett steg i rätt riktning

Det är verkligen inte lätt att föreställa sig hur allt ska vara. Inte förrän man är mitt i det eller har varit där som man kan summera och bilda sig en egen uppfattning.

Just den här förvirringen befinner jag mig i, iaf när det gäller jobbet. Har aldrig varit långtidssjukskriven förut och trodde nog inte att det skulle vara så märkligt att börja om och jobba igen. Det finns ingenting att jämföra med kroppens och hjärnans reaktioner. Oftast brukar ändå minnet successivt komma tillbaka och kopplas ihop med igenkännande arbetsuppgifter.
Idag var en sådan dag då jag vågade prova på en igenkännande arbetsuppgift och med lite handledning så klarade jag av det. Åh vilken härlig känsla, en stor sten föll från mitt bröst och det blev genast lättare att blicka framåt mot andra utmaningar.

Den nervositet och oro som skapas över arbetsuppgifter som man har utfört flera gånger om är jättejobbig och jag tror ingen förstår hur detta känns, som inte har varit i samma situation. Genom detta steg framåt kan jag lättare se på framtiden och min totala återgång till arbetslivet.

Att en dag i taget, en arbetsuppgift i taget, sakta med säkert och metodiskt få igång samarbetet mellan hjärnan och kroppen är otroligt viktigt för rehabiliteringen. Självklart krävs det även förstående arbetskollegor, vilket jag har och är otroligt glad över.

Nu blir det ingen fler arbetsträning för mig den här veckan, men ser fram emot nästa vecka då jag ska tillbaka igen.

Ångestfyllt BH möte

Igår kväll var jag på tjejfest. Vi lagade mat tillsammans och hade det trevligt. Lite senare efter maten hade vi underklädes visning. Det var två säljare från PXC Underwear som visade olika BH ar och trosor, även korsetter och bodies. De andra tjejerna satt och kommenterade sina bröst, att de var för små, för stora, någon bröstvårta som "pekade" åt fel håll m.m. Jag kände ingen sedan tidigare, förutom min kära vän och festfixare. Jag sa inte så mycket utan satt mest och lyssnade.

Samtalen fortsatte med att känna sig snygg och sexig med extra fina underkläder, vissa gjorde det och någon annan tyckte väl inte det var så stor skillnad. Jag började med att säga att visst känner man sig extra fin i snygga underkläder, i alla fall gjorde jag det förr, nu är det annorlunda, saker har förändrats och sen började jag gråta. Jag förklarade om min situation och att detta med underkläder kändes lite ångestfyllt. Även fast jag har gjort en bröstbevarad operation och är jättenöjd med resultatet och ärret så är det ändå inte samma känsla som tidigare. De andra som inte kände till detta blev så klart tysta och lite ställda. De började prata igen och ställa olika frågor. De peppade mig att prova något snyggt, unna mig det. Mitt mod mognade till slut och jag gick till verket med att prova några BH modeller. Det fanns så otroligt fina modeller, så klart blev det en beställning.

Ytterligare en utmaning avklarad, känns jätteskönt. Kvinnan som var säljare sa att det var väldigt vanligt med hempartyn, just för att det känns mer bekvämt att prova hemma. Förra gången hon hade en demonstration var det tre stycken bröstcancerbehandlade på samma party.

Kvällen slutade jättebra och jag tycker hela festen var bra, trots min gråtattack. Känner att dessa attacker kommer oftare nu för tiden, det är nog en hel del som inte har fått "komma ut" ordentligt, bara att vänja sig med det.

Tror tjejerna fick sig en tankeställare gällande sina egna kroppar, jag hoppas att de känner sig mer nöjd med dem nu än innan.

Är glad över att jag blev bjuden och fick träffa lite nytt folk, det var jättefina tjejer och vi hade det roligt tillsammans. Vi hann även med en musiktävling, man fick höra ett intro sedan skulle man säga sitt lagnamn, sjunga refrängen och ange vilken artist. Vårt lag var överlägset bäst, tror nog tack vare mig, jag älskar musik och sådana här lekar. Jag kunde flera av låtarna och vi fick ett mycket fint pris, en STOR chokladguldmedalj. :-)

Nu ser jag fram emot att få hem min fina beställning och njuta av de snygga underkläderna.

Trevlig Söndag!
KRAM

Så vackert i skogen

Kunde inte låta bli att ta en promenad. Ångrar det inte.:-D

Är så glad

Tänk att det är så många som vill rösta på min blogg! Har inte fattat att jag är nominerad ens. Att det är så många som vill läsa det jag skriver är fantastiskt. Jag vill bara meddela att jag känner mig så glad.

TACK SÅ MYCKET!

Sluthoppat för i år, eller..

Det blev verkligen kallt och vintrigt på en gång. Vi har inte alls hunnit med i svängarna, jo möjligtvis virvelvindens men inte höststädningens. Trodde väl ändå inte att den här snön skulle stanna kvar så pass många dagar. Kallt som tusan är det också. Jag och Elin tog en kvällspromenad med hundarna igår kväll och det var bara att ta vinterkläder och vinterskor på sig. Tycker det känns lite tidigt, men det beror nog på att vintern har kommit ännu senare de senaste åren eller är det bara så det känns..hmm..ja..tror mest på att jag hinner glömma bort mellan växlingarna.

Idag blir det en hemmapysslar dag. En utav bilarna saknar fortfarande "sina vinterskor" så min man kommer att ordna med det. Studsmattan ska få sin vintervila, sen till nästa år ska den få ett nytt hoppskydd. Vi ska röja i ett förråd för att göra plats till mina stora blomkrukor. Det är bra att kunna förvara allt på samma ställe. Några är i växthuset men vill inte ha för mycket därinne, det blir så tungt till våren när man ska börja med förkultiveringen. Apropå växthus så är det andra fortfarande omonterat. Som sagt, det blir inte alltid om man tänkt sig men det blir bra. :-)

En sak som jag har lärt mig under det här året är; man ska inte stressa bara för att man tror man måste det, allt tar tid men olika lång tid och kroppen KRÄVER SIN tid.

Förut, innan min diagnos, hade jag oftast bråttom, skulle hinna med så mycket, ha ett perfekt hem, perfekt ordning ute och på jobbet. Det som jag inte tog hand om då var min kropp, visst motionerade jag men jag vilade, slappade och slöade inte. Dessutom krävde jag samma engagemang av andra, för om jag orkade så skulle de också göra det. Helt jäkla sjukt, eller hur..
Nu kan jag ha lite rörigt och skitigt runt omkring mig utan att få panik, kan strunta i stöket och vända det till något positivt istället som t.ex. att det var skönt att jag hann läsa den här tidningen eller ta en extra promenad. Dessutom har jag lärt mig att inte ställa samma krav på framförallt min man, utan insett att även han behöver andrum, vila och återhämtning.

Man behöver inte vara så duktig jämt, det räcker med att vara sig själv.

Fredagsfika..

Det var ett tag sedan jag kände den men idag hälsade den på och sa hej...nämligen fredagskänslan.



Den där känslan av glädje, lättnad, svammel, humor, matprat och helgsnack. Den där känslan som oftast dyker upp redan på morgonen och framförallt på arbetsplatsen. Man kommer till jobbet och möts av glada ansikten, en del kollegor har klätt sig lite extra fint, det är extra god mat till lunch + dessert. Det som förhöjer dagen lite extra är nog FREDAGSFIKAT. Just den där dagen är man (oftast jag) extra fnittrig, så där när man är trött och börjar fnittra, åt allt och ingenting, och kan nästan inte sluta. Man pratar om olika roliga eller tragikomiska händelser och självklart mycket om mat.

När man är hemma på dagarna visar sig fredagsstämningen inte på samma sätt, tycker jag i alla fall.

Idag hade jag bestämt mig för att besöka jobbet vid lunch. Jag var på plats kl. 11.30 så att vi i samlad trupp kunde käka lunch tillsammans på Restaurang Helmers. Förut var det mest vi anställda som åt där, men nu är det många andra som har hittat dit och börjat äta lunch, jättetrevligt.
Arbetstränade lite efter lunchen och ordnade till min arbetsplats. Hade en perfekt avslutning på dagen genom att stanna på fredagsfikat. Vi pratade bland annat om vad som kan hända ifall man äter allt för stark mat och inte kan hantera det. Kan verkligen bli hur tokigt som helst.

Har just nu en skön känsla i kroppen, trött, ont i kroppen men glad. Är så glad över att ha så fina arbetskollegor, utan dem hade jag nog inte haft lika skön stämning varje fredag.

Ikväll blir det väl fredagsmys här hemma.
Hmmm...undrar hur det kommer att gå egentligen..jag har ju bestämt mig för att gå ned lite i vikt..och vad gör jag..jo jag pratar bara om sådant man kan äta hela tiden, fast det går ju att styra mängden eller...

Ha en skön fredag allihopa, KRAM!

Jisses, vilken överraskning...kul

Fick ett mail sent i går kväll. Det stod så här:

"Grattis!

Din blogg har blivit nominerad till priset Årets Blogg i Norr! Mellan fredag den 15 oktober och fredag den 22 oktober sker en omröstning på Facebooksidan Norrbotten om vilken av de 12 nominerade bloggarna som erhåller titeln Årets Blogg i Norr 2010.
Prisutdelning sker den 23 oktober på arrangemanget Blogg i Norr på Cape East. De nominerade bloggarna är utvalda av Norrbottens Kuriren, NSD samt arrangörerna bakom Blogg i Norr."

WOW, vad jag känner mig stolt och glad. Även förvirrad, smickrad, överväldigande, upprymd, tom i huvudet, sprallig, hungrig och fredagshärligt superskön.

Så det gäller för ALLA bloggvänner att gå in på RÖSTA och lägg ER röst på Solrosen-Annika.

Tack så mycket, Styrkekramar till er alla!

Tillsammans är vi starka!
KRAM

En lugn dag och Kung Vinter hälsar på

Vilket bländande ljus det är ute idag. Den första snön har kommit och brett ut en skyddande täcke på marken. Det verkar som om den kanske blir kvar över natten, temperaturen är fortfarande rätt låg.
Tog en promenad med hundarna, fy farao vad kallt ute men hundarna trivdes. De älskar snön och snöbollarna.




Pratade med bröstsköterskan tidigare idag. Jag nämnde att min sjukskrivning snart går ut och berättade hur jag mår, får väl se hur det blir i november. Hon sa som alla ni BC vänner har sagt, att trötthet är väldigt vanligt och kan komma i olika faser under sjukdomstiden, när man minst anar det.

Har fått en liten konstig "finne" under min strålningsarm. Den skaver och är i vägen, möjligen en inflammerad hårsäck. Sköterskan skulle ändå boka upp en tid så den blir undersökt. Känns lite larvigt men samtidigt vill jag kolla upp det, eftersom det inte är en riktig finne.

Har även haft lite ont i ryggen i några veckor, vet inte om det har med behandlingen (Tamoxifen) att göra eller om jag har motionerat "för" mycket. Ringde till min forskningssköterska och pratade om det. Tamoxifen ska inte ge sådana biverkningar så hennes råd var att ta alvedon i några dagar och höra av mig till henne nästa vecka ifall det inte blir bättre. Proverna jag tog innan jag åkte hem från Umeå när jag var klar med strålningen var jättebra. Hon sa att kroppen ändå tar tid på sig att återhämta sig helt med styrka och ork. Jag ska på återkoll i slutet av november, blir mer och mer nervös inför det men samtidigt vill jag veta svaret på alla prover.

Det är en lugn dag idag med bloggläsning, tv och vila. Snart kommer dottern hem från skolan, så lite eftermiddagsfika skulle sitta fint.

Ha en bra dag,
KRAM

Såå trött igen

Var en liten stund på jobbet och är lika trött igen. Hur ska detta fortsätta? Vill ju besöka jobbet, när jag är där fungerar det rätt bra men när jag är hemma igen tar det stopp.
Ska ringa bröstsköterskan imorgon och höra hur det blir framöver med sjukskrivningen, min tid går ut sista oktober. Tycker det var nyss jag skickade in mina nya papper till försäkringskassan...tiden går så fort.

Senare ikväll ska jag nog ändå försöka komma mig ut på en promenad, känner att jag mår bra utav det. Min man och hundarna vill garanterat föja med. :-)

Kramizzzzzzzzzzz

Plums i bassängen

Igår kväll var jag och testade vattengympa. BCF i Luleå har det varje tisdag. Vi har tillgång till sjukgymnastikens bassäng på Sunderby Sjukhus. Så ljuvligt skönt det var i vattnet. Det kändes mycket märkligt, har inte badat här i Luleå sedan jag var och simmade med en kompis dagen före min operation.

Eftersom vi var en sådan liten grupp (endast 4 stycken) och alla har varit med som samma sak, var det inte lika läskigt. Har inte vågat ta mig till ett offentligt badhus än, det känns lite utlämnande. Ser ju inte likadan ut som tidigare och eftersom jag har varit öppen med min sjukdom kan det kännas som fler "glor" på en, både ont och gott med det. Att de då "glor" på mig när jag har baddräkt känns väl inte så där värst bekvämt direkt.

Åter till gympan. Övningarna tog ca 45 minuter. Ett bra träningspass, roligt och lagom ansträngande. Har inte det bästa flåset, men kan tillägga att de extra kilona gjorde så att jag flöt bra. Alltid något positivt med fet-kroppen. :-) Vi avslutade med en värmande bastu.

Väl hemma var jag helt slut, trött, törstig och så klart hungrig. Det var väldigt frestande att ta en smörgås eller två men jag kunde hålla mig till lite frukt istället.
Somnade rätt tidigt, utan vaggvisa, insomnningstabletter eller sockrad napp.
SKÖNT!
kram

Tavla - The LoveTree

Den här tavlan symboliserar evig kärlek. Det är upp till betraktaren att med tanken sätta in vad den vill inom det inristade hjärtat.

Art by Annika S

Nordanvinden hälsade på igår kväll

SSScchhwisssssss! UUUUUiiiiiiiii! Smatter, smatter

Ja, ungefär så där lät det igår när nordanvinden våldgästade oss sent på kvällen.
Han piskade, kylde och ruskade om oss rejält. De löv som satt kvar på träden fick ta ett snabbt avsked innan de störtade mot den isiga backen. Det var minus 5 grader och underkylt regn. Bilarna och marken blev snabbt isbeklädda, fönsterrutorna skakade av rädsla och attackerades av isregnet.
Det stormade på ordentligt och självklart började man fundera på om det var något som man hade glömt att ta in, men vem skulle ge sig ut och hämta det, inte jag iaf. Lyckligtvis var det inget av värde så det fick vara kvar till morgonen.

Gatorna och bilarna var täckta av ett islager på morgonen. Shit, sommardäcken är fortfarande på..jaha..det får väl gå ändå. Elin fick lämna cykeln hemma och kanade iväg till skolan istället. Annars var det inga otrevliga överraskningar på tomten, tänkte ifall saker hade flugit hit eller bort, träd som vält eller växthus som krossats..men som tur var så såg allt som vanligt ut.

Nu skiner solen skönt men det är fortfarande kallt på marken för på vissa ställen ligger isen kvar än. Det är lika bra att börja vänja sig, kylan kommer allt närmare och snart är det vitt. Längtar dit men ändå inte.

Kram

Cupcake Award

Jag har fått utmärkelsen av Lisbet, 2010...Livet förändras.
Tackar så mycket, blev jätteglad över det.

Lisbets motivering är:

Annika - Jag vill ge priset till Annika som haft en jobbig "resa" där hon fått sina behandlingar långt hemifrån och tvingats vara borta från sin familj i många veckor. Annika och jag delar intresset för vackra saker och vi mår bra när vi har det fint omkring oss:)
Annika är en varm och omtänksam kvinna!

Tack Lisbet, för dina fina ord om mig, det värmer i hjärtat. :-)

Tre frågor ska besvaras när man får denna award:

1. Vad känns viktigt för dig?- Det viktigaste för mig är min familj samt alla andra nära och kära. Att få ha dem nära, att vi finns till för varandra.

2. Vad är din älsklingsfärg?- Förtillfället är det mycket turkost. Älskar alla nyanser av blått och grönt. Men som ni ser på mina tavlor så älskar jag många olika klara färger. Usch så svårt det blev att välja.


3. Vilka tre vänner vill du ge detta pris till?- Om man utgår från hur jag är som person så är jag ju en typisk VÅG och har väldigt svårt att välja, inte alltid, men oftast. Jag tycker om så otroligt många och dessvärre så har jag inte hunnit läsa så många bloggar. Jag skulle vilja ge alla dem ett pris men..hmmm...jaa..det får väl bli..


Ingrid - Det tar ett tag innan allt har sjunkit in hos oss. Det är mycket att bearbeta. Att du har börjat blogga i efterhand är en otrolig styrka, för det är många tankar och upplevelser som återigen väcks till liv. Är glad att du ser fler ljusa stunder nu och tackar för att du delar med dig. Tankens kraft är stor!

Fighter - Jag vill ge detta pris till dig för jag tycker verkligen du är en fighter. Dessutom har vi samma humor och musiksmak. Jag tycker dina humorinlägg är fantastiskt roliga och det förgyller verkligen min dag. Kämpa på!

Viktoria - Jag tycker om att läsa din blogg för att du ger mycket av dig själv,en mix av fakta och personliga reflektioner. Du skriver väldigt igenkännande och jag småler åt många av dina inlägg. Härligt med din positiva attityd. Tillsammans är vi starka!


Lycka till alla bloggvänner, alla ni andra får ett stort hedersomnämnande.
KRAM!

På hemmaplan igen..zzzzzzzzzzzzzzz

Tänk att man kan bli så trött av så lite. Jag är nyss hemkommen efter några timmars jobbträning. Känner mig helt slut i huvudet, ögonen går i kors och huvudet värker.

Vad har jag gjort idag då? Jo, sorterat lite papper, stämplat hål och satt in dem i pärmar. Pratat med arbetskamrater och fått igång min dator. Inte mycket utfört när man är van att jobba massor ändå känner jag mig som om jag har blivit överkörd och stampad på. Helt matt och slut. Armen värker mer än vanligt.

Har nyss ätit lunch, gjort upp en eld i kaminen och bryggt kaffe. Sen kommer det inte att hända så mycket mer idag tror jag. Om jag piggnar till ska jag nog måla lite på min tavla.

Det är som om tröttheten blir värre för varje vecka som går. En sak är då säkert, det är SÅ kul att vara på jobbet, men det känns skönt att ha en lång startsträcka. Får se hur det blir i november..

GÄSP..och på återseende.

På väg till jobbet

Det blir några timmars social samvaro och arbetsträning.

Chokladbollar

Elin hade i läxa inom hemkunskapen att baka. De skulle läsa igenom receptet, ta fram ingredienser, följa receptet och sedan plocka undan, diska och städa upp efter sig. Hon bestämde sig för att baka chokladbollar, inte mig emot, det är ju såå gott.
Detta blev resultatet.

SMASKENS!

Tack allihopa...ni är underbara

Måste bara skriva ett inlägg och tacka alla ni som har kommenterat mitt reportage. Tack till alla ni som skriver i min blogg, tack till er jag har mött här i byn och på jobbet och tack till er som har ringt.

Jag är så glad att ni har läst och sett filmen, att det har berört så många. Jag är stolt över min fina dotter och faktiskt även över mig själv. Ett STORT tack till Norrbottens Kuriren och reportageteamet, de gjorde ett superbra jobb.

TACK TACK TACK TACK TACK

Håll i hatten.....

Oj oj oj vad det blåser idag. Man tappar nästan andan när man går i motvind. Men solen skiner och vindarna är rätt varma så det gör inte så mycket. Ett ljuvligt höstväder, där löven virvlar runt som färgsprakande fyrverkerier.

Middagen igår blev lyckad, trots många pust och stön och gäsp från min sida innan allt var klart. :-)

Resultatet av menyn blev så här:
Toast med svampstuvning och timjan
Helstekt oxfilé, potatiskaka med cheddarost och rödvinssås
Hallonmousse med krossad choklad och citronmeliss

Kända av vallningarna igår em/kväll också, och visst är de inte lika eländiga som när jag fick taxotere men de börjar komma allt tätare. Att ugnen var i gång nästan hela dagen och att vi var elva stycken hungriga vänner gjorde väl inte saken bättre. :-) Det är väl bara att gilla läget, kan inte göra så mycket åt den saken.

Idag är jag trött men nöjd. Nöjd att middagen blev bra och att jag har så fina vänner. Tack kära ni för en toppenkväll. Vi hade det jättetrevligt och nu ska vi ta en skön promenad tillsammans.
Men som sagt det gäller att hålla i hatten..

KRAM!

Tröttare och varmare

Hade min första arbetsprövardag igår. Det var jättekul att träffa alla härliga arbetskamrater. Fick massor med kramar och välkomsthälsningar. Insåg att jag har verkligen saknat min arbetsplats. Den sociala biten är otroligt viktig och här hemma har det varit väldigt ensamt. Hann inte jobba så mycket men var ändå helt slut när jag kom hem. Ska dit på måndag igen. Lika bra att ta lite då och då, känna sig för.

Idag vaknade jag och kände mig som 80 år. Hade så ont i hela kroppen, tung och trött. Tog några stapplande steg in i köket och bryggde en stor kopp kaffe. Hade konstiga drömmar i natt också, inte mardrömmar (skönt) men jäkligt konstiga.
Gick och la mig igen när Elin hade cyklat till skolan, jag sov säkert i 1 timme och 30 minuter. Härligt!
Min man och jag tog en promenad innan han skulle åka till jobbet. Har varit jättevarmt ute idag. Känner även att jag börjar bli varmare i kroppen. Nu ikväll kände jag för första gången en liten vallning. FAN, nu börjar det igen. Skulle behöva något att fläkta mig med, kanske en solfjäder.

Imorgon blir det middag med vänner. Innan dess ska E på kalas. Det blir fullt upp med dukning, matlagning och provsmakning. Jag hoppas verkligen att jag lyckas få till en god middag och inte somnar bland kastrullerna. Knepet blir nog att spela hög musik, fast kanske inte för hög, jag älskar ju att dansa och då blir det svårt att laga mat. :-)

Trevlig kväll önskar en trött, varm men för tillfället lycklig brud från Norr.

Hemska mardrömmar

Har upptäckt att jag har hemskare drömmar nu för tiden. Undrar om det beror på mina antihormontabletter? Jag vet att de kan ge sömnbesvär men det i kombination med svettningar/ vallningar. Vallningarna har inte kommit igång än (tack och lov för det) men känner att jag börjar bli varmare i kroppen.

Sömnbesvär har jag haft under hela min sjukdomstid men utan drömmar, istället har jag vaknat flera gånger per natt. De senaste dagarna har jag haft mardrömmar, den ena värre än den andra. Inatt vaknade jag och storgrät, drömde om en jättestor trafikolycka men mer än tio bilar inblandade samt att Elin, vår dotter var med. Det var så fruktansvärt hemskt.

Just nu känner jag mig helt slut i kroppen, men samtidigt känns det läskigt att sova. Jag vill verkligen inte drömma så hemskt igen. Det gäller att det blir några timmars GOD sömn, för imorgon ska jag till jobbet och arbetsträna lite. Det ska bli så kul att träffa alla.

Önskar er alla en god natt sömn!
KRAM

Kan man känna sig rik på annat än pengar?

Jamen självklart.

Just nu känner jag mig extra rik och det är av olika bidragande orsaker:
- en kärleksfull familj
- kärleksfulla vänner
- kärleksfulla bloggare

Sedan har vi så klart frysen full med läckerheter såsom älg och rådjurskött. Kantareller,grönsaker, bär, någon bullpåse och så klart glass.

Att jag orkar vara ute och dansa med höstlöven, se flyttfåglarna säga farväl, se de kvarstannande fåglarna mumsa på mina solrosfrön är också rikedom.


En sak kvarstår dock. JAG ÄLSKAR SHOPPING! Hur löser man det med annat än pengar? Vad jag vet så är det svårt men bytesteknik kan nog gå, har aldrig provat men det funkar säkert.
Eftersom jag har en så välfylld frys så blir det ju lite pengar över till annat, som är viktigare. :-) Fast jag ska försöka hålla mig lugn tills min man och jag åker till Storstan Stockholm.

Ni där ute har kanske några tips på bra shopping och bra matställen i Stockholm som är värt ett besök? Skriv gärna en kommentar om det. Roligt att få tips, kanske lite nytänkande..

Ha en bra dag,
KRAM!

Vad är det som avgör att man är stark?

Har ofta fått höra att jag är så stark, vad menas med det egentligen?
Jag är ju inte som Pippi Långstrump som orkar lyfta massa saker men kanske är vi lite lika i sättet att vara och tänka.
Det krävs väl en viss styrka att orka leva när svårigheter drabbar en. Det finns en viss styrka i att ge av sig själv till andra. Det finns en styrka i att tro på sig själv.
Sedan får man styrka av sina medmänniskor. Att man ser varandra med andra ögon än den ibland väldigt ytliga bedömningen. Ibland får man en känsla av att man inte riktigt "klickar" med en person, där kommer styrkan in genom att ge relationen en chans till och bortse från den första känslan. Skulle det sedan visa att nehej detta funkar inte så krävs det styrka att berätta att så är det och våga bryta upp.

Styrka finns i så mycket och visst känner jag mig stark, jag tror på mig själv, samtidigt som jag inte har något annat val. Skulle jag ge upp min tro, så ger jag upp mitt liv. Att ge av mig själv stärker mitt inre och jag hoppas det stärker någon annan också.

Mer reportage

Det har även skrivits ett reportage i ett helgmagasin som heter C. Ni kan läsa det färdiga resultatet HÄR.

Tack alla för era fina kommentarer, blir jätteglad. :-)
Många känslor bubblar upp idag.
Nu blir det snart middag med goa vänner, ska bli jättekul.

Sköt om er alla och ha en trevlig kväll.

Massor med kramar från mig...

"Film-stjärna" för en god sak

Det var med skräckblandad förtjusning jag kollade på web-tv imorse. Kan som inte fatta att det var JAG jag såg. Reportaget handlar om barn och föräldrar, filmen heter "När mamma blev sjuk i bröstcancer" och kan just nu ses på Norrbotten Kurirens hemsida eller HÄR.

Jag har en konstig känsla i kroppen idag, får gång på gång påminna mig om vad som har hänt den största delen av det här året, kan inte fatta att JAG har varit med om så mycket. Inte bara jag utan hela familjen, min mamma, svärföräldrar, kompisar m.fl. har varit med på den här "resan". Är det bra eller dåligt med denna, utspridda minnesförlust? Är det kroppens sätt att försvara sig eller kommer det att "smälla" till snart? Vissa saker kommer jag ihåg, så till viss del vet jag att jag har varit sjuk. Behandlingar och biverkningar har satt för djupa sår för att raderas ut.

Jag är glad att jag står här idag och jag är glad att jag har världens finaste familj och dotter. Tillsammans har vi klarat av mycket och tillsammans ska vi fortsätta leva.

Kram till er alla

Dagens summering....

Visst var det väl trevligt att äta lite lunch tillsammans med andra Bröstcancerbehandlade. Kände iaf igen en person sedan tiden i Umeå, vilket gjorde det genast lite enklare att få kontakt med andra. Vid mitt bord satt även min cancerläkare, överläkare Nisse vid NUS samt ordförande för BCF Riksorganisation, Ingrid Kössler. Efter den goda lunchen så förflyttade vi oss till en motionssal som för tillfället var omgjord till ett konferensrum. De hade lyckats ganska bra med omstylingen.

Nisse började med att visa på hur otroligt duktiga vi är här uppe på att behandla bröstcancer. Vi är bäst i landet! Det har tidigare stått i tidningen om insändare där "någon" hade hört att endast patienter yngre än 63 år får strålning, vilket är helt FEL. Alla får strålning om deras diagnos kräver en sådan behandling, det finns ingen åldersgräns, har aldrig funnits och kommer ej heller att vara så. PUNKT.

Det man däremot kan ha åsikter om är rehabiliteringen. Där är södra Sverige bättre på eftervården och har utvalda kurorter där bröstcancerpatienter får en veckas rehabilitering inkluderad träff med läkare, sjukgymnast, psykolog/kurator, bra mat, motion, samtalsterapier m.m. Jag hoppas att det i framtiden även finns det för oss som bor här uppe i norr.

Debatten startade med Ingrid som moderator, sedan var det en representant från Norrbottens Landsting samt en bröstkirurg och Nisse.

Något som togs upp till diskussion var mammografibussen och dess väg genom norrbotten. Det finns två bussar som kör ut till 11 platser av tidigare 14 platser. Alltså finns det idag 3 orter som blir utan mammografibuss. Det finns olika riktlinjer som följs inom bröstcancervården och en utav den är tidsintervallen mellan varje mammografikontroll. Genom att följa dessa har man upptäckt tumörer i ett tidigt stadium, innan de har blivit allt för stora och riskabla. Däremot är det inte lätt för alla kvinnor att ta sig till sina bussar p.g.a. olika faktorer; exempelvis ensamstående mammor, äldre utan bil och bussförbindelser m.m. Landstinget håller på att kolla upp detta, vilka prioriteringar man måste ta hänsyn till och hoppas att det i slutändan blir bra för alla.

Det var en intressant debatt men mitt minne är kort, så jag kan inte sammanfatta så mkt mera av den, tyvärr. Glömde anteckna.

Pratade lite med mina nya föreningsmedlemmar. Kollade sedan in de elitidrottare och företagare som deltog i Rosa Banden. Helex hade märkt upp några löpband med rosa rosetter, där idrottarna och företagare fick boka upp pass. Alla intäkter från dessa aktiviteter går till Bröstcancerfonden.
Det fanns en hel del BC saker till försäljning, även visning av underkläder. En blomaffär i luleå hade gjort färdiga buketter som besökarna kunde köpa, alla intäkter gick direkt till Bröstcancerfonden. Det blev ingen försäljning för min del, så jag avslutade dagen tidigare än väntat.

Allt var väldigt bra organiserat och jag tror att det kommer att bli en rejäl insamling. Jag hoppas däremot att jag får mer kontakt med mina föreningsmedlemmar imorgon. Tror alla var väldigt spända inför kampanjstarten och var väldigt koncentrerade på att allt skulle flyta på enligt planerat.

Imorgon blir det en öppen föreläsnig angående Bröstkirurgi samt så ska vi ha ett medlemsmöte.

Just nu känner jag mig väldigt trött...och mätt. :-) Det blir soffan, ett glas vin och Idol.

Ha en bra kväll, så hörs vi imorgon.

Idag startar För Livet 2010 - en månad i Rosa

En ny månad, en ny utmaning och för mig en helt annorlunda Rosa Bandet kampanj. Jag har alltid uppmärksammat dessa kampanjer och följd galans direktsändning m.m. I år blir den här kampanjen extra uppmärksammad p.g.a. att jag själv är delaktig som en av de drabbade. Känns mycket märkligt.

Skrev tidigare att jag anmälde mig till BCF i Norrbotten och den här helgen har vi ett av våra medlemsmöten.
Helex i Luleå hjälper till och visar sitt stöd för Bröstcancerfonden genom att samla in medel under perioden 1-17 oktober. Helex säljer hälsa av olika slag. Genom att delta i olika aktiviteter så bidrar man till den här insamlingen. Läs mer om Helex HÄR.

Idag kommer det att vara en Debatt: "Framtidens bröstcancervård i Norrbotten". Orf. Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, Överläkare, BRO, politiker och representanter för NLL kommer att delta. Efter detta kommer kampanjen inledas genom att Rosa Bandet startas av olika elitidrottare från Luleå samt deltagande företag.
Vi som förening kommer att sälja olika Rosa Bandet produkter under dagen.

Jag ser fram emot att träffa övriga föreningsmedlemmar, höra om verksamheten och bekanta mig med kampanjen. Tror det kommer att bli en mycket givande, känslomässigt överväldigande och trevlig dag. Är nog helt slut till kvällen, men jag tror helt klart att det kommer att vara värt det.

Fortsättning följer......