Hade min första arbetsprövardag igår. Det var jättekul att träffa alla härliga arbetskamrater. Fick massor med kramar och välkomsthälsningar. Insåg att jag har verkligen saknat min arbetsplats. Den sociala biten är otroligt viktig och här hemma har det varit väldigt ensamt. Hann inte jobba så mycket men var ändå helt slut när jag kom hem. Ska dit på måndag igen. Lika bra att ta lite då och då, känna sig för.
Idag vaknade jag och kände mig som 80 år. Hade så ont i hela kroppen, tung och trött. Tog några stapplande steg in i köket och bryggde en stor kopp kaffe. Hade konstiga drömmar i natt också, inte mardrömmar (skönt) men jäkligt konstiga.
Gick och la mig igen när Elin hade cyklat till skolan, jag sov säkert i 1 timme och 30 minuter. Härligt!
Min man och jag tog en promenad innan han skulle åka till jobbet. Har varit jättevarmt ute idag. Känner även att jag börjar bli varmare i kroppen. Nu ikväll kände jag för första gången en liten vallning. FAN, nu börjar det igen. Skulle behöva något att fläkta mig med, kanske en solfjäder.
Imorgon blir det middag med vänner. Innan dess ska E på kalas. Det blir fullt upp med dukning, matlagning och provsmakning. Jag hoppas verkligen att jag lyckas få till en god middag och inte somnar bland kastrullerna. Knepet blir nog att spela hög musik, fast kanske inte för hög, jag älskar ju att dansa och då blir det svårt att laga mat. :-)
Trevlig kväll önskar en trött, varm men för tillfället lycklig brud från Norr.
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
Mina vallningar kom redan med Taxoteret, nu med Tamoxifenet har det bara blivit värre, men jämfört med dom andra biverkningarna är det inget alls:)
SvaraRaderaHoppas dina vallningar ändå blir lätta.
Kram Lisbet
Hittade din blogg idag och har läst stora delar av den. Jag gillar dina tavlor. Har du funderat på att sälja dem? Jag håller tummarna för dig och din familj. Ha en skön höst.
SvaraRaderaHittar ingen mailadress till dig för mitt svar. Jag fick bc 1999, op tårtbit, fick cellgifter i Övik och strålades i Umeå, precis som du. Åt Tamoxifen och Arimidex i 5 år. Efter problem med ryggsmärtor ny diagnos i maj 2008, spridning till skelettet. Behandlas nu med skelettstärkande läkemedel mm. Senaste röntgen visar på viss tillväxt så man har ändrat i dosen. Ny röntgen i december får avgöra om det blir ny cellgiftsbehandling. Jag mår hyfsat, har ofta ont men är på gott humör. "Gillar läget". Har bloggat sen i juli och mår bra av att skriva. Tavlan med katterna är min favorit! Du är duktig! kram
SvaraRadera